Och här är vinnarna ....

Stoooort grattis till er båda!

Och bara så ni vet, så ställde främmandet upp som Notarius Publicus och gjorde det med den äran!

Tack och bock, säger vi.

Tidig morgon ....

... så där vid femtiden och omöjligt att somna om, kan man tänka på den där morgonen på Öland.

Promenaden ner till stranden .., dofterna och lugnet.

T y s t n a d e n.

Ingen radio.
Inga nyheter.
Inget tv-prat och ingen morgonsoffa.
Inga experter.

Men simturen i ett morgonsvalt hav och efteråt, frukost i solskenet.

Och svalorna som flyger av och an.

Sånt kan man tänka på.

Dagens fönster ...

 

Fönster och människor .., kan det bli bättre! 

Den som hade håven redo var den här madamen.

Ett extrafönster ...

... bara för att det är så vackert och man blir så glad av det .., visst blir man?

Det är lundafarmor som har skickat bilden och det tackar man för.

Tack-tack.

Någon fler som ....

... vill vara med och berätta om förra veckans bästa?

I så fall: mejla dina rader till bisse151@gmail.com och har du bild till, så jättebra!

Har vi tur, får vi ännu en ny Notarius Publicus i morgonkväll ...., men då ska vi ha riktigt tur.

Jag ska prata riktigt snällt med henne.


Följande ligger och skvalpar i lottskålen, men flera ryms!

Eva på Frösön (förra veckans vinnare)

Turtlan i Karlstad

Skullalundanna från Uppland ...

Alexandra Plese från Ekerö (men från Malå)

Ann i Göteborg

mossfolk i Örebro - men ofta i Karlskogaland -

Cecilia N i Härnösand

sportigajenny i trakten av Gränna (närmare bestämt Kaxholmen, men från Trollhättan egentligen )

samt

Anne i Mantorp

Här och nu ... okänt avsnitt.

Några timmar innan det är dags för andra dagens arbetspass, går jag ner till stranden.

Nu blåser det friskt; det är nästan höstvindar .., vågorna är höga och det skummar friskt! 

Strandskator, måsar, drillsnäppor och sädesärlor syns nere vid vattenbrynet. 

Och så svalorna som kommer likt projektiler! 

Det här är första dagen på länge - sex veckor, tror jag - som pv inte är hemma.

Tycker jag att det känns hemskt?
Ensamt?
Nej.
Det är skönt med egentid.

När jag flyttade hit från min lilla etta i Ystad, sa jag någon gång till honom att jag inte vill gå in i nån slags amöbatillvaro där vi två är allt på jorden .., jag vill kunna resa själv och känna en slags frihet och samma sak gäller förstås honom.

Och nu har jag i någon timmes tid spankulerat omkring på stranden tillsammans med en sprittglad harry och vi har träffat en tysk familj med sex barn som tyckte att Stensjö var sååååå vackert (en enda bil stod på parkeringen, häromveckan räknade jag till femtiosju stycken, bilar alltså ...!!) och innan vi kom till Fabrikör Johanssons bygge (där det nu läggs skifferplattor), mötte vi en ung joggande kvinna som tog paus och stod alldeles, alldeles stilla och blickade ut över havet och harry lade sig platt på marken och stirrade häpet på henne .., runt midjan hade hon en orangefärgad sjal som fladdrade i vinden och  s o m  han funderade över detta!

"Får jag hälsa på honom ...?" sa den unga kvinnan och det fick hon förstås.

Och vi mötte en kund från affären som kom promenerande med sin rottweiler-tik som kom springande lös.

"Det är ingen fara, hon är låg i rang ...", sa kvinnan och harry och den andra hunden viftade på svansarna, allt medan jag insöp synen av rönnbärsklasar, renfana, blåklockor och nånting som jag inte vet namnet på.

Himlen var blå.

Vinden friskade i.

Första arbetspasset ..

Fikapaus på jobbet.
014477 = beställningsnumret för papperskassar.

Efter tre veckor i total frihet - det kallas semester - är det så dags att moppa till jobbet.
I den översta byrålådan har behån vilat i frid, nu åker den fram, liksom den röda skjortan och namnskylten.

Det känns som om halva styrkan är på semester och nu har allt lugnat ner sig; där är inte längre några horder av turister som formligen väller in i butiken, men tyskarna är kvar och frågar om det går bra att växla till sig tior eller femmor, ja, till campingduschen?

Och där är en kvinna som säger ..."men har inte du jobbat på Fridhems Livs i Ystad?" och jo, det har jag ju och det känns så himla bra att möta nån ..., jag höll på att skriva hemifrån, men så känns det ju .,. så det blir lite småprat om Ystad i allmänhet och den lilla - numera nedlagda - butiken i synnerhet.

Sju timmars arbete blir det den här första dagen.

Jag beställer hem godis till kassan .., bärkassar .., kollar hur det är med frimärken, gröna påsar och kartonger .., sen är det mejeriet och frukten och när klockan är halv tio och jag kommer hem (det blåser kulingvindar och flera gånger vinglar man till med moppen!), kan jag knappt ta mig in, så stel är jag i benen och fötterna.

Då har pv bakat gifflar och matbröd - och scones - och bjuder på pepparmyntte och masserar ömma fötter med lavendelolja, allt medan vi tittar på OS-sammandrag i tv.

För hans del blir natten orolig .., gång på gång vaknar han.
Nu är frihetens timme slagen även för den mannen .., klockan fem ringer väckarklockan och en timme senare cyklar han iväg de tjugotvå kilometrarna till stan.

Allt är som vanligt.

(Nu räknar jag ner till första veckan i september då det blir London-resa tillsammans med barnbarnet Emma, numera femton år och flera centimeter längre än sin mormor. Fyra dagar tillsammans. Lycka!
Det är Emma som står i mitten av bilden. Alla tre töserna spelar i Bollstanäs BK och är uttagna till flicklandslaget i fotboll och tillbringar den här veckan på Bosön. Grattis! säger mormor.)

Eva på Frösön berättar ....

Hej!

Landade på Frösön igår kväll efter ett dygn ute vid kusten. Inga bilder medföljer därför veckans bästa (då bilderna finns i datorn ute i stugan). Men det kanske går bra ändå.
(Elisabet säger: jag tar någon bild som du skickat förut ...).

Det bästa var nog min födelsedag då alla tre barnen var hemma. Så härligt att se dem tillsammans.
Trots det fanns en gnutta uppbrottsstämning då vår yngsta åkte iväg med tåget till Arlanda under kvällen. Under ett år är det planerat att hon ska vara au pair i Skottland.

I söndags var det också en fin dag, då samlades vi hela familjen (utom Sara då) för att fira min bror, som hade kommit upp från Malmö för att fira sin 60-årsdag. Vi åkte till Åre och åt en fantastisk middag på Copperhill hotell.

Vill även tillägga att måndagskvällens middag ute vid Spikarna på Alnö var en höjdare.
Solsken, havsdoft och trevligt sällskap. Just den dagen för ett år sedan gifte sig vår äldsta med sin man på Alnö. Vi hade ett litet firande, föräldrar och brudpar, just ute på den fina ön utanför Sundsvall.

Nu ska vi snart hämta vår lille Otis och det blir också en höjdpunkt hoppas jag :)

Kram Eva.

Onsdagsfönstret ...

På väg till Stockholm stannar vi till någon kilometer härifrån .., inte långt från det som kallas för "Guds gröna ängar".

Där finns ett ödehus och där utanför, på gården, ligger allehanda "rat" .., en mc-hjälm, en skinnjacka och där är en kontorsstol och lite annat.

Om man har livlig fantasi - och det har man ju - kan man tänka sig vad som kan ha utspelat sig där, ja, det blir nästan som en thriller.

Ställer man sig på tå (och aktar sig för brännässlorna ...) och kikar in genom ett av fönsterna, är detta vad man ser.

Turtlan om sitt bästa ...

Det har varit flera fina DBIV sista veckan.

Härlig musik på lördag kväll. Vi njöt i kvällssolen vid vackra Sillegården.

Bilden från Aftonbladet. Lisas mamma kramar om sin dotter.

Men det som kommer upp i minnet så här i OS tider är den kämpande Lisa Nordén.
Tänker på när hon spurtar till sig ett OS silver bara nio tusendelar från ett guld.
Nio tusendelar. Går det att mäta tänker jag?

Efter att ha simmat, cyklat och sen sprungit i nästan två timmar så har hon lite till att ge de sista meterna. Imponerande!
Jag hojtade "Lisa Lisa Lisa!" här i soffan när hon sprang de sista meterna.  
Så nära nära hon var.

Det blev ett silver och det är stort!
Tänk så många timmars träning det ligger bakom. Skriver imponerande en gång till.

Så mitt lilla bidrag till DBIV blev ett OS bidrag så här i OS tider.
Jo jag är lite OS kär. Det kanske märks.

Turtlan.

// Läs gärna om Turtlans funderingar angående en semesterresa senare i höst och hjälp henne med tips!

Skullalundanna berättar ....

 "Hej Elisabet!

Jag har läst din blogg ett tag men aldrig gett mig till känna.

Jag som alltid fotat dörrar, har till och med börjat fota fönster.... 

Det här är det bästa i min vecka:

Vi fick hem våra åtta Hedemorakycklingar. 

Vi har byggt hönshus i sommar och nu var vi äntligen redo att låta dessa små sötingar flytta in.

Jag kan sitta och titta på dem i timmar. Helt otroligt hur snabbt de utvecklas och lär sig nya beteenden. Det ska bli spännande att se dem växa.

många hälsningar

Skullalundanna".

// Tack snälla och varmt välkommen hit till lotteritunnan! säger jag.

Alexandra Plese säger så här om det bästa ...

"Hej Elisabet!

Tänkte att jag skulle bidra med mitt bästa i veckan som var.

Mitt bästa var i söndags- vår sista semesterdag.
Min lilla familj åkte till Parken Zoo i Eskilstuna.
En dag med lagomt väder och besökare i parken, man och dotter sprudlande glada och jag lycklig ända in i själen av att vara tillsammans.

En helt fantastisk dag som nu bor i mitt hjärta!

Alexandra."

// Elisabet säger så här: vet ni hur glad man blir när man upptäcker ett det-bästa-bidrag från en f.d. klasskamrat till en av döttrarna! Och den där klasskamraten ser ut precis som jag minns henne!

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från systerlandet i öster, nämligen från Nykarleby.

Den som hade håven framme .., det var ellem i Skellefteå.

Första arbetspasset väntar  ....

I tre veckors tid har min behå vilat i frid i den översta byrålådan i hallen.

Fritt fall i tjugoen dagar och bara så ljuvligt.

Men nu är det slut på det roliga.

Det bästa för Ann i Göteborg ....

Det bästa i veckan var att den förrymda frisören på Genius Scissors äntligen kom tillbaka.

Före.

Jag genomgick en totalförändring vad det gällde håret och det känns sååå bra!

Efter.

 

 

 // Elisabet säger: detta är i sanning en modig kvinna!
Och titta, är det inte rena bokstäverna där i håret!
Eller siffror, menar jag.
Står det inte 69 där ovanför vänster ögonbryn?!

Den låg på köksbänken ...

         Så vacker, så vacker, men alldeles utan liv.

Mitt eget bästa från veckan som gick ...

En av förra veckans bästa .., det var den där ..., ja, nästan magiska stunden på södra Öland när pv gick och frågade om det fanns något ledigt rum (svaret blev "tyvärr inte") och jag stod där ute vid stenmuren och väntade ..., och frånsett ljudet av spelande syrsor, så rådde där  t o t a l   tystnad.

Och sen .., den där känslan när man - efter att ha letat efter boende och det börjar bli mörkt ute - verkligen hittar ett rum och man kan installera sig och fastighetsskötaren/gårdsvärden kommer med manglade lakan och står och småpratar en stund och man därefter kan gå på promenad och känna sig lugn och trygg .., jodå, vi kan sova gott.

Den känslan har jag upplevt flera gånger i mitt liv .., den där oron när det börjar bli kväll och man irrar runt i södra Frankrike eller Italien och det finns förstås människor som inte bryr sig ett dugg om var man sover; man kan lägga sig lite var som helst - ja, ute på en slänt bara - men jag vill gärna ha det tryggt omkring mig.

Nånting som också var bra, var äldsta dotterns fyrtioårskalas.

All värme och kärlek som liksom singlade omkring den kvällen .., och födelsedagsbarnet som var så lik sin mormor i sättet att vara - som hann med att duka på och av innan vi ens hann tänka tanken ..., och jag kände mig så trygg bland alla dom här människorna som utgör ens familj eller släkt.

Det kändes  b r a.

Och så är det Ulrikas tur ...

Det bästa från veckan som gick, är utan minsta tvekan onsdag-söndag.
Varendaste minut av den tiden!

 

Stickläger i Fattigskogens vildmarksby i Dalarna, strax söder om Yttermalung. 

Tredje året i rad och så underbart roligt att det inte går att beskriva ordentligt!

 

Underbar miljö, hela dagar och halva nätter av stickande, god mat, nya vänskaper som växer fram, kära återseenden och så mycket skrattande!!

 

Nya kunskaper, fnissattacker vid sovdags, samtal om ALLT, sjömanshistorier, dialekter... jag skulle kunna skriva hur mycket som helst och ändå inte kunna komma ens i nörheten av hur det faktiskt är när man är där.

Magiskt, är nog ordet.
Ja. Magiskt!

 

Årets absoluta höjdpunkt!

 

Ulrika.

mossfolk berättar om sitt bästa ...

Jag får nog säga som Jenny, tycker att det var alldeles nyss jag skickade in det förra DBIV.

Det blev till att titta i den egna bloggen för att se vad vi gjort egentligen.

 

Det Bästa I Veckan får nog sägas vara lördagens trettioårsfest hos en barndomsvän. 

 

Vi befann oss uppe i hennes stuga och på plats fanns både släkt och vänner och det var sååå trevligt och vi var så stolta över valpen som uppförde sig så bra. 

 

Och så lyckades jag för första gången fånga (vild) älg på bild! Det har länge varit en önskan. 

Nu var det förvisso väldigt skumt ute och bilden blev därefter, men det är en älg (två faktiskt, ko med kalv)!

/Mossfolk

Dagens fönster ...

"Hej Elisabeth!

 

Jag lovade dig franska fönster från min semesterresa. 

Här kommer det första, från chateau Loudenne på Medochalvön. 

 

Hälsningar Fru Hansson."

Och hur underbart som helst är det att läsa om hennes semesteräventyr i Frankrike (läs: GPS-äventyr ...)!