DBFV för mig själv ....
Förra veckan .., ja, då var det mer än en sak som gjorde hjärtat glatt.
Först besöket hos Sonja och Gösta inne i Halmstad .., middagen som dom bjöd på och som var så god och Gösta som agerade Notarius Publicus och Sonja med sin värme och jag berättade för henne om första gången när vi möttes, det var när jag hade brutit handleden och någon vecka bara efter mammas begravning och jag var så nervös för att träffa pv:s släktingar och inte minst hans dotter (hur kul kan det vara när ens pappa kommer hem med en ny kvinna och inte en
aning har man hur hon är!!) och Sonja, hon tog min gispade arm och höll den så mjukt och frågade hur det var nu när mamma hade dött, ja, det hade hon hört.
Hur
oändligt mycket sån omtanke betyder .., det var det jag berättade för Sonja förra veckan.
Och så detta att pElle blev frisk igen - eller i alla fall
sig lik - och pv som var så glad efter adventskonserten och kom hem och var stilig i sin fars kostym ..., och glädjen över kaminen som sprider sån värme - verkligen bokstavligen ..., den skänker en slags grundtrygghet ...,måhända nåt som sitter i sedan grottstadiet?
Annat som gjorde hjärtat glatt: vinterbilder från båda döttrarna.
Aldrig någonsin hade jag väl förväntat mig att AP skulle ha sånt här på tomten!
"Det är all in med julen nu!" skriver hon smajlande.
Och jag tänker på min pappa som älskade att julpynta och till mammas förskräckelse gärna ville ha julgirlanger - såna här flerfärgade i veckad papp - i taket!
Det här hade han tyckt om!
Och "dr Böhlander" tar ett kort från köksfönstret och berättar om makens bekymmer för småfåglarna, ja,nu nu när kommunen ska röja en hel drös med träd ..., och då ler vi hela bunten.
Av v ä r m e.
På söndagkvällarna har sms:en gått varma!
Först är det "Allt för Sverige", därefter Arne Dahl och sist Akuten.
"Mamma, när vi åker till London någon gång ska vi köpa några tårtor och ge till personalen på Kings College Hospital och tacka för att dom bjudit så på sig själva under dom här programmen!" skriver hon.
Under varje program har våra sms sett ut ungefär så här:
Elisabet: "Ååå, så underbara dom är, alltid så vänliga mot patienterna och artiga!"
Maria: "Ja, verkligen!"
Elisabet: "Den där mannen med diabetes som är så arg och sur.., å, jag skulle bli galen!"
Maria: "Men ge honom lugnande!"
Elisabet: "Sista programmet ...-( Hur ska nu söndagkvällarna bli?
Det har med andra ord varit en vecka
fylld med småglädje.
Inget märkvärdigt alls, men ändå .., den där glädjen bildar en slags botten
Och så gick ju Rexxies operation bra.
Det var också ett glädjeämne!
