 |
| Jag stod vid köksfönstret och tittade ut. Klockan var kring 21.00. |
Och jag har idag badat för första gången i år - i havet -.
Det var övermåttan ljuvligt och står sig vädret i morgon, tänker jag tillbringa ett par timmar på stranden.
Nästa vecka börjar sommarschemat.
Då är det två till nio, eller tre till nio som gäller ..., rast i en kvart (om man har tur ...) och jag minns hur trött man var när arbetsdagen var tillända och man kom hem så där vid halv tio.
Så länge bara njuter jag.
Handlade på Trädgårdscompaniet - inte långt från affären - på förmiddagen.
En liten söt blå Akleja som inte blir mer än nån decimeter .., två Ormöga .., en Trollius - bara för att den fanns i rabatten hemma i Malå när jag växte upp -, mamma hade nån slags känslomässig bindning till dem, säkert från sin uppväxt i fjällvärlden -?
Tre buskar fick också följa med hem och ska planteras i morgon.
I fjol var den magnifik .., den blir nog fin även i år.
Daggkåpan nedanför tar sig också och pv:s rosor skjuter tjuvskott mot väggen - dom ska tas bort i morgon -.
En av rosorna har under vintern gått hädan, den andra är på gång att blomma.
Mot altanväggen växer tre vildkaprifol vilka påminner om somrar på Tjörn .., om maneter ., Ted Gärdestad .., om bad i salta hav och en liten ljuslockig dotter på fyra år som då lärde sig att dyka från den rangliga bryggan.
Vildkaprifol påminner även om en liten nyfödd lillasyster .., om mjölkstinna bröst ., en gul labrador .., kortspel om kvällarna ..., och barnens farmor som ännu var i livet.
Tänk, att man liksom kan ha flera liv i själva livet.
Vilken gåva!
Med stigande ålder, blir allt så mycket enklare.
Ta trädgården, till exempel.
Jag bryr mig inte längre om att det ska vara så precist .., den lilla Aklejan får hamna bland lavendel, stäppsalvia och romansallat - som också trivs bra i rabatten mot söder -!
Och lilla fröken Trollius samsas bland nävor och axveronika!
Om jag någon gång tänker tanken att man borde ha det mera strikt, eller i alla fall planlagt .., så behöver jag bara tänka på Syrien eller att livet är förgängligt - har jag tur har jag kanske tio år kvar att leva, har jag r i k t i g t tur - kanske tjugo år, men tiden går fort .., nej, det spelar ingen större roll var blommorna hamnar i rabatten, men jag lovar att ta väl hand om dom små liven så länge det varar.
Det blir bra ändå.
Och i helgen stundar nog invigning av växthuset.
På r i k t i g t.
Jord och stenmjöl kommer i morgon .., nu är det bara dörrarna som ska på plats.
Härligt!
