Om man börjar arbeta klockan 15.00 ....

.. så gör man egentligen inget annat än sneglar på klockan fram till det är dags att ge sig av.

Ändå älskar jag eftermiddagspass.

Och nu flödar solen och det är varmt och jag ska, om fyrtiofem minuter, sätta mig på moppen Hooper och susa iväg.

Näst sista passet.

Såja ...

... nu har den (och de övriga) kommit upp på väggen i vardagsrummet!

S o  m   jag tycker om den grönaktiga masken, förfärdigad av vännen Lena i Ystad!!

Ja, lika mycket som jag tycker om teckningen som Emma gjorde då hon var sex, sju år .., och den hastigt ihoprafsade akvarellen - bilden fångades genom ett bussfönster av en västerbottenskvinna på väg genom Italien -.

Uppmuntringslotteriet ...

Det här är veckans förstapris; en bild från Stensjöstrand där jag går nästan dagligen ..., lågvatten var det också.

Snäckorna är plockade på stranden i Ugglarp, bara några kilometer härifrån och fjädern, den hittade jag häromdagen när jag hade badat och var på väg hem.

Det kan hända att ramen blir en annan; där finns ingen hängare till den och inget stöd, men det ordnar sig nog.

Och inte en svala såg jag ...

Ny vecka - ny giv.

Nybryggt kaffe och nytt arbetsschema.

Nya öppet, - och stängningstider.

Och Johanna som varit barnledig i mer än ett år, återvänder till affären. 

Nu kommer många kunder att bli glada!

.

Men mycket annat är sig likt. 

Morgonpromenaden med harry, till exempel. 

(Nu med kompisen Meja).

Doften av .., höst.

Meja går fint i koppel, harry är mer yster, men hon är starkare! 

Det är Meja som bestämmer, men även hon har en chef - han heter pElle och är en sjuttonårig kattherre - och pElle har  p o n d u s  och behöver bara titta lite stint på Meja så tar hon en omväg förbi honom, ja, fast hon låtsas förstås som om det var  p r e c i s  det hon hade tänkt.

Och jobb från klockan tre idag. 

Tre till kvart över åtta.

Kanske tar jag sommarens sista dopp just idag?

Kanske.

Dagens fönster ...

"Maggans trötta kaktus" .., har fönsterfångerskan skrivit som bildtext.

Jo, jo.

Här skulle nog behövas lite .., tja, renhornspulver kanske, ja, i stället för Substral.

Tänkte jag.

Fönsterfångerska var hon som i vanliga fall mest fotofångar sländor - Mian -.

DBIV för Kerstin i Skåne .... 

Bilden är Kerstins.

Veckans bästa var när jag hade inflyttningsfest i "lilla huset".
Plötsligt, i all röran och stojet, hör jag en liten röst som säger "hej, mormor!" och det visar sig att äldsta dottern och mågen tagit med sig småtrollen till festen!

Hedgren

Anne i Mantorp berättar om sitt bästa ...

Hej Elisabet!

Den här veckans bästa för mig var allt tågresan genom Västmanland, Södermanland och Östergötland.
Ett mycket enkelt lokaltåg var det som stannade vid många stationer och som inte tuffade på allt för
fort så jag hann njuta av alla vackra vyer den här soliga dagen.

Så vackert det är med alla sjöar och
vattendrag.

Anne i Mantorp

Boktips ...

ellem säger ...jag gillar Elisabeth Nemert.

Speciellt hennes senaste bok "Ödets hav" och en tidigare, "Bortom stjärnan".
(Fast bilden blir förstås en annan ..., hälsar en trött Elisabet.)

Handlar om starka kvinnor som går emot samtidens "regler" om kvinnliga/manliga arbetsuppgifter.
Och många parallellhändelser!

Fler som vill vara med och dela sin glädje ...?

Eller som kommer att tänka på ett guldstjärneögonblick under veckan som gått?

Det behöver inte vara något märkvärdigt.

Inga miljoner som man har vunnit.

Somliga går i skogen och hittar blåbär .., någon annan blir lycklig av ett bad i Östersjön .., en tredje har överlevt ett tandläkarbesök.

Det är ingen tävling.

Inget måste-vara-värst-och-bäst-och-lyckligast.

Livet kan ha varit eländigt, men kanske fanns där ett ögonblick som glimtade till?

Någon som gjorde dig glad för en stund?

I så fall .., om du vill dela med dig, är du varmt välkommen att mejla ditt bidrag till bisse151@gmail.com och du behöver inte känna dig utanför, att här är det ändå bara såna som "känner varandra", du är lika välkommen om det så är första gången du är med!

Inte vet jag vad priset blir heller, men nånting ska vi väl hitta på.

I morgon postar jag förra veckans vinster till respektive vinnare.

Ps. Visserligen var förra veckans vinster örhängen - designade annaofsweden -, men bara så ni vet, det är inte strängeligen förbjudet för män att vara med ,-)
Ja, detta sägs med en blink till de få män som tittar in här ... Ds.

Och så det bästa för Ulrika ....

Veckans höjdpunkter:

- Besöket hos tandläkaren. Jo faktiskt. Efter många om och men kom jag mig äntligen dit. Jag lider av tandläkarskräck men bara att komma dit och träffa herr tandläkare och de övriga där, gjorde mig lite lugnare. Och på det så visade det sig att det inte alls var så illa som jag var rädd för, med min tandvärk alltså. Enorm lättnad!

- Alla härliga timmar i skogen. Jag älskar det!

Att strosa omkring och känna dofterna och lyssna på skogsljuden - det är så avkopplande. 

Max härjar med pinnar och då och då småpratar vi lite. Och så hittar vi svamp. Mycket svamp! Jag är inte så himla intresserad, men jag plockar för det finns ju andra som är det och det är alltid roligt att göra någon annan glad.

- Informationen jag fick om mitt fadderbarn i Ecuador, en flicka som heter Marisol. Jag har precis blivit fadder. Det känns bra. Jag har inte gott om pengar, oftast tvärtom, men i det stora hela har jag det ju så oändligt oändligt mycket bättre än många här i världen. Ingen kan göra allt men alla kan göra nåt!

- Dagens möte med fina Christina. Efterlängtat och så trevligt! Och till veckan ska Max och jag gå promenad tillsammans med henne och hundfröknarna Gaia och Poppan, det ser vi verkligen fram emot!

DBIV för annannan i Portugal ....

Att bada i Östersjön i måndags eftermiddag.

Det hade varit så ruggigt väder i helgen och jag hade liksom slagit det där med havsbad ur hågen, så till den grad att jag inte hade någon baddräkt med mig.
Men köpte ett par bikinibyxor för 30 kronor på en desperat utförsäljningsställning och så åkte vi tillbaka ner till Ystads Sandskog där vi promenerat tidigare på dagen.

Jag vadade försiktigt i, stod länge och tvekade och undrade om det inte var för kallt. Men det blev skönare och skönare i stället för värre och värre, och jag simmade nog i tio minuter i alla fall. Min inre termometer säger mig att det var 16-17 grader, gränsen för att jag ska tycka att det är trevligt.

Det var jag och en tysk barnfamilj i vattnet och några som satt på stranden och betraktade det hela. Men de verkliga infödingarna hade förstås badat redan på morgonen.

Min mors moster hade stuga i Sandskogen där hon bodde hela sommaren.
Gick ner i badkappa direkt på morgonen.

Min dröm att en gång bo så att jag kan göra det!

annannan

// Bilden togs av mig, Elisabet, under en övernattning på Ystad Saltsjöbad, det var i fjol i augusti.
Och det var någonstans längs den stranden som hon badade, annannan.

DBIV för Eva från Tyresö ...

Det bästa i veckan var en ensam promenad i svampskogen.

Lite kantareller och flera mandelriskor hittade jag.

Blåbär plockade jag också och sedan satte jag mig vid den stilla Barnsjön.

Allt var tyst och stilla och jag tog av stövlarna och stack ner fötterna i det

underbara vattnet.

Inte en människa syntes.

Jag satt ganska länge och njöt.......

Eva i Tyresö

DBIV för mossfolk i Örebro ....

Hej Elisabet!

Här kommer en ny DBIV :)

Gladast i veckan blev jag nog när jag hittade duplorälsen och mekanot på mina föräldrars vind. 

Vi har verkligen önskat mekano till förskolan, men konstaterat att det är för dyrt. Nu har vi en sats!

Och det allra härligaste mest avkopplande i veckan var onsdagens skogstur. 

Cosmos var jätteglad och det var så himla mysigt. 

Jag älskar att vara i skogen!

/Mossfolk

På den där dejtingsidan ...

Kram av Meja.

.. där jag skuttade omkring år 2006, där skulle man kryssa i om man ville ha något husdjur eller inte.
Eller om man hade något.

Ett av alternativen löd: har inget och vill inte ha heller.

Det kan jag säga, att dom männen som hade x:at i den meningen, dom brydde jag mig aldrig om.

När helsingborgaren första gången kom till Ystad och hälsade på, då satte han sig på huk och klappade om min cockerspaniel Linte och när vi samma dag äkte till Stenshuvud, då fick Linte följa med.
Det var liksom självklart.

Och när en pensionatsvärd några år senare satt i min soffa, då hoppade pElle upp i hans knä och pv strök honom så ömsint, så ömsint över ryggen.

Sånt går hem hos mig.

Kan jag lova.

Dagens fönster ...

... kommer från Skåne och från den här madamen, som troligen har varit hemma och hälsat på.

Och titta där!
Där skymtar en galge från Eckerlunds i Tomelilla!

Så här skriver avsändaren:

"Det enda fönster i mitt föräldrahem som inte byttes ut när huset blev föräldrarnas för fyrtio år sedan. Så det här kanske är närmare hundra år gammalt. I det speglas man min far som sätter upp en takränna och genom det ser man en annan lokal förankring jag inte hade observerat när jag tog bilden."

Om böcker ...

Mitt bokläsande har i alla tider gått i vågor.

Mest läste jag under mitten av 70-talet när vi bodde i Kungsängen och jag hade personalrabatt på såväl B&W som på NK och när bokrean startade kunde jag köpa böcker till nästan inget pris alls!

Någon djupsinnig läsare kan jag omöjligen kalla mig; då, på 70-talet, läste jag allt av Lars Widding (som jag njöt av hans böcker!)  och så var det ju Moberg, Fogelström (som jag har läst om och inte alls fann så bra som då!), Moa Martinsson och alla andra.
Lite senare blev Pearl Buck en av mina favoriter!

Under tiden i Malå fortsatte bokläsandet och det berodde till stor del på Margareta Nilsson, granne och bibliotekarie (utan egentligen utbildning för just detta)  som visste precis vilken sorts litteratur jag tyckte om - vi hade samma smak - och det hände att jag körde fem mil enkel väg till biblioteket i Norsjö för att låna den sista avslutande delen i en romansvit (nånting av Herman Wouk), om den nu var utlånad hemmavid!

RF Delderfield var en annan favorit .., en serie om industrialiseringen i England.
Dessutom har hemifrånförfattarna Torgny Lindgren och Åke Lundgren egna rum i mitt hjärta!
Eller: deras alster har.

Mellan varven läser jag nästan ingenting, förutom morgontidningen.

Och har jag hittat en författare som jag faller pladask för, slukar jag det mesta av dennes alster och sen får jag nån slags sorg över att det är slut och så tar det månader innan jag börjar om igen.

Igår, på födelsedagen, fick pv Mikael Niemes sensaste bok "Fallvatten".
Han fick den av mig, alltså.

Senare på kvällen när vi hade gått i säng ( i sovrummet fanns då Harry, labradoren Meja som vi har hand om i tio dagar, samt pElle och vi själva ...) tog sig pv an boken och jag hade läst några olika recensioner och började nästan ångra valet av present ..., så där så att jag nästan fick kalla fötter.

"Hur känns den ...?" frågade jag.

Jo, han tyckte att den kändes bra.
När pv sedan lade den ifrån sig, tog jag över.

På en gång kände jag att .., å, den här kommer jag att tycka om!
Mikael Niemi har en slags svartsynt humor som jag  ä l s k a r och här löper parallella livsöden längs boksidorna och det tycker jag också om!

Hoppas nu att den håller till slutet.

En som läser mycket och som dessutom arbetar eller har arbetat i ett bibliotek, är madamen i Dalarna - hon som bjöd på nygräddade våfflor och var så oerhört vänlig -!
Det skulle vara intressant att höra vilka dina favoritförfattare är.

Och så ett kvällsfönster ...

... som värmer hjärtat!

Det är förstås lille Otis som tittar ut genom det jämtländska fönstret.

Och strax efteråt - när dörren öppnades - blev det full fart för att leka med kullsystern! berättar fönsterfångerskan från Frösön.

Tacksägelsedagen är kommen

Ett stort och från hjärtat kommet tack, för alla trevliga födelsedagshälsningar från när och fjärran, och även för all uppmuntran under min svåra sjukdomsperiod. Allt stöd har förkortat sjukdomstiden med dagar, ja kanske t o m veckor.
Och till Ulrika och Marcus, en sån underbar present, den kommer verkligen att göra nytta. Sånt tycker jag verkligen om!!

Kram till er alla från
NP alias PV

Lördag ...

Först jobb från kvart i nio till två och idag är det bakning av bröd (dvs hämta från frysen och sedan grädda) och så att ta hand om mejerileveransen från Arla och Wapnö (närproducerat) och mellan varven lite kassabyte, postärenden och en hel drös med spel; mest på hästar och mest på arbetskamraten Lenas andelar.

En äldre herre frågar om vi har fått någon förfalskad 1-krona, en sån där det står om vår h*rkarl till kung och jag säger att det har vi inte, men jag säger det leende ..., och då blir mannen lite upprörd och frågar om jag inte tycker att det är förfärligt det man gjort mot vår kung ..., "han har verkligen fått utstå så mycket genom åren" och själv säger jag att ...."ja, säger nog mer som min pappa skulle ha sagt .., hä-läääär-han", dvs som man sår får man skörda. 
Ungefär.

På fikarasten pratar vi om det här läkemedelsbiverkningar och jag berättar om mina hemska mardrömmar.
"Men det är väl omöjligt att en tablett kan ge mardrömmar ...?" säger arbetskamraten häpet.
För mig är det ett faktum.

Vid halv tre susar jag hemåt på moppen och luften är mer än ljummen; den är somrig och varm och jag tänker att jag borde bada, men hemma väntar pv som har haft fullt upp med punkteringen på ett däck och han har bakat tårta och håller på med middag och senare ska Hilda och Patrik och Sonja och Gösta komma och vi sitter ute och solen flödar och det pratas om crossfit och Hilda testar att hänga i trädet på den där stången och kommer inte heller upp och Patrik tvekar .. nja, han vill inte testa,
Inte ännu.

Hela tiden medan vi äter försöker pElle ta sig upp på bordet och blir nerputtad.
Åååå, vad han tycker att kycklingfilé doftar gott!
Efter middagen tar han en tupplur i trädgårdsstolen .., jag tar bilden från köksfönstret.

Och nu har vi ätit supergod middag och kalasat på tårtan och pv har fått en ny ryggsäck av Hilda och Patrik och Bamseplåster för eventuella fler skador .., och av mig fick han Mikael Niemis senaste bok "Fallvatten" och på det hela taget har det varit en trivsam dag.

På kylskåpsdörren sitter schemat för vecka 38 och 39, ja, delar av det.

För mig återstår nu tre arbetsdagar, innan det bär av till Emma

Ingenting är ....

... så roligt att få, som nånting som någon god vän har förfärdigat!

Titta, vilken underbart ljuvlig mask som kom till det gula huset igår!

Det är Lena Rydén, numera kanske Eriksson, i Ystad som har gjort den och det är precis på pricken vad jag tycker om!

Härliga färger och ... ja, jag föll pladask när jag första gången såg dem på bild och beställde bums, men nu kom den hitlevererad i paket och påse och ska sättas upp på väggen i hallen - jag tror att det blir där  -, så länge får den stå på den lilla byrån där, intill bilden av Otis från Frösön .., en sten, massor med snäckskal från stranden i Ugglarp, samt en brädbit som Hilda målat på och som jag också tycker så mycket om!

När vi flyttade till Ystad kände vi absolut inte en kotte .., men Lenas son Jonas kom att gå i Anders klass (eller tvärtom) och dom blev bästa kamrater - i princip från dag ett -, och Lena visade sig vara den allra mest generösa och omtänksamma människa man kunde tänka sig.

Så fort jag ser växten Kattmynta, tänker jag på henne .., för i deras trädgård växte just detta.

Dessutom fick dom en av våra kattungar - den grå Nisse - som blev sexton, sjutton år och fick segla till katthimlen först i år.