Nästan blind är han ...

... grannen Ecke i det gula huset, det som är hundrafemtio år gammalt, ja, kanske mer än så.

Vi är bjudna på middag hos honom och hans fru Britt och det är bara att gå nerför backen och så är vi där. Harry - som fullkomligt  ä l s k a r  Ecke - får stanna hemma.

Och nu är det en ljuvlig försommarkväll och vi sitter ute och bjuds först på förrätt i form av camenbertost med lite rosépeppar på .., bananer i skivor med curry, samt små tomater.
Vitt vin till detta!

Ecke berättar om det gula huset på kullen och alla som har bott där, däribland en österrikisk gästarbetare och där var någon som hade frigående dvärghöns ..., och nere vid vägen, där pv har segelbåten, dit kördes gödsel från stora lagården på andra sidan bäcken och där gick mannen som bodde i gula huset och rökte cigarr .., "det måste ha varit hur välgödslat som helst, den där plätten!" säger Ecke.

Förr, då fanns såväl hästar som kor i lagården .., ett tag även Highland Cattle, såna här långhåriga köttdjur .., men nu är det tomt.

Den som läst här ett tag, vet att Ecke är nästan blind, men han klarar sig bra ändå.
Före detta lärare, precis som sin fru.

Jag frågar hur dom träffades och Britt, som ser så timid ut .., ja, så försiktig, berättar att för mer än sextiofem år sedan lade hon en lapp i den unge mannens jackficka, ja, hon tyckte att han såg så trevlig ut .., och så bjöd hon honom på kaffe och resten är historia.

Nu har dom varit gifta i snart femtiofem år.
Det är sånt som ger  r e s p e k t, tycker jag.

För första gången får jag komma in i det här rummet som jag ofta fotograferar - genom fönstret -.
Ååå, det är lika fint på insidan!

På väggen sitter en barnbarnsteckning.

"Thomas, tar du emot här ...?" säger hon.

Såväl Ecke som Britt är en bra bit över åttio, men vet ni, hon är en av de absolut vackraste kvinnor jag någonsin har sett! Konstnärlig är hon också ..., i vardagsrummet hänger ett draperi i batik ("det var länge sen det ...", säger hon och skrattar förläget ..), och där är saker gjorda i betong, ja, hela hon utstrålar kreativitet!

Britt är född i Nässjö, en småländska alltså.

Till huvudrätt blir det en ljuvligt god laxrätt, basmatiris och god sallad, samt ett vitt Chardonnay-vin.
U n d e r b a r t!

På köksbordet står handplockade blommor.
Finns det nåt vackrare?
E g e n t l i g e n.

Och i vardagsrummet står ett underbart vackert matbord, säkert två meter långt - minst - och med repor och märken efter liv.
Eller död.

Det bordet stod i ödehuset tidigare; man hade haft det som slaktarbänk bland annat, säger Ecke.

Och  nu kanske ni funderar över receptet till den goda middagen?
Lugn bara.

Här är det.
Nedplitat av frun i huset.

Ja, så var vår kväll.
När vi sen går hemåt, möter vi pv:s brorson som har varit ute med harry på långprommis.

Nu blir det svårt för harry ..,  v a d  är nu detta .., kommer matte och husse från Eckes gård och alldeles till sig av glädje blir han!

Lika överlycklig var han när Anton (brorsonen) kom hem efter dagens jobb .., ja, harry visste
inte till sig av glädje över den unge mannen i rastaflätor, han som är lika mörk i skinnet som husse!

Och nu bara vilar vi i den här glädjen.

Så var det.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Två yngre män som "fixar med ett fönster" och en äldre som överser det hela .., skriver madamen som har slagit ner sina bopålar långt i söder, nämligen i Portugal.

Här kan ni se hennes inköpslista.

Utflykt norröver ...

Så här ser världen ut.
I alla fall den halländska.

Och där är lupiner förstås .., längs E6:an är det en symfoni i rosa, lila och blått och vitt .., det är lupiner så där så man blir yr i huvudet nästan!

Tittar in i Falkenberg och hämtar ut min skatteåterbäring som hamnat på fel bankkonto.
Mitt fel, förstås.

Besöker Bokia och köper textpennor och möter en låååång, äldre man i kaftan och tjusig mössa eller vad man ska kalla det. Det känns nästan som vore jag plötsligt förflyttad till något afrikanskt land.
Härligt!

Sen vidare norrut .., kör motorvägen och tänker på alla gånger jag har åkt just här.
Svänger höger vid skylten mot Tjolöholms slott .., nu blir det rena bonnalandet och överallt säljs blommor eller grönsaker - men i mindre skala - och solen strålar och det känns som om jag är på semesterresa!

Nu är jag framme!

Och här står Margaretha, fjärde generationens pepparrotsodlare!
Håll med om att hon kunde vara storasyster till Anja Pärson!

"Om vi har några pepparrotsknölar? Nä, det har vi inte .., men strålar har vi!" säger hon.

Jaha, ja.
Det är så det heter.

Och så försvinner hon ut någonstans och återvänder med påse innehållande just "strålar".

"Det är faktiskt bara här i Halland du kan få tag i såna .., här odlas den mesta pepparroten som säljs vidare till bland annat Icabutikerna .., annars importeras mycket från Ungern ..", förklarar denna leende och varma kvinna.

Egenodlade grönsaker finns också att köpa och där pepparotsgelé och allt möjligt annat som jag inte har hört talas om! 

Inte världens elegantaste, men härligt ändå!

På hemvägen skippar jag E6:an och väljer i stället den gamla vägen.

Passerar Åsa (där jag 1971 tittade in i kyrkan tillsammans med mina barns pappa) och Frillesås och havet är nära och jag ser klipphällar och kossor och hästar och det ser ut som Bohuslän och jag längtar tills i sommar när vi några lediga dagar kan ta bilen och susa iväg norrut och kanske övernatta nära havet eller på någon ö.

Fem helger på raken - eller delar av helger - arbetar jag från juli till augusti; så det där lillsemestrandet måste ske mitt i veckan om det ska bli av.

Nåja, det blir nog bra det också.

Och till Bohuslän kan man åka sent i augusti också.
Och i september, när allt har lugnat ner sig.

Det är ingen brådska.

Allt det tänker jag på när jag åker hemåt ., och nu blir det kaffe och rabarberpaj med glass och om en timme ska jag vara på jobbet och prata med fjolårsnybörjarna ..., och pv är på väg hem - nu har han sommarlov och är säkert sprallycklig - och i en förbetald postpåse (betald av mottagaren) ligger nu ett antal pepparrotsstrålar och väntar på att åka norrut.

En glädjens dag blev det!

Om mammor ...

Brev från min mamma, det var på 80-talet.

Det har varit mycket ett tag .., med växthus och annat.

Jag har känt mig trött.

Och inte har jag hunnit eller orkat läsa andra bloggar som jag vill heller.

Idag har jag tagit igen lite av allt det missade.

Läste detta.

Jag trodde att hjärtat skulle sprängas.

Det bästa för Turtlan i Värmland ...

Hej!

Oj då, nu blir det ju om mat igen....
Ni har nog rätt ;-)

Mitt bästa blir vår lilla ö-promenad i söndags.
Blev så glad av det lilla kylskåpet vid färjeläget med ägg från gården på ön. En burk att lägga pengar i, välj antal ägg och sen betala vad det kostar. Härligt!

Idag tog jag med en tom äggkartong hit till båten för framtida äggköp.
Vi kommer ju dit fler gånger!

Hälsningar Turtlan

Dagens fönster ...

... finns hemma i Västerbotten, närmare bestämt i Brån, utanförVännäs.

Där befann sig Cecilia N som klämde och kände på ull, träffade andra ullnördar och säkert satt damerna bakom någon spinnrock också.

Det var där hon tog fram fönsterhåven, ja, när hon tittade in i en verkstad.

Tankar om en fågel ...

Ulf sa ...

Storspoven är den fågel som betytt mest för mig.
När jag växte upp i Värmland gick jag de första veckorna i april och väntade på att dess långa svepande visslingar skulle dra fram över ängarna.
Snabbare och snabbare och till slut drillen.
Det var ungefär vid drillen som man hade lokaliserat den och jag såg hur den gjorde en gir över fältet. Våren var här.

// När jag tittar in hos Ulf ser jag vad som har hänt.
Det har varit mycket sånt nu.
I Skåne har en svart-vit-prickig hund med problemrygg fått sluta sina dagar.
I Västerås finns inte längre katten Freja.
Och i vår frysbox ligger ännu pElle i väntan på att komma i jorden.
Den som har husdjur vet hur det känns.
Hur tomt det kan bli.
Ja, t.om. att man kan sakna det nästan ljudlösa tassandet från en liten katt.
Just så är det.

Det bästa för Barbro - mellansystern - ...

Här tittas det i album ....

Det bästa som hänt är att min kära kusin från Vancover island, Canada, med make är här hos oss.

Kram från kusinen.

Det bästa för Cecilia N i Härnösand ...

Ull, ull, ull!

 

Att fara till Brån utanför Vännäsby utanför Vännäs utanför Umeå och spinna och klämma på ull med andra ullnördar var fantastiskt roligt.

 

 

På söndagsmorgonen gick jag på promenad och blev hälsad på av hästar i en hage och hörde för första gången på länge storspovarna.

 

Cecilia N.

Nästan som julafton ...

Idag när jag kom hem från affären - jag hade hållit i träffen med sommarjobbartöserna -, upptäckte jag till min förvåning ett grönt postpaket på trappan vid ytterdörren.

Ahaaaa .., lantbrevbäraren hade varit omtänksam och på så sätt slapp jag ju köra till Slöinge och hämta försändelsen på Matöppet  .., så jag tog paketet och ett kuvert med mig och gick in.

(Ännu mera omtänksamhet: brevbäraren hade talat in ett meddelande på min mobil, ja, att paketet fanns på trappan!)

Handstilen var för mig helt obekant, men så otroligt vacker!

Och så öppnade jag paketet och till min förvåning tog det liksom aldrig slut när jag väl hade börjat plocka upp innehållet!

Där fanns en väska med texten "Dagens lunch" .., en matlåda  - "Kan finnas spår av rester" är texten på locket (finurligt!) -, där var porto så det räcker och blir över .., en somrig liten bricka .., en slags kokbok .., och en medicinburk om man drabbas av våldsamt sötsug!

Vem har nu skickat allt detta?

Jo, det ska jag berätta för er!

Det var den här madamen.

Och så förunderligt är det, att när jag ibland tänker att nääää, nu gör vi en lång paus, kanske är ändå ingen intresserad av det här lotteriet, ja, då dyker det upp nånting som får mig att ändra ståndpunkt.

Just det hände idag! 

Tack snälla Kattis!

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

 

Hej!

Låter härlig med Greklandsresan! 

Liiite avis men den som spar han har så jag åker i september med min dotter som då fyller 30.

Ska bli jättekul.
 

Det bästa i veckan för mig var premiärturen för iår med båten i ett härligt väder och den totala lyckan att få en massa strömmingar.

Finns inget roligare än att rycka strömming det är nog enda gången jag får napp.

Moster Greta 86 år rensade frivilligt allihopa.
 

Ha det bäst Babsan

Ledig morgon ...

Älsklingsmuggen, inköpt på Akvarellmuseet i Skärhamn.

Som vanligt går klockradion igång vid femtiden och då blir harry överlycklig, för då ska husse gå ner till postlådan och hämta tidningen och då får harry följa med. Så snart han kommer in igen, springer harry upp för trappan och lägger sig i husses tomma säng.
Ja, han inte bara "lägger sig" ..., han strääääcker ut och har huvudet på kudden! 
Det kallas för  l y c k a.

Åååå, så nöjd han är, harry!
En hel säng för sig själv!

Ute i husvagnen har pv:s brorson Anton sovit.
Han är snickare och arbetar för tillfället i Frösakull, inte långt från Haverdal ..., och i två veckors tid ska han tillbringa kvällar och nätter här hos oss.
På helgerna åker han hem till mörkaste Småland, där han har byggt sig ett hus och har höns, grisar, hunden Sverker och säkert fler djur än så.

Anton är lika mörk i skinnet som sin farbror, han har bruna ögon och rastaflätor och är - rent ut sagt - omåttligt grann!

Med sig hade han hem-ägg från dom egna hönsen.

Och nu ska jag sätta mig och förebereda dagens tvåtimmarspass med dom nya sommarjobbarna - alla lika duktiga -!

Dagens fönster ...

... finns  i Ystad, i den östra delen av stan.

Där bor Ingela, en f.d. granne till mig ..., och det var på hennes balkong som fönsterhåven åkte fram!

Tack snälla.

Jag lovade mig själv ...

... att enbart köpa svensk bacon.

Ja, det var alltså innan jag hade öppnat paketet från Saltmästaren.

Dag 1 av 8 ....

Bara åtta arbetsdagar kvar, sen är det semester.
Två veckors ledighet.
Det är som om paradiset hägrar.

Så länge försöker jag att göra ingenting.
Om nu "ingenting" är att vattna blommor, plocka bort sladdar, verktyg, en skottkärra, flytta en bänk, gå på promenad med harry .., vattna rabatter och kolla så att den automatiska fönsteröppnaren i växthuset fungerar (det gör den!) och småprata lite med dom alltid så idoga grannarna.

Nere vid bäcken ser jag Ecke ligga fyr-om-fot och rensa ogräs.
Göran är ute med trimmern och Gun målar det allra, allra sista på husknuten.

Det är varmt - otroligt varmt - ute!
Småfåglarna kvittrar försiktigt.
Nere vid vägen blommar harrisen.

Det uttals har-ris ( i Skåne kan man säga hara-ris, allt enligt Wikipedia) och på avstånd liknar busken ginst.

Innan jag kom hit, till Halland, hade jag aldrig sett den.

Måndag idag.
Pv är inne på sista svängen .., på onsdag när han cyklar hemåt, har han sommarlov! 
Och nu tänker jag gå ner till stranden och ta mig ett dopp.

Dagens fönster...

"Hej!

Räknas ett fönster i ett båtkapell också som ett fönster? Hoppas på det.

Fångat igår kväll. Kvällen var ljus och fin. Lite imma på kapellfönstret. Lampan i aktern lyser upp och M står på bryggan och njuter av ljuset och den fina kvällen.

Sen något senare gick tvättmaskinen igång....

Hej från Turtlan."

Dagens bästa ....

Att den här herrn är på banan igen!

Och så är det dags för dragning ...



Ett ovanligt långt inlägg - hela sex minuter -!

Orkar ni med det, så får ni allt veta vilka som till sist blev vinnare.

Grattis till er båda!

Idag är det EFIT ...

Andliga sånger ...

Vid halv sju.
Jag tillbringar hela gårdagen framför tv:n, inte bara prinsessvigseln tittar jag på, nej, nästan allt som sänds .., och det är ju underligt, ja, när man egentligen tycker att monarki är en underlig instutition.
Men tittar gör jag.
Ångrar allt jag har tänkt om mr O´Neill.
Tänker att har man en sån - till synes - sympatisk best man, då måste man vara en god människa.
Rörs till tårar.
Och blir hysteriskt trött när kvällen kommer!
Somnar tidigt.
Glömmer allt vad Efit är.
Andra är piggare och är med från början!

Bilden togs i n t e  halv fyra, men visar ett krånglande knä.

Vaknar vid fyra, fem, sex, halv sju.
Har ont i högerbenet och knäet.
Lyssnar till det som är kvar av Andliga Sånger i P1.

Somnar om.

Halv åtta, halv nio försvinner i drömmarnas värld.

Sover gott till klockan 9.30
Svimmar nästan när jag ser på klockan.
Släpper ut harry.
"Du tar väl in verktygen ...?" sa jag till pv igårkväll.
Det såg ut att bli regn.
Och tog in dem gjorde han.
Allt står prydligt på hallgolvet.

Men nu är jag med!

Kl. 10.30
Spår av prinsessbröllop på tv.
På bordet ligger en tub Voltaren (knäet ...), ett tomt vinglas (mitt), en urdrucken ölburk (pv:s, när han nån enstaka minut tittade på "spektaklet" ...., jag påminde honom om två veckors hockey-VM och sen blev han snäll ...), Salta Pinnar från Ica (jag borde ha slängt dem .., var det inte nåt fel på just detta? men jag brydde mig inte), en tub med salva från Apoteket .., tidningen Vi ., några pennor .., min plånbok ..., diverse fjärrkontroller (för att höja ljudet när det sjöngs i slottskyrkan), en spegel, några sladdar och tre pennor. Jo, ett stycke läsglasögon också. Jag hoppas att intresseföreningen har noterat ..,-)

 

Kl.11.30

Det är klart att man vill ha en färgstämd rabatt, men det bryr sig inte mina blommor om.

Orangefärgade vallmo växer så det knakar och intill dem dyker en skär fröken Akleja upp och lite längre bort växer plötsligt helt vita Aklejor och där är någon som är åt det mer lilafärgade hållet! 

Men kanske att man har kommit en bit här i livet, när man inte bryr sig.

Man konstaterar att så här är ju själva tillvaron ...., inte blir det kanske alltid precis som människor har tänkt sig, men bra ändå. 

'

Kl. 12.30

Då blir det mitt-på-dagen-fika i det högt älskade växthuset.

Kanelbullar och Singoallakex.

Och kaffe - Mollbergs Blandning - skånskt kaffe och ljuvligt gott.

Igår byggde pv ett nytt litet bord till växthuset och jag tyckte - helt ärligt - inte att det blev särskilt snyggt. Det där med att kanske kolla lite på nätet först och få några tips, det är inget han bryr sig om.

Nåja. 

Bordet fyllde sin funktion .., det var rejält och stadigt och jag erkände att det blev väl ändå inte sååå himla dumt.

Ändå.

Ja.

Nåt sånt.

Kl. 13.23

Då har jag röjt i vardagsrummet.
I alla fall på bordet.

Kl. 14.30
Borde vattna blommorna, men hittar inte vattenkannan.
Så länge åker vi och handlar.
Håll ut små blommor!

Kl. 15.30
Har vi kommit hem från affären.
Grannarna Göran och Gun är i färd med att måla det allra sista på husväggen.
Äntligen! säger dom unisont.
Och småfåglarna som har småttingar under takpannorna, flyger oroligt av och an.
"Åååå, är ni inte färdiga snart!!" kanske dom tänker.

Kl. 16.30
Tittar jag på danska Borgen tillsammans med pv.
"Har du ny klänning på dig?" undrar han.
"Nej, jag har tre, i olika färger .., en lavendelfärgad, en svart och den här ...", svarar jag.
Linne, det är min melodi.
Och inga mönster.
Jag är enjängdhetens moder nummer 1.
(Nej, jag är inte bröstlös på min vänstra sida. Det är bara det att när jag är ledig, då får även behån ledigt och då blir det s.k. "fritt fall". När jag tog bilden försökte jag hissa upp behagen med den fria handen, det blir ju trots allt lite snyggare då. Jag ser att det inte lyckades så värst bra  ....).

Kl. 17.30
Ibland händer det!
Tidigare idag - eller var det igår kanske ? - lade vi upp planer för den här dagen.
Mot "ratväggen" där just allehanda "rat" har stått hela vintern och förra hösten och sommaren och säkert längre än så, där skulle det rensas upp.
En rabatt skulle det bli.
Det är knappt man tror sina ögon, men en rabatt är just vad där är just nu.
Visserligen utan innehåll .. men vänta bara.

Kl. 18.27
På väg in till vardagsrummet slänger jag ett öga på lilla väggen.
Inom glas och ram tittar pv:s morfar och mormor på fotografen och i morfaderns knä står en liten Gunvor Pehrson, som så småningom skulle gifta sig med Viking och heta Göransson i efternamn.
Tre söner skulle hon få.
En av dem blev min sambo.

Kl.19.30
Då har vi ätit stekt plattfisk (egenhändigt fångad av pv i fjol) med färskpotatis och annat gott till.
Solljuset i väster silas genom ekens täta lövverk.

Kl.20.30
Tar jag moppen och kör ner till stranden.
Det tar kanske 15 sekunder.
Då är detta vad jag ser.

Kl.21.30
Tittar jag på Barnmorskorna i East End.
I bokhyllan sitter herr och fru Prickigt Djur.
I säkert femton års tid har dom varit mitt sällskap.
Om det skulle börja brinna i huset, skulle dom absolut räddas.

Kl.22.30
Ja, här har det tittats på tv, det är sant!
Nu är det Downtown Abbey som gäller (ja, när bildens tas) och ideligen säger vi ..."å, vad dom spelar bra!"
Och därmed är nog efit-dagen över för min del.
Det är becksvart ute här i landet Halland och jag gääääspar stort.
Tack till alla som har tittat in!

Dagens fönster ...

Den 7:e juni skrev Ulrika att ...."Idag har vi lämnat nycklarna till lägenheten i Kopparberg.

Nu bor vi i Striberg - på heltid -.

U n d e r b a r t!"