En hel massa såna, kommer från Nederländerna - nej, inte från Utricht - utan frånHaarlem.
Även här råder uppenbarligen vita-gardinlagen, men å andra sidan har den ju nu anammats i ett gult hus på en kulle i landet Halland, så jag ska väl akta mig för att raljera alltför mycket.
Riktigt vackert verkar det vara där!
Och det var Lundafarmor som var redo med fönsterhåven.
Ännu en film från Haarlem .., den tillägnas Anna i Sheffield, hon längtar nästan alltid efter julen!
Det är lilla Isabelle som berättar att hon har målat i sitt rum; ja, gröna väggar ..., och tänk, att marsvinen också fick färg på sig .., en blev lite grönprickig och en lite lila.
Och så får jag veta att Isabelle har pengar hemma.
I sin plånbok.
"Har du klippt luggen också, så fin du är!" säger jag.
Nej, det har hon inte.
"Det har frisörskan ...", säger Isabelle och ler så varmt.
Alltid är det så.
Det är småttingarna som man faller pladask för.
Det bästa för Barbro - mellansystern -.
Veckan i fjällen har varit jätterolig, men det bästa som hänt är att jag
äntligen tagit mig i kragen och börjat färdigställa de gardiner som jag
vävde 2009 när jag jobbade i Vilhelmina.
En liten Ivar-Nicke vars händer alltid var så varma.
Nånting som alltid har förundrat mig, det är detta med vad man minns. Det är ju liksom aldrig det där storvulna som lägger sig i minnets byrålådor - inte för mig i alla fall -, utan det är det där småttiga .., det till synes obetydliga, just då, i stunden.
Tonårstid och pappas varma hand mot min kind .., när han gick in till köket och passerade mig där jag satt i fåtöljen.
Svägerskan som borstade mitt hår i fyrtiofem minuter rakt av - utan att vilja ha nånting i gengäld -!
Doften av potatis hos min mormor i Dikanäs.
Sånt.
Och när jag i hemtidningen läser minnesorden över nyligen avlidna, slås jag återigen av att det ofta är just på det viset.
Så här (bland annat) skriver barnbarnet - Charlotta -om sin mormor, Inga Holmström i Byske.
"Vår kära Inga hade alltid en vilja att ta hand om sina egna och se till
att man hade det så bra som möjligt. Detta på olika sätt, allt från att
laga mat till att se till att det inte var för öppet kring halsen, som
hon sa när det var vinter."
Hon skriver också att mormor hade ett hjärta av guld och en famn stor som ett hav.
Vilka minnen att lämna efter sig!
Det bästa för Eva i Tyresö ...
Erik (barnbarn till Eva ...) har praktik i en kajakaffär SWIMA.
Det är oerhört spännande och han har ju påsklov nu.
Idag fick han pröva en ny kajakmodell och bli med på deras hemsida.
Vilken lycka för honom och för oss alla.
Kramar eva
// Elisabet säger: det var Erik som i fjolsomras fick göra pv sällskap ut på havet, ja, i den lilla segelbåten, en Askeladden. Och det var då som det började gå höga vågor och blåsa och mormor Eva stod på klipporna och höll andan och nästan svimmade av skräck .., men iland kom såväl Erik som PV och sååå fylld av beundran pv var över gossens lugn.
Ett dinkelbröd, ännu ljummet .., och så en ny variant.
Å, sicken lycka! Alldeles nybakat bröd från det lilla bageriet i Slöingeoch vi var tre kvinnor som hade kommit några minuter för tidigt och fick vänta .., och vi stod där en stund och surrade och i bakgrunden hördes en kvinna räfsa i slänten .., stooora lövhögar, allt medan koltrasten flöjtade!
En bra början på en lördagmorgon!
Nåväl ... lite smått och gott i annan form finns också på brickan!
Först ut är den där frejdiga madamen i Göteborg!
Nu får vi minsann göra henne sällskap till tatueraren!
I slutet av maj kommer Mian från Falköping och Annika från Kävlinge på besök!
Å, så trevligt det ska bli!
Så länge kan ju hon - västgötskan -, roa sig med att ta helt sagolika bilder.
Det finns många olika sätt att vara "besatt" på. Själv har jag alltid varit skrivgalen - vare sig det har gällt att skicka vykort, skriva evighetslånga brev (arma mottagare!) eller bloggande - och det är säkerligen någon bokstavskombination i grunden, men det gör mig inget (det är värre för dom närstående...). Och allt kanske man inte rår för. Det kanske är genetiskt betingat .., det där att "dit det bär, dit bär det ...", som min pappa sa om mamma och mig. Min kusin Barbro, hon är precis likadan. Jag är fullständigt övertygad om att i hennes hjärna finns bara vävstolar. Titta här bara ...!
Världens bäste bloggare, det vet man ju förstås inte vem det är. Men en av mina absoluta favoriter, det är den här filuren.
Hon som ska flytta till Kina och är en hejare på stenografi, hon har en film på sin blogg .., en film som gör mig på gränsen till illamående och ändå vill jag titta. Här är den.
En - annan sorts film -, kom igår i min mobil.
Det var AP som skickade den -.
Och glad blir man.
Nästa år fyller jag sextio.
Ja, käre Gud.
Under veckan i Sälen frågade AP hur jag tänkte fira min kommande födelsedag .., ja, hade jag några planer?
Femtioårsdagen firades i stillhet på en kinarestaurant i Ystad.
Jag var då en relativt tämligen nybliven ensamseglare och hade knappt lärt mig navigera på livets stora hav .. vi var kanske sju, åtta personer runt bordet och stora kalas har aldrig varit min cup of tea.
"Men nästa gång .., då ska jag skippa januarifirandet och i stället sikta in mig på den första veckan i september .., och då ska jag - på något vis -, för första gången vara med om detta.
Antingen inomhus, eller i Hyde Park.
Vinns det på Triss, ska jag bjuda med barn och barnbarn också.
Stå och vifta ska jag också göra.
Och t ä n k .., om dom spelar detta .., som är det vackraste musikstycke jag vet!
Har ni inte sett filmen. vars titelmusik det där vackra var .., så har ni missat nånting ljuvligt.
Nu, govänner, tänker jag ta mig en skiva av det nybakade dinkelbrödet .., så .., en trevlig lördag önskar jag er alla! Själv ska jag om några timmar påbörja mitt fyradagarspass.
... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.
fredag 5 april 2013
Den som dras först .., får den stora äran att välja pris.
(Demens kan utvecklas tidigare än ni tror. Jag säger att andrapristagaren får välja mellan dom två priserna .., ja, ja .., det fattar ni ju att så är det inte ,-)
Teet är den här gången sponsrat av ellem i Skellefteå.
Tack snälla! säger jag.
Sommapratarskivan kommer från oss på kullen.
Det bästa för Annika i Kävlinge ...
Hej på dig, fina Elisabet!
Här kommer veckans bästa: det är helt klart känslan av vår som infinner sig om dagarna nu.
Solen,
blå himmel, långa promenader iklädd tunn jacka tillsammans med bästa
väninnan eller som vid tillfället då fotot togs: i Malmö med äldsta
dotterns flickvän.
Eivor har ibland skickat in DBIV till den här sidan .., hon bor i Adak utanför Malå och har i många, många år varit en eldsjäl för byns biograf och filmfestivalen som hålls där varje år, och där massor med kändisar har kommit på besök.
Eivor är en varm kvinna med mycket humor.
Om ni klickar er fram till 1 timme och 15 minuter (lite drygt) i den här filmen, då kommer ni att få höra vad Jonas Gardell tycker om Eivor i Adak.
Ute på kustvägen möter vi nu på morgonen en man och hans hund.
En springer spaniel.
Det blir lite småprat - mest om vädret - och mannen berättar att han under promenadens gång har hört staren flöjta.
Dessutom visar det sig att mannen är uppvuxen i Lycksele.
"Jaha ja .., dig träffade jag i somras nere på stranden och sommaren dessförinnan också, nu kommer jag ihåg .., vi har gemensamma bekanta i Vormträsk!" säger jag.
Just så är det.
Och mannen, som i vanliga fall bor utanför Stockholm, berättar att han nu är här på besök.
Hunden, som är en stillsam herre, heter Castor och är tolv år.
"Ja, han är så fin, men du förstår, han har börjat skälla som en galning mitt i nätterna .., jag tror kanske att han börjar bli dement ...?" säger mannen och det blir lite småskratt .., jag tänker på mamma och hur absurd tillvaron kan bli; inte bara för människor, utan kanske också för hundar?
Sen säger vi hej och ha det så bra.
"Ja, vi lär nog ses fler gånger .., jaha, du bor där uppe på kullen där segelbåten står vid vägen ..?" säger mannen.
Efteråt .., tänker jag på vad detta med gemensam dialekt kan åstadkomma.
Allt blir så ..., enkelt.
Vid lagården alldeles nära det gula huset, flyger kajorna av och an.
Inte en stare så långt ögat når.
I alla år som jag bott här, har vi haft herr och fru Stare med småttingar boendes under en av tegelpannorna.
Hoppas - hoppas ...!
Och ödehuset ...., det ser ut som rekvisita till någon skräckfilm nästan.
Och ändå .., så vackert.
Det bästa för Ingela i Ystad ...
Hej Bettan!
Det bästa-i-veckan-bidraget som egentligen skall vara i förra veckan, består av två/tre saker....kan liksom inte välja vilket.
1.
Med anledning av min födelsedag denna veckan hade jag mina syskon,
syskonbarn, min lilla mamma på middag i söndags.
Det bjöds på lax från Tullstorp, vilket var mycket uppskattat...Ett axplock av mina fina
presenter bidrar jag med på bild. Bland annat fick jag en må-bra-helg på
hotell Mossbylund, där jag skall passas upp och spa-a.
Behöver jag säga
att jag skall njuta i fulla drag...jag som jobbar alltid...hihihi...
2. Solen har verkligen lyst på oss i Ystad. (Därav bilden på jordgubbsbladet)
3.
Sedan sista bidraget som egentligen passar in på nästa lottdragning men
som jag vill nämna den här. Jag skall i skrivande stund lansera ett
konstprojekt för mina klienter med hjälp av en kollega. Det blir nog
lite meckigt att koordinera 70 klienter, men det skall gå, därav namnet
projekt.
De skall efter bästa förmåga med handavtryck måla 4 tavlor som
skall auktioneras ut till privatpersoner eller företag, med tillika
fint målade motiv på i mitten.
Vinsten av dessa tavlor skall skänkas
till välgörande ändamål av eget val. Eftersom mina klienter har sociala
brister och olika nivåer av handikapp skall detta bli spännande att se
vad resultatet blir.....o vilken välgörenhetsorganisation de bestämmer
sig för.....
Ja detta var mitt bidrag till DBIV.
mvh och massor av soliga kramar
Ingela i Ystad
// Elisabet säger: ja, jag har för länge sedan tappat räkningen över vilken vecka som gäller .., för det kommer bidrag lite hipp som happ - av bloggvänner som också har tappat räkningen -, men nu struntar jag i det där .., det är ju glädjen som räknas, inte dagarna.
Ikväll blir det dragning i alla fall.
Bara så ni vet.
Och är det någon fler som vill vara med, så hoppa bara på tåget!
Mejla det som gjorde dig glad till bisse151@gmail.com, så är du med, du också.
När jag letar filmer från Utrecht, hamnar jag på alla möjliga ställen!
Jag ser en man bli uppäten av stor fisk (vilket ju naturligtvis är fejk ...), under någon sekund ser jag en kinesisk man flå en levande orm ..., jag får följa med på en cykeltur genom en europeisk stad.
Och så hamnar jag här.
Våren 1969 gick jag ut nionde klass och vi åkte då på skolresa till Hamburg.
Minns jag inte fel, promenerade vi just här?
Den här lilla filmen är sannerligen ett tidsdokument: speakerrösten .., musiken .., männen som ser ut precis som min pappa gjorde, då, i slutet av 50-talet.
Hann ni med den där ljufvliga båtturen genom Utrecht igår?
Inte?
Då har ni chansen även idag.
Jag ska allt ta en tur nu på morgonen; det är ju gratis och allt!
Här är ännu en film om Utrecht .., lite proffsigare, men inte lika ..., ja, inte lika fin, tycker jag.
Mer som en flashig annons och det är det ju också.
Och stort tack till dig Lundafarmor, som har givit mig ett "dit-ska-jag-åka-resmål!"
