Barnmorskan Karin i Ystad öppnar sin dörr.
"Åh, ett utrikes rek, så kul!" säger jag och tar mig an det stora brevet.
Avsändare är en kvinna i min ålder.
"Ja, jag söker visum ...", förklarar hon, då, när jag ser namnet på ambassaden - en afrikansk ambassad - i ett grannland.
Och kvinnan ler med hela ansiktet och säger att hon tänker åka till just det landet i Afrika och där, jo, där ska hon gå en kurs eller mer som .., ja, hon ska vara med i ett stort gäng som ska lära sig afrikansk dans och så det här med trummor också.
Jag frågar om hon är duktig på att dansa?
"Nä, inte alls, men jag tycker att det är himla roligt!" säger hon.
Och jag berättar för henne om personalfesten på Malå Hotell då Bert-Owen Hultdin plötsligt tvärstannde mitt i dansen och sa ... "du Elisabet, gör det nånting om jag får föra ..?", ja, han sa det med glimten i ögat, men sant var det likafullt.
Och jag berättade just detta för min arbetskamrat Jonny som var förstås var på samma fest och Jonny log brett och sa ..."jo, men så är det Elisabet, men du för jävligt bra ..".
Sen önskar jag kvinnan lycka till med sin visumsansökan ..., och mötet - allt som allt - tog bara några minuter, men kvinnans glädje stänkte över till kassörskan, som är jag själv.
Såna här gånger älskar jag mitt arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar