Idag kommer den hem ...

Såja, nu jag varit till Heberg och betalat soffan.

Den ska hämtas innan klockan 18.00 ikväll och blir pv försenad, så får jag själv köra släpen och hämta hem familjens nytillskott.

Hur den var?

Jo, tyget måste bytas ut, det är betydligt mörkare än bilden visar, men för övrigt var den fin!

Jättefin!

Inte så stor .., och när jag lyfte på locket såg man att det här var en soffa som har varit med länge.

Den var inte så våldsamt tung heller - inte som jag hade befarat -, så det ska nog lösa sig.

På väg hem passerade jag flera fårhagar och i en av dem såg jag en skata som satt på ryggen på ett nyklippt får .., det påminde lite om naturfilmer från någon savann i Afrika.

Och vid Eftra kyrka, då bröt solen fram!

Dagens fönster ...

Till systerlandet i väster borde man bege sig, ja, om man suktar efter vackra fönster.

Och härliga färger!

Den här bilden togs i Trondheim och det var Cecilia N som höll i kameran.

Den blev min!!

Och priset?

Trehundrafemtio kronor!

Någon i familjen stönar och suckar.

Någon annan är överlycklig ,-)


// Vill ni se hur priserna blev på övriga alster ..? Klicka då här.

Inledningen av semestern ...

Och vi sjunger och hurrar för Gösta ...

Å, den kunde omöjligen ha blivit bättre!

Det blir middag hos Maria och Roger (engelsmannen) i Harplinge, ja, för att fira pv:s morbror Gösta som just idag fyller 79 år!

(Pv kör bil, jag tar moppen ... och njuter av alla dofter och tänker på ledigheten och sitter där och smajlar för mig själv ...).

Här sitter han till vänster och till höger om honom står pv:s storebror Tommy, denne alltid så rare och glitterögde smålänning!

Han fyller förresten sextio om en dryg månad och ska, så småningom, tågluffa genom Europa.

Det blir födelsedagsfirandet för honom och frun det.

Under en period i sitt liv arbetade Tommy med ett vattenprojekt nära Victoriasjön i Tanzania.

I två år blev han där.

Nästan varje gång vi äter rostat bröd som har blivit bränt, berättar pv samma historia.

"Du vet, när Tommy var i Afrika och arbetade, fanns en slags betjänt i huset och Tommy har berättat att varje morgon vaknade han till ljudet av när betjänten skrapade av det något för brända rostebrödet ....".

Men nu är det en annan kväll.

Vi bjuds på himmelskt god mat .., det är grillspett och kyckling .,. det är starka röror (en är alldeles särskilt god .., jag ska be om receptet .., det innehöll mynta, spiskummin och cayennepeppar och kanske var det youghurt till ...?) och efteråt marängtårta med grädde och färska hallon.

Och massor med skratt och prat!

Att känna sig välkommen i en ny släktkonstellation .., det är inget annat än lycka det.



Hela dagen har bröderna Göransson varit i sin mammas sommarhus och ordnat och haft sig.

Och den svarte krabaten har - i t i m m a r !! -, lekt med Mylta som är 1 månad äldre och vars husse är den blivande sextioåringen.

Totalt slut på är båda valparna.

Mylta ligger och sover i husses bil .., harry slocknar på altanen och bryr sig inte det minsta i doften av nygrillat kött.

Nutidstestet i DN, vecka 32

5 rätt av 10 möjliga.

Av de 17800 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 7388 (41%)

Bedrövligt.

Och för pv blev det så här:

6 rätt av 10 möjliga.

Av de 19000 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 12096 (63%)

Och glöm inte ...

... att Kesu har en marknadsundersökning på gång på sin blogg!

Nu vill hon ha synpunkter ..., skynda er dit!

Och nu har jag semester ...

Jag säger bara det .... s e m e s t e r.

Vilken outsäglig lycka!

Om att bli inutivarm ...

Den där upphittade klippboken väcker så många minnen!

På kvällen ligger jag i sängen och bläddrar bland gulnade tidningsurklipp.

Det handlar om flytten söderut .., sonens första skoldag i Skåne .., ja, sånt.

Och om kärleken, förstås.

Småpojkskärleken.

Den som nog är lika stor som storpojkskärleken.


Sista sommaren i Malå.
Året därpå skulle sonen bli "varm i bena" .....

I april 1994, då går sonen i första klass, berättar jag om ett Riktigt Äventyr.

Här är slutet:

Oviss framtid ...

När jag igårkväll rotar i en byrålåda, hittar jag min gamla klippbok.

Där är kåserier från 1993 och framåt och jag tar den stora boken med mig och börjar läsa.

Och minns.

Och ler.

I slutet av maj 1994 åker vi från Ystad till Göteborg.

Alldeles lyrisk är jag!



Och när vi kommer till Hallandsåsen .., grips jag av nåt slags känslosvall.

Tänk .., jag säger bara t ä n k .., så lite man vet om framtiden!

Kl. 8.00 i ett gult hus på en kulle ...

Fisk som kokar på spisen .., sigge nilsson som kalasar på Hemköps utsökt goda potatisgratäng och pElle som väntar på sin tur.

På fisken, alltså.

Nedanför arbetsbänken står en glatt svansviftande liten hund och skäller.

Insikt nr 321 ....

Ja, man bör nog avhålla sig för att dricka ett glas vin och därefter sätta sig vid datorn och börja bjuda på nätauktion.

Har jag (läs: vi ...) otur, kan vi idag bli ägare till 1 st Karl Johan-soffa .., 2 st mindre fåtöljer, 1 större grön fåtölj (Carl Larsson-varianten ..,) samt ett parti vackra lakan med brodyr.

Dessutom har husets herre bjudit på 2 st lampkupor (inga lampetter), plus en fyndlåda.

Det är kanske bäst man bokar släp på jobbet.

Eller lastbil.

Söndagsfönstret ...

Från systerlandet i väster, fra Norge alltså, kommer dagens fönsterbild.

Det är vännen Bente som påpassligt var framme med håven!

Så här skriver hon:

Hustad kirke er en langkirke fra 1150 i Inderøy kommune, Nord-Trøndelag fylke.

Byggverket er i stein og har 150 plasser. Den er bygd midten av 1100-tallet.

Och så ett kvällsfönster ...

"Ett fønster fra en park vi var i, handmålad campingvogn,som ble brukt som kiosk."

Så skriver vännen Bente fra Hamar i Norge.

Lördagkväll ..

"Jag bjuder på middag på Göstas Café!" säger pv, eller föreslår han.

Göstas Café ligger i Steninge, snett över vägen bara från vandrarhemmet.

Å, det är en härlig kväll och vi sitter ute på trädäcket, med utsikt rakt ner till havet.

Varmt röda parasoller .., och underbart god mat!

Ryggbiff för mig, hamburgare till den generöse pv.

Och vid ett av borden sitter en kund från affären .., en kvinna i min ålder kanske, med det allra mest ljuvligt lockiga hår jag har skådat!

Lite småprat blir det och under bordet ligger deras hund.


Utanför caféet (som också är en restaurant) hittar man en träbänk att sitta på.
Några snäckskal intill.

På en annan bänk står en fint skriven skylt: "Slå dig gärna ner en stund ...".

Det vittnar om omtanke.


Innan vi kör hemåt, tvärhälsar vi på hos Stig och Margareta, grannar till pv:s mamma.

Där blir det kaffe och Ballerinakex med lakritssmak .., och det blir prat om konsten att köra långtradare .., om skräckfyllda flygresor .., om bussresor i Grekland .., det blir prat om hundar och om värdparets barnbarn som just har gift sig i Afrika, med en man från Senegal.

På bordet höstflox i en vacker vas.

Och på köksbordet ligger Margaretas anteckningsbok med recept .., för kvällen är det "Inlagd pressgurka" som gäller.

ibland

inte ofta - men just ibland -

händer det

att jag tänker tanken ...

"men å, det här måste jag berätta för mamma!"

i tre år har hon varit död

och ändå

så levande i mitt hjärta

Sånt som gör livet glatt ....

Ja, det kan till exempel vara en godare frukost än vanligt på jobbet ..., (jag köper skinka och så har vi ostfrallor till) och prat med rara arbetskamrater .., och mejerikämpande tillsammans med en av Johannorna .., och sedan - på väg hem i solsken och ljumma vindar - en kund från affären som vinkar så vänligt när jag kör förbi med moppen.

Då är jag halvvägs hemma.

Vid vandrarhemmet i Steninge har det dukats upp till fest.

Bröllop, kanske?

Och på soffan Ektorp ligger den svansviftande krabaten .,. han har, nere vid båthamnen, lekt med en terrier i dag och är tämligen slutkörd. (Stryk ordet "tämligen").

Dessutom har han fått gå ombord på båten. Sånt tycker husse är roligt.

Husets herre, ja, han målar fönster.

Och jag känner mig lycklig.

Dagens fönster ...

"Hej!

Resor gör att man spanar efter fönster.

På den här resan så stannade vi till vid Långe Jan på Ölands södra udde.

Tittar man noga så skymtar parkeringen och kustlinjen på långa öns södra del.

Sen så skymtar man handen och en kamera som medresenären äger.

Det kom med på bilden också.

Turtlan."

Litet möte - eller stort - ....

Att bo i ett jordbrukslandskap, det passar mig alldeles helt perfekt.

Å, så jag tycker om att se kor, får och hästar och känna doften av ren och skär dynga!

Här stannade jag till en stund på hemvägen.

"Hej på er kossorna .., hur ni det ...?" sa jag.

Jodå, dom hade det alldeles utmärkt.

Sen moppade jag hemåt och bjöds på nystekt fisk och våra egna potatisar och morötter.

Livet på en pinne!

Vid halv elva ...

Sedvanlig promenad med den alltid så glatt svansviftande krabaten.

Solen mot ansiktet.

En hundvalp som jagar fjärilar.


I dikesrenen blommar blåklockor, rölleka, renfana och den här skönheten som jag ännu inte blivit presenterad för.

Småfåglar kvittrar.



Vid "polska ambassaden" ser det ut så här.

Jag lovar, jag har inte trixat med färgen på gräsmattan!

Nu återstår två timmar av frihet, sedan arbete till åtta.

Därefter jobb lördag och söndag och så .., en veckas semester!

När farfar inte längre finns ...


I hemtidningen Norra Västerbotten läser jag följande.

Det handlar om Gunnar Larsson, Bureå, som har avlidit i en ålder av 85 år.

Nu har barnbarnen skrivit om sin farfar.

Så här:

"Farfars hår är alldelens vitt. Han kör bil fort, husen flänger förbi.

Farfar känner nästan alla, fast de är döda nu.

Farfar har gubbkeps och äter Emser.

Det lyser i köket när man går förbi.

Farfar är trött och ligger på soffan, lyssnar på radio.

Farfar har tusen rynkor och stora gammelmanshänder.

Farfar vill ha besök. Han tycker om när det skojas och pratas, farfar är den som skojar mest.

Men nu är farfar död.

Nu är det tomt.

Barnbarnen genom Lisa."

Är det inte helt ljuvligt, så säg ...?

Nog måtte herr Gunnar Larsson från Bureå som inte längre finns, le i sin himmel.