Stockholmstestet ...

2 rätt av 7 möjliga.

Av de 2898 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 591 (20%)

Enbart frågor som rör huvudstaden den här gången och det KAN ju förklara det rent av urusla resultatet.

Nu blir det skamvrån igen.

Någon som vill göra mig sällskap där i vrån?

Klicka här.

mossfolk sa...

Ha, ja och här kommer en som hade TUREN på sin sida och denna vecka inte alls platsar iskamvrån ;)

"6 rätt av 7 möjliga.

Av de 2922 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 2650 (90%)"

(borde kanske gå och köpa mig en lott..?)

Förra veckan var det Guy som briljerade, nu är det den rara mossfolk (ja, du Guy är också rar).

Och även om du "hade turen på din sida", så njaaaa .., bara tur är det nog inte.

Ska bli spännande att se vad pv får.

Ett kvällsfönster från Gotland ...

Hon (AP) vet precis på pricken vad mamman tycker om för slags fönster!

Och så fångar hon det!

Tack du älskade dotter!

Anna har förresten - på sin Equipageblogg -, vittnat om Nellys nya uppdrag som ..., ja, det kan ni gissa vad det är.

Efter jobbet ..

.... kör jag moppe hem och solen flödar och det är inte alls lika kyligt som igår!

På soffan i vardagsrummet ligger harry och pElle - inte nödvändigtvis nära varandra -, men ändå .., och jag tar en överlycklig harry med mig och går ner till stranden.

I ett av sommarhusen, fast nere vid vägrenen, står två män och plockar slånbär från taggiga buskar. Tio liter har dom snart plockat!

"Ja du, det ska bli likör .., slånbärslikör ...", förklarar en av männen.

Den andre böjer sig ner och klappar harry och småpratar med honom.

Sen går vi ner mot ängen och passerar husen som ligger allra närmast havet, och se där, där är ju en kund från affären, jaha, bor hon där .., i det där vackra röda huset!

Jodå, det gör hon och vi står och pratar ganska länge, mest om detta att ha hund (familjen hade tidigare en Norwich-terrier) och om hennes onda knän ..., och jag får veta att på deras tomt fanns tidigare en liten fiskarstuga, det var allt.

Ja, innan dom byggde sitt hus, alltså.

Så lite man vet.

Och harry springer ner mot havet och tar samma stig som vanligt och hela tiden håller han noga koll var matte är, och om och om igen slänger jag träpinnar som han hämtar .., och sen sitter jag en stund i sanden och bara njuter.

På hemväg är det är inte långt ifrån att jag snubblar över en orm som kanske är två-pekfingrar i tjocklek - måhända en hasselsnok ? - och jag står länge och tittar på ormen och harry hålls kopplad, fast han så förfääärligt gärna vill sätta fart efter den där slingrande saken!
(Har nu googlat på hasselsnok, nej, en sådan var det inte!
Det liknade mycket mer än huggorm, kanske en tonårig huggorm?)


Efteråt: sååå skönt att sova på en solstråle ...

Väl hemkommen tar jag moppen och återvänder till affären för att handla.

En av arbetskamraterna frågar hur det kommer sig att jag slutar klockan ett en fredag och är det verkligen frivilligt, eller har jag kanske förlorat lite tid?

"Nej, det bara blev så, det är ju helt underbart!" säger jag, som har skrivit "halleluja" intill dagens datum på schemat.

Och så pratar vi lite om detta .., att man väljer att arbeta färre timmar, men då givetvis också får mindre i lönekuvertet (som inte längre är ett kuvert, när hände det senast ...?) och för henne väger pengarna mera.

På det funderar jag en hel del när jag kör hemåt igen.

Allt handlar kanske om att prioritera.

Det är två år sedan jag var utomlands; jag som tidigare reste till Grekland nästan varje år.


Just så här var det: jag bara längtade och längtade till semestern.
Och arbetspassen var långa, 7 -17 eller 11 - 20.
Det är dom i och för sig nu också, men enbart på helgerna och varannan måndag.

Men det går det med.

Och jag vill verkligen hinna l e v a.

Inte bara arbeta och ständigt längta efter några veckors ledighet.

Nu ska jag ta in tvätten som hänger ute i solen.

Bilden togs vid tretiden.

Mer om naturen här vid Stensjöstrand finns att läsa här.

Tidig morgon ...

... blir det långpromenad tillsammans med den svansviftande och evigt skuttande harry och det blåser lika friskt som igår, men ännu går jag barfota i sandaler och får sand mellan tårna.

Jag ser svalor.
Och en sädesärla.

På stranden ligger en bit av fågelvinge och ett rött rep.



// Bild: Emmas 10-års fötter på promenad i Grekland.

Dagens fönster ...

Om man går rakt ner mot havet och sedan tar höger och går rakt fram, dvs, norrut .., då ser man - vid klart väder - några silos i Falkenberg .., och rakt ut i havet - men osynligt förstås - ligger Danmark ..., och så går man vidare förbi lilla båthamnen och man stänger noga grinden så inte hästarna kommer in just där .., och så blir det ny grind in till ljungheden som är enorm och där är mängder med stickiga björnbärssnår och där finns också som en liten tjärn vilken påminner om norra norrlands inland och fjälltrakter .., sen bär det uppåt och så stundar en A-formad stege och sen är man ute på en grusväg där det på ömse sidor ligger några sommarstugor.

När man passerat dom två första, då har man på vänster sida ett litet rött hus (det växer blå hortensia vid ett stenröse just där) och intill det röda huset finns en lada och det är där fönstret sitter.

Fönstret på bilden.

Det som sitter längst upp på husgaveln.

Och det var där jag tog bilden.

Snart ....

... stundar lååång helgledighet och det känns så härligt!

Och på lördag kommer trelleborg-kerstin och kanske tittar det jämtländska paret in också och har vi tur strålar solen i alla någon timme och jag ska absolut in till stan och till biblioteket och hyra film ska jag också göra.

Härligt är att sigge nilsson nu inte längre är hysteriskt rädd för harry, nej, nu vågar han sig in och går försiktigt - försiktig in till köket och äter sin mat där.

pElle, han är ju Kung och bryr sig inte ett skvatt i en skällande hundvalp.

Nej, han sover gott i loppisfåtöljen.

Fem i stängningsdags ....

Och så här blev det för Jenny.

Mindre modiga .....

Och så blir det långprommis med harry, ja, innan det är dags att åka till jobbet.

Idag ska det nämligen "brainstormas" angående kassarutiner och någon hjärnstormning har jag aldrig tidigare varit med om, mer lätta sjöbrisar, men nu ska det tydligen bli andra bullar av.

För att vederkvicka själ och huvud tar vi långrundan, fast nu omvänd ordning.

Först havet och stranden och nu är det helt annorlunda mot för gårdagens oväder .., nu är det soligt och fint och v a r m t!

Allehanda "rat" har flutit iland .., plastpåsar, flaskor, en bräda .,. rep och burkar!


"Neeeej! Där står en sån där hemsk en ..!" kanske han tänker, harry nilsson.
En bit därifrån står ytterligare tio hästar.

Vi har hört hästarna gnägga och harry har spanat lite oroligt .., och när vi nu har stängt grinden om oss till lilla båthamnen och är på väg upp längs ljungheden, då ser vi dem plötsligt.

Och den där - i vanliga fall glatt svansviftande krabaten -, blir väldigt spak och tittar genast åt sidan.

Det blir till att krångla sig förbi, men hästen följer oss i hasorna och jag halkar i lervällingen och smutsar ner min anorak.



Än värre blir det när vi är på toppen och ska över den A-formade stegen.

Nu v ä g r a r harry att gå en meter till!

Det slutar med att jag helt enkelt får bära honom, och andra hästen från vänster, den vill prompt nosa på det där svarta byltet som dinglar i min famn och sen vill den eskortera oss ända fram till stegen, ja, men det var ju väldigt schangdobelt!

När vi sen kommer hem, släpper all spänning.

Då börjar harry jaga pElle - han vill väl ta ut all rädsla ur kroppen - och nu skäller och hoppar han runt den lojt vilande pElle som ligger på altanen och inte bryr sig ett dyft.

"Ja, ja .., härja på du ...", är det som om han tänker.

Och nu har harry krupit ihop under bordet där jag sitter .., han sover tungt och jag ska göra mig klar för att moppa till mitt livs första "brainstorming".

Ungefär så.

September ...

Den inte alltid så lydige hunden harry nilsson ..., har bitit sönder sladden till högtalaren, så när jag försökte lyssna till detta, så gick det inte.

Ack, så snopet.

Men ni kanske kan?

Vackert är det i alla fall.

Ett torsdagsfönster ...

... från det fagra Ångermanland!

Jag behöver väl inte säga vem som tog bilden ...?

Ja, det börjar på U och slutar på a.

Och det är inte Ulla,.

Om det blåser ute ..?

Ja, det kan man lugnt säga.

"Det är efterdyningarna av Irene ...", förklarar pv som har koll.

Och det är knappt man kan stå upprätt nere vid havet.

Om Ingrid, Bengt och en rödhårig dam.

I kassan idag - världens underbaraste kunder -!

Där är ett äldre par från Jämtland, vilka nu är här på två veckors semester och paret bor i Steninge, alltså bara några kilometer härifrån, och dom är så himla trevliga och pratar glatt var gång det är besök i kassan!

Jag får veta att dom blir kvar här veckan ut.


Kartan.

"Men kom och drick kaffe hos oss, så roligt att träffa människor som är nästan-hemifrån!" säger jag och ritar som hastigast en vägskrivning på baksidan av ett kvitto och segelbåten är med också, då blir det enkelt att hitta.

"Men jättegärna!" säger kvinnan, som visar sig (någon frågar) heta Ingrid.

Och sen kommer en rödhårig madame med färgstarka kläder och vill betala sina varor.

Jag frågar vad hon arbetar med?

"Åå, jag är dramalärare i Getinge", säger hon leende och lite förvånat.

Och så pratar vi om våra arbeten och vad man kanske har drömt om att arbeta med (jag berättar om det där att ha sitt värv i en reception på en vårdcentral och kvinnan, som har gått i pension sedan ett par år tillbaka, säger ..."men är det verkligen för sent för dig?" och jag säger att det är det nog) och vi pratar om mänskliga möten och lite annat.

Men det är inte slut där.


Baksidan av en inköpslista.
På framsidan kan man läsa följande: "Blöjor, bindor, mandlar, spaghetti, frukt, leverpastej, ostkaka och kaffe."

En annan kund, en kvinna i ungefär samma ålder som dramaläraren, har köpt två vackra Cyklamen och jag ler för mig själv och berättar om den där unga kvinnan som låg på öron-näsa-hals i Umeå samtidigt som jag själv (den våldsamma bilolyckan 1970) och hur jag minns när flickans pojkvän kom och hälsade på henne, ja, han satt vid hennes sida och med sig hade han en bukett med små, rosaröda cyklamen!

Tänk, att man kan minnas sånt!

Och kvinnan framför mig, hon säger att för henne är Cyklamen likvärdigt med hennes mamma.

"Det var min mors älsklingsblomma, hon hade den i brudbuketten när hon gifte sig och det berodde nog på att dom var så fattiga och min mormor hade en Cyklamen och där fick mor ta blommorna ....", säger kvinnan.

"Vad hette din mamma?" frågar jag.

"Inga ..., hon dog vid sextio års ålder ...", säger kvinnan.

Och då blir det lite prat om sorg och saknad och detta att man verkligen tänker så ofta på sina döda föräldrar, i alla fall om man har haft ett gott förhållande till dem.

Så var min dag i kassan och just såna här dagar bara ä l s k a r jag mitt jobb!

"Kunden framför allt ....., eller ..?"

Här kommer ännu ett inlägg (man tror knappt sina ögon!) när det gäller kunder kontra personal.

Det är Agnetha, före detta malåbo, som skriver så här:

"Att vara sambo till en föreståndare (J) på ICA i det lilla samhället var inte heller så lätt.

På den tiden när affären var stängd söndagar så hände det att kunder ringde på eftermiddagen för att de glömt att köpa diskmedel t ex och undrade om han kunde komma ner till affären så att de kunde köpa det.

En lördagnatt ringde telefonen kl 02.00 på natten.

Det var en kund som undrade om J kunde komma till affären för de behövde köpa lite frukosttillbehör, de hade träffat några på hotellet på kvällen och bjudit hem dem till frukost dan därpå, men där gick gränsen, han åkte inte till affären mitt i natten.
J erbjöd dem att återkomma morgonen därpå men de dök aldrig upp.

/Agnetha"



Och själv minns när jag min före detta man - som ende polis boende i samhället -, var kommenderad till Stockholm eller Göteborg och jag en sommarnatt vaknade av att ett antal unga män stod och bultade på vår ytterdörr!

Så våldsamt eftertraktad har jag tyvärr aldrig trott mig vara, ja, så att det bildas kö utanför ytterdörren .., och det visade sig att ett annat pojkgäng hade idkat biljakt efter dom på-dörren-bultande-grabbarna och nu ville dom senare - dom jagade - ha hjälp av polisen, men han var ju borta!

Till närmaste bemannade polisstation var det tretton mil.

Enkel väg.

Och mitt i natten var det och jag ringde mina "kollegor" hos polisen i Skellefteå och innan jag visste ordet av hade jag köket fullt med unga män och någon begärde dryckjom och fick besviket bara ett glas vatten och som inte detta vore tillräckligt, passade vår stövare på att smita ut genom ytterdörren och när hon kom hem, ja, då hade hon rullat sig i människodynga .., och barnen var inte alltför stora och undrade vad som stod på.

Dagen därpå, när jag var trött och slut på efter detta kaotiska äventyr, satte jag mig vid skrivmaskinen och författade ett öppet brev till polismästaren i Skellefteå polisdistrikt, ja, jag sade helt enkelt upp mig som vikarierande polis.

Det är därifrån bilden kommer.

Teckningen stod Norra Västerbottens "Tecknar-Olle" för.

Enjängda Elisabet ....

Till dig som frågade vad "enjängd" betyder .., jag hittar inte inlägget bara, vill jag säga så här:

Enjängd är lika med ensidig. Tjatig. En som alltid gör på samma sätt.

Sån är jag i mångt och mycket.

Hos Sven ...

Bilden tog jag för flera år sedan, under ett besök på äldsta dotterns arbetsplats.


... ni vet, Promenader och Utflykter, läser jag ett som vanligt krumelurigt blogginlägg, ja, det handlar om japaner.

Just då är jag nyvaken och minnets byrålåda står på glänt .., inget är i vägen och plötsligt sköljer minnena över mig! Som en stor våg, är det .., och jag skriver ner kommentaren, som egentligen inte har så mycket med inlägget att göra, annat än att det handlar om en man från Japan.

Det var detta jag skrev och det kan lika gärna få bli ett eget inlägg, ty snart ska jag ta mopeden och åka till jobbet och det är närapå storm ute!

I min ungdom hade vi en japan boende hos oss under några månader; en skidåkare som var i Sverige för att träna och i Arjeplog - på en skidtävling - frågade speakern om det fanns någon som kunde tänka sig att ha denne japan inneboende ett tag?

Min pappa, som inte kunde ett ord engelska - förutom "yes box allright" - han sa väl just det till speakern och med oss i bilen hem till Malå, satt japanen som hette Takashi.

Takashi kom att bo i min systers rum och ägnade sig åt gymnastiska övningar var morgon - ute på Ringvägen -, vilket grannarna fann oerhört förvånande.

Och så lärde han sig att äta långfil med rökt fläsk och tunnbröd och kom på mig när jag kysste kudden i sängkammaren, ja, jag låtsades att det var någon pojke förstås, förmodligen Lars-Gunnar?

I garderoben hade Takashi ett stort svartvitt porträtt av sin syster som hade valts till Miss Tokyo och så småningom hamnade han i Dalarna och kom att gifta sig med en av Vasaloppets kranskullor.

Varje jul fick vi julkort med hälsning på japanska.

Vi tyckte att det var oerhört exotiskt och jag minns det hur väl som helst!

När jag nu googlar på hans namn, ser jag att han bor i Mora och tydligen ännu är gift med kranskullan Kerstin.

Och döm om min förvåning, när jag även hittar detta.

Och så några fönster ...

... från Nora, i Västmanland.

Just det.

Ulrika svingade håven.

Genom rymden ...

... kommer ett "nattfönster" susande och landar i min dator!

"Jag ääälskar att bo här!" skriver den omåttligt lyckliga världsmästarinnan i stickning.

Och så ett kvällsfönster ...

... från landet Halland, där det i skrivande stund blåser kuling.

Ja, och så regnar det förstås.

Letar en annan bild ...

... men hittar något helt annat!

Åå, vår cocker Linte ...., på stranden i Ystad.

En av alla hundar som så till den milda grad har förgyllt ens liv!

En bohuslänning som 1993 hamnade hos oss i Skåne.

Sista två åren i hans liv levde han tillsammans med mig - i stan ., i den där lilla 1:an.

Det gick det med.

Och han lärde sig att åka pågatåg till och från Helsingborg och varje kväll hoppade han upp i sängen och låg längst nere, vid mina fötter.

En riktigt fin kompis var han!

På turistbyrån - eller en solskenshistoria -.
Eller både-och.

Apropå minidebatten om kunder som kommer i sista minuten, eller rättare sagt, dom som har satt det i system, så får jag ett mejl från sportigajenny, hon som i sommar har arbetat på turistbyrå i Gränna.

Så här skriver hon.

"Hej Elisabet!

Jag måste bara delge en händelse, av många som inträffat kring "fem i..."

Det var näst sista jobblördagen på sommarjobbet och kl. var 17.50, vi stänger kl. 18.00.

In kommer ett lite äldre tyskt par lätt stressade/skärrade.

De berättar delvis på svenska att de varit på SJ i Stockholm och köpt tågbiljetter samt boende i Köpenhamn till dagen därpå och tre nätter framåt.
De fick dock aldrig någon bekräftelse på detta utan hade enbart sina tågbiljetter och ett kassakvitto, och de visste nu inte vart i Köpenhamn de skulle bo.
Och de undrade således om jag kunde hitta hotellet åt dem!

Första tanken är: men hallå, HUR ska jag hitta hotellet som ni bokat in?
Kvinnan visste dock att hon skulle känna igen hotellet om hon fick se det på bild och att entrén på hotellet liksom var i hörnet på huset!
Ingen vidare hjälp för min del!

Jag tänkte att jag går självklart in på SJ:s hemsida, där bör ju info och bild finnas.

Men, självklart så drabbas den sidan av nåt tekniskt fel så jag kommer inte åt hotellen i Köpenhamn.

Då ringer jag till SJ, men utrikesförsäljningen har självklart stängt.

Nästa tanke är då att gå in på visitcopenhagen.se och se om jag kan hitta något hotell där som kvinnan känner igen?
Och se det gör hon!
Så jag ringer hotellet, har tur som får prata med en svenska.

Men det finns ingen bokning på namnen jag fått eller via SJ.
Kvinnan var dock fortfarande säker på att det var detta hotell.

Ca 18.20 inser vi att vi inte kommer något längre denna dag, så vi kommer fram till att jag tar en kopia på kassakvittot, där jag hittat en säljarkod, och så återkommer paret kl. 10 på söndag morgon!

Kl. 09.40 på söndagen ringer jag till SJ i hopp om att utrikesförsäljningen öppnat, och det har den, efter en liten telefonkö är det äntligen min tur.

Men att ha en säljarkod det hjälpte inte.
Vad hon i andra änden behöver är ett bokningsnummer, Men något sådant har jag inte sett!

Men så helt plötsligt hittar jag det där bokningsnumret på kassakvittot, och vi lokaliserar hotellet.
Inte det hotell som kvinnan var bombsäker på, utan ett helt annat...

Kl. 10.02 kommer det tyska paret in, och jag kan tala om för dem att jag hittat deras hotell i Köpenhamn! Jag behöver väl knappast berätta om lättnaden och glädjen hos dem?

Och jag drog faktiskt en lättnadens suck för mig själv, eller jag gjorde kanske en liten segergest när jag lokaliserat deras hotell, för det var en liten seger även för mig.

Och jag förstår dem.

Tänk själv att ha bokat hotell men inte vet vilket det är!
Men just i det ögonblicket när de klev innanför dörrarna på jobbet och de började berätta om sitt problem önskade jag att de inte kommit in. Och rent mentalt var jag redan hemma! ;)

Att börja leta efter nålen i höstacken var det allra minsta jag ville göra precis innan stängning.

Självklart visar man inte detta utåt utan man sitter där med ett leende på läpparna och lovar att göra allt man kan för att hitta hotellet åt dem!

Detta par bad dock om ursäkt för att de orsakat att vi kom hem senare än planerat, och då känns det lite lättare!

Och som den servicemänniska man är så svarar man: "That's absolutely not a problem! I will call SJ the first thing tomorrow morning, and hopefully I have an answer for you then. See you tomorrow, and I hope you have a nice evening. Well, as nice as it can be... Bye bye!"

Och med det berömda leendet på läpparna!"