Under tiden då jag ofta reste till Helsingborg, råkade jag i en tidningsartikel läsa om konstnären Gösta Calmeyer (bosatt i Skåne, jag hade sett hans underbara tavlor - ofta med stenar som motiv - på någon av de konstrundor som anordnades varje påsk) och där stod då att konstnären hade utsmyckat foajén i - om jag minns rätt - Ängelholms sjukhus.
Så jag mer eller tvingade helsingborgaren att göra mig sällskap dit och mycket riktigt, i entréhallen hängde en stooooor tavla, från golv till tak, med motiv av stora stenar vid havet och så finurligt var det, att stenarna liksom flöt ut på entrégolvet, det var hur läckert som helst.
M e n .., längst uppe på tavlan satt en skylt där det stod "TOALETTER".
Det var så korkat och visade på en sån otrolig nonchalans mot konstnären, jo, det tyckte jag verkligen.
Innan jag gick därifrån, pratade jag med damen i receptionen .., jag berättade om toalettskylten och sa också ..." ... tänk om ni hade ett svagt, svagt porlande av vatten vid den här tavlan .., kanske lite fågelkvitter också, då skulle det bli
ännu en dimension och kanske
precis vad man behöver när man besöker ett sjukhus?"
Ja, det blev förstås inget av med detta, men jag tycker själv att idén var himla bra.
Och allt det, den där totalt bristande respekten för nånting så vackert, kom jag
osökt att tänka på när fönsterbilden (den här ovanför) från Lysekils sjukhus kom till min mejl.
Gissa varför.
Just det.
Och nu hittade jag bilden också.
Så här såg det ut och belysningen var iskall ..., där skulle det ju ha varit en mjuk spotlight bara!
Ja, ni hör .., även obildade kassörskor anser sig ha rätt att tycka till ,-)
Men visst är den vacker tavlan!
Konstnärens namn: Gösta Calmeyer.
