Det är mitt i frukosten som jag plötsligt upptäcker ett fönster i pv:s ljusgröna tekopp!
Ja, det är förstås någon slags sjukdom ..., den där fönstertittarsjukan .., och raskt åker kameran fram och vips, är fönstret på plats.
Lite till höger i bilden skymtar harry som noooosar efter sigges mat .., och till vänster håller pv just på att skära sig lite herrgårdsost.
Själv är jag överlycklig!
Igår på jobbet kunde jag omöjligen sträcka ut mitt knäprotes-ben .., jag gick som vore jag låghalt och det var otroligt tröttsamt - dessutom snedbelastar man ju den övriga kroppen - med höftont som resultat.
Chefens schemaläggarfru Bodil bleknade när hon sig mig.
Jag förstod precis .., hon såg sommarschemat raseras!
När vi någon halvtimme senare åkte hemåt, sa jag att .., "jag ska nog ta mig ett samtal med Vår Herre, han har minsann ordnat större saker än krånglande knäproteser!"
Chefen log.
Han har nog inte vuxit upp med söndagsskola, tänkte jag.
Vid sänggåendet hade jag så ont så det var stört omöjligt att somna, så jag gav efter .., och den alltid så omtänksamme och snälle pv hämtade en Citodon, - för mig en stark tablett som jag inte tagit sedan jag fick min protes -.
Och så knackade jag på dörren till Vår Herre och småpratade lite med honom .., sa att jag är dålig på att höra av mig, förlåt, - det är mest i nödfall kontakten tas - och jag förstod ju att han var upptagen med all världens problem .., det är kravaller i Istanbul och säkerligen många som är före i prat-kön med Vår Herre och hans personal, för att inte tala om Syrien och alla som har fått svåra besked, men tack ändå, sa jag.
På morgonen fick jag den sedvanliga Citodonmardrömmen - nu var jag på samma flygplats som i alla drömmar tidigare - och tillsammans med Leina skulle jag flyga till New York men hade glömt såväl pass som resväska!
Ångest - ångest!
Vaknade någon timme senare av doften från stekt bacon och jag låg där under täcket och hörde äggröre-vispet ..., klev så småningom upp och kände att benet bar .., och halleluja .., jag kan gå nästan som vanligt!!
Satte mig vid köksbordet .., pv mitt emot .., skickade lyckönsknings-sms till töserna i affären som idag ska på b a l och längtar så våldsamt till detta och sen ...., ville jag bara gråta av tacksamhet.
Så var det.