Den där stormen ...

... var inte enbart till besvär.

Längst uppe på grannens tomt ligger två tämligen stora tallar, vilka fallit till marken.

Så dit upp klättrar jag (harry skuttar glatt före mig ...) och knipsar av åtskilligt med tallris.

Se där .., nu har jag fyllt blomlådorna och några krukor nära ytterdörren och enris har jag hämtat från skogen; återstår bara några kvistar med torkade nypon .., så ska det nog bli riktigt fint vid husknuten.

Dagens fönster ...

Fönsterfångerska i Frankrike var madame Monet!

Och när jag tänker på Frankrike, då tänker jag mest på Bretagne.

Nu är hon ju inte Monet boendes just där, utan mer söderut, men .., jag tänkte att .., tja, kanske någon av er som tittar in här är sugen på en stugsemester i Frankrike och då i Bretagne?

Det vore väl inte så pjåkigt?

Här finns en härlig sida med mängder av hus att hyra!

Själv bodde vi där i en veckas tid - det var 2002 - och huset låg inte långt ifrån ett iskallt Atlanten och med rar stug(hus)värd som vid vår ankomst hade fyllt en korg med allehanda egenhändigt odlade grönsaker (lök, scharlottenlök, morötter, potatis, kivi, bönor, gurka .., ja, allt möjligt!) och ställt den på verandan ..., ja, så där omtänksamt så hjärtat blev alldeles varmt.

Mannen som kanske var i 70-årsåldern var ytterst charmerande och någon dag innan vi skulle återvända norrut, tog han mig lite avsides i trädgården och sade på sin utsökta franska med rrrrrullande r ... :"Madame, yourrr eyes are iceblue like dö sky, but your hearrrt is verrry hot!"

Det ni.

Det kan man kalla för uppvaktning.

En ros fick jag också - den låg på instrumentbrädan mest hela vägen hem -.

Fast nu glömde jag ju alldeles bort mig .., här finns ännu en länk till Bretagne.

Och här ytterligare en!

Helt underbart berättar hon!

Ja, vem minns inte den omtalade garagebilden!!

Och nu är det dags igen ..., jag läser och ler!

Och grattis i förskott!

Bäst i DN idag ...

Lilla spalten "Sthlm i mitt hjärta", idag signerad Karlerik Nordqvist, korrekturläsare.

Jag ska ta en bild av spalten i morgon, så får ni som inte har DN läsa den.

Och nu ska jag skriva ett berömbrev till herr korrekturläsaren.

Underbara Cruella! Tack för länken .... här kan ni läsa själva!

Och så ett kvällsfönster från Värmland ...

"Hej!

På Första advent blev det ett besök på vårt fina Värmlands museum för att titta på härliga tavlor målade av Karin Broos.

Helt underbar konst som tar tag i en.

I somras gjorde hon också ett härligt Sommarprogram i P1 och googla gärna på "Karin Broos och bilder" så hittar ni hennes alster.

Där i den äldre delen av museet där utställningen finns möts man av detta underbara fönster.
Vackert från utsidan och än vackrare från insidan.

På utsidan lägger sig mörkret när vi går där inne i värmen och njuter av konsten som värmer.

Gör gärna ett besök om någon har vägen förbi.

Hälsningar från Turtlan."

Upphittat ...

Som man frågar får man svar ...

Särdals Kvarn - en liten pärla -!

Det är när jag har varit och handlat, som jag svänger jag förbi Särdals Kvarn.

Från kvarnen till affären där jag arbetar tar det bara nån minut med bil och själva kvarnen är ett verkligen ett landmärke.

Öppet är det också!


Å, där inne vimlar det av vackra ting!

Där finns underbara handdukar .., servetter, där är saft och sylt, te och marmelad, där är barnböcker, ljuvliga affischer (en blir min .., bestående av tecknade träd från den svenska floran ..), där finns ljusstakar, godis, choklad, vackra nagelborstar, ja, allt möjligt!


Saft i gammeldags-flaskor!
Såna flaskor hade vi med oss när det var slåtter i Kalvträsk.
Barndomsminnen rakt av!


Och vid kassan ligger mina biofavoriter - Zig Zag - med mintsmak!
Finns Zig-Zag längre ...?
Intill dem Viol som smakar diskmedel.
Min bästa kompis Gunilla älskade Viol och bjöd alltid generöst på dessa när vi gick satt i Forumbiografen hemma i Malå.
Det var på 60-talet ..., matinéer med Åsa-Nisse eller Kalle Anka och alla pojkarna ville sitta längst fram i salongen.
Om jag tackade "ja" till Viol?
Njet.


Flera vackra fönster fanns där också!


Och tomtar , kuddar och ljusstakar!


Och vävda handdukar med filurigt mönster!


Och vem har inte haft en sån här bonad i sitt barndomshem ...?

I alla fall vi som har kommit upp en bit i åren.


Småfåglar fanns där också ...


Och en gästbok ...



Expediten är rar och hjälpsam och jag berättar om uppmuntringslotteriet och att det vore bra med platta paket och hon ger förslag och tycker att det hela är en kul idé.

Innan jag tackar för mig, kommer hon med en burk fikon/apelsinmarmelad.
En present.
En g å v a, rakt av!
Så alldeles oerhört vänligt är det!


Hon heter Anna, är mellanbarn, Våg och har höger tumme upp.



Och här är öppettiderna!
Har ni vägarna förbi, rekommenderar jag ett besök i kvarnen!


Efteråt svänger jag förbi en annan bloggerskas sommarhus som ligger nära havet, ja, för att se till att det lilla huset finns kvar.

Huset ligger v ä l d i g t nära havet.

Allt ser bra ut efter stormen, men vattennivån har varit hög och i söndagskväll måste vågorna ha slickat husgrunden!

Förr har det varit min dröm att bo i ett hus alldeles vid vattnet.

Efter stormen häromkvällen har jag ändrat åsikt helt och hållet.

Jag skulle aldrig kunna sova gott om nätterna med havet så nära inpå!

Och det där d å n e t som låter som om det kom från avgrunden!

Fri Tid ...

Vilka ljuvliga ord: f r i tid!

Och på den här fria tiden, kör jag till jobbet vid kvart över sju och inväntar Elvis husse och Elvis hoppar glatt in i baksätet på Saaben och så kör vi hemåt.

Ååå, harry nästan skriker av glädje när kompisen kommer in i huset!

Det blir stranden och ängen och där träffar vi Elsa och Alice (labrador och dalmatiner) och så småningom ytterligare en labrador och tänk er själva fem hundar som leker oavbrutet och springer runt, runt och skäller och gläfser och det är svansar som står rakt upp i luften och det nosas i rumpor och så mera lek!

På väg hem upptäcker jag att två tallar har knäckts av vinden häromkvällen.
Det är på grannens tomt.


Medan kaffebryggaren sörrrplar, putsar jag fönster i all hast.
Fyra fönster är nu klara.
Efter det våldsamma ovädret kunde man knappt se ut ..., det var som om någon hade kastat en spann med mjölk över rutorna!


Det här är efter-bilden och skillnaden är faktiskt större än vad som syns här.

Nu blir det kaffe och god macka och klockan elva ska jag åka till Särdals Kvarn och titta på lite uppmuntringslotteripriser.

Agnetha .., nog ska du väl ändå vara med också?

Dagens fönster ...

"God morgon Elisabet!

I helgen var min syster och jag på ett härligt spa i gammeldags brunnsmiljö, Sätra Brunn.

Brunnen ligger mitt emellan Sala och Västerås och var den andra hälsobrunnen i Sverige.

Där såg jag ett mysigt fönster och tänkte genast på dig.

Var så god!

Tack för din härliga blogg!

Maggan."

"Nå, Elisabet .., vad tyckte du om brödet ..?"

... frågar mannen som står före mig i kön; ja, det är när jag ska åka hem.

Det var den mannen - och några andra - som bakade det där supergoda stenungsbakade brödet som jag köpte på julmarknaden på Annies Gård i Haverdal!

"Jo, det kan du tro att jag tyckte om det! Det var bland det godaste jag någonsin smakat i brödväg!" sa jag.

Intäkterna från brödförsäljningen går såna gånger till skötseln av Annies Gård, så det är helt ideellt.

Och mannen heter Bengt.

Sängmontering pågår ...

Och harry är dödens sur, då han ideligen blir ivägskickad från sängkammaren.


Någon annan kämpar med ritningen.

"Få se nu ....?"

Prydligt, i skilda högar, ligger plugg och skruvar och annat.


Själv sitter jag på golvet och hjälper till efter bästa förmåga.

Att stå på knä är omöjligt, men montören är vig som en .., ja, jag vet inte jag.

Och snart ska resårmadrassarna kånkas upp.

Bäva månde vi!

Dagen därpå ...

... som är idag .., blev en lugn dag.

När jag, klockan fyra på morgonen, släpper ut harry för en liten kiss-sväng, står jag barfota på stentrappan och ser en alldeles stjärnklar himmel och stormen har lagt sig.

Som en annan värld är det!

Och när jag åker hem från jobbet, då är klockan halv fyra och solen är på väg ner.

Här står jag och väntar på grönt ljus; det är alldeles innan Steninge där arbetet med att färdigställa cykelbanan från Steninge till Haverdal nu, äntligen, är inne på sluttampen - åååå - det har tagit hela sommaren!

Bilrutan åker ner och kameran plockas fram från anoraksfickan.


Det första jag gör är att köra ner till Oskars hamn, där pv har sin lilla Askeladden.

Stranden där harry och elvis brukar leka, är helt dränkt i vatten .., allt ser annorlunda ut!

Och på bilden här ovanför ser ni hur det var igårkväll .., inte undra att jag var rädd!
Grusvägen är sank av allt vatten ...



"Du anar inte hur det ser ut nere i Skallkrokens hamn!" säger en kund i affären.
Det är i Haverdal det.

Bilden här ovanför visar lilla båthamnen här i Stensjö.
Ända fram till det blå "huset" har vattnet gått!

Och någon annan vet berätta att Prins Bertils Stig som går längs havet, där har det spolats iland miljontals stenar från havet och man får kliva och hoppa fram!

"Hej du .., ja, er båt har klarat sig bra!" säger en lång man med skägg.

Ja, just det, det är honom vi har mött flera gånger i sommar, då, när vi varit nere vid båten.


Så här ser det ut nere vid lilla hamnen.
Vid pilen skymtar pv:s båt.
Den lilla.


Och så här ser det ut när jag kör hemåt.
Svindelvackert.

Och tänk .., nu är jag ledig hela tisdag och halva onsdag!!

Detta är inget annat än ren och skär lycka.

Äjmen.

(Ps. Vinsterna postade idag, bara så ni vet.)

Ännu ett dagens fönster ...

"Takfönster och speglar i en galleria av modernare snitt i Bryssel ...", skriver avsändaren som är "lundafarmor".

Efteråt ...

Fladdrande flaggor i Kåseberga.

I nästan hela mitt vuxna liv har jag haft mardrömmar som handlar om vatten.

Ofta har jag i drömmen kommit körande med bil - ofta i trakten av Arvidsjaur - och så har plötsligt vägen varit översvämmad .., där har varit mängder med vatten runt om och omöjligt att ta sig förbi och alltid - i drömmen - har jag känt sån gräslig ångest.

För några dagar sedan - eller nätter -, drömde jag att vi kom åkande i bil, pv och jag själv, och så uppenbarade sig en tsunamivåg som sköljde över bilen och vi bara gled iväg och precis den känslan drabbades jag av igårkväll, då, när vi tog en sväng ner till båthamnen!

Har man dessutom varit med om en ångestfylld bilolycka, just i mörker, då blev alltsammans bara för mycket.

Jag var skräckslagen innan vi hade kommit hem igen.

Helt obegripligt är det ju att strömmen inte försvann för gott - bara vid ett enda tillfälle blev det svart - och det var inte under lång tid och vi gjorde tidig kväll och lyssnade till nyheterna, där det berättades att vattenståndet i Nissan, inne i Halmstad, hade gjort så att båtar som ännu inte tagits upp, ja, dom var nu på väg att hamna på trottoaren, mitt emot där Sonja och Gösta bor!

Att julgranen på Stortorget inte längre står upprätt, det är väl ingen större sensation.

Innan jag åker till jobbet ska jag ta en sväng ner till stranden och se om där alls finns någon ..., men jag inväntar ljuset.

Klockan är nu halv sex och jag känner mig tämligen pigg och ute är det stjärnklart och betydligt, betydligt lugnare än igårkväll!

Dagens fönster ...

.. som fått lite mer blå färg än i verkligheten, finns på Örebro Slott.

Fönsterfångerska var ingen mindre än Ulrika.

Den där Berit ...

pv vill ha med mig ner till båthamnen för att visa mig "Naturens Krafter".
Han har redan varit där - kört bil - och kollat till båten.

I vanliga fall är det långt ner till havet - från klipporna och vägen alltså -, nu når vattnet på vissa ställen upp på vägen och skummet yr!

Om jag säger att jag är vettskrämd, så är det lindrigt uttryckt.

Och rampen eller spången som leder till bryggan, den står nu rakt upp i luften.



På väg hem ...., havet på höger sida och det känns n ä r a.

Och ja, jag var rädd.

På jobbet ...

Som vanligt arbetar jag tillsammans med Emmeline när det är helg.
Ååå, där är mängder med kunder under dagen och det handlas batterier, säckar med ved, soppor, ja, allt som kan tänkas behövas om vi blir utan elektricitet under längre tid än vanligt!

Vid tretiden (två timmar kvar till stängning och jag har ont i höger handled och vänster knä .., kanske är det lågtrycket som nu tar sig in i kroppens leder ..?) lugnar det ner sig och då passar Emmeline på att ta fram butikens julgran som ska monteras på modernt vis och så blir den klädd och får belysning (som vägrar att fungera) och jag får låna hennes I-phone för att ta bilder, men se, det mesta blir suddigt, vilket helt och hållet får skyllas på fotografen.

När allt är klart, placeras granen i entrén och då är även chefens mamma Anna-Lisa på plats.

Anna-Lisa har varit postkassörska och är en liten klippa i butiken.

"Ja, ja, ni behöver ju inte stå så där som om ni är straffångar som ska fotograferas!" säger jag när bilden ska tas.


Under påklädningen - Emmeline står bara en bit från kassa 1 -, kan vi småprata lite med varandra.

Det händer nästan aldrig, inte om man är kassörska.

I Ystad kunde personalen på golvet stå tillsammans på lagret, i lilla kontoret eller i charkrummet och man hörde dem skratta och ha så roligt, men själv kunde man nästan a l d r i g prata ostört med en arbetskamrat i mer än tjugo sekunder.

Inte vi i kassan.

Alltså passar jag på att njuta av det där småpratet som gör tillvaron så trivsam.

En annan sak slog mig idag; när jag började i lilla butiken här i Halland, så parkerade jag alltid bilen på ett ensamt ställe .., vid containern.
Dom flesta stod på personalparkeringen en bit bort .., tre, fyra bilar på rad.

Nu .., ställer jag mig också där.

Det beror inte på att det numera är mer ledigt än tidigare just där .., nej, insikten slog mig verkligen .., det beror förstås på att jag känner mig som en i ett arbetslag.

Som en i gänget.

Sånt känns bra.

Berit är här ...!

Det är väl lika så gott att jag skriver nu, för här är storm och värre än så!!

Jag undrar jag när strömmen ska gå?

Tidigare idag tog pv med sig harry och kollade till båten nere i lilla hamnen.

Minst en båt hade släppt från förtöjningen, så han såg till att den kom på plats, men senare ikväll ska han åka ner igen och ta sig en titt så allt står bra till.

På väg hem från jobbet tänkte jag på Jesus som kom ridande på en åsna och där var palmblad utströdda på marken .., (det var sånt som tant Iris Johansson visade på flanellografen på Filadelfia) för om man tar kvistar från hallands träd i stället för palmblad .., ja, såg vägen ut och på vissa öppna platser var träden nästan dubbelvikta.

Det knastrade under bilen när man körde hemåt; framför allt sista biten från Steninge och hit till Stensjö.

H u r ska detta sluta?!

Dagens fönster ...

"Där satt de och kacklade så härligt på sina pinnar när vi kom på besök.
Kammarna vippade och tuppen skruttade omkring. Jag tror det var en tupp i alla fall...
Mina hönskunskaper är inte de bästa.

Fångade hönsgänget med telefonkameran på pinnarna och tänka sig så kom ett fönster med.

Jag gissar till någons lycka en bit söderöver.

Hälsningar Turtlan på stallbesök."