Till er alla:

OM ni bara visste hur roligt jag har haft med detta lotteri .., ja, jag har t.om berättat för somliga kunder vad vi sysslar med och för en del bekräftar det förstås bara vad dom har trott - nämligen att kassörskan från norr är mer eller mindre prillig -, men det bjuder jag så gärna på!

Det blir fyra dragningar - en varje lördag - och ni som redan finns i tillbringaren får ligga kvar.

Jag har inte hjärta att säga nej till er som tillkommit; alltsammans är ju bara på skoj ändå, så jag fyller på lite i bringaren, även om herr Notarius Publicus anser att jag tar lite för lätt på reglerna, han är ju så principfast av sig ,-)

Således gör jag nya lotter till er som anmält er nu efteråt.

Men ni som redan har vunnit, ni får nu slippa trängseln i tillbringaren och kan sväva runt lite som ni vill .., och tusen tack för att ni var med!

Grattis igen till Eva från Tyresö ( i vars sommarhus i Haverdal vi bjudits på trivsamt kvällsfika!) och grattis även till Ellem från Skellefteå - som för övrigt har hängt med länge här på bloggen och bidragit med mängder med fönster -, och vars trevlige svåger jag haft som kund i kassan!

Och till er alla: ni är komplett u n d e r b a r a som låter mig hållas med sånt här!

(1:a-prisvinnaren: paketet har redan lämnats in på posten .. med lerfat och allt, det är inte så farligt, jag ska ju inte ha utlottning året runt och detta går på glädjekontot!)

And the winner is ...

Ja, detta var den första dragningen av fyra (det förstod inte NP ...), så nästa dragning kommer då nästa lördagmorgon.

Stort grattis och varm kram till vinnarna!

Glöm nu inte att maila mig era adresser!

Ps, Ni som inte vann, är förstås med i nästa dragning ... Ds.

Lotteriet ...

Det tar ovanligt lång tid med uppladdningen av filmen, så det kan dröja några minuter över elva, innan resultat visas här på bloggen ...., hälsar producenten.

Och detta tipsar Cecilia N om ....

Så här skriver Cecilia:

"Hej!

Tänk vad man kan hamna.
Det började med får, som kom från en ö på Frankrikes Bretagnekust, Ushant på engelska.
En ö som oftast ligger i ett stormigt hav, sisådär en sjundedel så stor som Fårö.

Och där bor tydligen(?) en konstnär som gör så fina tavlor."

Det är den här konstnären Cecilia menar.

Lördagsfönstret ...

.... kommer från Närke, närmare bestämt från Örebro.

Fönsterfångerska - idog sådan - var Ulrika.

Titta ...

... så här ser era lotter ut!

Visst är dom fina?

(Ett hjärta för var och en).

Alla ska dom vila i tillbringaren inatt och vill flera vara med i lotteriet, så kom ihåg att sluttid är klockan tio i morgonbitti, då stängs tombolaluckan!

Har ni helt missat att det blir ett lotteri, så finns det inlägget lite längre ner på sidan.

Hejåhå!

Så här var det ...

Under mina år på Ica Supermarket i Ystad skojade vi en gång om vilka egenheter var och en hade. Jag visste precis hur det var med mina .., en av dem var (och är) att jag ideligen får fixa till behåbanden som kasar ner!
(En annan egenhet var - och är - att jag vid våra måndagsmöten alltid kom på saker allt eftersom .., och till sist, när jag hade sagt vad vi kassörskor hade på hjärtat och tackat för ordet, då inväntade dom andra mig .., ja, nån minut eller så och så sa Tina leende ..., "är du verkligen säker på att du är klar ...?" och det var jag ju inte, för då kom jag på nånting annat .., precis som jag gjorde nu - det just den här kursiverade biten handlar ju inte om behåbandet ...).

Förmodligen är jag misskapt, för det spelar ingen roll om det är en åttahundrakronorsbehå eller en för en tredjedel av priset; resultatet blir detsamma!

Häromdagen berättade jag för någon i charken om detta mitt problem .,. hur jag får hålla på och dra upp banden och ibland kasar båda två ner!

Döm om min förvåning när jag för en stund sedan kollade min mobil (den som oftast ligger och vilar, saligen insomnad utan batteri ...) och fann ett meddelande, ja, det ni ser på bilden.

Avsändare visade sig vara mina arbetskamrater .., jag gissar att det är den filuriga Anne-Marie i charken som skickat detta ,-)

Vad dom INTE vet, är att precis när jag kom in till sjukgymnasten Pär, så sprätte det till och så lossnade helt enkelt vänster behåband - tjopp! - sa det, och jag försökte diskret att hålla behaget på plats, men det vet ju alla över femtio .., att tyngdlagen fungerar fantastiskt bra ibland och nu blev jag helt sned och vind .., med ena tutten hängande någon decimeter längre ner än den högra!

Och idag, vad hade hänt då?

Jo, harry nilsson har bitit av det högra behåbandet.

Just så.

Och nu blir det lotteri ....

Inspirerad av Monica - där jag inte vann, men dock deltog -, tänker jag också göra ett litet lotteri så här i juletider.

Alltså har jag idag kört till Falkenberg (jag tog tid, det tog 16 minuter enkel väg) och knatat in i underbara lilla presentaffären som ligger alldeles vid torget och på kvittot som jag fick med mig står skrivet "Törngrens Krukmakeri", men där inne finns allt möjligt och omöjligt, inte alls bara keramik!

Där har jag nu inhandlat fyra små lotterivinster, sånt som jag själv tycker är fint och inget dyrbart, men lite så där som en uppmuntran i gråvädret och julstressen.

Om man nu vill vara med i lotteriet, hur gör man då?

Jo, då skriver man en kommentar, eller sitt namn, eller lämnar en länk till sin blogg, så där så jag vet vem som är med på banan. Det kan ni göra till det här inlägget och lotteritunnan stängs i morgonförmiddag klockan 10.00 pip.

Första dragningen blir en timme senare, nämligen klockan 11.00 ..,. och under överinseende av Notarius Publicus, dvs pv .., och jag lovar att filma dragningen och lägga ut den här på bloggen, så ser ni att allt går rätt till.

Tänk nu på att OM ni vinner, så måste ni maila mig ert namn och er adress, så jag kan posta paketet på måndag och nää, man kan inte vara anonym och få det sänt till Poste Restante ,-)

Ja, det var allt! hälsar Bettan.

Och härmed är uppmuntringslotteriet / del. 1 av 4 igång.

Upphittat ...

Inget kassaskåp här inte ...

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg pv:s kommentar, ja, då när jag första gången skulle ta mig ombord på hans segelbåt.

Balansövningar är liksom inte min starka sida och pv looooog och sa att ..."ja, nu har i alla fall kassaskåpet fått ett ansikte!"

Då förstår ni.

Särskilt vig är jag inte.

Och har aldrig varit.

Men harry ...., han är inget kassaskåp!

Han är spänstig som en gasell!

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett fönster från Italien, med lundafarmor som avsändare.

Nästan som heroin ...

Är detta ...

Tröjor och sånt ...

Idag på jobbet hade jag en man som hämtade ut ett paket från Tyskland.

"Vilken snygg tröja du har ...!" sa jag till mannen.

Då visade det sig att den, tröjan alltså, hade han köpt från .., just det, en "nät-firma" i Tyskland och i det stora paketet fanns ännu mera varor just därifrån.

Så jag fick adressen till det här företaget och nu har jag tittat in där.

Intresserade ...?

Här, finns länken.

Guldstjärnestunder ...

'

* Det är när jag upptäcker kunden framför mig, eller rättare sagt, hans jättelika händer och jag säger ..."men ååå, du har nog dom största händer jag någonsin har sett, har du varit jordbrukare?" och mannen - som nog är minst åttio - smajlar och säger att jo, det har han varit och så lite annat också .., och jag tar hans högra hand och håller den mellan mina och den är verkligen som en tallrik i storlek och varm och go och mjuk är den också!
Kanske påminner dom lite om min pappas händer? Lite knotiga.

* Eller när pv kommer in i affären för att ta hem moppen (och därmed låter mig ta bilen när det är mörkt ...) och arbetskamraten Carina säger ..."men ta med dig honom i fikarummet så kan ni dricka kaffe tillsammans!" .., och det var precis vad jag gjorde.
Kaffe och saffranslängd i skivor och lite småprat.
Det är sånt som gör att man tycker om sin arbetsplats och sina arbetskamrater.
Carina är i min ålder, men ser tio år yngre ut .., hon älskar att dansa och har, enligt mitt sätt att se det, den absolut tyngsta avdelningen på jobbet .., och så har hon ett härligt humör - häftigt ibland - och världens gapskratt ibland! Jag tycker såå mycket om henne!

* Den tredje guldstjärnestunden är när jag kommer hem och möts av en snäll pv som står i ytterdörren och låter harry komma och möta matte och när jag sedan sitter här och skriver detta, så lägger han (pv) armen om mig och säger "har jag sagt att I love You?"
Det har han - tusen fler gånger än jag nånsin säger det -.

En guldstjärnestund blir det också när jag hittar den här bilden från min lägenhet i Ystad.
Hyacinter som nästan har blommat ut .., ett ljus som brinner ... och en liten Anders som har fått en sticka i foten, men när vi frågar honom säger han ..."ja ha fått en piiik i foten!"

Då blir mammahjärtat varmt.

Och i morgon har jag ledig dag.

L y c k a!

Exakt klockan 08.00 gick strömmen ...

'
... och det borde jag ha kommit ihåg - att det skulle bli så -, men det gjorde jag inte.

Så inget morgonkaffe .., inget morgonsurfarande eller bloggläsande .., det blev ett glas vatten och en macka med gott pålägg.

Sen irrade jag runt och visste rakt inte vad jag skulle göra?

Dammsuga gick inte ., inte torka håret och absolut inte läsa tidningen - så mörkt var det i rummet -.

Vid niotiden tog jag på mig anoraken och gick ut.

Harry gjorde mig sällskap.

I nästan två och en halv timmes tid har vi varit ute i det milda höstvädret och jag har räfsat hela sidan mot kullen, burit bort pinnar och kvistar, rensat altanen, tömt krukor, klippt ner humlen, rensat ogräs i rosenrabatten .., och suttit stilla i trädgårdsstolen och inte gjort nånting alls, bara vilat lite.

Och harry har lekt precis hela tiden .., å, han har sprungit runt-runt-runt och kastat en röd liten boll i luften .., han har hälsat på Gun och Göran som kommit från Småland och nu ska se efter sitt hus .., och han har suttit på sin rumpa och inte hälsat förrän jag gett honom tillåtelse och vi har berättat/erkänt att han och Elvis grävt en grop i Gun och Görans trädgård, just under buskaget med all rhododendron .,. ty där hade Göran grävt ner fiskrens och nåt godare än just detta, det kan nog inte hundar hitta.

När klockan är halv tolv, då återvänder strömmen och jag hoppar rakt upp!

Det är en halvtimme tidigare än beräknat och jag hinner lyssna till lite musik och skriva detta och mellan varven har jag legat på soffan Ektorp (en liten stund bara) och tänkt att det där som Monica hade - ett lotteri på sin blogg -, det var ju himla roligt, det ska jag faktiskt anamma, men det får bli i morgon, på min lediga dag.

Nu ska jag strax moppa iväg till jobbet.

I hällregn.

Dagens fönster ...

Ett fönster från Bergslagen .., och från stickmadamen Ulrika.

Återuppstånden ...

Att se sin mamma igen, fast hon varit död i snart tre år ..., det känns som bäst!

Men det är precis vad jag gör, när jag tittar in hos Anna på Equipage.

Hela kroppsspråket .., sättet hur hon håller koppen .., och toppluvan .., å, det är mamma upp i dagen!

Den bästa julklappen ....

Nog är det väl en sån här ...?

Likadant hela tiden ..

I helgen som gick var vi ju på Ikea.

Och för fem år sedan ..., ja, tala om att vara enjängd!

Ja, ack ....

... att vägen till och från Hässleholm hade sett ut på det här viset .., i alla fall hade det varit härligt med den här omgivningen, men så var det nu inte.

Nej, inte alls!

Det var grått och disigt och som vanligt hopplöst att - efter Laholm - göra en omkörning.

Nåväl, femton minuter före utsatt besökstid var jag framme och slog mig ner i röntgenavdelnings väntrum.

Allt kändes bekant!

Där kom patienter med kryckor eller sittandes i rullstol .., någon (en äldre man som hela tiden frågade efter sina nycklar ...) kom liggandes i en säng med kisspåsen dinglandes vid sängkanten .., en patient som jag trodde var långt över sextio år - han sade sitt personnummer på engelska -, visade sig vara fyra år yngre än undertecknad!

Att röntga mitt knä tog kanske femton minuter ("om du får ta en bild på datorskärmen .., jaha, av din knäprotes .., nja, det går inte", sa sköterskan) och därefter ny väntan .., så pass att man hann bläddra igenom två Hemmets Journal och prata lite med en äldre kvinna som satt intill och stickade på något som skulle bli en grön kofta - "åååå, du tycker att garnet är vackert .., ja, det är växtfärgat!" - förklarade hon leende .., och därefter besök hos sjukgymnasten Pär - alltid lika vänlig och trevlig - och han sa att "allt är perfekt, du har fantastisk böjlighet i ditt knä och det kan inte bli bättre, helt enkelt!"

På väg därifrån stannade jag till vid ortopedmottagningens reception och bad att få lämna ett förslag.

"Ja, det går väl bra ...?" sa sköterskan aningen tvekande.

"Jo, när ni skickar kallelse till patienter, då borde ni på kallelsen meddela att p-automaten på patientparkeringen enbart tar bensinkort, inte ens mynt .., och tänk er nu att man har kört tjugofem mil totalt, tagit fritt från jobbet och kommer hit, betalat 200 kronor för besöket .., och så kan man inte använda sitt vanliga bankkort för att betala p-avgiften och har man då otur .., ja, då har man kanske en p-bot sittandes på framrutan när det är dags för hemfärd!"

Och sköterskan antecknade detta på en gul post-it-lapp och måhända slängde hon den så snart jag lämnat mottagningen, men framfört mitt budskap, det har jag i alla fall gjort.

På väg hem och med sju lettiska långtradare på rad framför mig (glöm omkörning), tänkte jag ännu mera.


Mitt ihophäftade ben några veckor efter operationen.
Svullet, precis som nu.
"Det var ju en himla tur att jag inte tog dig för benens skull ..",. brukar pv säga smajlande.

Jag tänkte på hur ensidigt det här utbytet är.

Visst, det är frivilligt att dela i ett forskningsprojekt, men jag tycker nog att jag satsar rätt mycket av såväl tid som pengar för femton minuter i ett svalt röntgenrum och fem minuter hos sjukgymnasten och inte ens ett ordentligt tack får man.

Om jag vore projektledare skulle jag nog fundera på om inte en blomstercheck vore på sin plats till de patienter som ställer upp på sånt här .., eller, om nu inte pengarna räcker till detta; ja, till gratis p-plats i alla fall?

Jo, det tycker jag och det ska jag skriftligen meddela herr projektledaren.

Men för övrigt var allt bara bra.

//Bilden togs på Irland för två år sedan .., vi hade hyrt bil och kört från Galway till Westport och var nu på väg söderut igen. Faktiskt hann jag tänka en hel del på Irland, allt medan de lettiska långtradarna kompiskörde längs vägen till Laholm.