Bilden på mitt Här och Nu visar undertecknandet av
stilleståndsavtalet mellan Frankrike och Tyskland den 11 november 1918 i en
järnvägsvagn i en skog i Frankrike. Bilden är tagen från Wikipedia.
(Elisabet säger: jag får dela upp det hela i ett och ett inlägg, då en del är ganska långa.
Först ut är Monet.)
Idag är det Stilleståndsdagen den 11 november i
Frankrike.
Det är söndag och därför stängt ändå men hade dagen infallit på en
vardag hade allt varit stängt och alla varit lediga. Man högtidlighåller
stilleståndsdagen, l'Armistice från första världskriget 1914-18 och det görs
över hela Frankrike.
I varje liten by, inklusive vår egen är det ceremonier med
borgmästaren och kransnedläggelse vid det krigsmonument som finns i varje
liten ort. I Paris är det presidentbesök, militärparader och
kransnedläggelse vid den okände soldatens grav vid Triumfbågen.
Idag
uppmärksammar man alla som stupat för sitt land och med särskild betoning på de
många fransmän som dödats i Afghanistan, elva stycken bara i år.
Det är en ljummen men blöt dag efter de häftiga
skyfallen igår. Jag tittar ut genom mitt fönster och ser hur de höga popplarna i
byn blir allt gulare för varje dag. Vi ska strax äta en egenkomponerad
Kyckling à la Provencale med goda kryddor,
Dessi kommer att rusa runt i
trädgården efter lunchen, den som blir mer och mer proppfull med ekollon på
gräsmattan. Senare på eftermiddagen ska jag titta på programmet Vivement
Dimanche, ett slags "här-är-ditt-liv-program" med kända fransmän.
Så är det Här och Nu i Frankrike för mig. Stillsam
söndagskänsla.
Med min systers dalmatiner Mizz är det nämligen så att hon har ett något underligt kroppsspråk; hon vill leka, men markerar ändå ett slags avstånd och harry har svårt att läsa av henne, särskilt inomhus - då gömde han sig mellan varven bakom soffan - (som för ovanlighetens skull INTE är en Ektorp).
Det lustiga var; det var helt sanslöst .., att Mizz ofta siktade in sig på harrys högra öra, just där han i somras blev biten av den där tyska hunden .., nu stod Mizz och noooosade honom just där och harry blev spänd som en fiolsträng!
Visst är det konstigt .., eller upplevde hon att han reagerade så och så förstod hon att ojdå .., här kan jag skrämma honom lite?
Ute gick det hur bra som helst!
Och tänk, för första gången har harry mött sin överman när det gäller snabbhet!
T a c k!!
Alla som har mejlat och lämnat sina bilder om vad som hände under ett ögonblick mellan tolv och två idag!
Ni är u n d e r b a r a!
I morgon, när jag är ledig fram till klockan tre på eftermiddagen, ska jag lägga in allt i ett enda svep.
Vaknar söndagmorgon och hela världen, ja, i alla fall världen runt Hörby och Västerstad, är dold i dimma.
Sååå mycket Skåne detta är för mig!
Och jorden är lerig och marken fuktig .., knappt en enda liten fågel hörs kvittra.
Kvällen innan har vi ätit gudomligt god gås (med en sås som var himmelsk) och ellem; lingon/chili/chutneyn som du skickade ner, den blev hur smarrig som helst till detta! T a c k!
Efter middagen sitter vi tillsammans i vardagsrummet och ägnar oss åt frågesport.
Systerdottern tillbringar så gott som varje söndageftermiddag i Lund på en krog där det är quiz med Kryddan Pettersson. På onsdagar är det en annan slags quiz, med mindre naturvetenskapliga frågor.
Nu ställer hon frågor till oss från föregående omgång och det är så himla roligt och vi klarar oss bra .., pv kan nästan på öret säga hur stor statskulden var ett visst år, Rigmor visar sig vara en hejare på Verner von Heidenstam .., själv klämmer jag i med riboflavin och tiamin innan någon annan hinner svara.
"Men moster!!!" utbrister systerdottern häpet.
Jo, jo.
Söndagmorgon.
Medan harry och husets dalmatiner leker ute på tomten - som är enorm, en hel lägda! - ("du skulle ju behöva åkgräsklippare!" säger jag till min syster och hon håller med), promenerar jag en liten sväng, mot ridhuset till.
Allt är tyst och stilla.
Sen blir det frukost.
Det är inte långt ifrån att jag börjar att gråta när jag upptäcker mammas virkade äggvärmare från 60-talet.
En är orangefägad, andra gröna eller blå och två har ryagarnshår, lite lockigt så där.
Åååå, gullemamma .., inte visste jag att du pysslat med sånt här inte!
I alla fall kom jag inte ihåg det, inte förrän jag såg dem.
På promenaden slinker jag in på en ödegård.
Överallt ligger bråte; det är jordbruksredskap, en harv eller två .., och där är traktordäck, trädgårdsmöbler i plast, där är en rostig hink och spadar utan skaft och där är spett och stora stänger!
När jag tar den här bilden tänker jag osökt på en rar bloggmadame i Borås.
På väggen mellan köket och vardagsrummet (ja, nu är vi hos min syster igen) hänger gamla fotografier.
Här är pappa och mina systrars mamma, den dagen hon inte längre var fröken Andersson, utan blev fru Nilsson.
Hon hette Gunhild. var uppvuxen i Risliden inte långt från Norsjö, och dog vid 33 års ålder av en hjärntumör.
Jag tycker alltid att min enda systerdotter påminner om sin biologiska mormor. Även pappas storebror förlorade tidigt sin första fru som hette Anna, sedan gifte han om sig med hennes syster Beda.
Väggarna i gästtaoan var tidigare helt vita. Nu har den ljuvligaste tapet kommit på plats och där finns såväl rödhakar som talgoxar! En klocka på toan? Ja, men hur praktiskt som helst för den som ska passa busstider!
Här syns alla småfåglarna!
På min systers kylskåpsdörr.
Och ännu mera. Inte svårt att gissa vem som satt upp just det urklippet.
Det är nog hon som är född 1941.
Vid tolvtiden svänger vi in på Ikea i Helsingborg och tar en fika innan vi sätter fart mot cd-hyllan Benno.
Kaffe med kanelbulle: 5 kronor! Det är ju inte klokt så billigt det är!
"Och kanelbullen var jättegod!" säger pv.
Alla män förärades - fars dag till ära - en gratis påse med chips.
Tittar in i lilla butiken alldeles vid Särdals Kvarn, inte långt från affären där jag just har handlat.
Jag har tänkt handla lite hälsa-på-presenter till min storasyster .., och upptäcker då de allra ljufvligaste tekoppar!
Det tar inte många minuter förrän en av dem har blivit min.
Koppen är precis lagom stor och på utsidan spankulerar små rödnäbbade fåglar omkring.
Jag älskar den!
Och det kan jag ju säga, att hos den här keramikern kan man lätt bli förälskad ...!
Lördagsmorgon i Striberg. Rally sover gott. Virka spanar på småfåglar.
Igår snöade det så där "julaftonsmysigt" men igår är det varmare och all den fina snön blir till slask. :(
Jag
dricker kaffe och fixar lite småjobb. Marcus är i garaget och mekar med
nya rallybilen; en Volvo S60. Den har just fått bur insatt och nu
börjar en massa pyssel med att måla, fixa dit inredning igen (inte
mycket dock, en rallybil är ju nästan tom inuti), stolarna, bältena
o.s.v.
Den här helgen är alla tre barnen här (jo jag räknar
Madde som "min" nu efter så många år :-) ) och det är så mysigt. Igår
kväll var det film och skratt och mys. Bästa sortens helg! Det tycker
Max också, han avgudar dem. Alldeles särskilt Madde. Just nu ligger han
hos/på henne och sover och är sååå nöjd.
Och senare idag kanske jag får en Skoda-nånting.
Hurra! Jag älskar min Volvo, den är sååå rolig att göra, men den är så
väldigt törstig.
Men nu först, mer kaffe och sockstickning en stund.
Här kommer ett november-kvälls-fönster från
Lysekil.
Just nu hör jag på detta på nätet - direktsänt
från Oslo Konserthus!:
NRK P2, torsdag 8.11.2012 kl. 19.30
Musikk i P2 - Klassisk direkte
Oslo Filharmoniske Orkester og Kor. Sølvguttene. Dirigent: Marc Soustrot.
Solister: Mari Eriksmoen, sopran. Gert Henning-Jensen, tenor. Johannes Weisser,
baryton. Gloria, av Francis Poulenc. Carmina burana, av Carl Orff. Direkte fra
Oslo konserthus. Programleder: Bodil Maroni Jensen.
Det var en väldigt bra konsert, och det var bra ljud, och bra
mottagningsförhållanden också i kväll! Nu är det precis färdigt. Många hälsningar från Monica i
Lysekil!
Tack ....!
... fru Grå i Ystad, för det trevliga urklippet som kom med posten idag!
Den här listan vet jag vem den tillhör; en man i min ålder som alltid hälsar med orden "Hej Elisabet!"
Och jag blir alltid lika glad av den hälsningen.
Mannen har tidigare arbetat som kommunchef i Södermanland, men har sedan ett par år tillbaka återvänt till landet Halland.
En driven handstil, tycker jag.
Jag hade lätt kunnat gissa på arkitekt som hans yrke.
Och så tror jag att han är duktig på att teckna.
Ja, det här med juice, det är inte det lättaste att stava.