Och Bente fyller år ...

Ja, det är hennes hand ni ser på bilden.

Och duken har hon virkat och den ligger på den där fina byrån, ja, auktionsfyndet från i vintras.

Jättegrattis härifrån till en härlig norsk madame!

Idag har Magnus namnsdag.


Ni som har varit med ett tag, kommer säkert ihåg bloggaren Magnus i Amsterdam?

Det är nog ett par år sedan jag läste något av honom.

Vart tog han vägen?

Nå, vill ni gratulera honom, så finns hans blogg här (man kan ju hoppas att han läser).

(Och hur väl minns jag inte när han och den polske pojkvännen hälsade på i lilla kvartersbutiken i Ystad! Vilken glädje!)

En annan Magnus är Samuel, ni vet, Det Mörka Hotet.

Två raringar rakt av!

Grattis till dig också!

Fler Magnusar?

Jo, rektor Persson hemma i Malå .., den snällaste rektor jag dittills hade haft.

När man lättar sitt hjärta ...


Igåkväll, ja, det var när pv var som mest dålig efter fjärsingsticket (han uttryckte det själv som att liemannen stod bakom hans rygg och svängde med lien ...), föreslog jag bikt.

Skulle nu slutet hastigt närma sig, så vore det väl skönt att kunna möta Frälsaren förlåten?

Jodå.

Jag hann inte ens sätta upp ett skynke - sådana ska ju finnas - så öppnade pv sitt hjärta och berättade att han hade syndat.

"Jaså ..?" sa jag.

Jo, han hade syndat.

"I varje fall har jag haft syndiga tankar ...", tillade han.

Nu är det ju så att den här biktfadern - som för övrigt är en biktmoder - , har ett gott och förlåtande hjärta, så jag svarade att det gjorde inte så mycket .., vem har inte drabbats av syndiga tankar då och då?

"Och förresten har vi ju haft Harry liggandes mellan oss i snart en månads tid .., då är det lätt att man kan drabbas av syndiga tankar, så gå i frid, du är förlåten ...", sade jag.

Den giftstungne mannen såg då mycket lättad ut.

Och eftersom Harry även i natt låg mellan oss, så kan man befara att synderiet har fortsatt.

En biktkur ska nu införskaffas till det gula huset på kullen.

Har bloggvännerna vägarna förbi och vill avlägga bikt, så går det bra att stanna till.

Kvällar efter klockan 20.00 kan jag träda i tjänst.

Välkomna!

Fredagsfönstret ...

"Hej, här kommer en bild på S:t Nicolai-ruinen i Visby när den fångar solens allra sista strålar en augustikväll.

Vi har just kommit tillbaka efter en Gotlandsvecka hos barn och barnbarn.

Inte mycket till badväder, men inte värre än att vi kunnat åka runt en hel del.

Oftast när vi hälsar på är det över en helg och då hinner vi bara umgås med familjen och inte se så mycket av ön.

Hälsningar Anna-Lena."


//Tack snälla! säger jag. Till min förvåning hade jag inte ens lagt in ett fönster i förväg .., och så öppnar jag min mail (bisse151@gmail.com) och ser man på .., där ligger ett fönster från Gotland och väntar så snällt!

Nu kan jag tala om ...

....att jag har en man i huset som skriker av smärta!!

Jag har ringt sjukvårdsupplysningen och fått tala med en rekordlig sköterska.

I soffan ligger pv och kviiiider och stönar.

"Heeeelvettessss så ont det gör!!!" säger han om och om igen.

Detta hände honom.

Uppdaterat:

Ja, nu vill han bikta sig ("jag har syndat!" säger han allvarsamt .., oj, det här blir spännande ...) och det är väl bara en tidsfråga innan sista smörjelsen är i faggorna?

När han tror att jag inte ser eller hör honom, lämnar han sjukbädden och går till min dator och kollar på lidingoloppet.se .., så jag undrar jag hur illa ställt det är.

Dr Böhlander ringde nyss och berättade att hon var förkyld.

Eller är.

"Förkyld! Här står liemannen och viftar med lien bakom min rygg och du pratar om en ynka förkylning!!" utbrast den stungne patienten uppbragt.

Då förstår ni.

Kväller, den fjärde dagen ...

Och nu, när klockan snart är sju, har pv åkt iväg för att lägga ut nät.

Efter en mulen förmiddag, kommer solen tillbaka!

Nu blir det varmt och på gränsen till kvavt.

Vi tar harry med oss och går ner till stranden ., turas om att gå i från klipporna (vattnet är precis lagom svalt ...) och han med den evigt viftande svansen får också bada.

Åååå, så han plaskar och har sig!

Och vi kommer att prata med några turister som visar sig komma från trakten av Lycksele (men numera boendes i Sollentuna, ja i Viby ...) och båda männen känner till min före detta svärfar, men framför allt kommer en av dem ihåg svärfars pappa, Oskar Johansson från Vormträsk.

"Jo, men honom minns jag ., han brukade prata med hästar! En gång, vi var i skogen samtidigt, hörde jag hur Oskar kom körande med hästen och så sa han åt han att ..., nu du, nu ska vi snart ha lunch .., vi ska smörgås med ägg ...".

Helt ärligt finns det inte mycket som fascinerar mig så som det mänskliga minnet.

Tänka sig, att denne då unge man som då är i skogen och råkar lyssna till Oskar Johansson , att han femtio år senare .., kommer ihåg just dom här orden!

Det säger jag också till honom.

"Ja, men du förstår.., jag tror att det var det här med ägg och smörgås till hästen ...?", säger han leende.

Och så själva småpratet, förstås.

Av den mannens berättelse blir jag alldeles inutivarm!

Gladsprittig, rent av!

Och nu är det kväller .., genom öppet fönster hör jag skatorna tjattra och snart ska jag klippa harrys klor och roligare saker finns att syssla med, men det måste göras.

Just så har vi det.

Och plötsligt kommer solen ....

Det blir hur varmt som helst.

Efter middagen vankas kvällsdopp.

Bara fem inlägg idag!!!

Nä, jag är inte allvarligt sjuk.

Torget Falkenberg, kl. 10.27.

Fr.v. Sofie (Oxe), Tilda (Vattuman), Khanittha (Oxe, hon också) och Amanda (Tvilling).

Efter ett besök i bokhandeln, är jag på väg tillbaka till bilen.
(Bokhandeln i Falkenberg är precis som jag vill att en sådan ska vara! Det enda jag saknar är min älsklingsfavoritpenna .., den hittar jag inte.)

Vid övergångsstället står fyra töser och en av dem frågar om jag har lust att svara på några frågor?

"Ja, gärna!" säger jag.

Sånt tycker jag om.

"Jo, det är så här .., vi undrar .., har du varit på något event som du minns särskilt väl ..?"

"Event ....?" säger jag.

"Ja .., event .., ja, eva ..., evanemang då ..?"

"Jaha, ett evenemang .., jaaaa, då måste jag tänka efter lite .., tjaaa, det är ju jättelänge sedan, men jag minns en konsert i Anderstorpsaulan i Skellfteå, det var Stockholm All Stars som spelade och det minns jag mycket väl .., alldeles lycklig var jag när jag körde de tretton milen hem igen!"

En av flickorna skriver ner mitt svar.

Och jag frågar om dom har börjat gymnasiet och det har dom, dom går en turisminriktad linje.



Liiiite förvånade blir nog töserna när jag frågar om jag får ta några bilder?

"Jaaa .., ja, det går bra."

Och av skorna också?

"Våra skor ...? Jo, jaaa .., det är okej!" säger dom och ställer sig i ring.

Blir man glad eller blir man glad?

Det blir man.

Här och då ...

Det där fönstret som jag så ofta fotograferar ..,. det som ni ser här ovanför ..., det tillhör Ecke som är från Ystad.

Ecke, som talar en utpräglad ystaddialekt, vilken gör mig så glad.


Och så här ser hela huset ut.

Litet och fint.

Fönstret är det som sitter på gaveln.

Härifrån och till det gula huset, är det kanske femtio meter.

I väntan på ....

Turkiet .., hösten 2005.

Utanför slaktarens butik sitter ett sällskap jaaaaamande katter.

En hund finns där också .., han ligger vid den röda pilen.

Det vankas kvällsmat och det här är alltså gästerna.

Victoria gravid ...

Ja, här sitter jag och smajlar ....

Det är förstås så tramsigt och fånigt, men jag blir så glad.

Jag tycker att den tösen och hennes man är så himla sympatiska.

Igår i Ring P1 ....

En äldre man från Umeå ringer in till programmet.

Mannen är upprörd över att journalistförbundet - i radiosändning, som jag förstod det - , har uppmanat det svenska folket att bidra med pengar till advokatkostnader, ja, för de två svenska journalisterna som sitter fängslade i Etiopien.

(Mannen menar att om hans bror vore anklagad för t.ex narkotikabrott, skulle han - den inringande -, då kunna utnyttja SR och gå ut och tigga om pengar till broderns advokatkostnader? Gäller olika regler för olika yrkesgrupper?)

"Vilka journalister?" säger då programledaren.

Det blir nästan tyst i luren.

Och mannen från Umeå förklarar.

"Ja, men dom svenska journalisterna .., det pratas ju om detta nästan dagligen?" säger han.

Nä, något sådant har programledaren inte hört talas om.

I bakgrunden hörs hur producenten eller någon annan viskar till programledaren .., och hon gissar nu vilt.

"Du menar dom i Kenya ...?"

Mannen i Umeå är alldeles häpen.

"Men läser du aldrig nyheterna ...?" säger han förvånad.

Det är för övrigt jag med.

Förvånad.

"Jaha ..., du menar .., ja, i Etiopien ..?" fortsätter programledaren, ja, nu har någon äntligen kunnat hjälpa henne.

Pinsamt är ordet!

Uppdaterat: Stationsvakt som är på sin vakt .., minsann, han har kollat på SR:s sida och se där .., där har man, på reprisen av programmet, helt enkelt tagit bort programledarens okunskap .., nu tycks det som om hon på en gång begriper vad mannen menar.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Ett fönster taget i helgen på Aspö i Karlskronas skärgård.

De finns på Drottningskärs kastell.

Hälsar Lundafarmor."

Och så ett kvällsfönster ...

... från samma fönsterfångerska som tidigare idag, Ulrika alltså.

Hon närmar sig världsmästartiteln i fönsterfångande, den saken är säker.

Kväller, den tredje dagen ....

Bilden är klickbar.

Och från Skrea Camping kommer den rara f.d. svägerskan (född 1944 och ser inte ut att vara en dag äldre än femtio! "Måtte man få hennes gener ...", sa AP och loooog, det var förra sommaren .., ja, den fastern går inte av för hackor ...) och hennes vänner Tage och Kerstin och så de två småhundarna.

Det blir middag och efterrätt och sen promenad ner till småbåtshamnen.

Solen på väg ner .., hästarna lite längre ut på klipporna.

Alltid när det ser ut så här, tänker jag på Irland.

Eller Skottland.

Och jag tänker på det där älsklingsfönstret som jag ofta har visat .., taget genom ett köksfönster och med två hästar som går och betar där utanför.


I timmar leker Harry och 1-åringen Charlie!!

Ååå, så dom springer och Harry har inte en chans .., Charlie är snabb som en hundrameterslöpare och tvärstannar lika plötsligt och då kanar antingen Harry iväg eller snubblar på sina älgben eller ramlar omkull och när han väl kommer igång igen, är Charlie långt borta.

Och så börjar allt om igen.

Dino är åtta år och har minsann ingen lust att leka.

Sånt är för småttingar.

När vi kommer hem försöker den snabbfotade hunden att mopsa sig mot pElle.

Det skulle han inte ha gjort.

Då talade vänstertassen .., och sen var det slutmopsat.

Biskop Caroline och jag ...

I en veckas tid - och under mina hittills avverkade semesterdagar - har grannen i det fina, vita huset (inte dom alltid så energiska, detta är på andra sidan) ägnat sig åt trädgårdsarbete.

Det vill säga, det är en för ändamålet dithyrd firma som sköter arbetandet.

Och hjälp, s o m det arbetas!

Hela innergården består av kullersten och nu ska tydligen vartenda grässtrå som vågat sig upp mellan stenarna tas bort!

Således har ett viiiiinande ljud accompanjerat fågelkvittret.

Att sitta i tillbakalutad i trädgårdsstolen och lyssna till detta, ja, det känns ungefär som att befinna sig hos tandläkaren när det borras som värst.

Snart gör jag som biskop Caroline Krook, som för övrigt hade min fulla förståelse.

Dagens inköpslista ...

Ett semestrande holländskt par som jag hade i kassan och så glömdes inköpslistan - ååå - sicken lycka!

Detta var vad som skulle inhandlas.

Nu är hon bara tjugonio ...

I en av kvällstidningarnas bilagor, finns en artikel där tre kvinnor får möjligheten att föryngras.

Tio år yngre kan man bli, minsann!

En av kvinnorna är "dr Böhlander" - äldsta dottern - alltså.

Oj, oj, oj!

Hennes lillasyster brukar säga att .."mamma, du tycker bäst om när man är osminkad, ja, men det är bara för att då tycker du att man ser ut så där som när man var liten ...".

Lite så är det nog.

Och jag säger bara en sak: hade den väldigt unga "dr Böhlander" anat att hon en gång skulle bli "mejkad" i en kvällstidningsbilaga, då hade hon svimmat av lycka.

Mamman tycker för övrigt lika mycket om henne, oavsett föryngring eller inte!

(Och liiite ler jag åt före-bilderna .., där fotot på dem alla tre liknar fängelsebilder från USA. Allts som fattas är ett nummer.)

Hur som helst var det modigt gjort av dig, Maria!

Inte för tio tusen kronor hade jag vågat ställa upp!

Onsdagsfönstret ...

Vissa fönster känner jag igen direkt.

Eller mer så här: jag vet på en gång vem som har hållit i kameran.

Det här är ett sånt fönster.

Och ..., ja, just det .,. det är stickmadamen i Västmanland, hon som är så innerligt lycklig just nu och som plötsligt har en hel drös rallybilder på sin blogg .., det var hon som var avsändare.