På torsdag blir det dragning ...

... i uppmuntringslotteriet och boken "Jag vägrar dö nyfiken" är förstapriset.

Bilden visar nog ljudboken, men här gäller vanliga böcker.

Vill någon fler vara med, så har ni möjlighet fram tills på torsdag mitt på dagen.

Ni kan ju det hela vid det här laget .., men har ni glömt adressen så är den bisse151@gmail.com

Ni kan ju gissa vilka kommentarer det blev ...

.. när vi med postburen idag fick tre stora, stora resväskor med taggar från SAS, ja, just det.

Det var alltså så SAS skulle lösa krisen?

Hemköp sköter väskutlämningen.

(Men det hela visade sig vara så att en familj besökt New York just som det blev översvämning och på inget sätt i världen fick man med sig sina väskor .., nu kom dom så här. Inspected, stod det på alla tre.)

Och så några kvällsfönster ...

... från Munktellmuséet i Eskilstuna.

 

Halvusel mobilbild.

 

Så skriver Mian, men se, det tycker jag inte alls att den är.

DBIV för Monica i Frankrike ...

Mitt bästa i veckan (och nu vågar man ju snart inte vara med när man vunnit tre gånger:-) är ändå att lilla barnbarnsflickan L fyllde ett år. Att tiden gått så fort är nästan ofattbart, faktiskt också för föräldrarna.

Det här är en drömbebis - söt som socker förstås, glad alltid, skrattar och ler och utvecklas precis som hon ska. Har nästan aldrig varit sjuk, har haft turen att ha båda föräldrarna hemma under de första 9 månaderna. Har ammats hela tiden men äter nu helt själv och tar snart sina första steg verkar det som.

 

Här är lilla L på sin första utlandsresa, 9 månader gammal - hon och hennes föräldrar hälsade på oss under en het Provencevecka i augusti. Hon klarade värmen förvånansvärt bra men fick förstås doppa sig i plastpoolen i trädgården till och från.

 

Förstås var det stort kalas häromdagen med tårta med ett ljus och många presenter berättar den stolte sonen. Att barnbarnen skulle vara "livets efterrätt" har jag aldrig förstått innebörden av men att det är otroligt roligt med de små, det tycker jag!

 

 

DBIV för Gunnel ....

Sonens godkända förarprov.
Stor glädje för alla i hans närhet.
Nu kan hans planer för framtiden i Kalifornien gå in i nästa fas.
Gunnel

Det bästa delen i mitt jobb ...

... är att skriva skyltar!

I säkert tjugofem år har jag fått pyssla med pennor som heter Textus nr 5 och jag har - under tiden på Ica i Malå - stått uppe på en vinda nära taket och textat säkert tjugo skyltar per vecka och blivit kräksjuk av ångorna från färgen ..., nu är det en skylt i veckan, men vilken glädje den skänker mig, den där enda skylten!

Har man dessutom en chef som ger en fria händer, när det gäller vad som ska stå på skyltarna, är det ännu bättre. Det finns dom som absolut inte släpper den biten.

Nu ska jag ta mig kaffe och en lussekatt och sedan lägga in ett DBIV från Gunnel.

Gissa, vad harry vill äta till lunch ....

Det är den han står och spanar på ...
Lunchen.

Jo, stuvad ekorre .., det hade varit nånting.

Och strax efteråt kom ekorrens kompis skuttande och då började harry nästan att s - k - a - k - a.
Av upphetsning.

DBIV för annannan i Portugal .... 

Det var egentligen hela veckan med olika yrkesrelaterade besök på tre olika platser i England. Men alldeles speciellt att kombinera ett möte med att min förhoppningsvis blivande samarbetspartner tog mig med på en vandring i Peak District utanför Sheffield.

Hälsn
annannan

Det bästa med att ......

... jobba eftermiddag och kväll, det är att man är pigg på förmiddagarna och kan titta på tv-program som man missat tidigare, just för att man har arbetat ..., och att man då - på ett annat sätt - kan ta till sig det hela.

Så fungerar det för mig.

Alltså har jag nu suttit i loppisfåtöljen och tittat på Sommarpratarna; den här gången med underbare Stefan Einhorn, jag-vill-prata-utan-att-bli-avbruten-Leif-Silbersky, härliga och lättrörda Pernilla Wahlgren, vackra Lotta Gray och den till synes så sympatiske Hannes Holm.

Sen kan man ta påtår och en lussebulle.

Sånt som gör hjärtat glatt ..

Effe (egentligen Efraim) och Märta Wretlind var grannar till oss när jag växte upp.

Effe var jägmästare på Domänverket., (således pappas chef under ett antal år), Märta hemmafru och i familjen fanns döttrar och minst en son och där fanns även tant Svea som var piga eller hembiträde; hon hade vitt förkläde och bakade skorpor som förvarades i en burk av plåt.

På det lilla taket  mot farstutrappan, hade Effe låtit sätta upp svalbon ..., och hela somrarna flög svalor fram och tillbaka till sina ungar och när man satt på bänken på bron, kom svalorna flygande likt projektiler!
(Där kom långt, långt senare den här madamen att tillbringa många år.)

Och trädgården var berömd .., busslaster med turister kom och beundrade Effes aklejor!

Varje sommar kom Effe och Märtas barnbarn upp på besök; främst var det dottern Margarethas tre döttrar - Ingrid, Märta och Karin -  och under några sommarveckor blev Karin och jag själv bästa kamrater och tillbringade mest hela tiden tillsammans .., - varje sommar likadant -, vi cyklade till Solviksbadet och Karin hade en korg med uppfällbart lock och där i fanns hennes marsvin - vem hade sett ett sådant på Ringvägen tidigare ? - och hon hade såklart moderna kläder (blommiga manchesterjeans, t.ex.), såna som inte fanns på Nystedts Ekipering på Storgatan.

Karins storasyster Märta var fräknig och skrattig och det är väl ungefär det jag minns.

Tills nu.
För så finurligt är det ju, att via facebook kan man åka baklänges i tiden och plötsligt har jag en vänförfrågan för Karins storasyster Märta, hon den fräkniga!

Mejl åker fram och tillbaka och jag får en snabbspolad film - men med bokstäver - där hon berättar om sitt liv .., om smärta och sorg och stor glädje. Och hon skriver att  "jag minns din rara pappa, alla hundvalparna, din mamma som var så energisk  och du själv så positiv även som liten."

Tänk, så lite man vet om hur andra människor uppfattar det som är ens familj!

Och så får jag veta att hon målar!

Så jag går in på hennes hemsida och tar mig en titt .., jag gör det lite artigt, men faller pladask!

Och läser bland annat följande ....

"Jag började måla i elvaårsåldern, fängslades av fruktträden i full blom i vår trädgård i Oxelösund, som jag på alla vis försökte visualisera.
Ännu tidigare fascinerades jag av duschstrålar sedda underifrån, och hur jag skulle kunna avbilda dessa på papper."

Men ååå, vilka underbart livsbejakande tavlor!!

Här finns fler alster att vila ögonen på.

DBIV för Eva på Frösön ....

Det bästa under veckan var söndagens tur till stugan. Strålande sol och krispigt på marken. 
Vi tränade Otis under en timme och sedan gick vi in i stugan och drack varm choklad och åt bullar. Elden sprakade i kaminen och ljusen spred en mild låga. 
Och så tystnaden, så kompakt och så underbar.

Några andra guldstunder har varit de vid köksbordet. Massor med pyssel på gång och det är så lugnande för själen. Då mår jag som allra bäst.

Kram Eva

Två tisdagsfönster ...

"Hej Elisabeth,

Här kommer två udda fönsterbilder från mellersta England, utanför Nottingham.

Passagerarutsikten i typisk engelsk taxi, och så vände jag mig om och tog en bild på något vi lyckligtvis inte ser i Sverige, ett kolkraftverk.

Undrar om du ger dig på att publicera detta verkliga fulfönster?!"

Jodå, det gör hon!
Tre dagar på raken blev det med fönster från England.

Och den som var så flink och i taxin plockade upp sin kamera eller mobil, det var den här madamen. 

 

En fiskhandlare i soffan Ektorp ...

Pensionatvärdens brorson Hannes, han som är delägare i fiskrestaurangen Malmö Fisk, Hannes och Johannes, är på besök och har tillbringat mesta delen av kvällen i soffan.

Det syns tydligt.

Hannes arbetar nästan dygnet runt och åker mellan varven från Malmö till Göteborg för att besöka och göra inköp på fiskauktionen och nu blev det ett stopp här i det gula huset.

Under malmöfestivalen hade butiken (ja, man säljer förstås fisk också!) ett stånd där det såldes fish ´n chips och det var tonvis med torsk som filéades under den veckan! 

 

"Kummel från Lysekil med Bön- & Rotfruktsallad och Dill/Citronvinägrett! Åh vad gött." står det som bildtext på FB, ja, under bilden.

(Detta är bilder från rest. Hannes fick äta fläskpannka á la pv ...).

Och här är fisken och chipsen ...

(Även det bild från restaurangens hemsida).

Det blir en hel del prat om detta med att vara egen företagande och om ett helt nytt liv, då Hannes kommer hem vid elva, halv tolv, tar av sig kläderna i hallen och går raka spåret till sängen. 

Inget uteliv längre. 

"Är jag ledig hälsar jag hellre på hemma hos pappa eller mamma ...", säger han. 

Nu är klockan tio och gästen har gått i säng. 

Upp i ottan för färd till fiskeauktionen. 

Utanför, på gården, står fiskbilen som är underbar .., vit med ljusblåa (MFF-färgerna) fiskar längs sidorna och så namnet då.

Sånt gillar jag; det blir ett helt koncept.

Nu ska jag lägga in Evas DBIV !

Nej, jag gör det i morgonbitti, jag är på tok för trött just nu!

"Mera post!" sa brevbäraren och log ....

I strååålande höstsol (ja, för vinter är det i alla fall inte ..) hämtar jag posten och där ligger ett stort vitt kuvert med avsändare från Frankrike och då anar man.

Jodå.

Det är den rara Monet som har skickat priser till lotteriet .., en liten vacker blomprydd "kudde", broderad av hennes mamma i Skåne .., en tvål med monogram (nu mossfolk .., det är M som gäller ...) och så är där ett vykort med motiv av Helene Schjerfbeck, "min favorit alla kategorier", skriver Monet.

Jag stod en bra stund och funderade över åt vilket håll kortet skulle vara .., det enda jag fick det till var att det liknade en hortensia.  Det var det också. "Hortensia, 1915. Olja och tempera på duk), står det på kortets baksida.

Hela tiden medan jag försökte ta bilden, stod harry intill och nooooosade.
På tvålen, tänkte jag?

Sen gick jag in hit och satte minneskortet i kortläsaren och på den lilla tiden hade han norpat kudden och lyckats smutsa ner den och nu ska jag tvätta den och göra den fin och så tar jag dig på orden Monet och behåller den själv - den får bli ett monet-minne - och så ska den få hänga här inne i rummet med dom vita spetsgardinerna!  T a c k!

Nu hade jag ju redan utlovat den nya boken som förstapris, men då får den vackra tvålen med M-et på, bli tröstpris.

T a c k   snälla Monica!

DBIV ....

Ni som vill vara med och dela med er av förra veckans bästa .., å, ni är som vanligt välkomna med era bidrag och gärna bilder till!

Adressen: bisse151@gmail.com

Veckans förstapris är en bok som jag alldeles nyss har läst ut.

Cecilia N var snabb på hanen den här gången, jag tror att jag lägger in ditt inlägg i repris, så det liksom kommer med på riktigt.

Här är det.

DBIV för Cecilia N i Härnösand ...

Om allt går som jag vill har jag en examen vid årsskiftet!

Cecilia/
(Och imorgon bitti går bussen till Huvudstaden och feruktansvärt tidiga söndagsmorgonen fortsätter resan ...
Det lär bli nästa veckas bästa anar jag.)

Övning pågår ...

Mest när kassörskan är på jobbet.

Förmodar jag.

Men vackert blir det nog.

Medan man väntar på att kaffet ska bli klart ...

Kan man - med fördel - sätta sig på ett tåg i England.

Och ta del av någon annans tankar.

Efteråt kan man skutta vidare och läsa om en slags insikt som drabbar, eller mer som .., översköljer en bloggerska.

Guy från Arvidsjaur, numera Thailand, har fått träda in i paradiset.
Eller i alla fall nånting ditåt.

Nu kanske kaffet är klart?

Ny vecka - ny giv ...

Och visst blev det väderomslag .., ååå, hela den lilla halländska världen badar i solljus den här morgonen och det är inte vindstilla, men inte långt ifrån heller.

Från bäcken som skymtar till höger om stängslet, hörs porlandet .., och tänk, bara ett par hundra meter längre upp är vattnet grumligt och dyigt .., men nu, med slutmålet inom räckhåll, är vattnet klart och fint och nu är det inte mer än någon minut kvar innan den mynnar ut i havet .., först förbi kurvan och sen under den lilla, lilla bron och nerför slänten och i stenskravlet .., men sen!

Det är där, just där bäcken har sitt slut, som svanarna vintertid brukar hålla till .., där vattnet är strömt.

Det är lika mycket tång på stranden idag, som när vi senast var där.
Och den vita skon är kvar.
Och mängder med små, vita fjädrar som hamnar i min ficka och som nu ligger här på bordet intill.
Fjädrarna, alltså.

Dagens fönster ...

... från Nottingham i England.

Så här skriver fönsterfångerskan:

"Bara i ett enda rum i det här studenthuset i Nottingham var det någon vaken strax efter sju på torsdagsmorgonen. Hälsningar Anna."

Om jag säger så här .., kan ni förstå hur glad man blir när någon som är ute på vift å jobbets vägnar, när den människan är ute och promenerar till eller från nånting och i den stunden upptäcker ett fönster och då - helt plötsligt -, kommer att tänka på en halvnördig madame i Halland och så susar fönstret iväg genom rymden!

Jag undrar hur det blir den dagen då den där nördiga madamen inte längre är i livet?

Kanske kommer då de trogna fönsterfångarnas händer per automatik att närma sig en kamera, när ett fönster kommer i vägen?

Och vart tar dom då vägen?

Fönsterna.

Sen kommer förstås fönsterfångarna ihåg att det spelar ingen roll.

Och kanske får då alla fönster ligga och skräpa på några minneskort och ingen bryr sig det minsta om dem!

Sånt kan man fundera på.

Kväller ...

Stressigt på jobbet .., krångel hit och dit .., pantmaskinen får spatt .., ett postärende visar sig ha hamnat på obestånd och jag ringer chefen och frågar vad vi ska ta oss till och han är världens snällaste när det gäller sånt här och efteråt känns det bättre .., och Josefine som jag arbetar helg med, lär sig att fixa brödvagnen och hon tar ner alla annonsskyltar medan jag buntar kvällstidningarna - det är mängder, mängder med returer ikväll! - och chefens mamma Anna-Lisa kommer och handlar och hjälper även till lite, arbetskamraten Lena tittar in, fixar ett andelsspel och meddelar att hon har semester nästan hela veckan .., och så plötsligt är klockan sju och en halvtimme senare är jag hemma.

Vi äter middag framför tv:n, tittar på "Allt för Sverige" som idag är riktigt bra och sen är det svenska kriminalserien som är så vanvettigt bra med fantastiska skådespelare rakt av ..., och sist av allt mitt favoritprogram alla kategorier.


Äldsta Dottern - som ligger i sin säng och tittar på samma program -,  och jag själv .., sms:ar flitigt och vi skriver sånt som "himmel så bra!"..., "så snäll hon ser ut den där läkaren!" .., "vilken hårig rygg han har!" eller "om vi åker till London måste vi gå dit och tacka och bjuda på gott fika!" och jag skriver att jag ska skicka ett vykort och tala om för personalen på Kings College Hospital och tacka dem för allt man har fått ta del av och att min syn på livet delvis har förändrats efter tolv, eller är det kanske elva program, och när det fjortonde har visats är det slut.
Finito.

Nu stundar ny vecka.
För ovanlighetens skull blir det sju arbetsdagar på raken för min del.
Lördag (igår), söndag och så hela nästa vecka, förutom helgen.

Nåväl.
Jag gläder mig åt spetsgardinerna, småtavlorna, kaminen .., och när jag moppade hem ikväll sjöng jag högt "Ovan där, randas morgonen ..." och jag log för mig själv när jag passerade Steninge och kände doften från Stigs kor och lagården .., och i morgon börjar jag tre och det blir som bäst.

Hela kvällen har värk-il skjutit som pilar mellan knän och armbågar.
Förmodligen blir det väderomslag i morgon.

Ajöken, sa fröken.