Förra veckans bästa för mig själv ...

Ibland är det svårt att hitta tillvarons ljusglimtar .., eller kanske mera: det kan vara knepigt att komma ihåg vad som värmde hjärtat lite extra mycket?

Ofta - i alla fall för mig själv - handlar det om små, små ögonblick bara.
Ett varmt leende.
En stunds fågelkvitter.
Inga märkvärdigheter .., inga Lottovinster.

F.d. arbetskamraten Karina i Ystad.

Och förra veckans glädje, det handlade om resan till Ystad.

Först färden till Malmö tillsammans med sonen som körde och jag själv som satt där intill .., småprat om allt möjligt .., mest om Vasaloppet kanske ...,  sedan den härliga lunchen på Bollgrillen .., besöket hos Kerstin i Stora Isie ute på den skånska slätten .., kustvägen till Ystad .., besöket på min förra arbetsplats .., kramar från kunder och arbetskamrater.., mötet med Karina som stod och fyllde på med charkvaror .., känslan att åter köra på Regementsgatan .., ja, allt det tillsammans, det fyllde mitt hjärta med så oändligt mycket värme!

Det var för mig DBIFV - det bästa i förra veckan -.

Elisabet

DBIV ....

Bokmärket ...

Först grattis till förra veckans vinnare i lilla lotteriet!

En Lycklig Groda i Medelpad vann förstapriset, det fina bokmärket förfärdigat av Kerstin Hedgren i Skåne! Tack snälla Kerstin!

Detta gladde den lyckliga grodan:
 

"Det bästa i veckan var telefonsamtalet från den utflugne sonen. Han har tankar om att bo hemma några månader. Det vore som högsta vinsten att ha alla hemma ett tag."

Annikas present till Ann,

Andrapriset gick till en STORARTAD skånska, boendes i Göteborg.

Hon hade fått ett underbart, härligt paket från Annika i Kävlinge - ett paket fyllt med allt möjligt som den storartade kan ha användning för i sitt värv som sömmerska - och det var den glädjen som skvimpade över och blev ett DBIV-bidrag.

Teet var sponsrat av Cosmos matte i Örebro.

Tack snälla! säger jag till dig också och båda vinsterna postades igår.

Nu är det ny vecka och om ni vill och har lust, får ni mer än gärna dela med er av förra veckans glädje! Finns där nånting som ni blev extravarma i hjärtat av?

I så fall ..., mejla då bidraget till bisse151@gmail.com, så lägger jag in det hela allt eftersom.

Dagens fönster ...

... kommer från Portugal, närmare bestämt från staden Porto och då anar ni förstås.

Eller vet.

Just det. 

Det är annannan som varit framme med håven.

Resumé ...

Och så slår vädret om ..., det blir lågtryck .., snö i luften och lite på marken.
Kunderna deppar.
Och mina knän svullnar och värker och jag kan knappt gå!

Kommer hem från affären .., bjuds på underbart god fläskpannakaka .., ligger sedan på soffan Ektorp och ojar mig .., får Voltaren-gel-massage av snällaste pensionatsvärden ..., tittar på "Så ska det låta" där Amy Diamond är fantastiskt bra - sin låga ålder till trots -, därefter danska "Brottet" som är så spännande att man får ont i magen .., och sist av allt brittiska "Barnläkarna".

Då har pv, som ska stiga upp klockan fem, redan gjort natt .., och till min mobil kommer ideliga sms från äldsta dottern.
Det är såna här program som vi tittar på tillsammans.
Via rymden.

"Ååå, jag älskar doktorn, visst är han snäll, man vill bara krama honom!" skriver hon om den åldrade Edward Kylie som är kirurg på sjukhuset.

Jo, jag håller med.

Nu återstår bara att längta till nästa söndagkväll.

L y c k a ....

... är att ha fått iväg en stor del av bråten i garaget!

Somligt gick till "kretsloppet", annat slängdes rakt av.

Snart kanske vi kan köra in åtminstone halva bilen i carporten!

Halleluja!

Tre inköpslistor ..

Den här kom-ihåg-listan, snabbt nedplitad på ett av Hemköps annonsblad, den vet jag precis vem den tillhör - det är Lena på jobbet -.
Ett frimärke ska hon ha .., och tre små pytteburkar med kattmat.
Kanske funderar hon på att köpa frysta grönsaker också ...?
Det slår mig, att Lena har exakt samma handstil som min före detta granne i Malå - Ann-Britt Sandström - som inte längre finns i livet.
Under alla år i Ystad, så länge Ann-Britt levde, fick jag härliga, handskrivna brev fyllda med lite vardagsskvaller hemifrån.

I en röd kundkorg hittade jag den här listan.

Och i en vagn låg denna.

Dagens fönster ...

"Fångar genom ett tågfönster några fönster på Katrineholms station.

Vi är på hemväg i strålande solsken från Hufvudstaden till Sola stan en lördag i mars.

Ha det gott!

Turtlan"

Nån slag insikt ...

Garageröjning pågår.

Förhållandeprövning pågår också.

Dagens fönster ...

Från herr Rindå kommer två bilder susande till min mobil.

"Jag har besökt Arlandas flygmuseum och där sett din farbrors flygplan", stod det meddelandet.

Vilken omtanke att ta en bild och skicka!!

Så här var det: min pappas storebror - Fritz Anders Erland Nilsson, för övrigt Stenbock .. - var en påhittig filur som redan i unga år experimenterade med allt möjligt .., han tillverkade en egen bössa som han beordrade lillbrorsan Ivar (min pappa) att testa (själv gömde han sig en bit bort ...) .., han kom att bli instrumentmakare på Gällivare lasarett och i garaget i Harsprånget, där byggde han sig ett eget sportflygplan - det som syns på bilden -.

Ritningarna hade han i huvudet och minst ett par gånger fick han flygförbud från högre ort, men han flög vidare och jag minns hur väl som helst när han landade på sjön i Malå (planet hade pontoner) och mamma och pappa fick sig en flygtur (mamma spydde ...) och så fick mamma den stora äran att döpa planet.

Det kom att heta Beda, efter Erlands andra hustru.

Erland vid sitt första egenhändigt byggda flygplan: Blixten.

Erland var först gift med Anna, men så dog hon och då gifte han sig med Annas syster - Beda - (ja, den här enjängdheten går i arv .., lika så gott att hålla sig till samma släkt ..., tänkte han kanske?).
Dom var flera töser och namnen gick i bokstavsordning;  minns jag inte fel fanns där en syster som hette Daga

Flygplanet Blixten.

Han dog relativt ung, vid 58 års ålder, och ligger begravd i Kalvträsk, Västerbotten,.

När pv och jag själv semestrade där uppe, skulle vi besöka det lilla museet i Kalvträsk.

"Du förstår, här kommer du att få se många urklipp om min pappa, han var ju norrlandsmästare i löpning på flera distanser ..." sa jag.

När vi kom in i den lilla lokalen bara gapade jag .., där fanns ju knappt ett enda urklipp om pappa, däremot hur mycket som helst om farbror Erland ,-)

Jag loooooog mest hela dagen efteråt.
Kanske var det pappa som hade förhärligat sig själv så till den milda grad ..

Och herr Rindå .., det är INTE Gunnar, om ni tror det, nej, det är Gunnars bror, den före detta SAS-piloten, ja, som skickade bilden, alltså.

Stort tack till dig Bengt! 

Så här står det bland annat skrivet i en artikel som handlar om farbror Erland.

Barndomshemmet i Kalvträsk.

"År 1916 stod den då åttaårige Erland Nilsson i Kalvträsk och sorterade potatis, då det landade en vilsekommen flygmaskin. Flygaren frågade Erland "vad heter byn?" och fick till svar ..."Det talar jag om om jag får titta i flygmaskinen".
Med flygplanet i färskt minne gick Erland hem och byggde ett flygplan med ett urverk som drivning som gick på golvet.
Erland var tekniskt intresserad som barn. Han plockade sönder allt som gick att plocka sönder och byggde nytt. Av gamla klockor byggde han bland annat en potatisskalare och ett kraftverk i en bäck.
Erland var född i Kalvträsk i en småbrukarfamilj. När föräldrarna dog, så fick han och hans fyra syskon flytta till en farbror i Kalvtrsäk. Tillsammans med en kamrat letade han arbete efter skolan. De hade bara ett hårdbrödpaket att leva av och när de fick jobb som skomakarlärlingar, var de så magra att de fick sitta på kuddar för att benen skavde mot stolsitsarna."

Källa: härifrån.

Sonjas goda kaka ...

Det är faktiskt alltid lika underbart trevligt att hälsa på hos Sonja och Gösta.
Och tänk, att Sonja och pv en gång har delat lägenhet några veckor; det var när Sonja gick en vidareutbildning till distriktssköterska och det hela utspelade sig i Göteborg.
Pv, han körde buss och hade ännu inte börjat sin lärarutbildning.
(När jag ibland frågar pv vad han skulle göra om han inte vore lärare, då nämner han alltid detta med att vara busschaufför .., åå, det tyckte han var så himla trevligt! Ja, han skulle vilja vara sin egen och kanske köra turistresor utomlands ..).

Men nu är det andra tider och jag hinner vara hos hans moster och morbror någon timme, innan skoldagen  är tillända och pv ansluter.



Vi bjuds på sedvanligt gott kaffe (och hett!!).
Finns det något godare än kaffe bryggt i en perkolator?
Jag tvivlar.

Och så den nybakade kakan som var   h i m m e l s k!

Vill ni ha receptet?
Här kommer det!

3 ägg
3dl strösocker

3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver

3/4 dl kokt vatten

Vispa ägg och socker.

Tillsätt sedan vetemjöl och bakpulver (som blandats), rör ner i smeten, och sist av allt i med det kokta vattnet.

Grädda kakan i smord och bröad form i 170 grader och knappt 45 minuter.
(Sonja säger att det står 45 minuter i receptet, men hon tycker att den alltid blir klar tidigare än så.
Ni får helt enkelt hålla koll ...).

Låt kakan svalna när den är klar och dela den sedan i två delar.

Glasyren: 
150 gram smör eller margarin
1 1/2 dl mjölk
5 tsk vaniljsocker

Allt detta blandas och kokas upp.

Häll sedan den varma blandningen/glasyren på båda halvorna av kakan och lägg sedan samman alltihopa.

Lycka till vänner!

Och här är minsann vinnarna ...! 



Stort grattis till er två!

Och visst är Gösta underbar!

Jag blev tvärless ...

.... på det alldeles för långa håret.

Hämtade saxen och klippte det rakt av, så gott det nu gick.

Tjopp - tjopp, bara.

Det hela tog inte mer än tio sekunder.

Och det gick alldeles utmärkt att använda Ica-saxen.

Eller om det är Ikeas.

Är den inte finurlig ...!

Och

För att inte säga ... genialisk .., illustrationen av Lotta Ekström!

 Och insidan.

Ännu läckrare, tycker jag.

Sååå påhittigt och snyggt redigerat!

Vi och Di.

"Tröttnat på dina gamla diamanter? 
Hämta inspiration och kanske något gnistrande nytillskott till juvelskrinet på vårens smyckesauktioner."

Di ..., idag.
Midashalsduk för 62 000 kronor
Ja, utropspriset, alltså.



Tidningen Vi.
En gång min favorittidning.
Det känns som om den har bytt målgrupp.

Tvärsäkert - eller inte -.

Helt förvissad var jag om att detta var den sista inköpta säcken med fågelfrö för i vinter.

Nu är jag inte fullt lika övertygad.

Ute blåser isvindar och jag är illröd om kinderna efter morgonrundan med harry.

Dagens fönster ...

Det var när den inofficiella världsmästarinnan i stickning (alt. smoothie-tillverkning) besökte sjukhuset i Örebro, som hon lade ifrån sig stickorna och i stället tog fram kameran/mobilen och förevigade en hel massa fönster från cafeterian.

Tack snälla! säger jag.

Det bästa för Lyckliga Grodan ...

Det bästa i veckan var telefonsamtalet från den utflugne sonen.
Han har tankar om att bo hemma några månader.
Det vore som högsta vinsten att ha alla hemma ett tag.

Mylta ...

... från Småland.

Men på besök hos kompisen Harry.

Så fin, så fin är hon.

Men ganska olydig.

När allt stämmer ...

Blommorna vattnas också.

Inte på flera veckor har jag känt mig så fylld av energi!
Två lediga dagar känns som en hel sommarsemester och allt hinns med - eller i alla fall mycket -.

Kylskåpet får sig en omgång .., jag räknar till sex burkar med senap (pv vill ha den gamla vanliga Slottsvarianten, själv väljer jag starka grejer .., Västervikssenap, till exempel, som har samma funktion som Nezeril ) och eftersom jag är den enda i familjen som äter sill, töms det sista från  diverse sillburkar .., där är remoulad från gud-vet-när .., och två tuber med majonäs (till vinterns räkmackor, förstås ..) och sen, när allt hamnat i komposten och pv har femtioelva små, diskade glasburkar att använda till den kommande marmeladtillverkningen .., då räfsar jag ännu mera löv .., tar hand om all tvätt .., viker lakan och påslakan och lägger i älsklingsbyrån - den som jag köpte på Hebergs Auktion för alldeles egna pengar - .., hänger ut tvätt ..,  och går på promenad med harry och på förmiddagen kommer kompisen Mylta från Småland; det är pv:s storebror som ska på sammanträde i Varberg och frågar om det går bra att härbärgera henne här och det gör det.

Ett tag.

För Mylta är van att springa som hon vill där ute på landet i Småland och nu blir såväl hon som harry alldeles galna av upptåg och springer hit och dit och kors och tvärs och jag blir ilsken och till sist får dom vara inomhus.

Några timmar senare tar jag ut dem, men har då Mylta i 5-meters-flexikopplet och harry springer likt en gasell av och an och upp och ner för slänten, ja, i säkert en halvtimmes tid, allt medan Mylta försöker fånga honom, så gott det nu går.

Nu ligger dom likt utslagna hjältar under bordet där jag sitter.

Och själv ska jag ta mig en kopp Zoegas kaffe och bara njuta av känslan ..., ni vet, när man känner sig stark.

Å, den är härlig!

DBIV ....

Om någon fler vill dela med sig av sin glädje över nånting som hände .., så är nu detta sista dagen, för i morgon blir det dragning i lotteriet.

Följande ligger och skvalpar i den lilla glasbyttan:

Eva på Frösön  - berättade om en härlig söndag i skogsbrynet .., och glädjen hos Otis som skuttade och hade sig i snön!

  
Ulrika i Västmanland jublade över den lyckliga utgången när hennes son Andreas krockade, men klarade sig helskinnad =  å, den allra största glädje!!

Ann i Göteborg (STORARTAT) hade fått paket från Annika Engström i Skåne - ett paket fyllt med filurigheter och sånt som gjorde Ann så glad, så glad! Det var knappar, resårband, "stoppegarn" (här kom det skånska fram ...) och allt möjligt annat och Ann kvittrade över bloggvärlden som ger så mycket tillbaka i form av vänskap.

annannan i Portugal vittnade om improviserad kvällsmat tillsammans med den energiska R.
Så här fortsätter hon.
 "Det bästa jag gjorde var en av mina två årliga undervisningsturer till Lissabon där jag har två lördagsförmiddagar på en fortbildningskurs i mitt ämne."

Ingela i Ystad har minsann träffat en Riktig Karl som gör henne så glad ...
"En som är karl för sina skor" .., skriver hon.
G l ä d j e.

"

Barbro som inte längre finns och en liten Anna-Lena.

Anna-Lena i Tumba  var glad över själva  l i v e t och berättade om sin mamma Barbro som inte längre finns och om det lilla barnbarnet Ludvig som kom som en present, bara fem dagar efter att Barbro lämnade livet.

Så här skrev Anna-Lena och jag läste och loooog:
"Idrott på tv blev mer och mer viktigt för mamma när kroppen inte var så följsam längre. Hon hade koll på alla tennisspelare, skidåkare, skidskyttar och - kanske lite mer oväntat - alla snookerspelare. När vi satt och vakade på sjukhuset hennes sista tid visade det sig att både min bror och jag hade snooker på på tv:n för hennes skull. Även om hon inte uppfattade något av det."

Anne i Mantorp hade tillbringat söndagen med att följa vasaloppsåkarna - det enda i idrottsväg som hon inte missar -!

Barbro i Uppsala hade rest till Oslo och besökt dotter och barnbarnet och nu bubblade mormorsglädjen, ja, nästan som champagne! I barnbarnets små fötter kände Barbro igen nästan hela släkten.

Amber kände en sån innerlig glädje över sonens glädje.
"Extra varm om hjärtat blev jag när tonårssonen under veckan blev allt gladare under skidåkningen i Sälen med pappa och kompisar.
Detta efter en lång period då han inte tyckt någonting varit särskilt roligt, om roligt alls.
Nu SMS:ade han och mot slutet av veckan skickade han roliga bilder på sig och kompisen.
Han är kreativ och alldeles fantastisk när han är sitt vanliga jag, så det blev några rediga skratt när jag såg hans bilder.
Och mammahjärtat blev alldeles saligt över sonens glädje!" 

Och bläckfisk är nästan det godaste bloggmadamen vet ...

I Frankrike hade Monet besökt badorten La Croix Valmer och där träffat ett 50-talsvenskar som alla lyssnade till ett intressant föredrag om fransk politik och så hade det även inmundigats "extremt god mat", bland annat i form av små, mjälla bläckfiskar, frästa i smör och persilja.

Och en Lycklig Groda berättar om glädjen när den utflugne sonen funderar på att flytta hem ett tag.

Någon fler som vill vara med?

Välkommen med ditt bidrag till bisse151@gmail.com .., gärna, gärna med bild till!