Efteråt ....

Aningen orolig är Eriks mormor .., ja, hon minns väl skräckfärden förra sommaren när Erik och pv skulle ta upp nät ..., och nu sitter vi på klipphällen och spanar ut över havet.

Där borta är dom!

"Men varför ror dom ...?!!" säger Eva oroligt.

Det visar sig att batteriet till den lilla elmotorn lagt av .., men på tillbakavägen går det bra att segla in i hamnen.

Så här ser det ut när herrarna närmar sig bryggplatsen.

Helt ljuvligt vackert är det .., och alla tycks nöjda och belåtna.

Halv sju i morgonbitti är det dags att vittja nätet ..., och ingen hyser väl några större förhoppningar om stor fångst, nej, uppe vid lillstugan där pensionärsmännen brukar sitta, där sitter en man i min ålder och säger att det är hopplöst nu .., hans båtgranne hade varit ute nästan vid Anholt och inte fått annat än småtorskar som slängdes tillbaka i havet.

Nåja, det är resan som är mödan värd, visst är det väl så ...?

Alldeles vid strandkanten växer såna här skönheter.
Nån slags kvanne, kanske?

Och en fisktärna dyker nu och då ner i vattnet .., som en projektil och så graciös och vacker!

Som pricken över i .., termoskaffe och pv:s uppvärmda gifflar.

Och nu är det kväller och pv och brorsonen ska fixa en "krans" runt skorstenen.

Ingen rast och ro!

Och jag är ledig i morgon ..., och har nu bara två arbetsdagar kvar innan det är semester.

Kväller ....

.... i landet Halland.

Och nu ska pv, Evas Långe Make och barnbarnet Erik ut med båten för att lägga ut nät.

I morgonbitti, tidigt, ska det vittjas.

Själv brygger jag kaffe och ordnar med bullar .., så ska vi ta kvällsfika där nere vid havet.

Efteråt, alltså.

Liiite ringrostig var nog skutans kapten, ty bommen blev kvar hemma.
Medan den hämtades, tilldelades Erik rollen som öskarl.

Dagens fönster ...

... känns nog igen av många - dom finns nämligen på Stockholms Centralstation.

Där har man tillbringat många timmar av sitt liv.

Ååå, där har man stått och väntat på Lapplandspilen när man skulle åka hem (och bli hämtad i Bastuträsk ..),  eller när man själv skulle möta någon anhörig.

Den sjunde december 1976 åkte jag pendeltåg från Kungsängen till Sthlms central.
Väl framme mötte jag Dinah.

Min pappa var då svårt sjuk .., och det här var innan mobiltelefonerna gjort entré .., så innan vi skulle ge oss av ut på stan, gick jag till en telefonkiosk och ringde mina barns pappa för att höra om mamma - som satt vid pappas sida på lasarettet i Lycksele -, hade hört av sig?

Det hade hon.
Och jag fick veta att min pappa inte längre var i livet.

Jag var då tjugotvå år och skulle komma att sakna honom alldeles omåttligt .., en saknad som liksom aldrig tar slut.

Bilden togs av Ulrika.

Det bästa för Cecilia N i Härnösand ...

 

Helt klart att jag hälsade på Kronprinsen och hans syskon, mamma och storasyster. 

Det är han som biter sitt syskon i örat samtidigt som han petar med sin framtass.

 

Jag vet vad som blir bäst i vecka 27 redan nu.

Cecilia N

Då blir man glad ...

Till exempel när man står utanför butiksentrén och sorterar i jordgubbslådorna och en man i mina döttrars ålder kommer förbi och säger ..."jaha, här står vårt lilla smultron och ordnar med jordgubbarna!"

Och han säger det inte flirtigt.

Bara snällt. 

Jag hade god lust att ge honom en kram.

Om man inte har nåt annat för sig ...

Ättapjötten till vänster.

... kan man ju alltid öva sig i att stå på en hand.

Det är är vad sonen gör.

Ibland.

(I min barndom var det alltid idrottslekar som gällde, ja, när pappa var med, alltså. Han ville alltid att vi skulle "kappspringa" runt huset ..., spela badminton,  hänga i romerska ringar, gå på händer, stå på huvudet .., ja, precis allt som han själv var bra på.  Det här hade han nog gillat. )

Tittar på ....

... tv medan jag läser DN - gårdagens - som alltid gårdagens.

Upptäcker Kristina Lugn - underbara Kristina Lugn -.

Och tänker .., så vacker hon är!

Och skör.

Orkar ni ...?

... ja, orkar ni med ännu en glädjesväng?

Veckans vinst är den lilla akvarelltrycktavlan, målad av Eva på Frösön och hur fin som helst!
Brickan, förra veckans vinst, ligger här och väntar på den lycklige vinnaren - herrn i Jämtland -.

Själv var jag för första gången någonsin med i tillbringaren och vann tröstpriset; nyckelhållaren som Mian hade knåpat ihop och som så näääääär hamnade i vedpannan, då pv tömde en påse!
Där, dold i påsen, låg nyckelhållaren!
Nu visste vi ju inte om det var ett pris till lotteriet eller en present från Mian - bara så där - när hon kom på besök ., det kändes ur-pinigt att ringa och fråga, för tänk om det var nu ämnat till dragningen .., så så fick det bli.
Och den vann jag - nyckelhållaren -!
Tala om finurligt.

Veckans tröstpris är sötsugspiller från Kattis, alldeles perfekt att ha som reserv när godislusten slår till!

Nå .., vad var det nu som värmde era hjärtan så där lite extra mycket ...?

Vill du dela med dig, så mejla bara till bisse151@gmail.com, gärna med bild till, så lägger jag in bidragen allt eftersom.

Sen blir det uppehåll med dragning ett tag.

Välkomna!

// Bente: hur gick det? Kunde du någonsin se filmen?

Det här med ålder och arbetskamrater ....

I ett inlägg längre ner, funderar jag över detta att jag är så mycket äldre - mer än fyrtio år - än sommarens nya töser; ja, dom som nu är mina arbetskamrater.

Vad jag grubblade över var det här hur d o m  uppfattar det hela.

Vad känner dom när det är dags att gå till affären och dom slänger ett öga på schemat och ser att hon som snart är sextio är den dom ska arbeta med just den kvällen?

Jag minns att mamma (sjuksköterska för den som inte visste det) alltid tyckte att det var så uppfriskande med yngre kollegor som kom med nya idéer och  hade lärt sig det senaste! 

Nåväl .., jag skickade frågan vidare.

Bert i Luleå säger så här ...
På min arbetsplats är medelåldern 46 år, konstaterades i förra veckan, då vi hade ett avdelningschefsmöte. Så företeelsen är inte så aktuell, särskilt när ALLA känner sig sååå himla unga och barnsliga....

Vi gör dessutom fantastiska framgångar med försäljningen. Så mycket att dess like aldrig har skådats i företagets historia. 

Ingela säger så här ....
Det här med ålder har ingen betydelse för mig längre i mitt jobb.

Jag jobbar med funktionshindrade och människor inom psykiatrin. Ja på pappeert är jag bland de yngre som jobbar med detta, men i sinnet så är jag oftast äldre.

Jag vill inte stå och vägleda, utan med mina "hintar" och frågor så får jag mina klienter att utföra saker i vardagen på eget initiativ. Du vet, det som vi tar för självklart i vardagen med sysslor och sociala regler!
Men det bästa med mitt jobb är att jag alltid möts av leende och glada tillrop! "Åh, kommer du Ingela, idag skall vi ha kul!" Det värmer i hjärtat även om jag inte varit där på flera veckor...så bara det att de skiner upp och är glada gör att mitt arbete är guld värt.....


Dinah som arbetade på posten .. säger så här.

(med sortering och älskade sitt jobb),

 

Somrarna var bäst på jobbet, för då kom sommarvikarierna. 

Alltid med nya idéer och infallsvinklar.

Många av mina ordinarie arbetskamrater var också unga, men tyvärr var de ganska cementerade i skallarna. (Och de tyckte säkert samma om mig) 

Så när sommarvikarierna kom blev det lite liv och friska fläktar på jobbet. 

Jag säger inte att alla idéer de hade var bra, men deras sätt att komma med dem var guld. 

Nu, när jag tänker på jobbet känner jag att det är julruschen och sommaren som nog var bäst. 

Övriga året knegade man på som ett gammalt gift par som visste exakt vad de andra skulle tycka om saker och ting. 

Bloggblad läste också och tänkte ..

Jag har också grubblat på det där med ålder, som jag skrev om häromdagen.

Men hur det är med de unga kollegorna svarara jag på vid stora datorn, jag har funderat på det med. Här har tänkts... 

(Men riktigt vad som tänktes hittar jag inte Bloggblad!)

 

Dagens fönster ....

... kommer från rara Annika Engström i Kävlinge och just idag - eller är det kanske i morgon ? -, ska hon på besök på handkirurgen och fixa till sitt eländiga lillfinger, det som hon bröt när hon snavade över en rot.

Lycka till Annika!

Fönstret finns i Malmö hos hennes dotter.

Tack Ulf Bergström ...!

Titta, så fint ljuset faller på kvinnan längst till vänster!

Ulf, som driver hemifrånsidan, den där alla får skicka in bilder som rör allt om Malå och byar runt omkring .., han har mailat mig dom här bilderna idag.

Där är mamma, precis som jag minns henne ..., hon sitter och läser en tidning .., förklädet och klänningen och hättan som skulle stärkas och hennes outsägligt tjocka hår!

Bilden kunde nästan vara tagen från tv-serien Barnmorskorna i East End.

Tre madamer från Malå sjukstuga.
Mamma, till vänster.
Vem dom övriga är, har jag ingen aning om.

Ann-Gerd Reine Nilsson, f. Westerlund.
Uppvuxen i Dikanäs, södra Lappland.
Oxe.
Nummer två av sex syskon.
På bilden är hon 29 år.

Och jag säger det igen: tack du underbare Ulf!

Och så blev det dragning ...



Och jag säger bara en sak ..., grattis till dom lyckliga vinnarna!

Tack också ni som stod för priserna - Kattis och Mian -!

Efteråt kände jag mig glad ...

Sover oroligt hela natten.
Vaknar av och till .., försöker hitta en bättre sovställning.
Viftar med benen.

När morgonen är kommen känner jag mig missövd.
Lyssnar till Språket i P1, alltid lika intressant.
Bäddar.
Ordnar med frukost.

Efteråt tar jag dagens tidning - som visar sig vara gårdagens - och lägger mig på soffan.
Läser förstrött.
Tittar igenom dödsannonserna, tänker att man ser på namnen ungefär när människor är födda.
Barbro ..,  det är sånt som barn inte heter numera.
Inte Elisabet heller, för den delen.

Och där är en annons för Inga, född 1925.
Den läser jag.
"Gått upp i rök och damm ...".
Jag ler för mig själv .., tänker att så hade mamma kunnat uttrycka det.
Och själva versen - författad av Kristina Lugn - är helt underbar!

Sen läser jag en liten pytteartikel om Rod Stewart och ler mest hela tiden.
Och Rod - som jag alltid har tyckt om -, berättar att han s-t-r-e-t-c-h-a-r  flera gånger per dag, men det är klart, har man en fru som är tjugosex år yngre, då vill det nog till att man håller sig i form, tänker jag.

På lördagarna äter han en romantisk måltid (levande ljus till), därefter väntar stretching och sen "ligger han med sin fru".

Ja, ordning och reda ska det vara.

Sen lägger jag ifrån mig tidningen.

Ler för mig själv.

Nu känns det bättre.

Dagens fönster ...

... har fångats av fönsterleverantören nummer 1, nämligen Ulrika. 

Sååå fint!

Fyrtio år ...., jag hade aldrig tänkt tanken! 

Sex år sedan. Tiden rusar iväg!  Karina var också en sån underbar arbetskamrat!

Idag - så där helt plötsligt - slog mig tanken, ja, den att jag faktiskt är mer än fyrtio år äldre än många av töserna som jag arbetar tillsammans med.

Och jag tänkte bakåt .., har jag någonsin varit i den situationen förut, jag menar, det omvända?

I Malå var Gerda Lundgren kanske trettio år äldre .., hon arbetade i charken och jag älskade henne högt och innerligt;  mest hennes torra humor ..., den var underbar!

Adele var ännu äldre och arbetade också i charken, tillsammans med Gerda.

Men fyrtio?!

Nej, aldrig.

Och jag tänkte på töserna som ska arbeta sommaren med mig .., Lina, Josefine, Madeleine, Johanna, Louise, My, Felicia, Noeline, Elin .., ja, hur känns det för dessa flickor när dom tittar på schemat och ser mitt namn intill deras?

Tänker dom ..."å, hjälp inte idag igen!"

Olof. En annan arbetskamrat som alltid fick mig på gott humör.

Jag är mycket medveten om att jag ofta säger ..."glöm inte att sätta upp Trisslotter!", "lägg gärna sedlarna åt rätt håll i kassalådan!", alternativt "glöm inte att lägga sedlarna åt samma håll när ni ger igen växel till kunderna ..:!" .., eller "ni får gärna knyckla ihop kassakvitton som kunden inte vill ha, så ligger dom inte och skräpar på golvet ..." .., eller ..."snälla, den som är först utan kunder kan väl ta högen med kundkorgar?"

Sånt.

Helene och Lasse på Ica Supermarket.  "Ja, Ers Nåd", sa dom leende. Såja.

 

Så idag ropade jag till mig tre av dem; det var när jag satt på kontoret .., och så berättade jag just det här .., om den där insikten .., och att jag verkligen inte känner mig som tjugo eller trettio år, inte ens fyrtio, jag känner mig nog som den ålder jag är i .., men det är inget jag går och funderar på och nu ville jag verkligen meddela .., ja, att om jag börjar få bestämmar-fasoner bara för att jag har arbetat så länge, så kan dom väl blinka lite extra, ja, vi kan ha ett särskilt tecken oss emellan, så där så jag inte glömmer bort mig!

Det blev många leenden - åtminstone tre - men jag menade verkligen det här.

Malin, 2:a fr.vänster. Alldeles underbart roligt hade vi tillsammans på Fridhems Livs.

Jodå, dom lovade att hojta, sa Lina och log ännu mera.

Resten av eftermiddagen arbetade jag med Josefine.
Hon är så underbart rar och fin - precis som dom andra - och efter arbetets slut, så stod vi utanför butiken och pratade om vad som är viktigt här i livet.

Alldeles nybakad student är hon .., tänker läsa till läkare eller civilingenjör i Linköping ., men först ska hon resa .., till Australien bland annat, där hon och hennes familj har tillbringat två sessioner; i Sydney och därefter i Brisbane.

En liten stund stod vi där och respratade och jag kände hur oändligt berikande det är att ha även yngre arbetskamrater!

Pv har ju enbart ungdomar omkring sig, men dom är ju inte jämbördiga på det viset .., han är läraren.
I affären är vi arbetskamrater.

Härligt är det!

Och hur har ni det på era arbetsplatser?

Det undrar jag.

Nu är det mindre än ....

... tjugofyra timmar kvar, tills vi får veta vem som får duka på lilla brickan.

Håll ut!

Dragning i lotteriet ...

Eftersom vi är så många som trååånar efter den somriga lilla brickan ..., och att såväl pv som jag själv ligger och skvalpar i tillbringaren, måste vi ju ha en neutral Notarius Publicus.

Det blir Gösta.

Men .., Gösta och Sonja kan inte komma hit förrän i morgonförmiddag, så då har vi dragningen då i stället och så får vi/ni alla hålla tummar och tår och hoppas att turen står på just vår/er sida ,-)

Rekordmånga har delat med sig av sin glädje!

Det är .... Gunnar i Vaplan, Babsan i Uppsala, Cecilia N i Härnösand, kusinen Barbro i Ångermanland, Turtlan i Karlstad, Eva i Tyresö, Annika i Kävlinge, Eva på Frösön, Anna på Ekerö, Hedgrenskan i Skåne, Ann i Göteborg, Ulrika i Västmanland, Bente i Hamar/Norge, Monet i Frankrike, Kerstin i Dalarna, ellem i Skellefteå och så pv och jag själv i landet Halland! 

Dagens fönster ...

I förrgår torsdag var jag på studentuppvaktning i Linköping.

Åkte från Sola stan i ottan och det regnade hela vägen.
Regnet fortsatte när vi kom fram och när studenterna skulle springa ut.
Alla paraplyer skymde när de kom ut på trappan men sen kom vår student fram till oss som stod där med plakat, blommor och kamerorna i högsta hugg.

Då i väntan på det hela så var det så härligt att se studenterna uppe i fönstren på skolan i väntan på att få springa ut, kortege och sen vad livet efter skolan ska erbjuda dem.

Framåt eftermiddagen kom solen fram så vi fick en fin tur hemöver i den fina junikvällen.

Go kväll från mig :-))

Turtlan.

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Det är inte mycket som är det bästa efter stomi-operationen för drygt en månad sen.

Återhämtningen går fruktansvärt långsamt med ingen ork, inte ens för stickning. 

Läckage från stomin som jag hoppas slippa när jag väl hittat rätt sort av stomipåse för mig. 

 

Men några ljuspunkter den här veckan är att sonen tog studenten idag  och att dotterns mops Molly varit hos oss några dar (katterna är däremot inte lika glada åt det). 

 

En till ljuspunkt är ju faktiskt också att jag sluppit alla stopp i tarmen efter operationen!

Kram Kerstin i Dalarna

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Hej! 

 

En trevlig jobbdag var Gemenskapsdagen i söndags på Munkvikens lägergård utanför Lövånger. 

Det var en dag för teckenspråkiga i Luleå stift. 

 

Vi var ca 40 deltagare, döva, hörande, dövblinda och hörselskadade i åldrarna 2-89 år. 

Vackert väder hela dan och barnen badade ideligen. Jag doppade fötterna och konstaterade att det nog hade varit badbart om jag haft baddräkt med. 

Lite irriterande var det med alla mygg och knott. 

 

Vi åt och fikade,  lekte, gick tipspromenad,  en bibelvandring i kapellet, torrtovade, provade akvarellmålning, spelade boule och umgicks. 

 

Många trevliga samtal blev det med gamla vänner och nya. Jag var ganska trött när jag kom hem efter nästan 12 timmar. Det kan nog bli repris nästa år!

 

ellem