Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej Elisabet!

Blev så inspirerad när jag såg lilla Sigge Nilsson ligga och sova på tvätthögen så
jag tog en bild på min kompis Morris som för det mesta ligger på andra sidan
rutan när jag sitter här vid datorn. Om han nu inte tjatar om att han ska ha mat
eller bus och lek.

Morris är inte heller en katt som man får gosa med i knät, men vill helst vara
alldeles intill om jag nu ligger i sängen och sover eller pysslar med något.

Så det ser ut som att Morris får bli min veckans bästa plus kvällspromenaden
i Farmorsskogen där vi som omväxling mot svamp plockade en härlig bukett
med liljekonvaljer.

Åh vad dom har doftat härligt i veckan.

Kram/Anne i Mantorp

Nya tider ...

Igår på jobbet. Medan jag dricker kaffe, skriver jag i blocket.

Idag börjar det nya sommarschemat.
Och precis som i fjol hänger nu på kylskåpsdörren mina arbetstider och jag minns mycket väl hur jag i fjol tog ner blad efter blad (läs: vecka efter vecka) och plötsligt var sommaren slut och det som till en början såg ut som ett evighetsschema .., det bara susade iväg!

Frånsett tre veckor då jag ska vara i mejeriet, blir det eftermiddagspass rakt av.
Tre till nio för det mesta.
Hemma kring halv tio.

Hela helgen har pv kämpat med växthuset.
Nu är snart hela golvet på plats och jag är så glad över hans val av sten .., ååå, jag tycker att det blir så fint, så fint!

Ute vid infarten ligger högarna med matjord, respektive stenmjöl.
Matjord har vi nu så gott om, så nu ska rabatten till vänster om trappan/entrén breddas till det dubbla.
Underbart!

Där ska det nu få bli massor med lavendel!

Så här börjar det se ut.

Anar ni  g l ä d j e n ....?

Dagens fönster ...

... fångades av ellem i Skellefteå, ja, det var den där härliga dagen när hon fyllde på med så mycket glädje.

Nästan som Hästens Säng ...

Alla som har katt vet att det spelar ingen roll hur fina sovplatser man än ställer i ordning .., eller hur mjukt och skönt man bäddar till den där katten .., nej, allra bäst är att sova på de mest underliga ställen!

I pannrummet, på en hög med prassligt papper, där brukar sigge ligga och sova.

Och alldeles nyss hittade pv honom i tvättstugan; ihopkurad på en knölig hög med tvätt.

Hjälten hela dagen ...

En av deltagarna i gårdagens Stockholms Marathon var mågen Micke.
Det var han och 16 743 andra som sprang den fyrtiotvå kilometrarna och det ska jag säga .., att är man 41 år och springer in på plats nummer 1249, då tycker jag att man är en hjälte!

Här syns han på bilden .., nästan oförskämt fräsch!

Grattis Micke!

Blommor fick han av AP:s guddotter .., minnesgoda läsare här på bloggen minns kanske när hon skulle rida och sa att hon "var lite lädd ...".

Titta, vilka fina blommor hon har hittat till hjälten!



Och nu har pv utmanat "dr Böhlander", Peter, AP, Micke, Anders, samt Patrik och Hilda att springa loppet till Prinsens (prins Bertil) minne den 17:e augusti.

Titta på den filmsnutten!
I slutet finns en hjärtevärmarsekvens.

Dagens fönster ...

Det är mitt i frukosten som jag plötsligt upptäcker ett fönster i pv:s ljusgröna tekopp! 

Ja, det är förstås någon slags sjukdom ..., den där fönstertittarsjukan .., och raskt åker kameran fram och vips, är fönstret på plats.

Lite till höger i bilden skymtar harry som noooosar efter sigges mat .., och till vänster håller pv just på att skära sig lite herrgårdsost.

Själv är jag överlycklig! 

Igår på jobbet kunde jag omöjligen sträcka ut mitt knäprotes-ben .., jag gick som vore jag låghalt och det var otroligt tröttsamt - dessutom snedbelastar man ju den övriga kroppen - med höftont som resultat.

Chefens schemaläggarfru Bodil bleknade när hon sig mig.

Jag förstod precis .., hon såg sommarschemat raseras! 

När vi någon halvtimme senare åkte hemåt, sa jag att .., "jag ska nog ta mig ett samtal med Vår Herre, han har minsann ordnat större saker än krånglande knäproteser!"

Chefen log. 

Han har nog inte vuxit upp med söndagsskola, tänkte jag.

Vid sänggåendet hade jag så ont så det var stört omöjligt att somna, så jag gav efter .., och den alltid så omtänksamme och snälle pv hämtade en Citodon,  - för mig en stark tablett som jag inte tagit sedan jag fick min protes -.

Och så knackade jag på dörren till Vår Herre och småpratade lite med honom .., sa att jag är dålig på att höra av mig, förlåt, - det är mest i nödfall kontakten tas - och jag förstod ju att han var upptagen med all världens problem  .., det är kravaller i Istanbul och säkerligen många som är före i prat-kön med Vår Herre och hans personal, för att inte tala om Syrien och alla som har fått svåra besked, men tack ändå, sa jag.

På morgonen fick jag den sedvanliga Citodonmardrömmen - nu var jag på samma flygplats som i alla drömmar tidigare - och tillsammans med Leina skulle jag flyga till New York men hade glömt såväl pass som resväska! 

Ångest - ångest!

Vaknade någon timme senare av doften från stekt bacon och jag låg där under täcket och hörde äggröre-vispet ..., klev så småningom upp och kände att benet bar .., och halleluja .., jag kan gå  nästan  som vanligt!!

Satte mig vid köksbordet .., pv mitt emot .., skickade lyckönsknings-sms till töserna i affären som idag ska på  b a l   och längtar så våldsamt till detta och sen ...., ville jag bara gråta av tacksamhet.

Så var det.

På agendan ...

Stensättning av växthusets ena del.

Ååå, denna glädje!

Och här är vinnarna ...



Grattis, grattis!

Snart blir det dragning i lotteriet ...

ellem hade varit ute på promenad i skogen och tankat energi ..

Turtlan hade besökt bästa kompisen B och bjudits på kladdkaka, bakad av B:s tolvårige son ...

I Göteborg hade Ann besökt butiken Stiernglans och köpt en läcker cykelhjälm!

Eva på Frösön hade firat sin mamma ...

I Haverdal befinner sig  Eva från Tyresö.

Av vännerna Anders och Britta hade hon och Långe Maken förärats ett magnoliaträd.

Ingela i Ystad, hon hade fixat till en underbart god melonsallad! 

Mer behövs inte för att göra hjärtat glatt.

Ulrika hade varit på stickläger i Docksta i Ångermanland och var tacksam över underbara stickvänner som tar emot när tillvaron ibland känns mer än lovligt krånglig.

Mian tog tåget från Falköping och åkte söderut, till landet Halland.

Från Kävlinge kom Annika - också till Halland -.

Det är vänskap som tog sin början vid bloggträffen i Steninge 2009.

Den varar ännu.

Glädje!

 

Tillsammans med Cosmos hade mossfolk träffat på mamma älg med två kalvar!

Vilket möte!

Och Kattis, hon kände sån glädje över lillkillen som nu lärt sig cykla alldeles själv, utan att mamma behövde hålla i där bak. Storkillen - han som inte är precis som alla andra och som spelar trummor i ett band - hade bjudit på konsert och det gladde också mammahjärtat! 

Barbro i Uppsala .., hon hade varit i Oslo och sjungit sånger på svenska för det något förvånade lilla barnbarnet. Sällan har jag hört Barbro så lycklig, som sen barnbarnet kom till världen.

Och hon är så rolig, denna före detta piteåmadame.

 På facebook har hon lagt ut den här bilden.

Texten lyder: "Enda nackdelen med mitt nya jobb". 

Då förstår man. 

Karaktären sviktar.

Tack ni underbara vänner som delar med er av glädjen!! 

Nu ska jag gå ut och hämta in pv så vi får fixa dragningen.

Det bästa jag vet ...



.... i livet.

Är att bada i havet.

Eller simma i en insjö.

Igår blev det flera dopp.

Jag hinner nog med ett idag också, innan det är dags för jobb.

Dag 1 av 4 ... med förlängda öppettider.

Men nästa helg är jag ledig.

Dagens fönster ...

... är fångat från sticklägret norröver, där Ulrika hade håven redo.

Gissa varifrån ....

Bert i Luleå är ute på vift igen och nu vill han att vi ska försöka klura ut var han befinner sig.

"Hej,

Ett fönster inifrån går tak också bra. Taget i landets andra stad idag. Men vilket land?"

 

På hans blogg - eller om det var på Facebook - läste jag att han hade förlängt dygnet med två timmar, det innebär att han måste ha åkt västerut. 

 

På en annan bild sitter en man (kanske Benke?) vid ett bord och har en täckjacka intill sig. 

 

Jag gissar på Island.

 

 

Fattig som en kyrkråtta är han ...

I två timmars tid kanske .., blir jag på stranden.

Det är jag, en äldre herre som är kund i affären och som bor en bit bort - han badar naken just när jag kommer, ja, han är på baksidan av lilla halvön och vinkar glatt där han då står och virar en handduk om sig - och jag har inte en aning om vem han är, inte då ..., ty så långt ser jag inte, men vinkar gör jag .., och så är där en man med långt hår som sitter vid sanddynen, just när man kommer till stranden.

Jag har precis badat, när den äldre herrn kommer och surrar en stund.
Jaha .., nu ser jag ju vem det är!
Och han säger att det är så skönt att bada naken och själv har jag fullt sjå att hålla baddräkten på plats, ja, ni vet ..,. den där med lös grenresår.
 I Malå badade ingen naken - inte vad jag såg - och klädde om gjorde man i omklädningshytten, där  testosteronstinna pojkar hade borrat små hål i väggarna för att få skymten av lite kvinnlig fägring.

I Ystad klädde människor om tämligen ogenerat på stranden .., inget hymlande med att gömma sig bakom stora handdukar och "hålla-för" ..., och det är väl på samma sätt här, i alla fall när det gäller infödda hallänningar.

Och så säger mannen hej och ha det så bra och det bli någon timmes solande och jag ligger där och tittar mot himlen och på molnen som kommer farande från öster .., och efter en stund kommer mannen med långt hår gåendes mot vattenbrynet och jag säger "det är sexton grader varmt ..., jätteskönt!" och då ler mannen och säger ..."jag känner ju igen dig så väl .., men var ...?"

Jaha. Just det.
På affären, ja.

Det visar sig att mannen har flyttat in i lilla Stensjö; i det där röda stenhuset, ja, han hyr det vita också, där har han sin musikstudio .., och han berättar om särbon i Göteborg .., om glädjen i att bo här vid havet .., om kärleken till det här karga landskapet .., och han frågar om det alltid är så tomt på stranden och jag säger att nääää, en gång i somras räknade jag till fyrtioåtta bilar, alla rymdes inte på parkeringen och många kommer från Stockholm.

Vad pratar vi mera om?

Jo, om äktenskap och spruckna förhållanden .., om känslan att vara rik, men inte på pengar .., om att mannen är lika stel i kroppen - eller ovig - som jag själv .., om ålderstecken (det visar sig att han är femtiosex år) och utkylda hus som värms med ved ... ("i januari hade jag vinterkräksjuka och orkade inte elda .., var morgon hade jag fyra grader varmt i huset!" säger han, men nu ska det installeras en annan sorts värme) ..., och jag tänker att vi ska bjuda honom på middag någon dag.

Innan vi skiljs åt får jag veta att han är storebror och född i Skyttens tecken och i helgen - eller om det är nästa helg - ska han och särbon, hon som bor i Göteborg och heter Maria, ta med sig champagne och lite gott och så ska dom gå ner till klipphällarna och förlova sig.
 
Ni skulle ha sett hans leende när han berättade just det.

"Ja, jag är fattig som en kyrkråtta och är glad att jag har råd med bröd och marmelad, men jag känner mig som den rikaste människan i världen ...!" säger mannen och ler så varmt.

Han har ett guldkors i en kedja runt halsen.

Och så säger vi hej och tack för pratstunden och så går jag hemåt.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från ett badrum i landet Halland.

Det där underbara landet.

Här och nu ...

Det är varmt, för att inte säga - hett - ute.
Över tjugofem grader.
Ingen lastbil med jord har uppenbarat sig ännu, så jag får hålla mig hemma.
Jag sitter ute på altanen och dricker vatten och bläddrar i en bok.
Efter en stund gör jag harry sällskap .., han har som vanligt lagt sig i skuggan under körsbärsträdet.
Det gör jag med.
En blå frottéhandduk blir huvudkudde
Så där ligger vi tillsammans.
"Du och jag Alfred ...".

Från min annorlunda utsiktsplats ser jag herr eller fru Kaja som bevakar ingången till skorstenen.
Där inne ligger två ungar - jodå - pv såg dem igår när han tog bort nätet som han tidigare i vår hade placerat över skorstenen, just för att slippa fågelungar däri.

"Men tänk .., nu kommer mamman sig ner, men hur ska ungarna ta sig ut genom det lilla hålet, näää, du måste ta bort nätet!" har jag sagt till pv som muttrat.

Igårkväll blev det av.
Såja.

Kanske kommer skatorna och norpar åt sig av kajans ungar, men hellre det än att dom blir instängda.

Vänder jag huvudet åt andra hållet, ser jag jordgubbspyramiden och all romansallat som vi nu plockar friskt av.

I fjol fick vi massor med jordgubbar - fåglarna försåg sig också - och säkert blir det bra i år med.
Pythagoras sats var det, ja .., och jag tänker på dig, SoF.

Så vacker, så vacker är den lilla blomman!

Så lägger jag mig igen.
Harry intill mig.
Jag pillar med hans mjuka, mjuka öron .., pussar på nosen och säger att han är världens finaste hund.
Nere på vägen hör jag postbilen.
Mot blå himmel flygskriker tornseglarna!

Och jag tänker på andra dagar och andra hundar. 

Jag befinner mig på Solviksbadet i Malå och jag är sex år och sitter och gullar med grannens släthåriga tax .., pappa och mamma är med och taxens ägare Sture är där också förstås ..., och vi sitter på slänten ner mot vattnet, nära glasskiosken .., och jag lyfter liksom upp taxens framben för att krama lite och då händer det: han hugger rakt mot mitt ansikte och blir hängande kvar och det rinner blod på mina kläder och pappa blir förskräckt .., nån får loss hunden och mamma säger att det här måste sys och jag får sitta i framsätet i vår PV och håller en handduk för ansiktet och handduken färgas röd av blod.

En ungersk tämligen oerfaren läkare som just då tjänstgör i Malå, han ska sy ihop det som nu är öppet sår .., mamma säger att hon ska söva med eter och jag behöver inte vara rädd .., det är mycket som ska sys, mer än femton stygn och det längsta såret är just under mitt vänstra öga, alldeles, alldeles intill själva benet under ögat!

Efteråt ska jag i tio dagars tid ha svarta sprettrådar i ansiktet .., under ögat och till vänster om mungipan .., trådarna ser ut som små spindelben och människor som vi möter ska fråga vad i all världens dagar som har hänt?

Och taxen ska många år senare bita sin ägare i näsan, så där så husse får ligga på Umeå lasarett där han lappas ihop och inte förrän den biter ännu en människa, får den sluta sina dagar.

Men nu är det andra tider.
Nu ligger vi - harry och jag själv - under ett körsbärsträd i landet Halland.
Alldeles raka ben har harry när han är trött, på gränsen till utmattad.

Tidigare idag körde jag honom till Haverdal där Anita - denna underbart vänliga och lugna kvinna - tog emot och klippte hans klor.
Jag begriper inte detta!

I hela mitt vuxna liv med hundar har jag fixat att klippa deras klor, men inte med Harry.

När vi svänger in på gården och han ser Anita, kryyyyper han ihop och vill vända .., men hon lockar försiktigt på honom (bjuder på hundgodis som han inte bryr sig om ..., nä, det där går han inte på) .., och efter en stund tar hon sig an hans klor - klipp-klipp-klipp - och han sitter alldeles stilla och blundar och vips, så är det överstökat.

Tjugo kronor kostar det och jag skäms när jag betalar.

Det är en vidunderlig sommardag det här.
Så snart lastbilen varit här, ska jag gå ner och bada ..., och snart har pv helgledigt och mitt jobb börjar .., nya öppettiderna inleds i morgon - aj, aj -, då blir det jobb från tolv till nio och vi är bara två stycken från klockan tre.

Och nu har han kommit och lämnat av sin last.
Yrkesskicklighet i alla former får min ohöljda beundran.
Och på den där skalan .., så säger chauffören att "ja, en tia .. jag älskar mitt jobb!"

Och idag ....

... fyller mossfolk år!

Grattis, grattis till dig från oss i Halland.

Dagens fönster ...

... finns i växthuset Odla, beläget ett stenkast från ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Spaningspatrullen ...

... på språng.

Och idag kommer jord och stenmjöl .., i helgen  k a n s k e  är allt är på plats.

Måhända kan vi på söndagkväll slå oss ner på var sin liten stol och dricka en kopp kaffe och ta en kaka och säga att åååå, så härligt detta ska bli!

Kvällssol i landet Halland ...

Jag stod vid köksfönstret och tittade ut. Klockan var kring 21.00.

Och jag har idag badat för första gången i år - i havet -.
Det var övermåttan ljuvligt och står sig vädret i morgon, tänker jag tillbringa ett par timmar på stranden.

Nästa vecka börjar sommarschemat.
Då är det två till nio, eller tre till nio som gäller ..., rast i en kvart (om man har tur ...) och jag minns hur trött man var när arbetsdagen var tillända och man kom hem så där vid halv tio.

Så länge bara njuter jag.

Handlade på Trädgårdscompaniet - inte långt från affären - på förmiddagen.
En liten söt blå Akleja som inte blir mer än nån decimeter .., två Ormöga .., en Trollius - bara för att den fanns i rabatten hemma i Malå när jag växte upp -, mamma hade nån slags känslomässig bindning till dem, säkert från sin uppväxt i fjällvärlden -?

Tre buskar fick också följa med hem och ska planteras i morgon.

Vid stuprännan växer klematisen så man nästan ser det!
I fjol var den magnifik .., den blir nog fin även i år.
Daggkåpan nedanför tar sig också och pv:s rosor skjuter tjuvskott mot väggen - dom ska tas bort i morgon -.
En av rosorna har under vintern gått hädan, den andra är på gång att blomma.

Mot altanväggen växer tre vildkaprifol vilka påminner om somrar på Tjörn .., om maneter ., Ted Gärdestad .., om bad i salta hav och en liten ljuslockig dotter på fyra år som då lärde sig att dyka från den rangliga bryggan.
Vildkaprifol påminner även om en liten nyfödd lillasyster .., om mjölkstinna bröst ., en gul labrador .., kortspel om kvällarna ..., och barnens farmor som ännu var i livet.

Tänk, att man liksom kan ha flera liv i själva livet.
Vilken gåva!

Med stigande ålder, blir allt så mycket enklare.
Ta trädgården, till exempel.
Jag bryr mig inte längre om att det ska vara så precist .., den lilla Aklejan får hamna bland lavendel, stäppsalvia och romansallat - som också trivs bra i rabatten mot söder -!
Och lilla fröken Trollius samsas bland nävor och axveronika!

Om jag någon gång tänker tanken att man borde ha det mera strikt, eller i alla fall planlagt .., så behöver jag bara tänka på Syrien eller att livet är förgängligt - har jag tur har jag kanske tio år kvar att leva, har jag  r i k t i g t  tur - kanske tjugo år, men tiden går fort .., nej, det spelar ingen större roll var blommorna hamnar i rabatten, men jag lovar att ta väl hand om dom små liven så länge det varar.

Det blir bra ändå.

Och i helgen stundar nog invigning av växthuset.
På  r i k t i g t.
Jord och stenmjöl kommer i morgon .., nu är det bara dörrarna som ska på plats.

Härligt!

Och så ett eftermiddagsfönster ...

"Hej här kommer en bild på fönstret i lillbåten som vi körde upp till ön på ett gropigt hav under gårdagskvällen.

Kram från kusinen."

 

// Bilden har förändrats lite i ett redigeringsprogrammet, bara så ni vet. Och med den älskade kusinen vågar jag göra just det ,-)