Fredagsfönstret ...

... finns i Köpenhamn.

Den som var framme med fönsterhåven var en kvinna med höger tumme upp .., hon är lillasyster (egentligen ett funktionellt endabarn, dvs, hon har tio, resp. fjorton år till sina äldre syskon) och Stenbock.

Bilden togs i januari år 2008, någon månad innan kvinnan skulle komma att hälsa på en pensionatsvärd i landet Halland, men om detta visste fönsterfångerskan intet.

Inte heller anade hon att hennes mamma - vid tidpunkten när bilden togs -, endast hade tolv veckor kvar att leva.

Samma sak varje morgon .., del.1

Det är nya avtryck i sanden var morgon, ja, nästan som att man får post.
Där finns namn som Olle, Hanna, Tuva och Leo.
Hon som rastar hundar .., skriver också en hälsning.


Att harrys pappa är labrador och ska ha lämnat labbe-gener efter sig, det är nästan obegripligt att förstå! harry är smidig som en gasell och springer på ett h e l t annat sätt än kompisen Elvis.

Harry skuttar, nej, han f l y g e r över tuvorna!

Men Elvis är starkare och som en bulldozer .., ibland vräker han omkull den där lille sprätten, liksom för att visa vem som bestämmer.


Elvis är inte bara en Rasren Hund, han bor i stan, i lägenhet.
Han är alltså stadsbo.

Och mellan varven tar han igen sig, han, den äldste.

Nu är det bara några dagar kvar tills matte och husse återvänder hem till landet Halland.
Åååå, så tomt det då ska bli för harry!

Ingen att leka med nere på stranden .., ingen att bråka med inne i vardagsrummet .., ingen att kämpa med om det där lösa skinnet som Elvis hade med sig.


I en timmes tid blir vi ute .., och det slår mig att mest hela tiden går jag omkring och ler för mig själv .., ja, det är en sådan ofattbar glädje att ha djur omkring sig!

Må så vara att ekparketten numera täcks av hundhår .., och att någon stal det som var kvar av osten i morse .., det spelar ingen roll.


På hemväg passerar vi husen som ligger närmast havet; det är bara ängen mellan.
Många har stengärdsgårdar och man ser att det översta lagret är fixat under senare tid, för grunden är lagd på tegelstensvis, medan det längst uppe ., mest är ditlagt som på hög.

Tomterna är jättestora, med husen mot slänten till och så fri sikt mot havet.

Varifrån vinden oftast kommer är inte svårt att se heller.

Till vänster om dom här husen, finns året-runt-boende grannar och somliga möter jag nu och då i affären.

Samma sak varje morgon ...

1 blodgrape

1 apelsin

1 citron

Handpressas (bra mot gäddhäng på höger arm ...).

Och peppar-peppar ... jag har inte varit förkyld på evigheter!

Tio i sju ...

Bild: min anorak vilar ut hos vännen Torun i Staffanstorp.


Alldeles stilla ligger jag under duntäcket och lyssnar till radions P1-prat.

Nedanför, på golvet, sover harry och Elvis och pensionatsvärden har - sedan en timme tillbaka - givit sig av till stan.

Men nu är klockan tio i sju och jag funderar på att stiga upp ..., men det är då ..., som jag råkar lyssna till "Tankar för dagen", just den här morgonen med Patricia Tudor Sandahl.

Fem minuter av hennes tankar.

Och efteråt tänker jag .., att just så här är livet.

Och inget vet man om hur och varför.

Har ni tid över .., finns hennes tankar här.

Dagens fönster ...

I letandet efter en annan bild, snavar jag över den här.

"Å, den får bli torsdagens fönster!" tänker jag.

Minns jag rätt - vilket jag faktiskt tror -, så är det Guy i Arvidsjaur som har tagit bilden och den togs för flera år sedan.

Och jag tror att det är hans dotter som antecknar så flitigt.

Kvällsglädje ...

Om ni bara visste hur mycket jag beundrar charkpersonalen i lilla Hemköp i Haverdal!!

Av grillade kycklingar som blivit över .., och av skinkspill, ja, då görs de allra ljuvligaste gratänger och otaliga är de byggjobbare som kommer in på lunchen och handlar just sådant.

Rester av lax som inte behövts till laxbrickorna, ja, det blir laxlåda med dill.
Av köttfärs med kort datum kvar, görs t.ex biffar eller lasagne, ja, i stället för att låta färsen ligga i hyllorna och sedan förstöras.

Det är - i mina ögon -, ett suveränt sätt att ta tillvara på.

Och så ..., görs festfat (det kan vara ostbrickor, laxfat .., fruktfat ...) och smörgåstårtor och varje vecka kommer någon förväntansfull kund och hämtar det han eller hon har beställt.

Nu, när jag arbetar sju-dar-på-raken, tänkte jag fira att det hela snart är slut .., med en liten smörgåstårta.

Ikväll fick den följa med mig hem.

Åååå, så vacker den var!!


Bondmoran Anne-Marie, hon som är så påhittig, hade garnerat den.
Peter hade gjort grunden.
Titta här bara, en sån tomatros!


Ett litet brev följde med, skrivet med väldigt mycket filurhumor.

Och nu väntar jag bara på att pv ska komma hem.
Han är nu i november åtskilligt slut på om kvällarna - det är utvecklingssamtal med föräldrar och elever och gud-vet-allt - och så cykelturen hem i kvällsmörkret.

Ikväll ska han få smörgåstårta och te.
Eller ett glas rött vin, om han så önskar.

Tror ni att jag längtar ...?

Svar: ja!

Fyrtiofem minuter ...

... nere vid stranden och havet.

Fyrtiofem minuter av lek och ett enda jagande och jag själv som står där mitt i alltsammans och översköljs av nån slags tacksamhet till ..., ja, till riktigt vad vet jag inte?

Till själva livet, kanske.

Och nu bär det snart iväg till affären och ikväll - då .... - då blir det smörgåstårta, förfärdigad av den alltid så rare och vänlige Peter i charken .., en smörgåstårta för att fira att nu har jag gjort mer än hälften av dom sju-dagarna-på-raken.

Allt går här i världen.

(Bilden: "Akta dig så jag inte kommer och tar dig ...!" kanske han tänker, harry nilsson, ja, som kurar till höger på bilden. Den sista tiden har han börjat krypa ihop .., så där som vallhundar gör.)

På djursjukhuset ...

Om man klickar på bilden, då ser man verkligen hur spänt han lyssnar.

Hallands Djursjukhus ligger inte långt från det gula huset på kullen, det tar kanske tio minuter att köra dit .., ja, det är ju i samma by som jag handlar det där goda brödet från Solhaga Bageri.

I baksätet sitter Elvis, som i allmänhet är en kaxig krabat.
Men se .., när vi kommer in i väntrummet, förvandlas han till en något mer timid hund.

Där sitter han och lyssnar s p ä n t ..., alldeles stilla är han.
Alldeles ensamma är vi och allt som hörs är lite småprat från ett av rummen intill.


Efter en stund kommer en rar kvinna och säger att det är dags att gå till undersökningsrummet.

Det är hennes vänstra hand ni ser på bilden.

Kvinnan, som kanske är i min ålder, har tidigare arbetat som idrottslärare i Halmstad, men så .., ja, så ville hon väl följa hjärtats röst kanske ..., och så tog hon tjänstledigt och läste till djursjukvårdare och sedan tre månader tillbaka arbetar hon nu på Slöinge Djursjukhus.

Om hon trivs med sitt arbete?
Ohhh, ja!

"Det spelar ingen roll att jag tjänar betydligt mindre .., allt det andra uppväger den biten!" säger hon.

Och hon säger att läraryrket .., det har förvandlats till nånting som mest har med papper och konferenser att göra, snart finns liksom ingen tid för undervisning.

"Fler människor skulle våga byta yrke .., men det är klart, det är ju det där att man måste försörja sig under tiden, men du anar inte vad det ger!" säger hon leende.


I undersökningsrummet förvandlas Elvis ytterligare en gång .., nä, han vill inte ens gå in i det rummet, det blir t v ä r s t o p p där utanför och vi får hjälpas åt att putta in honom och där sitter han och ser så eländig ut .., så där som .., snälla Elisabet, ta mig härifrån!


Än värre blir det när han hissas upp på undersökningsbordet!
Då blir han en liten pluttvalp.

Men veterinären (som jag genast känner igen, men förstår inte varifrån?) tittar i ögat och ser visserligen ärr efter skadan, men allt ser ändå fint ut och medicineringen upphör från och med ikväll .., och så klappar han om Elvis och säger att han ju var duktig.

När vi går ut på parkeringen, då blir Elvis sig själv igen (men måste bajsa omedelbums, ååå, det var kuslig upplevelse det där ...!) och nu är han hemma och busar med Harry som blev så lycklig över att få hem kamraten och det har slickats runt nosar och viftats på svansar och snart ska vi gå ner till stranden.

Just så var det.

Frostig morgon ...

Kaffebryggaarsörrrpel och snart avfärd till djursjukhuset i Slöinge, ja, för kontroll av Elvis öga.

Sen blir det till att elda i pannan ...

Dagens fönster ...

Ååå .., dessa ljuvliga gammelfönster!

Fångat någonstans i Italien av en flitig lundafarmor.

Hundbloggen ....

Så här var det i morse .., elsa, alice, elvis och harry.

Och en frostig morgon i motljus.

En öppnad dörr ...

Barnmorskan Karin i Ystad öppnar sin dörr.

"Åh, ett utrikes rek, så kul!" säger jag och tar mig an det stora brevet.

Avsändare är en kvinna i min ålder.

"Ja, jag söker visum ...", förklarar hon, då, när jag ser namnet på ambassaden - en afrikansk ambassad - i ett grannland.

Och kvinnan ler med hela ansiktet och säger att hon tänker åka till just det landet i Afrika och där, jo, där ska hon gå en kurs eller mer som .., ja, hon ska vara med i ett stort gäng som ska lära sig afrikansk dans och så det här med trummor också.

Jag frågar om hon är duktig på att dansa?

"Nä, inte alls, men jag tycker att det är himla roligt!" säger hon.

Och jag berättar för henne om personalfesten på Malå Hotell då Bert-Owen Hultdin plötsligt tvärstannde mitt i dansen och sa ... "du Elisabet, gör det nånting om jag får föra ..?", ja, han sa det med glimten i ögat, men sant var det likafullt.

Och jag berättade just detta för min arbetskamrat Jonny som var förstås var på samma fest och Jonny log brett och sa ..."jo, men så är det Elisabet, men du för jävligt bra ..".

Sen önskar jag kvinnan lycka till med sin visumsansökan ..., och mötet - allt som allt - tog bara några minuter, men kvinnans glädje stänkte över till kassörskan, som är jag själv.

Såna här gånger älskar jag mitt arbete.

Vid niotiden.

Allt är lugnt och stilla.

Ja, nästan.

Förutom två ystra hundkompisar.

"Titta Eliza ...!"

"Nu har nån ritat på himlen igen!", sa mamma häpet.

Det var då, när den objudne herr Alzheimer hade gjort entré.

Och länge, länge stod hon ute på gården och spanade upp mot himlen och räknade strecken.

Förundrad.

Som ett mysterium var det.

Förmiddag i landet Halland ...

På väg ner till stranden möter vi kvinnan som har två hundar; en brun labrador och sprittglad dalmatiner. Helt perfekt!

Så vi släpper hundarna lösa och i kanske en halvtimmes tid får dom springa som dom vill och SOM det springs!!!


Efteråt, när kvinnan tagit sina hundar och lämnat oss, fortsätter leken nere på stranden.
Elvis först och harry efteråt och tvärtom .., ut i vattnet och upp på stranden .., hopp och skutt över tuvor av strandråg .. tvärbroms i tångbädden .., runt-runt-runt springer dom!


Det är en på gränsen till magisk morgon.
När jag står här, hörs fiskmåseskrin och ett stillsamt vågskvalp.


Och ganska långt ut springer Elvis - han som är som ett granitblock i kroppen -.

Väl hemma ligger dom tämligen utslagna och om en och halv timme är det dags för mig att åka till jobbet.

Bokstäver ....

Kanske behöver brandvarnaren ett nytt batteri ...?



Och här var det lite hullerombullernedskrivet.



Ett annorlunda och påhittigt (och egenhändigt gjort) farsdagskort - till pv -.



Och nedskrivna tankar i DN.

Tisdagsfönstret ...

... kommer från Rydals Museum, beläget mellan Borås och Kinna.

Här kan man läsa mer om just detta.

Fönsterfångerska - som för övrigt hade massor med fångst i håven -, var den här madamen.

Idol nästa!

Och blir jag varm i hjärtat när jag ser detta?

Jepp.

Tre kvällsfönster från Frankrike ...

"Hej,

Jag ramlade som så ofta över bilder i letandet efter vissa andra.
Och så kom den här fram, från altaret i kyrkodelen av klostret Le Thoronet, en av de "tre systrarna", " les trois soeurs" här i Provence.

Cistercienneklostren Le Thoronet, Abbey de Silvacane och Abbey de Sènanque som man kan googla på om man är intresserad - det är helt fantastiska historier som kommer fram och också med trådar till vårt Sverige med Heliga Birgitta som ingick i denna orden.

Just här, i denna del av detta kloster är det en akustik som är helt makalös.
Det är sån där eko-effekt du vet som man ibland hittade som barn - man ropar och det dröjer en stund och så kommer den egna rösten tillbaka.

Inte för inte hålls här magnifika konserter med medeltidsmunk-körer.

Det här blev ett fönster till dig, långt från det på kullen i landet Halland men jag hoppas att du får en stunds stilla gädje över en meditativ och evig fönsterbild.

Kram från Monet."

Allt är relativt ...

Ni minns väl hur det var i början, då, när jag skulle ta mig an post,- och spelärenden i den lilla affären?

Just det.

Skräck & Fasa.

Och den ständiga rädslan att göra fel.

Och hur jag - för min inre syn - såg braskande tidningsrubriker .., typ "kassörska gjorde fatalt misstag, nu får jag inte ut min miljonvist!!"

Men det finns dom som nog har det värre.

Tror jag.