Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

Denna fantastiskt duktiga fotograf, tillika stickmadame, ja, Ulrika alltså.

 Veckans förstapris ....

Det tar sig .., nu börjar vi röra oss i nobelpriskretsar, minsann ,-)

Så här skriver veckans sponsormadame:

"Hej!

Jag har läst en fantastisk bok nyss. Den heter “Vitlöksballaderna” och är skriven av Mo Yan. Det var han som fick förra årets Nobelpris i litteratur.

Den är inte svårläst, men hemsk och vacker på samma gång. 

I motiveringen till priset står det att han skriver med hallucinatorisk skärpa och det tyckte jag lät så konstigt. Men nu efteråt förstår jag varför det skrev så – han står liksom utanför och iakttar och beskriver alla händelser, hemska som underbara, med detaljer som gör att man både luktar, hör, känner och ser romanen.

För mig blev det en stor läsupplevelse som jag vill dela med andra.

Därför tänkte jag donera min bok till uppmuntringslotteriet, men för att spara porto för oss båda, så föreslår jag att du meddelar mig vinnarens namn och adress och så skickar jag direkt från mig istället.

Låter det som en bra idé?

Puss och kram Ann."

Och så här skriver NP, herr Gösta Pehrson, om ovan nämnda bok:

"En intressant historia skriven av 2012 års pristagare. den är helt läsvärd men en hårdkokt och rå historia.det var nog ett litet helvete att vara en fattig vitlöksodlande bonde efter kulturrevolutionen.guskelov och pris att man fått fötts i Sverige och fått växa upp i detta härliga land.nästa vecka är notarien redo för dragning igen kram på Er  Gösta och Sonja."

Och här är andrapriset - eller tröstpriset -! 

En hel svärm med gratulationskort av alla de slag, allt sponsrat av Ingela i Ystad!

Tack snälla, både Ann och Ingela!

Söndagförmiddag i tre bilder ..

Lakan som hänger på tork.
Spillkråkans tjut från grannens slänt.
Och harry som förvånat följer en humla med blicken.

Några rutor är ännu inte ifyllda. Men ska bli.

I väntan på jobb ..., gårdagens korsord i DN.
Nästan allt klarar jag själv, förutom det längsta ordet som tillhör bilden.
Det är likadant jämt .., just den biten är pv:s specialitet.
Och så rättar han mig.
"Nä, det ska vara dragharmonika, inte dragspelerska ...", säger han.

Och jag är hysteriskt förkyld och sitter ute i solen, allt medan pensionatsvärden - som nu piggnat till efter sin vända - kämpar med växthusgrunden.

Vid husses sida finns harry.
Alltid, alltid.

Och medan svensktoppsljudet hörs från det öppna köksfönstret, frågar jag om den hårt arbetande pv vill ha kaffe och kanelbulle?

Det vill han.

Och om två timmar är det dags att moppa till jobbet.

Det bästa för Ingela i Malå ...

Elisabet säger: vilken spira!

Jag har ett litet egoistiskt och ytligt glädjeämne i veckan. 

Det gäller kläder och den som känner mej lär bli förvånad över att det kan vara ett glädjeämne. Jag har klätt mej tråkigt länge och känt mej lika tråkig också. 

 

Jag har varit urless på mej själv och att jag inte orkat bry mej om mej. Sist jag var i stan tänkte jag att nu måste jag spotta upp mej. Jag köpte lite nya kläder i starka färger. 

 

Benen är inte den kroppsdel jag är mest stolt över men jag tänkte att om benen är fula blir de ju inte snyggare i fula strumpor. Så jag köpte två par ombréfärgade strumpbyxor. 

Ett par som börjar i vinrött längst upp och blir gradvis ljusare till knallrosa nere vid foten. Ett par av samma sort men gröna till knallturkos. 

 

I dag hade jag de rosa för första gången till en tunika med svart botten och stora vinröda och rosa färgsjok på framstycket. Massor av komplimanger har jag fått, mest för strumporna. 

 

Så ett par strumpbyxor för 89 kronor är mitt glädjeämne denna vecka.  

Eller kanske hellre den känsla de väcker. 

 

Ingela. 

 

/Ja, det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker, jag får inte Ingelas text att bli större. 

Det får bli så här ,-) 

Samarbete ....

Lilla Fågelboken till Barbro i Uppsala ..., Rosenbergs bok till Rexxie i Västerås.

Ett frimärkshäfte från Turtlan i Värmland och tejp från annannan i Portugal.

Kan det bli så mycket bättre?

Och nu är det dags att börja tänka efter vad det var som gladde hjärtat, ja, för den som vill vara med i nästa lotteri.

Ni kan det hela, eller hur?

Mejla den där hjärtevärmen till bisse151@gmail.com, så lägger jag in den.

Och du som tassar omkring här och känner att näää, det känns dumt att haka på .., det verkar vara bara såna som känner varandra .., du får sååå gärna var med också!

Välkomna allesammans!

(Priset? Det vet jag inte ännu ..., vi får se vad det blir.)

Dagens fönster ...

.... finns i ett rött hus i skogen, i närheten av Alingsås.

Tror jag, bestämt.

Fönsterfångerska var Ulrika.

Kväller ...

... men först en underbar förmiddag med lövräfsning - det lilla som är kvar - och vitsippor och mängder med scilla och jag säger till pv att nu vet jag var pElle ska begravas, just där det växer så mycket scilla .., som ett litet hav är det och det kommer att bli till vänster om växthuset.

Ännu ligger han i frysboxen.

Jag trodde inte att det var fysiskt möjligt att sakna en katt så mycket.

Jag saknar honom varje kväll när jag går och lägger mig och han inte kommer lullande tio minuter senare och kommer in i sängkammaren, hoppar upp i sängen och lägger sig nära, nära mitt huvud, så där så jag kan stoppa in min vänstra hand under hans mage.

Och jag saknar honom när jag sitter i loppisfåtöljen och tittar på Aktuellt och han står på soffans Ektorp karm och tvekar ..., ska han våga hoppa över till armstödet på fåtöljen .., men det gör han och sen ligger han mot mitt bröst och spinner.
Och jag saknar honom när jag sitter ute och fikar och han hoppar upp i mitt knä.



Lilla pElle.

Så fin du var.

Om man vill åka till Amerika ...

Så kan man klicka på den här länken.

Då får man följa pv:s brorsdotter Kajsa och hennes pojkvän Emil på deras road-trip runt landet.

Grattis Hilda!

Ännu fler födelsedagsbarn!
Idag är det pv:s dotter - och för övrigt enda barn - Hilda, som fyller 25!
Här är hennes vänsterhand, som påminner väldigt mycket om pappans.

Födelsedagsbarnet är en hejare på att teckna och fånga detaljer!

Dessutom har hon ett hjärta av guld.
Jag har alltid känt mig välkommen av henne.

Och här ett vykort från länge-sedan - jag har visat det förut och älskar det -, från henne till pv.

"Här är sjögräs som inte är halt, det är mjukt som farmors matta under vardagsrumsbordet."

U n d e r b a r t, är det och här kommer ett stooort grattis från madamen i det gula huset!

Ett extrafönster får komma med också, ja, så här på födelsedagen.

Det har susat iväg från USA, där Hildas kusin Kajsa (ni vet, skidåkerskan) befinner sig på en tre månader lång holiday på hjul, tillsammans med pojkvännen Emil.

Så här skriver hon:

"Här kommer ett litet fönster från Mesa Verde (länken kommer från Monet som också har besökt Mesa Verde) i Colorado. Byggnaderna är byggda någon gång mellan 700 och 1200 av Pueblon people, en grupp indianer.

Hoppas du har en härlig vår!

Vi har det underbart här och njuter av nuet och tänker på det som kommer.
Det är ju härligt med att komma bort, att man funderar på hur man vill ha det när man kommer hem.

Hälsa Thomas!"

Kramar Kajsa och Emil."

Dagens fönster ...

Man kan fråga sig vad som gör att man fångas av viss konst och att man, av andra varianter, står helt oberörd

Vad är det som gör att intresset öht väcks till liv?
Min mamma växte upp under tämligen enkla förhållanden - som nummer två av sex syskon - i den västerbottniska fjällvärlden.

Översta raden: första kullens syskon. Mamma står längst till höger. 

Ivan - i mitten - dog bara 21 år gammal eller ung.

I nedre raden sitter "Mellansysterns" mamma som nummer två från vänster. 

Det var Gunvor som målade, gjorde ulltavlor och tyckte om fina blusar.

I mitten lilla moster Lisbet intill sin pappa.

Hennes äldsta dotters målningar prydde våra väggar i Malå.

Var kom intresset för konst ifrån?

Vad fick henne att intressera sig för konst?
Vad fick moster Gunvor att börja måla och göra ulltavlor?
Vad fick min kusin Agnetha i Vilhelmina - numera Oskarshamn - att måla?
Och kusinen Barbro, dotter till moster Gunvor, att först arbeta som fotograf och sedan bli hysteriskt intresserad (läs: besatt) av allt som har med vävning att göra?
Och jag själv - som inte går en meter utan kameran och som trivs så bra vid tangentbordet -.

Sånt kan man fundera på.

Under en resa till New York 1967 (kamraternas mammor åkte till Mallorca, mamma åkte ensam till New York .., åå, som jag då önskade att hon hade varit mer som alla andra mammor .., nu, kan jag le åt hennes självständighet) besökte mamma Guggenheim-museet och kom hem, alldeles salig över konstnären Marc Chagalls tavlor!

Marc Chagall, son till en fiskhandlare!
Var kom hans intresse för konst ifrån?

Här flyger dom omkring.

Pappa kunde inte begripa vad som var så fantastiskt .., det var ju människor som seglade omkring i luften så där hött om bött och ingen ordning och reda alls.

Så .., när jag idag får en fönsterbild av just Marc Chagall - ja, inte av honom, men av Monet -, då blir jag så glad och en hel svärm med minnen hemifrån singlar omkring i mitt hjärta!

Alldeles tydligt minns jag den enda souvenir mamma köpte under resan till New York; en liten trätavla med texten "Home is where the heart is". Den satt på köksväggen, ovanför fåtöljen där pappa brukade sitta och läsa tidningen.

Så här skriver Monet angående bilden:

"Från ljus- och ljudupplevelsen i "Carrières de Lumières i Les Baux de Provence" i förra veckan får du några fönster av Chagall, projicerade på enorma kalkstensväggar i stora grottor. Det kommer mera bilder på min blogg om denna fantastiska upplevelse men som vanligt får du en första bild. Monet fanns också med - den riktiga förstås:-)"

Tack snälla! säger jag.

Det bästa ...

Och ni kan redan nu börja filura på vad som var den här veckans bästa.

Ett bidrag (ååå, ett härligt sådant!) har redan anlänt och ligger och vilar sig lite i väntan på att publiceras.

Och vilken ljuvlig bild till, sen!!

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com, så .., ja, ni vet.

Varmt välkomna med era bidrag!

Ps. Och Barbro i Uppsala .., kom ihåg att välja vinst! Ds.

Kvällens fönster ...

..... kommer från ett litet vitt hus av sten, allt uti landet Skåne.

Där bor hedgrenskan och det är hon som har tagit bilden.

Äventyr i slänten ...

"Men vad i hela fridens dagar har sigge nilsson hittat ..., jag måste böja mig fram och titta riktigt noga ..., kanske är det en liten mus där inne ...?" tänker nog harry.

En sprillans ny liten vänsterhand ...

... tillhörande Anithas första barnbarn, den lille gossen i Bureå.

Det är nog den allra färskaste vänsterhanden någonsin på min blogg!

"Visst är han världens sötaste ..., precis som alla tycker om sina barnbarn ..?!" skriver den nyblivna farmodern.

Grattis igen, Anitha och hälsa de nyblivna föräldrarna!

And the winners ....

Ja, just det.

Här är vinnarna och vi säger  g r a t t i s   till er båda!

Det som värmde våra hjärtan ....

I eftermiddag blir det alltså dragning i Uppmuntringslotteriet.
Följande delade med sig av sin gläjde:

Den stolta farmodern till höger.

 "Hej!

Har aldrig varit med i detta, men nu känner jag att jag måste skicka in ett bidrag.

Det bästa som hänt i veckan är att jag blev farmor igår (torsdag) till en liten efterlängtad kille :-D

Kramar från en stolt farmor!

/Anitha i Bureå."

Syskonkärlek.

Jo, det var Monet, vars bidrag kom insladdande så här på sluttampen.
(Krångel med överföringen). 

"Mitt absolut bästa var att min syster med sin man kom ner och hälsade på oss några dagar. Normalt är jag lite sparsam med familjebilder på nätet men min syster T har ingenting emot att säga "skål" till bloggläsarna och då gör jag samma sak!

Det skiljer elva år mellan oss två. Det finns två systrar till mellan oss men det är vi, den äldsta och den yngsta som har och alltid haft en speciell relation. Om inte alltför lång tid fyller en av oss sjuttio och den andra sextio. Vilken ofattbar lång tid vi haft varandra och så himla glad man får vara över det!"

Seoul. Jag har lånat bilden från nätet.

Ochy det var i Lena i Gävle som skrev så här:

"Hej!

Det bästa för mig i veckan är att min man har kommit fram till Soeul, där han varit i en vecka nu, vi kan skypa med varann det är ju helt fantastiskt, ofattbart vad tekniken har åstadkommit.

Sen att SAIK tog guldet är ju värt att fira, Brynäs tog ju det förra året så det har var rättvist att det var SAIK:s tur.

Hälsn. Lena i Gävle".

 

Ingela i Ystad, för henne var glädjen att få vara med i uppmuntringslotteriet.
Att få ligga i den gamla träskålen och pappers-bokstasv-umgås med andra blogg,- eller kommentatorsvänner.

Tänk, den glädjen ..., gjorde även mig glad. 

I Västerås bor Rexxie och hans glädje handlade om en tavla som han ropat in på auktion.

En tavla av den halländske konstnären Severin Nilsson.

Tavlan visade sig vara mycket större än Rexxie förväntade sig. 

"Det var knappt att jag fick in den i bilen!" skrev han. 

 

 

Eva på Frösön hade städat tio skrivbordslådor och kände glädje över en upphittad teckning.

Ja, hon gladdes även åt små sticklingar som börjat visa sig.
Solrosfrön, tror jag att det var.  

Den fine Cosmos  i Närke, han som har problem med sina njurar, ja, han gör sin matte - mossfolk - såväl glad som lycklig!

Och  Kerstin i Dalarna som tagits in akut på sjukhus och nu fått komma hem!

Å, det var också  g l ä d j e!

En tidning kan göra någon glad!

Ann i Göteborg, till exempel. 

Och Hedgrenskan i Skåne, hon gladdes över den lite bångstyriga hästen som nu kommit rätt.

Den har nämligen hittat vägen till hedgrenskans dotter med familj.

Allt stämmer.

Faller liksom på plats.

I Värmland hade Turtlan och hennes M tagit vårfika i skydd av lite lä. 

Nu stundar båttider. 

Glädje - glädje!

Gunnar i Jämtland (som idag har deltagit i Skutskjutet i Åre, undrar just hur det gick ..:?) hade varit på cabaré och det hade varit himla trevligt!
Igår fyllde han för övrigt 68 år och hans bin har börjat flyga ut och in ur kuporna.

Och Barbro i Uppsala - förra veckans vinnare - berättade om glädjen över att få face-time-prata med "lillfisen" i Oslo. Barnbarnet, alltså.

Ja, då får min loppistavla representera alla småttingar.

Någon mer som vill vara med?
Du hinner!
Det blir inte dragning förrän pv kommer hem ikväll.

Förstapriset är Göran Rosenbergs prisbelönta roman "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz".

Jag tyckte att den - i stora stycken - var helt fantastisk!

Det bästa för Lena i Gävle ...

Hej!

 

Det bästa för mig i veckan är att min man har kommit fram till Seoul, där han varit i en vecka nu, vi kan skypa med varann det är ju helt fantastiskt, ofattbart vad tekniken har åstadkommit.

 

Sen att SAIK tog guldet är ju värt att fira, Brynäs tog ju det förra året så det har var rättvist att det var SAIK:s tur.

 

Hälsn. Lena i Gävle

Ena dagen ...

... sol och värme.

Nästa dag gråmulet och våldsam blåst.

Ena dagen (eller rättare sagt i nästan en veckas tid) är en pensionatsvärd hängig, nästa dag - som är en fredag - är han pigg och kan lämna hemmet.

Då är det sambons tur.

Och på inga villkors vis blir det till att stanna hemma från jobbet, det är arbetshelg och den som trädde i tjänst förra helgen, har med största säkerhet längtat efter två lediga dagar.

Så länge får man göra det man kan.

Njuta av en, trots allt, ledig fredag ..., ge småfåglarna mat (ännu finns några kilo solrosfrön kvar ...) .., dricka nybryggt Zoegakaffe .., ta fram Alvedon eller Panodil .., äta en macka med perfekt-skivad-rökt-skinka (så där lagom tunn eller tjock) ... och kanske blir det eldning i pannan.

Det var tänkt att det skulle bli dragning hos Gösta och Sonja i stan, då, när pv slutat för dagen, men det får bli här hemma i stället .., jag vill inte riskera Göstas något bräckliga hälsa.

Dagens fönster ...

En massa fönster och många människor. Underbart.

Kanske kommer den skånska madamen - som bor i Portugal - ihåg att jag skrev om min förtjusning angående kombinationen fönster/människor .., jo, för i rubriken på hennes mail står det "Fönster med folk".

Sen fortsätter det så här:

"Har samlat sådana i London i dagarna. Här kommer det första. British Museums stora fönstertäckta innergård."

Världens bäste Gunnar fyller år ..

Nu står verkligen födelsedagarna som spön i backen! 
Idag är det Gunnars tur!
Här står han på vår gräsmatta .., bilden togs för några år sedan.
"Saki-jaki", sa jag till honom och han svarade artigt.
Ja, jag vet inte alls vad det betyder, men det var menat som godmorgon ärade herr Rindå.

Det är i slutet av maj år 2009.
Vi har bloggträff på vandrarhemmet i Steninge och dit kommer Gunnar från Jämtland, Mian och Lena från Västergötland, Ulrika från Kopparberg, Annika från Kävlinge, Ann (som då kallades Annela) från Göteborg, Qi från Mölndal,  där var Kent från Växjö och Ann-Marie från Malmö .., mossfolk från Örebro .., där var pv och där var Anitha och Per-Erik (som inte längre finns bland oss) som jag tror då bodde i Skåne och där var bettankax och Lindalotta .., nu tror jag att jag fick med alla?
Till vår förvåning dök även pv:s rara mamma Gunvor upp och hon fick äran att ha Gunnar till bordet, eller om det kanske var tvärtom?
En härlig kväll var det.
Vi sjöng allsång och Gunvor drog en fräckis.

Dagen därpå blev det promenad för några ur sällskapet nere vid havet, här i Stensjö.
Gunnar fick träffa hästar och var glad och sprallig.

Jag tror att han kommer på besök även i sommar .., och här har han ett alldeles eget rum.

Grattis, grattis på födelsedagen från oss i det gula huset!