Veckans bästa är av vardagligt slag. Under längre tid har vi mest hållit oss hemmavid och i huset eller i trädgården. Vi har lapat sol i 18-gradig värme och vi har varit helt nöjda med att fira våra helger i lugn och ro utan några utflykter.
Häromdagen gick vi trots det ner till byn. Vi
började med att lämna in våra levnadsintyg på borgmästeriet. De huserar numera i
nyrenoverade före detta skollokaler och har fått det så fint! En vänlig dam
lovade att ordna detta med stämplar och underskrifter till nästa dags morgon. I
den ljumma eftermiddagssolen gick vi sedan tvärs över gatan in i den jättestora
parken i byn. Den som tidigare, då på 1600-talet har varit en del av
slottsträdgård men nu är en stor rekreationsplats för byns invånare. Och det är
här man har chokladfester med tiotusenfals besökare. Och konserter och
teaterföreställningar för den delen också. Nu gick vi här i den tomma parken
längs med vår lilla flodkant alldeles ensamma.
Innan parkbesöket träffade vi ett par äldre
pensionärer framför sitt hus. De satt på de traditionella stolarna och språkade
med grannarna. Här roar sig pensionärerna själva, det behövs inte bingohallar
för det även om det erbjuds också. Några vänliga meningar oss emellan - det
fanns förstås en hund och då blir det ju alltid prat.
Den brusande floden (eller snarare å skulle man nog
säga) lockade Dessi att doppa tassarna för att försöka fånga förbiflytande löv.
Hon fick leka i vattenbrynet, "poodle" som det heter på engelska och sen gick vi
sakta tillbaka genom de vackra och pittoreska bygatorna. Hela byn har fått ny
gatubeläggning, vacker gatsten som i min barndom istället för bucklig asfalt.
Ny är också den ena av byns två barer. Nyöppnad
snarare men fint renoverad den också. Den har varit stängd ett tag efter förre
ägarens konkurs men nu har två systrar från grannbyn öppnat den och nu serveras
minsatt couscous på onsdagar och favoriträtten aioli på fredagar. För det facila
priset av 12 euro och då ingår också vin!! Vi satte oss en stund och tog ett
glas rosé och småpratade lite med den rara innehavarinnan. Som förstås gullade
med Dessi och satte fram en vattenskål till henne. Genom de stora glasfönstren i
baren ser man baksidan av kyrkan med sin vackra freskmålning av Ludvig den
sextondes besök hos byns berömde vetenskapsman, han som bodde i slottet. En
bugande musketör, d'Artagnan ser man också.
En kort bit längs med gatan ligger bageriet. Där
doftar underbart när man än kommer och man får hålla i sig så att det bara blir
inköp av den traditionella baguetten och så makens favorit "le Viking", ett
mörkt fiberbröd. Vi behövde också fylla på lite mera av matvaror och gick därför
in på byns lilla "Vival" där vi inte handlat på mycket länge. Liten affär med
dåliga grönsaker och litet sortiment har gjort att våra inköp sker på den större
supermarchén Intermarché några kilometer bort.
Nu överraskades vi igen. Även här verkar man ha
bytt ägare och fräschat upp både inredning och utbud. Allt vi behövde fanns och
mer därtill och grönsakerna var superfräscha. Om Dessi fick följa med in?
Självklart!! Fast vi hade henne på armen för säkerhets skull. Några rara ord
växlades här också och så hälsade vi Bonjour Monsieur på byns borgmästare som vi
passerade på hemvägen. Då fick vi sällskap av flera mammor med barn, klockan
hade hunnit bli halvfem och hela byn kryllade plötsligt av skolbarn med sina
mammor. Glada skratt och barnröster och mammor som stannade och pratade med
varandra gjorde att hela byn plötsligt blev levande som på sommaren.
Vi hann kika in hos den lokale mäklaren också, mest
för att kolla hus-utbudet och prisnivåerna som till vår glädje nu sakta stiger
uppåt. Bonjour och Au Revoir.
Denna lilla "novell" beskriver en härlig stund i
byn - den där vi trivs så bra och konstigt är det ju inte. Allt vi behöver finns
där och människornas vänlighet och intresse för oss och vår lilla hund gör att
man mår så bra!! Veckans bästa alltså!
Hälsningar Monet.
