Dagen därpå ...

... som är idag .., blev en lugn dag.

När jag, klockan fyra på morgonen, släpper ut harry för en liten kiss-sväng, står jag barfota på stentrappan och ser en alldeles stjärnklar himmel och stormen har lagt sig.

Som en annan värld är det!

Och när jag åker hem från jobbet, då är klockan halv fyra och solen är på väg ner.

Här står jag och väntar på grönt ljus; det är alldeles innan Steninge där arbetet med att färdigställa cykelbanan från Steninge till Haverdal nu, äntligen, är inne på sluttampen - åååå - det har tagit hela sommaren!

Bilrutan åker ner och kameran plockas fram från anoraksfickan.


Det första jag gör är att köra ner till Oskars hamn, där pv har sin lilla Askeladden.

Stranden där harry och elvis brukar leka, är helt dränkt i vatten .., allt ser annorlunda ut!

Och på bilden här ovanför ser ni hur det var igårkväll .., inte undra att jag var rädd!
Grusvägen är sank av allt vatten ...



"Du anar inte hur det ser ut nere i Skallkrokens hamn!" säger en kund i affären.
Det är i Haverdal det.

Bilden här ovanför visar lilla båthamnen här i Stensjö.
Ända fram till det blå "huset" har vattnet gått!

Och någon annan vet berätta att Prins Bertils Stig som går längs havet, där har det spolats iland miljontals stenar från havet och man får kliva och hoppa fram!

"Hej du .., ja, er båt har klarat sig bra!" säger en lång man med skägg.

Ja, just det, det är honom vi har mött flera gånger i sommar, då, när vi varit nere vid båten.


Så här ser det ut nere vid lilla hamnen.
Vid pilen skymtar pv:s båt.
Den lilla.


Och så här ser det ut när jag kör hemåt.
Svindelvackert.

Och tänk .., nu är jag ledig hela tisdag och halva onsdag!!

Detta är inget annat än ren och skär lycka.

Äjmen.

(Ps. Vinsterna postade idag, bara så ni vet.)

Ännu ett dagens fönster ...

"Takfönster och speglar i en galleria av modernare snitt i Bryssel ...", skriver avsändaren som är "lundafarmor".

Efteråt ...

Fladdrande flaggor i Kåseberga.

I nästan hela mitt vuxna liv har jag haft mardrömmar som handlar om vatten.

Ofta har jag i drömmen kommit körande med bil - ofta i trakten av Arvidsjaur - och så har plötsligt vägen varit översvämmad .., där har varit mängder med vatten runt om och omöjligt att ta sig förbi och alltid - i drömmen - har jag känt sån gräslig ångest.

För några dagar sedan - eller nätter -, drömde jag att vi kom åkande i bil, pv och jag själv, och så uppenbarade sig en tsunamivåg som sköljde över bilen och vi bara gled iväg och precis den känslan drabbades jag av igårkväll, då, när vi tog en sväng ner till båthamnen!

Har man dessutom varit med om en ångestfylld bilolycka, just i mörker, då blev alltsammans bara för mycket.

Jag var skräckslagen innan vi hade kommit hem igen.

Helt obegripligt är det ju att strömmen inte försvann för gott - bara vid ett enda tillfälle blev det svart - och det var inte under lång tid och vi gjorde tidig kväll och lyssnade till nyheterna, där det berättades att vattenståndet i Nissan, inne i Halmstad, hade gjort så att båtar som ännu inte tagits upp, ja, dom var nu på väg att hamna på trottoaren, mitt emot där Sonja och Gösta bor!

Att julgranen på Stortorget inte längre står upprätt, det är väl ingen större sensation.

Innan jag åker till jobbet ska jag ta en sväng ner till stranden och se om där alls finns någon ..., men jag inväntar ljuset.

Klockan är nu halv sex och jag känner mig tämligen pigg och ute är det stjärnklart och betydligt, betydligt lugnare än igårkväll!

Dagens fönster ...

.. som fått lite mer blå färg än i verkligheten, finns på Örebro Slott.

Fönsterfångerska var ingen mindre än Ulrika.

Den där Berit ...

pv vill ha med mig ner till båthamnen för att visa mig "Naturens Krafter".
Han har redan varit där - kört bil - och kollat till båten.

I vanliga fall är det långt ner till havet - från klipporna och vägen alltså -, nu når vattnet på vissa ställen upp på vägen och skummet yr!

Om jag säger att jag är vettskrämd, så är det lindrigt uttryckt.

Och rampen eller spången som leder till bryggan, den står nu rakt upp i luften.



På väg hem ...., havet på höger sida och det känns n ä r a.

Och ja, jag var rädd.

På jobbet ...

Som vanligt arbetar jag tillsammans med Emmeline när det är helg.
Ååå, där är mängder med kunder under dagen och det handlas batterier, säckar med ved, soppor, ja, allt som kan tänkas behövas om vi blir utan elektricitet under längre tid än vanligt!

Vid tretiden (två timmar kvar till stängning och jag har ont i höger handled och vänster knä .., kanske är det lågtrycket som nu tar sig in i kroppens leder ..?) lugnar det ner sig och då passar Emmeline på att ta fram butikens julgran som ska monteras på modernt vis och så blir den klädd och får belysning (som vägrar att fungera) och jag får låna hennes I-phone för att ta bilder, men se, det mesta blir suddigt, vilket helt och hållet får skyllas på fotografen.

När allt är klart, placeras granen i entrén och då är även chefens mamma Anna-Lisa på plats.

Anna-Lisa har varit postkassörska och är en liten klippa i butiken.

"Ja, ja, ni behöver ju inte stå så där som om ni är straffångar som ska fotograferas!" säger jag när bilden ska tas.


Under påklädningen - Emmeline står bara en bit från kassa 1 -, kan vi småprata lite med varandra.

Det händer nästan aldrig, inte om man är kassörska.

I Ystad kunde personalen på golvet stå tillsammans på lagret, i lilla kontoret eller i charkrummet och man hörde dem skratta och ha så roligt, men själv kunde man nästan a l d r i g prata ostört med en arbetskamrat i mer än tjugo sekunder.

Inte vi i kassan.

Alltså passar jag på att njuta av det där småpratet som gör tillvaron så trivsam.

En annan sak slog mig idag; när jag började i lilla butiken här i Halland, så parkerade jag alltid bilen på ett ensamt ställe .., vid containern.
Dom flesta stod på personalparkeringen en bit bort .., tre, fyra bilar på rad.

Nu .., ställer jag mig också där.

Det beror inte på att det numera är mer ledigt än tidigare just där .., nej, insikten slog mig verkligen .., det beror förstås på att jag känner mig som en i ett arbetslag.

Som en i gänget.

Sånt känns bra.

Berit är här ...!

Det är väl lika så gott att jag skriver nu, för här är storm och värre än så!!

Jag undrar jag när strömmen ska gå?

Tidigare idag tog pv med sig harry och kollade till båten nere i lilla hamnen.

Minst en båt hade släppt från förtöjningen, så han såg till att den kom på plats, men senare ikväll ska han åka ner igen och ta sig en titt så allt står bra till.

På väg hem från jobbet tänkte jag på Jesus som kom ridande på en åsna och där var palmblad utströdda på marken .., (det var sånt som tant Iris Johansson visade på flanellografen på Filadelfia) för om man tar kvistar från hallands träd i stället för palmblad .., ja, såg vägen ut och på vissa öppna platser var träden nästan dubbelvikta.

Det knastrade under bilen när man körde hemåt; framför allt sista biten från Steninge och hit till Stensjö.

H u r ska detta sluta?!

Dagens fönster ...

"Där satt de och kacklade så härligt på sina pinnar när vi kom på besök.
Kammarna vippade och tuppen skruttade omkring. Jag tror det var en tupp i alla fall...
Mina hönskunskaper är inte de bästa.

Fångade hönsgänget med telefonkameran på pinnarna och tänka sig så kom ett fönster med.

Jag gissar till någons lycka en bit söderöver.

Hälsningar Turtlan på stallbesök."

Två bilder från en lördagkväll ...

Krukorna på fönsterbrädan ska bytas ut. Jajamen.

Så här är det: jag har jättesvårt för sånt som är smalt och avlångt, eller högt.
Blommor i vas - typ höga liljor -, jo, men jättevackert, men inget för mig!

Och möbler som har oregelbunden form (barock eller rokoko .., ja, ni vet, sånt som bullar ut och slingrar sig) .., samma sak där.

Såna här moderna gardiner som är straaaaaama och hänger släta som strykbrädor - jo, jättefint - men inte nåt för mig.

Jag tycker om b r e d d och att hålla ihop rummet på nåt vis.

Herr Pensionatsvärden är egentligen tvärtom.

Gissa då hur det kändes för honom att mot sin vilja sätta upp först gardinstången som är 3 meter lång .. ("men ska du ha den utanför fönstret ...,? va? ända mot väggen nästan ...!!") och därefter hjälpa till att hänga upp fyra styck gardiner av märket Lenda från Ikea ..., ja, det var inte det lättaste.

Inte mentalt, i alla fall.

Efteråt sa han flera gånger att "ja, kanske att jag vänjer mig ..?".

Själv tycker jag att det blev så bra!
Rummet - och framför allt fönstret - känns så mycket bredare och större!
Och nu kan vi dra för när solen står lågt och lyser rakt in mot tv:n!

Nackdelen är att pianot tar sån plats, att soffan hamnar lite på sniskan framför fönstret och jag tycker ju om symmetri.

Nåja, det löser sig väl så småningom.

Medan jag har arbetat, har pv även målat sängkammargolvet - nu andra varvet -, samt satt upp en utomhusbelysning.

Härligt, härligt!



Att sigge nilsson och harry är bästa kompisar, det har jag vittnat om tidigare.

Ikväll delade dom på en portion mosad potatis/kokta morötter/lever och sås.

Jag ä l s k a r dem båda och sigge är en sån personlig katt att jag skulle kunna äta upp honom!


Uppdatering: pv hälsar att han "redan håller på att vänja sig".
Jo, jo .., det säger han just innan sänggåendet .., man undrar om han försöker ställa in sig på nåt vänster ...?

Till er alla:

OM ni bara visste hur roligt jag har haft med detta lotteri .., ja, jag har t.om berättat för somliga kunder vad vi sysslar med och för en del bekräftar det förstås bara vad dom har trott - nämligen att kassörskan från norr är mer eller mindre prillig -, men det bjuder jag så gärna på!

Det blir fyra dragningar - en varje lördag - och ni som redan finns i tillbringaren får ligga kvar.

Jag har inte hjärta att säga nej till er som tillkommit; alltsammans är ju bara på skoj ändå, så jag fyller på lite i bringaren, även om herr Notarius Publicus anser att jag tar lite för lätt på reglerna, han är ju så principfast av sig ,-)

Således gör jag nya lotter till er som anmält er nu efteråt.

Men ni som redan har vunnit, ni får nu slippa trängseln i tillbringaren och kan sväva runt lite som ni vill .., och tusen tack för att ni var med!

Grattis igen till Eva från Tyresö ( i vars sommarhus i Haverdal vi bjudits på trivsamt kvällsfika!) och grattis även till Ellem från Skellefteå - som för övrigt har hängt med länge här på bloggen och bidragit med mängder med fönster -, och vars trevlige svåger jag haft som kund i kassan!

Och till er alla: ni är komplett u n d e r b a r a som låter mig hållas med sånt här!

(1:a-prisvinnaren: paketet har redan lämnats in på posten .. med lerfat och allt, det är inte så farligt, jag ska ju inte ha utlottning året runt och detta går på glädjekontot!)

And the winner is ...

Ja, detta var den första dragningen av fyra (det förstod inte NP ...), så nästa dragning kommer då nästa lördagmorgon.

Stort grattis och varm kram till vinnarna!

Glöm nu inte att maila mig era adresser!

Ps, Ni som inte vann, är förstås med i nästa dragning ... Ds.

Lotteriet ...

Det tar ovanligt lång tid med uppladdningen av filmen, så det kan dröja några minuter över elva, innan resultat visas här på bloggen ...., hälsar producenten.

Och detta tipsar Cecilia N om ....

Så här skriver Cecilia:

"Hej!

Tänk vad man kan hamna.
Det började med får, som kom från en ö på Frankrikes Bretagnekust, Ushant på engelska.
En ö som oftast ligger i ett stormigt hav, sisådär en sjundedel så stor som Fårö.

Och där bor tydligen(?) en konstnär som gör så fina tavlor."

Det är den här konstnären Cecilia menar.

Lördagsfönstret ...

.... kommer från Närke, närmare bestämt från Örebro.

Fönsterfångerska - idog sådan - var Ulrika.

Titta ...

... så här ser era lotter ut!

Visst är dom fina?

(Ett hjärta för var och en).

Alla ska dom vila i tillbringaren inatt och vill flera vara med i lotteriet, så kom ihåg att sluttid är klockan tio i morgonbitti, då stängs tombolaluckan!

Har ni helt missat att det blir ett lotteri, så finns det inlägget lite längre ner på sidan.

Hejåhå!

Så här var det ...

Under mina år på Ica Supermarket i Ystad skojade vi en gång om vilka egenheter var och en hade. Jag visste precis hur det var med mina .., en av dem var (och är) att jag ideligen får fixa till behåbanden som kasar ner!
(En annan egenhet var - och är - att jag vid våra måndagsmöten alltid kom på saker allt eftersom .., och till sist, när jag hade sagt vad vi kassörskor hade på hjärtat och tackat för ordet, då inväntade dom andra mig .., ja, nån minut eller så och så sa Tina leende ..., "är du verkligen säker på att du är klar ...?" och det var jag ju inte, för då kom jag på nånting annat .., precis som jag gjorde nu - det just den här kursiverade biten handlar ju inte om behåbandet ...).

Förmodligen är jag misskapt, för det spelar ingen roll om det är en åttahundrakronorsbehå eller en för en tredjedel av priset; resultatet blir detsamma!

Häromdagen berättade jag för någon i charken om detta mitt problem .,. hur jag får hålla på och dra upp banden och ibland kasar båda två ner!

Döm om min förvåning när jag för en stund sedan kollade min mobil (den som oftast ligger och vilar, saligen insomnad utan batteri ...) och fann ett meddelande, ja, det ni ser på bilden.

Avsändare visade sig vara mina arbetskamrater .., jag gissar att det är den filuriga Anne-Marie i charken som skickat detta ,-)

Vad dom INTE vet, är att precis när jag kom in till sjukgymnasten Pär, så sprätte det till och så lossnade helt enkelt vänster behåband - tjopp! - sa det, och jag försökte diskret att hålla behaget på plats, men det vet ju alla över femtio .., att tyngdlagen fungerar fantastiskt bra ibland och nu blev jag helt sned och vind .., med ena tutten hängande någon decimeter längre ner än den högra!

Och idag, vad hade hänt då?

Jo, harry nilsson har bitit av det högra behåbandet.

Just så.

Och nu blir det lotteri ....

Inspirerad av Monica - där jag inte vann, men dock deltog -, tänker jag också göra ett litet lotteri så här i juletider.

Alltså har jag idag kört till Falkenberg (jag tog tid, det tog 16 minuter enkel väg) och knatat in i underbara lilla presentaffären som ligger alldeles vid torget och på kvittot som jag fick med mig står skrivet "Törngrens Krukmakeri", men där inne finns allt möjligt och omöjligt, inte alls bara keramik!

Där har jag nu inhandlat fyra små lotterivinster, sånt som jag själv tycker är fint och inget dyrbart, men lite så där som en uppmuntran i gråvädret och julstressen.

Om man nu vill vara med i lotteriet, hur gör man då?

Jo, då skriver man en kommentar, eller sitt namn, eller lämnar en länk till sin blogg, så där så jag vet vem som är med på banan. Det kan ni göra till det här inlägget och lotteritunnan stängs i morgonförmiddag klockan 10.00 pip.

Första dragningen blir en timme senare, nämligen klockan 11.00 ..,. och under överinseende av Notarius Publicus, dvs pv .., och jag lovar att filma dragningen och lägga ut den här på bloggen, så ser ni att allt går rätt till.

Tänk nu på att OM ni vinner, så måste ni maila mig ert namn och er adress, så jag kan posta paketet på måndag och nää, man kan inte vara anonym och få det sänt till Poste Restante ,-)

Ja, det var allt! hälsar Bettan.

Och härmed är uppmuntringslotteriet / del. 1 av 4 igång.

Upphittat ...

Inget kassaskåp här inte ...

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg pv:s kommentar, ja, då när jag första gången skulle ta mig ombord på hans segelbåt.

Balansövningar är liksom inte min starka sida och pv looooog och sa att ..."ja, nu har i alla fall kassaskåpet fått ett ansikte!"

Då förstår ni.

Särskilt vig är jag inte.

Och har aldrig varit.

Men harry ...., han är inget kassaskåp!

Han är spänstig som en gasell!

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett fönster från Italien, med lundafarmor som avsändare.