DBIV för sportigajenny ....

sportigajenny och pv hälsar på varandra - så där väldigt spontant - ,-)

Hej!

Är det redan dags för DBIV?

Jag hinner ju inte med! ;)

Det bästa från veckan som gick var ju självklart det oväntade besöket av dig, PV och harry i torsdags!

En liten bonus för en sportnörd som mig var ju att Anders Blomquist, ni vet SVT:s expertkommentator på skidor kom till turistbyrån igår, söndag, och ville ha lite tips!//sportigajenny

För övrigt ....

... tycker jag att den här mannen tar otroligt fina bilder.

Anne i Mantorp berättar om sitt bästa ...

Hej Elisabet!

Det bästa som hände i förra veckan har jag väntat på i 25 år och trodde väl aldrig att det skulle kunna
hända.

Vi är tre väninnor som var och en fick ett skott av en fjärde väninnas Clivia. 
Den Clivian blommar troget varje år medans inget av skotten som vi andra fått aldrig någonsin har blommat. 

Så när jag fick se något orange i min blomma trodde jag först inte mina ögon och när jag konstaterat att min Clivia verkligen blommar, ja då blev jag salig. 

Två blomstänglar fulla med härligt orange blommor är det och så otroligt fin.

Anne i Mantorp

// Elisabet säger: Anne .., här kommer lite tips om du tänker skaffa dig ännu en Clivia!

Förra veckans bästa ......

Någon som vill vara med?

Ett bidrag har kommit susande genom rymden och det finns plats för all er glädje!

Mejla då till bisse151@gmail.com, så gör jag som vanligt, lägger in lite pö om pö.

Anne i Mantorp är en redig kvinna som redan har skickat in sina rader .., det handlar om nånting som hon har väntat ivrigt på i  t j u g o f e m  år ..., och nu, nu har det äntligen hänt!

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från Portugal och från annannan, som egentligen heter Anna och kommer från Skåne.

Vissa människor har en förmåga att sätta samman bokstäver så där så man går i däck.
 
Anna tillhör den skaran.

Ett tips: läs hennes inlägg om "Söndag" ..., eller det som handlar om höbärgningen i Skåne.

Här är länken.

Småglimtar från en resa ...

En enda gång tidigare har jag besökt Öland och det var säkert tjugo år sedan.
Minst!
Nu åker vi på vinst och förlust .., det är dagen efter kalaset hos äldsta dottern och vi tar sikte på södra delen av ön och det är så obegripligt vackert och annorlunda!
Överallt ser vi murar av skiffer - eller är det kanske kalksten -?
Jo, det är såklart kalksten!
Och där är hedmark med ljung och enbuskar och får och lamm och ett underbart ljus!

Att resa med hund är inte det enklaste. 

Ingenstans hittar vi ett boende där man får ha hund med sig. 

På Brukshotellet i Degerhamn är det fullbelagt, men den vänlige ägaren ägnar nog en halvtimme åt att ringa runt till andra boende i närheten och till sist säger han att på Södra Bruket, några kilometer därifrån, där finns ett vandrarhem i det som tidigare var arbetarbostäder.

Det tar vi! 

Fyrahundraåttio kronor kostar ett rum, plus femtio för Harry .., frukostkorg på morgonen för sjuttio kronor per person och har man inte sänglinne får man betala hundra kronor extra per säng.

 

Här är ingången till vårt rum .., det är första huslängan på höger hand och rummet är stooort med soffa och två sängar som liknar dom som finns på äldreboenden och det är spartanskt, men helt okej.

På övervåningen finns ett nyrenoverat badrum.

Kök delas med två andra lägenheter - men vi är ensamma -. 

 

Fastighetsskötaren är en stillsam och ytterst vänlig herre som kommer med sänglinnet.

"Hade ni GPS, eller ..?" frågar han leende.

Jag säger att nej, jag skrev ner vägbeskrivningen på ett vanligt papper och då ler mannen ännu mera och säger att nästan var gång det kommer gäster som har använt sig av just GPS, så får han hämta dem nere vid hamnen .., ja, alltså där vid brukshotellet någon kilometer bort.

"Ibland är en vanlig papperslapp bättre än såna där moderniteter ...", säger han smajlande.

Och han berättar om alunbruket som var igång i tvåhundra år och om slitet för arbetarna .., han berättar att dom fick lön i träpengar som sedan gällde som betalning i den enda affären ..., och man kan ju bara tänka sig myllret av barn som måste ha funnits där just då .., ja, det känns som om man vandrar omkring i en historiebok.

 

I övriga hus är det fullbelagt .., ett stort sällskap musiker eller sångare har nån slags konferens och ett partytält finns uppställt nära receptionen.

På ett bord ligger en kvarglömd kamera i sitt fodral och där står en stooor skål med överbliven sallad.

 

Söndagmorgon vaknar vi tidigt och går en sväng ner mot havet till.

Alldeles öde och nästan tyst är det .., allt som hörs är bräääkandet från små lamm.

I huslängorna står fönster på glänt .., det har varit en varm natt och vi är dom enda som är ute.

Och jag tar på mig nya baddräkten (den som jag knappt kan andas i ...) och vinglar iväg ut i havet.
Botten som ser ut att vara sandig, är täckt av såphal skiffer och jag är livrädd att ramla och slå ihjäl mig ., jag simmar en bra stund .., på stranden står pv och förundras över branten och hur porösa stenarna är .., lätt att bryta sönder bara .., och jag tar mig krumbuktande - och inte det minsta graciöst -, i land (föreställ er att ni spatserar omkring på såpa!) och tänker att bättre än så här kan det inte bli.

Ja, det är det där att ta sig ett morgondopp i ett härligt, svalt hav, alltså.

Sen blir det frukost.
En korg av rotting står på köksbordet och där finns en termos med kaffe och en med tevatten .., där är två stooora dubbel-smörgåsar per person, ett ägg vardera och en liter juice, helt okej!
Vi sitter ute i solskenet och ser hur andra gäster börjar vakna till liv.
Någon tar en morgoncigarett .., andra ställer ut solstolar.
En kvinna ordnar med sin packning.
Där är dragspel och notställ.

På baksidan av varje länga finns rader med förråd och jag frågar fastighetsskötaren om dessa tillhört respektive lägenhet och så är det .., i dessa små förråd hölls höns eller nån gris .., där förvarades potatis och annat.

Kvällen innan: vi har ätit ljuvlig middag (lammfärsbiffar som verkligen smakade lamm!) på restaurant Kajutan i Mörbylånga (suttit utomhus och harry bjuds genast på en skål med vatten = omtänksamt) .., och vi har kört längs södra sidan och mest av allt har jag förundrats över den totala tystnaden.

Kan tystnad dåna?

Svar: ja.

Och vi har sett mängder med starar och hört tornseglarnas skriiiin där dom flyger av och an .., vi har sett lamm och får och hästar och kor och massor med småkalvar, men inte en endaste liten slända.

"Hej på dig du, Jenny!" kanske han säger - pv -.

En på alla sätt och vis härlig resa har det varit ..., mötet i Gränna med sportigajenny och den rara kvinnan som har affären "Amanda Kristina" alldeles intill turistinformationen ...

Här står hon vid disken ..., lillasyster med vänster tumme upp, född den 20:e januari, ibland Stenbock, ibland Vattuman, hon är född alldeles i skarven.

I brunt .., hon som längtade efter mormor och vid 11 års ålder reste till Bolivia.

Och kalaset förstås ..., all glädjen .., och dottern som blir så rörd och börjar gråta när vi kommer till versen som lyder så här:

"Hon längtar efter mormor som har jobb i fjärran land
ja, mellan denna tös och mormor finns det starka band.

En resa till Bolivia det blir med pastorns pojk, 

:och sång från indianer är nåt nytt mot malåjojk."

Och musiken, där alla låtarna har "Maria" i antingen titel eller text .., den som vi lyssnar till hela kvällen - förutom när det är önsketimme förstås -. 

Den här var på grekiska och mågen, som insåg att hans svärmor älskar grekisk musik, sa ibland att .."nu har någon ringt in och önskat igen  ..." och då var det detta som spelades och jag looog, kramade om mågen och sa "å, I love You!"

Tre dagars semestrande .., och tänk, så mycket som vi fick vara med om! 

Och sedvanlig tålamodsmedalj - modell låtsas - får den som orkat läsa ända hit!

// Mer om vandrarhemmet finns att läsa här.

Om skifferbrytning och aluntillverkning - här -.

Och intressant läsning om själva bruket finns här.

Måndagsfönstret ...

I en liten, liten lekstuga vid Södra Bruket i Degerhamn på Öland .., där finns det här fönstret.

Söndagkväll ...

Hemifrån från torsdag till söndagkväll och hjärtat är sprängfyllt av värme och kärlek och av sååå många intryck, så där så jag inte kan sortera, utan bara lägger in en enda bild så länge.

Men lite var det så här: en dotter som fyllde fyrtio och hela familjen samlad, hennes lillasyster och lillebror och hennes pappa med sin fru och så hon som är mamma med sin pv ..., och där var jubilarens svärföräldrar och en svägerska med man och tre småttingar och såklart syskonens respektive och vi satt vid långbord och åt svindelgod grillad fläskfilé och pv hade skrivit en lååång hyllningssång på vers och det blev allsång - allt från Ovan där till Mosippan och Marias man Peter hade från Spotify googlat på "Maria" och såna sånger spelades hela kvällen.

Vi fick "ringa in och önska sånger också". 

Ja, "ringa in", betydde att man hojtade till mågen och sa vad man ville höra.

AP tyckte att vi skulle minnas mormor och därför sjunga "De komma från öst och väst", så det gjorde vi och jag looog och tänkte att grannarna nog skulle fundera om det var väckelsemöte på gång.

Dagen därpå tackade vi för oss och åkte först till Ekerö till mellandottern med man och lilla Nelly och sen vidare till Öland.

Det var som att komma till  p a r a d i s e t.

Vandrarhemsrummet i Möckleby, vid Södra Bruket.

Sänglinnet var manglat och överjordiskt svalt ....

Detta är inget boende för människor med estetiskt sinnelag, men om man inte bryr sig så mycket om hur ett hotellrum ser ut, så är det perfekt.

"Men nog kunde dom väl ändå ha satt upp en enda tavla här ...?" sa pv. 

Det tyckte inte jag.

Vi körde söderut och såg Alvaret och vi letade husrum  och fick så småningom ett rum där även harry fick vara med - det var i Möckleby - och innan vi kom dit, stannade vi till mitt ute i ingenstans - det var där jag tog bilden där uppe - och det var  m a g i s k t.

Allt som hördes var syrsorna, annars var det  a b s o l u t  tyst.

Det var en tystnad som nästan dånade, ja, precis så.

Nu ska jag bjuda chauffören på kaffe och i morgon ska jag lägga in flera bilder och berätta om allt som hänt, ja, för den som möjligen är intresserad, alltså. 

Ajöken, sa fröken.

På väg norrut ...

Vi väljer en annorlunda väg än i vanliga fall .., nu tar vi Nissastigen som inte så särskilt vacker, inte till en början i alla fall - där är mest tall och gran -, hööööga granar som sträcker sig mot skyn .., och Vättern på vår vänstra sida och jag säger att ... men Gud, hur orkade ni cykla och se andra sidan av av vattnet och så vetskapen att det är lika långt tillbaka, ja, längre!

Och några mil från Gränna svänger vi in på en liten väg och passerar byar med underliga namn, Bunn heter en ..,  och där är överjordiskt vackert med stor sjö på vår högra sida och nybyggda hus som är vitmålade och där är båtar ute på vattnet och på en skylt står det "Båtturer", men vi har siktet inställt mot Gränna och när vi väl är där, parkerar pv på en brant p-plats alldeles vid torget och sen tittar vi in på turistbyrån och hälsar på hos sportigajenny - hejhej - så rar och fin och så blir det thaimat (i Smålandssternar på bageriet träffar vi också thailändare som driver stället, energiska människor är det uppenbarligaen!) och sedan iväg igen.

Hela tiden blå himmel och solsken.

På framrutan spatserar en fluga fram och tillbaka.

"Stackars krake, den kanske har följt med från landet Halland och där hemma har den hela sin släkt och kanske hundratals små flugbarn och hur förvirrande ska det inte vara att nu bli utsläppt i ett helt annat land - i landet Småland - ! säger jag.

Detta till trots fångar jag flugan och släpper ut den genom det öppna fönstret.

Man kan ju bara hoppas att den trivs med det nya livet.

Fredagsfönstret ...

.... kommer från Turtlan i Värmland, som varit på besök i Trosa.

Nu har jag lånat dotterns dator, som är en helt ny variant för mig och jag tror inte jag ger mig in på att länka ..., det får jag göra när jag kommer hem.

Hipp hipp hurra!!

Idag vid elva tiden för fyrtio år sedan, blev jag mamma för första gången.
Då föddes "dr Böhlander" - Maria - på Skellefteå BB.

Det var på den tiden när pappor knappt fick hälsa på sina barn och andra anhöriga fick stå bakom en glasruta och titta på det nyfödda undret, ja, på BB, alltså.

Natten när vi åkte iväg de tolv milen till Skellefteå, stod min pappa ute på gården .., han hade på sig sin pyjamas och var tårögd av oro .., hur skulle det nu gå när yngsta dottern, bara arton år gammal, skulle iväg och föda barn?

Det gick hur bra som helst!

I fyra månaders tid bodde jag hemma hos mamma och pappa, då Marias pappa (inte så mycket äldre han ..., ja, han var tjugo) gjorde militärtjänst ..,  och han som hade blivit morfar och tyckte att dottern gott kunde ha väntat med att bli gravid .., han blev den allra mest underbare morfar som så snart han kom hem från jobbet dök ner i babykorgen där han sedan stod och gullade med barnbarnet.

"Hur är hä med morfars lilla piga ..?", sa han med sååån värme i rösten och när vi, några månader senare, flyttade till Lycksele, rann tårarna nerför morfars kinder.

Nu har det gått fyrtio år .., tänk, snart har den där äldsta dottern kommit ifatt sin mamma ,-)

Grattis, grattis älskade dotter från mamma och pv!

Ps. Och harry ser fram emot att få en korvbit ikväll .... Ds.

Dagens fönster ...

.... finns på Gröna Lund i Stockholm och det var AP som hade håven redo!

I diket nära Skipås ...

Där ligger den, med ögon som inte längre ser. 

Så fin, så fin.

Bönhörd ...

Den som har följt med här ett tag, vet att jag älskar humle.
Och vet säkerligen också att det är jag ensam om i familjen.

För andra året i rad har nu humlen drabbats av nån slags sjuka som gör att bladen äts upp; det ser helt enkelt bedrövligt ut och det är i det läget som jag ger upp.

Nu är den första omgången uppgrävd och säkerligen tycker pv att detta är nästan som en tia på den där omtalade skalan ..., ack,så saligt!

Humlerötterna är extremt långa!
Titta bara!

När bilden togs skuttade harry (ser ni så muskulös han är!) av glädje .., vilken lång pinne!

Och harrys husse .., han kan i alla fall instämma i första textraden i den här melodin!

Det känns ....

... nästan som om en nära bekant har lämnat världen.

Under en period i livet läste jag nästan allt av henne. 

Och Namn och Nytt-sidan på DN .., jag tycker så mycket om den! 

Bild och text tillsammans får mig att smajla rejält.

Upphittat ....

Och glad är han, den lille gubben nere till höger.

Tisdagkväll ...

Och då är det personalfest hemma hos chefsskapet i Haverdal.
Alldeles vid havet.

Vi är ett tjugofem tal (minst!) anställda som kommit dit och där bjuds på storslagen och vidunderligt god buffémat och det blir mycket surr och skratt och mitt emot mig sitter unga töser på arton år och berättar om sin tillvaro och sen kommer J som nu ska slutföra sin journalistutbildning och där är inte många gossar, fyra stycken allt som allt och chefen håller tal och tackar för jäkligt gott arbete under sommaren och han berättar om slagna rekord och kaos och mycket jobb och hans fru, som gör våra scheman, säger till dom som var nya på jobbet i sommar, att dom har gjort det jättejättebra!

Vid halv tolv tar jag moppen och kör hemåt.

Det blixtrar och dundrar mest hela tiden och jag håller blicken riktad rakt fram och i Steninge doftar det tång och hav och luften är så mild, så mild - rent av ljummen fast det är natt -.

Och nu är det onsdag och ännu återstår fem semesterdagar.

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Idag fyller världens bästa Eva år och det är hon som har målat dom här underbart fina och livsbejakande korten!

Här kommer en stooooor födelsedagskram från oss i landet Halland!

Tisdagförmiddag tar vi bil och släp och kör till Falkenberg.
Först till återvinningscentralen där brädberget är makalöst stort och jag tänker att det påminner om bilder man har sett från Calcutta eller Rio de Janeiro, ja, som ett mindre berg är det!

Och sen till byggvaruhuset och allt medan pv fyller släpvagnen med grundmålad väggpanel till husets ena kortsida (den mot havet som tar så mycket stryk av vind och regn), sitter jag i bilen och lyssnar till P4-prat.

Det tar en stund .., jag småpratar lite med harry som ligger i baksätet och långleds och plötsligt dyker pv upp och ser tämligen besvärad ut .., jo, han har glömt sitt bankkort hemma och har jag möjligen med mig mitt .., och det har jag och vi säger unisont att å, vilken tur att jag bestämde mig för att följa med!

Sen går pv in för att betala och vi står där med bil och släpvagn som är fulllastad med virke; vi står där inne på butiksområdet så där som man gör på byggvaruhus och så kommer pv och allt är klart för att köra ut.

Då startar inte bilen! 

Det visar sig att batteriet har tagit slut (allt p4-lyssnande och säkert skruttigt batteri!) och den låter exakt så där fånig, ja, som den där gången när jag skulle vara snäll och hämta pv vid bussen från stan och samma sak hände.

Om jag säger som så .., ja, att herr pensionatsvärden inte var särskilt glad, så är det en klar underdrift.

Och jag känner väl att det här är helt och hållet mitt fel, så jag går in i byggvaruhuset och frågar ett par i vår ålder om dom möjligen kan tänka sig att hjälpa oss .., ja, startkablar har vi, men vi behöver ju en bil till, så där så vi tar oss ut därifrån och inte stoppar upp för övriga som har handlat och vill komma hem?

Mannen, som pratar halländska, har ingen större lust.

Då upptäcker jag en annan bil inne på området och där sitter en mörklockig man och lika mörklockig kvinna och jag ställer samma fråga till dem?

Skulle dom kanske kunna tänka sig?

Det kan dom.

"Javisst, självklart!" säger mannen på bruten svenska.

Och mannen kör ut sin bil till vår - som vi har lyckats baxa ut med hjälp av en försäljare - och sen blir det startkablar (fungerar inte) och den mörklockige mannen är tjänstvilligheten personifierad och föreslår till sist att vi ska putta igång den (det har försäljaren redan testat) och ut ur mannens bil kommer även hans hustru och så puttar vi på, vi tre, medan pv sitter inne i bilen.

Då går den igång!!

Jag säger bara en sak:  det är just såna gånger man inser betydelsen av medmänsklighet.

bettankax kommer ihåg .....

 

Jag säger bara, fy för den lede med bilar som inte startar. 

Glömmer aldrig när min bil blockerade en rondell just vid rusningstid:( Många huvudskakningar och pekande fingrar. Ingen hjälp. Fick till och med frågan av en medtrafikant "hur i h*lvete jag kunde vara så korkad att jag stannade mitt i en rondell?? Det är då man svarar, "jamen varför inte"??

Jodå jag fick hjälp av en snäll granne, som kastade sig i sin bil och kom till undsättning. 

Då blir man så tacksam så tacksam:)

Och Ruta Ett minns med fasa ...

Ruta Ett sa... 

 

Usch, det finns inget värre och alltid behagar de stanna på världens sämsta plats. En gång fick jag punktering i ytterfilen 100 m före Tingstadstunneln i en lånad bil i mars mitt i vinterslasket

Precis som Bettankax skriver så verkar folk tro att man stannat där av egen vilja...

Till slut kom det ett par änglar och stannade bakom, lyckades lokalisera både domkraft och reservhjul och vips så var det fixat.

Då blir man nästan religiös...fast bara nästan.

Dagens fönster ...

Härifrån till Ugglarp är det kanske två, tre kilometer och dit kör jag nästan varannan dag för att köpa färska och närodlade grönsaker.

Först kör man längs kustvägen och sen svänger man vänster mot havet till, rakt ner bara .., sen ytterligare en väntersväng in på en grusväg - som är slät som ett parkettgolv men aningen guppig -, och så ser man då själva växthuset och fälten där det växer stoooora, stooora broccoli och där är kål av alla de sorter och allt möjligt annat!

Själva lokalen är ytterst spartansk ..., men charmig, och man tar en liten plastlåda och så är det bara att fylla den med diverse nyttigheter.

Häromdagen kom jag att småprata med en man som hade köpt svartkål - något jag aldrig hade hört talas om - men jo, det fanns där i en låda vid väggen!

Som ni ser är gardinuppsättningen av det mer exklusiva slaget.

I like it!