Dagens fönster ...

"I helgen har jag varit i stugan för näst sista gången den här sommaren. Vi har tagit in utemöbler och annat som inte skall täckas av en meter snö. Kvar att ta hand om är båtarna och att stänga av vattnet för säsongen. Sedan väntar is, snö och en långresa till Thailand och älsklingen."

Så skriver Guy från Arvidsjaur och åååå, så vi håller tummarna att han nu håller sig frisk och kry, så resan verkligen blir av!

Det bästa för Cecilia N ....

"Det bästa var att kursen började igen och jag fick träffa kompisarna från förra terminen. 

Och de nya kompisarna som jag ännu inte känner.

 

Fast å andra sidan ... att komma hem till den här godingen och husse är ju inte helt fel heller."

 

Cecilia N.

Om detta är ....

... den utsikt man har vuxit upp med - först i sjutton år - och sedan i ytterligare fjorton år .., om det är vad man har sett från soffan i vardagsrummet och om det är där man har simmat i solnedgångsstrålarna under sensommarnätter .., då är det kanske inte så svårt att förstå varför det här med närheten till vatten - hav eller sjö - betyder så oändligt mycket.

Träden på bilden är större än när jag växte upp och egentligen bodde jag femtio meter till vänster.
Eller tjugofem.

Bilden är tagen av Åsa Widmark på Ringvägen 31 i Malå .., hon bor i det hus som Leina en gång bodde i .., och där Ann-Britt och Gustav bodde dessförinnan och Efraim och Märta Wretlind först av alla.

Tack Åsa att jag fick visa bilden och ser man på .., nog tittar fönsterfångerskan Ulrika fram där uppe till vänster också! Kram på dig!

Till salu ...

Nu finns två hus till salu där längst nere vid havet.

Jag har aldrig varit inne i något av dem, men man kan ta sig en titt här om man vill.

I min plånbok finns en oskrapad Trisslott.

Kanske skulle man ....?

(Nej, jag arbetar inte åt mäklaren, även om ordet "underbar" dyker upp rätt flitigt i annonsen ,-)

Dom bara låg där och väntade ...

Mot land till.

Jag räknade till fyra stora brännmaneter som låg i något som liknade en triangel .., så det var till att hålla koll när man simmade omkring i havet. 

Underbart var det! 

På stranden låg bikiniklädda damer och solade .., några hade picknick-korg med sig .., en liten pojke sprang omkring utan kläder i vattenbrynet .., och så var vi några stycken som badade.

En vacker och nätt liten kvinna kom med sin man .., hon påminde om Jaleh från Teheran, men det visade sig att den här damen var från Irak, ja, från början. 

Nej, hon ville inte bada, men det gjorde hennes man.

"Men  nog är det kallt nog .., det är nog för att du kommer från Norrland som du var i så länge ..?" sa mannen.

 

På Göstas Café, bara en bit därifrån, alldeles där man parkerar bilen eller moppen, var det absolut fullt på serveringen! September är sista månaden som restaurangen har öppet .., nu vill nog alla passa på att njuta av det här sista härliga?

 

Ett dopp till ska det bli ikväll.

Men först fläskpannkaka till middag. 

 

Såja, nu kan intresseföreningen lägga ner sina pennor.

 

Men där är det annorlunda ...

Minnesorden om mamma ligger inne i väggklockan.

Pv har tagit en provprenumeration på Svenska Dagbladet.
Himla billigt var det och därtill intressant att få stifta bekantskap med nya krönikörer och andra journalister.
En helt annan tidning.

Och så är det ju förstås minnesords-sidan, den som jag tycker så mycket om när jag läser DN.
Den finns förstås här också, men den är på något sätt annorlunda.

I Svenska Dagbladet handlar minnesorden idag bland annat om en docent, en före detta överläkare, en överste av första graden, en direktör, en professor/överläkare, en läkare/docent, en Sophiasyster, en sjukgymnast och en professor emeritus och gemensamt för dem alla - själva minnesorden - är att det oftast handlar om den bortgångnes framgång rent yrkesmässigt.

I hemtidningen Norra Västerbotten får anhöriga själva författa minnesorden, de som sedan visas på nätversionen av tidningen.
Där är det sällan det pratas karriär, nej, där är det intressen som älg,- eller harjakt, fjällsemestrar, fiske, handarbete, goda kakor och bullar .., och hur snälla alla har varit .., det är mer det som gäller.

Tänk, så olika det kan vara!

Och nu ska jag lägga ifrån mig såväl DN som Svenska Dagbladet .., nu ska jag ta vara på själva livet!
Jag ska sätta mig på moppen och åka till Steninge och ta ett dopp i havet.

Ajöken, sa fröken.

Söndag i september ....

Projekt Fönsterputsning.
I vanliga fall är det mest undertecknad som putsar fönster, men köksfönstret når jag inte från utsidan och för att alls kunna putsa, måste man bygga upp en liten ställning (oftast vinglig) och pv säger att "nej, aldrig i livet att du klättrar dit upp och faller och pajar protesen!", så då blir det ju han som får ta hand om det hela.
Det går si-så-där.

Detta nådens år 2013 tar sommaren aldrig slut.

Även idag blir det frukost ute på altanen och knappt har vi satt oss till bords förrän sigge kommer jaaaamande, så där som för att berätta att "här är jag .., ställ genast fram maten!"

Jag hör svalor (men ser dem inte) och från slänten till hörs en fågel med ett knäppande läte .., kanske vet någon vad det kan vara för krabat?

Bild: Jens Assur

Läser ett helt fantastiskt reportage i DN!
Det handlar om Sao Paolo i Brasilien, en stad där all utomhusreklam är förbjuden!
Tänk er själva ..!
Så här står det: "Lagen om den rena staden föreslogs 2006 som ett led i kampen mot vad den konservativa borgmästaren Gilberto Kassab kallade visuella föroreningar, det vill säga reklam i det offentliga rummet."
Sen fortsätter det lite längre ner:
"15000 reklamskyltar monterades ned eller, i vissa fall, lämnades tomma, vita som monument över en död och misslyckad vision om staden".

Bilderna som täcker två uppslag, är tagna av jämtlänningen Jens Assur.
Jag tycker att hela idén (med en reklamfri stad) är helt fantastisk och tänk, om detta (Sao Paolo) hade jag absolut ingen aning!

(Det finns annat som man inte har en aning om. I min systers mail läser jag att det har varit val i Australien och om man inte utnyttjar sin rösträtt, blir det böter!)

Man kan ligga på sin soffa eller i sin säng och läsa de allra mest fantastiska romaner, men ingenting går upp mot själva livet.
Mot vardagen.
Att läsa minnesord om människor som inte längre finns .., minnesord som liksom väcker människor till liv, så där så dom stiger fram och nästan tar-i-hand-och-hälsar-och-säger-här-är-jag .., det är - i mina ögon - långt mer fängslande än alla Nobelpristagares böcker.

Så idag, en söndag i september, läser jag på DN:s familjesida om det äkta paret Norma och Victor Marin .., om Victor som i 15 års ålder började arbeta som chilensk cowboy och som tillsammans med sin far Julio, drev boskap över Anderna till Argentina.
Vilket äventyr!
Och Norma som arbetade som städerska i Akademiska Sjukhusets kafeteria .., hur många människor har hon inte hälsat på under dom åren?

Och jag läser också om Jan som inte heller längre finns i livet och som vann en tävling där det gällde att spänna ut magen mest, vilket får mig att le.
Hans barns kamrater (som har författat dom så varma minnesorden)  skriver så här: " ...., han (Janne) var också en sådan person vi alla ville bli som stora."

 Allt det läser jag om den här soliga söndagen i september.

Söndagsfönstret ...

"Hej!

Du har fått det här fönstret förut, men nu i en ljummen septemberversion.

Blommorna i blomlådan prunkar för fullt även om några börjar bli lite överblommade. Humlen har krupit upp längs vägen.

Inne på byrån (om det syns) står en reafyndslampa inköpt av kära mor. Den kanske inte riktigt passar in färgmässigt men i den här stugan är alla färger tillåtna.

Underbart ljumna och soliga hälsningar från Sommarstugan

Turtlan"

Det bästa för Bloggblad i Östergötland ...

Hej

Åh, vilken dag!!! Så underbart att sommaren dröjer sig kvar. Det bästa i veckan var förstås just den här dagen, båttur i vår härliga skärgård med maken och sonen. Här har jag tagit på mig lite kläder, blev ganska avkyld av långa bad… och vi ska strax åka hem.

Stor kram Bloggblad.

Det bästa för Kerstin i Skåne ...

Veckans glädje var sensommarsemestern på Tjurkö tillsammans med en väninna! 

Där tog jag sommarens första och enda bad, njöt av stillheten och ron...

Hedgren

Idag är det Efit-dags .....

Och jag hänger på så gott jag kan, sen stundar jobb från tolv till kvart över åtta, så jag får samla ihop resten av dagen senare ikväll.

Andra som är med hittar ni här. 

Eller rättare sagt här.

Varmt välkomna ni som tittar in!



Kring 7.00 hänger jag ut påslakanen på vädring.
Underbart väder även idag.
Det är underligt, den här sommaren tar liksom aldrig slut.
Och småfåglarna kvittrar lite.

Klockan 8.00 passerar jag hallen.
Medan Obama kämpar för sitt politiska eftermäle, slår jag på radion.

Vid 9.00 äter vi frukost ute på altanen.
Harry passar på att gosa med sin allra bäste vän ..., husse.
Ja, liiiite vill han nog få lite rökt skinka också.
Eller en ostbit.

Vid 10-tiden.
Öppnar skåpet i hallen och upptäcker att där finns sex flaskor såpa.
Plus att där är en i badrummet.
Det betyder att någon har varit på Gekås.
Och det var inte jag.
Det betyder också  att vi kommer att kunna ha rena golv i åtminstone ett par år framöver.

Just innan 11.00 .., har jag städat badrummet och passerar fotoväggen i hallen.
Dörren mot gården står öppen och speglar sig älsklingsfotot av en liten Emil som letar lakritsstenar som sedan läggs i mormors - dvs mitt - knä.
Det är länge sen nu.
Han som letade lakritsstenar är tonåring och har minsann annat i tankarna än fina stenar.

Klockan  12.00 börjar jag arbeta.
Ute på lagret står en fruktvagn som jag får ta mig an.
Hela tiden ringer telefonen .., fort får man ila till kassan!

Klockan 13.00 tittar jag in i charkrummet där A-M står och fixar till bufféer.

Åååå, så vackra dom är!

Klockan 14.00 är det påfyllning av mejerivaror som gäller.
Där jag står där inne i kylan, hör jag hur kunderna pratar på andra sidan.
Liiite känns det som kurragömma.

Vid 15.00 tiden tar jag mig en kopp kaffe.
På fikabordet ligger vårt kom-ihåg-block.
Det är mest min text där ....,-)

Vid 16.00 tiden är det lätt panik på affären!
Tösen som ska avlösa Johanna halv fyra, hon har missat att titta på schemat och nu är hon i Nyköping.
Telefonen går varm .., det rings till alla töser som vi har, men alla är antingen bortresta, arbetar extra på andra ställen eller är upptagna på annat sätt.
Och chefen och hans fru är bortresta!
Johanna - som ska på släktträff - ringer elva gånger till sin storebror Mattias som är schemaansvarig, men Mattias är ute på stillsam promenad med labradoren Elvis och har lämnat sin mobil hemma.
Inte förrän vid femtiden får hon tag i honom.

Vid 17.00-tiden är han då på plats, denne underbare Mattias som - den dagen har blir sin egen - kommer att bli världens bäste affärsman!
Nu bjuder han kunderna på chokladgodis och blir min arbetskamrat fram till stängning.

Vid 18.00-tiden tar jag mig en kopp kaffe.

Kring 19.00 kommer en kund och säger att han har hittat en hörapparat i spelavdelningen, på bordet där.
Aj, aj.
Jag skriver en skylt och hänger upp så kanske, kanske den som nu inte hör så bra, uppmärksammar vad som har hänt.

Klockan 20.00 eller just innan, kommer dagens sista kund som heter Lennart.
Lennart är född och uppvuxen i Malmö och kan prata ryska - ja, om han vill, alltså -.

Kring 21.00 har behån fått vila i exakt en halvtimme.
Den åker av  d i r e k t  jag kommer hem och sen råder inget annat än Fritt Fall!

Kl. 22.00 sitter vi och tittar på US Open i tennis.
Samtidigt kommer sigge nilsson in och hoppar upp i soffan och lägger sig nära harry.
Det är första gången det händer och vi bara gapar.

Vid 23.00-tiden har pv och harry gått en trappa upp, medan sigge nilsson och jag själv befinner oss i soffan. Jag stryker min kind mot hans huvud, ungefär som kattmamman gör när hon slickar sina kattungar .., och han spinner och är så snäll.
Sen tänker jag att nu är det ändå dags att gå i säng ., det där glaset med vin gjorde förstås sitt till.

I morgon tänker jag titta in till övriga deltagare.
Godnatt, govänner!

Dagens fönster ...

Ett alldeles underbart vackert fönster från ett ödetorp strax utanför Nora, nära Striberg.

Då vet ni vem som hade håven redo.

Just det.

Och här är vinsten ...

... ja, i glädjelotteriet!

Tack du rara Gunilla och tack till Bloggblad som stod för portot till förra veckans vinster!

Mitt på dagen ...

... tar jag bilen och kör till Steninge.

Prickig solstol ställs på stranden och jag har med mig dagstidning (som inte går att läsa, det blåser för mycket ...) och en bok (jag är för nyfiken .., tittar mig mest omkring ..) och två gånger badar jag och det är svalare i vattnet än igår, kanske sexton grader?

En av dem. Vid kl.12 på bilden syns midsommarstången.

Jag räknar till tre maneter, men dom håller sig lite till vänster om stegen, så det är bara att simma åt andra hållet .., men lite läskigt är det.

Vid andra doppet ser jag inte en enda manet!
U n d e r b a r t!

Pratar med en äldre farbror med stockholmsdialekt .., han berättar om tidigare resor till Marbella (där avloppet då på 60-talet, när han var där, gick rakt ut i havet) .., om Phuket i Thailand ("vi höll oss mest kring poolen min fru och jag ..., och så vänliga människor där var .., inte som araberna som blev sura om man inte handlade i deras butiker, thailändarna bara bugade och bockade ...", säger han) och så får jag veta att i hans ungdom, eller mera barndom, tillbringade hans familj en semester i Bohuslän - i Hunnebostrand -, på ett pensionat .., och oj, så många stora brännmaneter där var, ja, i havet, alltså.

En kvinna med illrött hår går längst ut på klipporna och hoppar i därifrån.

Kvinnan som var med på bilden av fötterna igår, kommer också och badar.

"Hej, är du här idag igen ...?" säger hon och det är jag ju.

Länge, länge badar kvinnan .., simmar fram och tillbaka .., spanar lite efter maneterna .., men tycks helt obekymrad om dem ändå.

En alldeles bedårande dag är det.

Litet meddelande till alla rara bloggvänner ....

Förra veckan - och säkerligen nån annan vecka också -, så skrev jag att ja, men nu kanske lotteriet borde upphöra .., för är det nånting jag  i n t e  vill, så är det liksom att tvinga på er att skriva om glädjen.

Precis så är det.

Men - och nu ler jag stort när jag sitter här och skriver - .., då hinner jag inte mer än öppna mailen dagen därpå, så finns där glädjerader från rara bloggvänner och då tänker jag att .., ja, men det spelar ju ingen roll egentligen, om det så blir bara en enda som delar med sig, då struntar vi i själva utlottandet, utan jag bara lägger in glädjen.

Jag blir ju själv så innerligt glad av er glädje! 

Men ni anar väl dilemmat?

När jag så för en stund sedan kom in i affären i Haverdal, så sa Gunilla i charken att jag hade nånting att hämta, "det sitter på anslagstavlan vid ditt tidsschema", sa hon.

Ingenting förstod jag!

Och när jag tittade vad där var, så log jag ännu mera!

I en charkpåse låg inte kyckling eller grillade korvar, utan vackra armband (!!) och där fanns en lapp med hälsning från en för mig okänd (eller jag kanske bara inte vet att det är du som ÄR Gunilla?) medmänniska som hälsar att detta är priser till lotteriet, om det kan komma till användning!

Och när jag en stund senare kom hem, då fanns där ett paket i postlådan .., jo, se där .., där var vinster till lotteriet från Babsan i Uppsala!

Ni är bara så  u n d e r b a r a!

Tack Gunilla och tack Babsan! 

Då säger vi så här ..., att det som får bli den här omgångens vinst i lotteriet, det ett av dom där vackra armbanden och jag ska ta en närbild så ni kan se lite bättre.

Hittills har Babsan och Eva från Tyresö berättat om vad som värmde deras hjärtan ..., vill någon fler vara med så välkommen med ditt bidrag till bisse151@gmail.com, så .., ja, ni vet! 

Äldreboendet ...

Mamma på geriatriska avdelningen i Ystad. Bra bemötande av ung läkare.

Tittade igår på dokumentären i SVT om äldreboendet i Lycksele - som säkerligen inte är vare sig bättre eller sämre än andra -.

Kontentan: jag hoppas att det finns piller som gör att man snabbt kan ta sig av daga innan det är dags.

Ja, detta att hamna på ett boende och få torftig mat till middag (färdigstekt fläsk som värmts upp .., som t.om var härsket ...), nej, aldrig och helt utlämnad till andras godtycke! 

"Vill du ha en smörgås?" frågade en ur Smedsbergets personal ( i tv-programmet).

Smörgåsen till kvällsfikat bestod av ett tunt smörgåsrån, ja, man kunde få en dubbel också.

Kanske är det 5-2-dieten som satts i system på boendet?

(Och ja, det är väl det enda roliga man har att se fram emot .., frukostar och middagar .., på ett sånt boende, menar jag.)

I stället för kameran ...

Bilden har jag lånat från Kristanstadbladet. Ja, där sitter dom och kalasar på sillamackor.

Igår valde jag att köpa färsk filéad sill, i stället för en ny kamera.

Har man tillbringat en del av sitt liv i Skåne, vet man hur ljuvligt smarrigt det är med sillamackor!

Det var vad jag gjorde till middag igår.

För den som inte vet ..., så steker man panerade sillar (som strömmingsflundra), lägger dem på en skiva rågbröd .., röd skivad lök ringlas ovanpå .., flingsalt .., en dutt creme fraich (Monet, jag lär mig aldrig stava detta!) och så citron till.
Nu ville jag ha det liiite matigare och lade även tunt skivad potatis på mackan.

Å, hjälp .., så gott det blir!

Och nästa dag - om det blir några rester -, kan man ta hårt tunnbröd och som pålägg ta just en eller flera stekta sillar. Zoegas kaffe till .., ja, sen är man i himlen!

(Pv tycker inte alls om nåt som har med sill att göra, inte inlagd sill och absolut inte Janssons Frestelse som är  n ä s t   intill det bästa jag vet! Han fick äta lasagne.)

Och ännu ett fönster ...

Nej, precis som jag inte klarar av neddragna persienner eller stängda dörrar, har jag svårt för fönster där man inte ser ut eller in .., så det får bli ett till, vårt eget.

Om ni tycker att det är dags att måla och kitta, så .., jodå, men alla fönster ska bytas ut och till nästa sommar kanske ...?

Den obeservante kanske upptäcker att ljusslingan utan namn har kommit på plats.

Ja, det är ju snart jul så ,-)

Dagens fönster ...

... finns i det som nog varit ett stall i lilla Stensjö.

På andra sidan kustvägen.

Jag tog bilden en tidig morgon.

Ingen rubrik alls ...

Vid fyratiden i Steninge.
Tre stycken är vi som badar; en dam i min ålder eller äldre .., en betydligt äldre man som bryter på tyska och så en hel massa brännmanter.
Kvinnan står på piren och håller koll.
"Simma inte så långt till vänster nu, där är två ganska stora ena ...!" säger hon.
Det är det sämsta med hösten .., när maneterna kommer och ligger där och guppar under ytan.

Efteråt - när vi tre har klivit upp - ber jag att få ta en bild av våra fötter, så där tillsammans.
"Fötterna ...?" säger den tyske mannen.
Ja, säger jag.
Och så tar jag bilden.

Mot söder ser det ut så här .., då har jag badstegen bakom ryggen.

Och rakt västerut, mot Danmark ..., ser det ut så här i motljus.
Längst ute till vänster på holmen finns även där en stege, men där har jag inte klivit i ännu.
Kanske i morgon?

Sjutton grader var det i havet.
U n d e r b a r t!