Indien, Iran, kertsup och Delhi ...

Det är förunderligt, detta att vara kassörska och vilka möjligheter det ger att komma i samspråk med helt främmande människor.

Så många olika möten!
Och olika sorters människor!

Där är gamla tanter som räknar varje krona .,. där är kvinnan som högt och ljudligt säger sin bankkod och ber mig knappa in den .., där är småtöser som säljer majblommor och där är en äldre och mycket fin dam från Stockholm som pratar med lidingö-iiiiiiin och kindpussar mannen som står framför henne i kön - eller tvärtom - han kindpussar henne och dom pratar om sommarhus och om vem som bor var och hur länge dom blir här nere och jag väntar och väntar och väntar på betalning och där är inga andra kunder, bara kvinnan och mannen som pratar och jag finns inte - jag är som en osynlig servitris - och helst vill jag fortsätta textandet med skylten, men jag står kvar och bara väntar och tittar rakt ut i ingenting.

Jag finns inte.

Släktingen ...

Mannen, som har hämtat ut ett paket och har ett annorlunda efternamn, berättar (ja, jag smajlar och frågar om han egentligen hette Andersson från början ...?) att han är släkt med astronauten Buzz Aldrin, jodå, astronautens farfar härstammar från Värmland, ja, så är det, jaså, det visste jag inte ...?  och förresten är herrn med det annorlunda namnet även släkt med frälsningsarméns grundare, William Both, ja, nu vet jag det också.

Lite senare på dagen kommer en av stamkunderna, en man i 70-årsåldern.
Han är tyst och försynt.
Snaggat hår.
Lite plirig.

Hon som gav mig listan är Skytt och lillasyster.

Jag frågar - apropå ingenting - vad han har arbetat med och får veta att det hela tiden har handlat om lantbruk.

"Jaha, du har varit bonde?" säger jag som har en enkelspårig hjärna och ibland inte finns till.

Icke, sa Nicke.

"Nej, nej .., jag har arbetat utomlands, dels i Iran där Volvo tillverkade jordbruksmaskiner, men jag har även varit ett par år i Delhi i Indien, ja, det var för Sidas räkning ...", säger mannen och så pratar vi lite om Indien och hur han trivdes och hur var människorna och var dom vänliga och vilket härligt liv han har haft!

Sånt.

Och jag tänker att ååå, så lite man vet om sina medmänniskor!
Vilka livsöden som bara seglar förbi kassabandet!

Och sen är arbetsdagen tillända och jag tar moppen och kör hemåt och harry nästan svimmar av lycka när matte är hemma och pElle vill smaka rökt fläsk och himlen är gråmulen och jag är ganska trött.

Tidig morgon ....

... och vi går lillrundan, harry och jag.

På lagårdstaket - det bortre - sitter sex gravänder och håller koll.

Av och till flaxar dom iväg och cirklar lite ovanför oss ..., så där som att ...,"ja, ja, vi vet nog var ni är!"

Dagens fönster ...

"Hej här kommer två fönster (samma fönster, ut och insida), från Birgers stuga som ligger vid gammelgården, ca 3 km från Bojtiken vid Virisens strand i Västerbottens fjällen, nära norska gränsen.

Skötsamma personer kan få hyra stugan, vilket jag gärna skulle göra under hösten då jag brukar plocka gula kantareller i området.

 Solpanelen på väggen räcker till ljus i stugan och ex ladda telefonen.

Kram från kusinen."

I morgon är sista dagen .... 

... för mitt bildredigeringsprogram picnik.

Å, som jag har trivts i det programmet som Stationsvakt en gång tipsade om!

Lifeblog/Långt borta och nära, föreslog Photoscape, som också är ett gratisprogram ..., men kära Solveig, jag tycker att det är krångligt värre!

Fler förslag?

Och nej, jag går inte och köper Photoshop, för allt jag gör är egentligen att beskära, ibland mörka och alltid skugga bilderna.

Kom gärna med förslag!

Och nu vet jag vad hon heter ...

... den kvinnliga reportern i SVT som ibland rapporterar från Oslo och rättegången mot Breivik.

Hon som jag tycker är så oerhört bra!

Elisabeth Massi Fritz heter hon och har syriansk bakgrund och är brottmålsadvokat i Sverige.

Ja, dom är som hund och katt ...

Och  som  jag älskar dom!

För övrigt ... 

.. anser jag att den kvinnliga SVT-reportern i 50-årsåldern som rapporterar från Oslo, är suveränt bra.

Och nej, jag kommer inte ens ihåg vad hon heter.

Mörk.

L u g n.

På väg hem från stan ....

... det är när vi kommer just hitom Steninge, som jag ser hur turkosfärgat havet är.

Illgrönt-turkost!

Och medan jag väntar på grönt ljus (där pågår cykelbanebyggande) tänker jag på andra grönfärgade hav.

Exakt på pricken kan jag komma ihåg hur det såg ut när vi - för första gången - flög över grekiska öar och jag böjde mig fram och tittade ut genom det lilla flygplansfönstret och långt där nere fanns havet och aldrig hade jag sett ett så grönfärgat hav!!

I Helsingborg är det likadant.
Där här har havet ibland den där speciella färgen, men bara ibland .., och utanför Ystad, så där vid Svarte, jo, där också.

Jag tycker att det är hur vackert som helst.

Minns ni ...

... det där småländska huset som vi tittade på för ett par år sedan.

Ulrika skrev då i en kommentar att där skulle jag aldrig klara av att bo, ty rådde total radioskugga - inget bloggande där inte ! - och huset var totalt förfallet och borde nästan rivas helt och hållet och så hade man fått börja om från början.

Kommer ni ihåg det?

Flahult, hette stället.

Men hjälp, så vackert det var .., det där huset!

Och Malmö fisk, Hannes och Johannes ...

.. har fått fint besök i butiken.

Och jag är så glad för deras skull!

Till Leina ...

 

Igår fyllde före-detta-hemifrån-grannen Leina femtio år!

Att hon hade födelsedag, det visste jag, men inte att det var så jämnt!!

Här kommer en försenad gratulation till en härlig människa .., en stark, rolig och otroligt handlingskraftig kvinna .., med världens vackraste mun ..., och ett stort och varmt hjärta!

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Här och nu ....

... och jag har ledig dag och det är bara så ljuvligt.

Fortfarande väntar harry på att husse ska dyka upp ..., ja, var är han?

Vi går på liten prommis när det är dags att hämta tidningen.
På lagårdstaket (där pilen är) räknar jag till tolv gravänder som sitter prydligt på rad.
Alla nickar liksom i takt .., nick-nick-nick och det snattras så där på typiskt gravandsvis.

Under natten har det haglat nåt våldsamt och här och där ligger vita fläckar med ishagelrester.

Och så hemöver igen.
Så här ser det ut på grannens tomt .., och där skymtar Eckes hus och havet är nära, bara fem minuter bort.

När jag kommer hem blir det kaffe och macka och tv:n är påslagen och det mesta handlar om den norske massmördaren och jag tänker på hans mamma och hur det ska kännas för henne att ha en son som är så fruktansvärt avskydd, ja, säkerligen hatad ..., och hur hemskt det måste vara och vad känner hon ...?

Tittar hon alls på tv?
Och tänk, att gå till sitt arbete och prata med arbetskamrater och kanske tystnar pratet när man kommer in .., ja, om man nu vore mamma till Breivik?
 
Sånt tänker jag på, medan småfåglarna flyger ut och in i grannens fågelholk.

Dagens fönster ...

"Det är nästan ett måste att stanna till i Sjötorp på väg hemöver.

Vi har följt Vänern norrut med start i Trollhättan imorse. Strålande sol hela dagen!

Där vid slussarna i Sjötorp fanns detta härliga fönster. Hoppas inredningen innanför syns.
Lugnt och stilla. Säsongen har inte börjat ännu. Men snart!

Go lördag från mig.

Turtlan."

Intressant program på 7:an ..

Där får vi som tittare följa med i fejkade situationer .., ikväll en mamma med sin dotter som helt öppet stjäl i en butik .., en blind man som står i evigheter vid ett övergångsställe utan att någon (jo, en man!!) frågar om han behöver hjälp .., ja, sånt.

Skrämmande att se hur flata vi människor är.

Och Dogge Doggelito ..., om jag någon gång kommer i den situtationen att jag ser en människa stjäla nånting från dig, så kommer jag bara att stå och titta på och säga ..."vad då då .., det är ju en skitsak!"

Första dagen ....

... och arbetsdagen slutar klockan tre och det är en timme längre än vad som har varit brukligt den senaste tiden, så mest hela tiden har jag ångest för hur harry ska ha det.

När klockan är prick tre skyndar jag mig till omklädningsrummet, slänger på mig fleecejacka, anorak och hjälm och sen iväg - raka spåret hemåt -!

Harry står i fönstret och spejar när jag kommer körande med mopeden och alldeles till sig av glädje blir han och skuttar av och an .., springer uppför slänten och ner igen .., hämtar pinnar och en trasig boll och lyfter inte ens på benet!

Sen tar vi en promenad in i hästhagen (där ännu inga hästar finns ...) och det är soligt, men inte så där förfärligt varmt och överallt ser jag kaprifol som har börjat få gröna blad och intill det nybyggda huset har ett nytt hus börjat byggas - i samma stil - och jag riktar kameran mot bygget och ser alla molnen som seglar iväg där på himlen!

Och det är en ljuvlig eftermiddag och jag slår mig ner på en mossig sten och bara tar igen mig.

Efter helgjobbandet sprängvärker mina knän .., men nu väntar ledig dag och då - det vet jag redan nu - kommer värken att ge med sig, ja, kanske redan ikväll.

Väl hemma igen ser jag grannen Göran som är ute och klipper gräsmattan .., ni vet, den som mest av allt liknar en välskött golfbana.

Det är Göran som ska rasta harry tre dagar på raken och han frågar när och hur och vågar han verkligen släppa honom och jag säger att det är jag övertygad om, jodå, det går säkert bra.

Inte långt från det gula huset, finns den här hästhagen som syns på bilden.
Där finns också ett stall - utan hästar -, men en liten driva med hästskor ligger på marken, alldeles vid dörren.

Halland är i mångt och mycket helt annorlunda mot för Skåne.
Här är betydligt mer kuperat .., och bergen blir nästan blåfärgade, så där som hemma.

Falkenberg, Varberg, Heberg .., det är många "berg" här i trakten.

Och nu ska harry få följa mig och handla middagsmat.
Just nu ligger han vid mina fötter .. med nosen på en solstråle.

Annorlunda vecka ...

Ungefär så här er pElles dagar ut.
Med eller utan husse i huset.

Idag reser pv till Norge på nån slags träff med andra lärare; det är ett EU-projekt som ska utvärderas och om jag säger som så .., så skuttade han väl inte direkt av glädje ur sängen.

Vad herrn i huset anser om dylika projekt .., nja, han är nog mer den typen som hellre ägnar sig åt mattelektioner än sånt här "spektakel", och rent allmänt brukar han knorra över att det är så mycket annat (läs: annat ovidkommande) som stjäl tid från undervisandet, ja, nu ingår ju även pr-jippon för att locka elever till respektive skola.

Sånt.

Nåväl, en tidig cykeltur med harry hanns med innan det var dags för avfärd ..., och nu är det bara matte, sigge nilsson, pElle och harry hemma resten av veckan, i alla fall tills på fredageftermiddag.

Att vara ensam hemma är inget som besvärar mig.

Under ett par års tid år var mina barns pappa stationerad på andra ställen än i Malå .., det var Gällivare och Lycksele och i början även Jakobsberg och Stockholm.

Det fick gå det med.
Och rara grannar har lovat hjälpa mig med harry så han får gå på promenad när matte är på jobbet.

Allt löser sig till det bästa.

Och solen flödar och idag slutar jag två och i morgon är jag - yipppie - ledig!

Måndagsfönstret ...

"Hej på dig!

Här kommer ett fönster från Jämtland.
Ett litet hus i närheten av skogsbrynet där ingen brukar bo.
Mannen som äger huset kommer dit någon gång varje sommar för att klippa gräset.

En gång i tiden hade han fru och ett barn, då brukade de bo i det lilla huset.
Kanske var det hon som pyntade fönsterbrädan med små porslinsfigurer?

De separerade, kvinnan och barnet flyttade härifrån.
Mannen slutade att bo i den lilla stugan men spåren av deras sommarstugesomrar finns kvar.
 De ensamma porslinsfigurerna i en tom stuga vid en skog.

Kram Eva."

Kärlek ...

Ja, det var det där med passionen, ja.

Nu har fiskaffären "Malmö fisk, Hannes och Johannes" en egen blogg!

(Det var fourmum som tipsade i en kommentar ..., tack för det!)

Nån slags resumé ....

Så är arbetsdagen tillända.
 Mycket att göra .., det sista av kolonialleveransen togs in, frukten fylldes på, mejeriet fixades ., Emmeline gräddade världens finaste wienerbröd (ibland tenderar dom att falla ihop, men inte idag!!) .., och så fyllde hon på kassa 2:s tobaksskåp nu när kundtillströmningen ökar hela tiden (sommarhusgäster).

På helgerna turas vi om med kassajobbet.
Jag börjar - och medan Emmeline gräddar bröd - tar jag hand om tidningsreturer och leveranser.
Kvällspostens förstasida ståtar med Malmös värsta vapenbrottslingar .., ser dom sig på förstasidan blir dom säkert stolta och lyckliga och jag tänker på sonen som ska ha med såna här typer att göra.

Varje vecka säljer vi andelar till ATG. 
Igår blev det sex rätt och ganska bra utdelning .., den som köpt en andel för 100 kronor, fick närapå 350 kronor i ren vinst och jag skyndade mig att skriva en skylt som berättar om nyheten.
Det här med textandet är det absolut roligaste i mitt jobb!
(Och den som följt mitt bloggande genom åren, vet att pilar .., det är nåt jag tycker om! Dom finns här också!)

Och trevliga kunder passerar .., där är amerikanen som för några dagar sedan hämtade ut ett paket påskgodis från USA.

"Är det farmor, kanske ..?" frågade jag, ja, mannen hade småttingar med sig.

Idag frågade jag hur godiset smakade och jo, det var gott .., sötare än svenskt godis, sa han leende, och jag frågade vad hans mamma heter, "Sandy", sa han och så fick jag veta att hon bor i South Carolina och jag sa att ..,"ja, men hälsa till Sandy från Elisabet" och det skulle han göra.

Vid kvart över fem tar jag moppen och kör hemåt.
Strålande sol .., havet på min vänstra sida.
I skogsgläntan just innan Steninge, upptäcker jag stora sjok med vitsippor!

Väl hemkommen bjuder pv på kaffe och uppvärmd kanelbulle ., vi sitter nära grannens gärsgård och har solen rakt i ansiktet .., harry leker med pinnar och med en upphitttad golfboll och på tegeltaket sitter två starar och flöjtar ikapp och där är en sädesärla också!

"Tänk, det kanske är barnen till stararna som bodde under tegelpannorna i fjol ...", säger jag.

Så vi sitter där ute i en halvtimmes tid kanske .., bara njuter av ett stilla liv .., jag har ont i mina knän men är svindellycklig över att kunna höra starens siiiirlande (han böjer huvudet bakåt och riktar näbben rakt upp i luften ...), ¨ååå, måtte man inte förlora hörseln! 

De sista åren i min pappas liv, försvann all fågelsång för honom.

Och nu är det snart middag (stekt nyfångad fisk), hockey och Mästarnas Mästare.
Mitt emot mig sitter pElle och putsar pälsen.

Ja, ungefär så.

Det kanske ligger i släkten ..?

Foto: Håkan Röjder, Sydsvenskan.

Igår råkade jag - av en händelse - köpa Sydsvenskan, min absoluta favorittidning!

Döm om min förvåning när där fanns ett stort reportage om Malmös nya fiskaffär, "Malmö fisk, Hannes och Johannes"!

Hannes är pv:s brorson och har i alla tider varit totalt passionerad när det gäller fisk och det är Hannes som syns på bilden uppe till höger.

I artikeln, skriven av Sara Berg, kan man bland annat läsa följande: "När Hannes var i femårsåldern drömde han en natt att han var ute och fiskade, och det var då han bestämde sig för att det var fisk han skulle jobba med, även om hans mamma inte riktigt nappade på idén. 
Det hindrade honom dock inte från att att lära sig allt om fisk. 
Han skrev alla sina skolarbeten om bottentrålning, olika fiskarter och liknande och när han var nära att hoppa av skolan i åttan, var ett löfte om att få gå gymnasiet och läsa en fiskutbildning i Osby det enda som kunde få honom att fortsätta. "

Det här med passionerade människor lockar mig.
Jag tycker helt enkelt att det är tilldragande.
 

En annan passionerad människa är pv, må så vara att det gäller sånt som Vätternrundan och Vasaloppet.
(Igår hade jag förresten en man i kassan - iklädd snäv cykeldress och med skor som lät som vore dom högklackade, nån sorts specialcykelskor - och han var alldeles skakig och svettig och hade köpt choklad och en banan. Jag frågade om han höll på att förgås och så var det. Nästan. Sjutton mil hade han då cyklat i ett svep ..., och nu tog plötsligt energin slut och han var bara tvungen att få i sig lite socker, sen var det bara två mil kvar hem ...! Ja, den mannen är nog också passionerad.)
Att lägga ut nät tycker pv också om.
Och så här (bilden här ovanför) såg det ut i hinken när han för en stund sedan kom hem.
Tre plattfiskar blev resultatet, plus några mindre som glada och lyckliga (hopefully ...) fick återvända till havet.

Att husse ger sig av ner mot havet till, utan att ta med harry, gör den senare väldigt fundersam.
Åååå, som han sprang av och an och tittade ut genom fönstret!

Lyckan var otvetydig när husse äntligen kom hem igen och nu skulle det inspekteras och nosas på fiskarna och kolla vad husse hade för sig.