I poolen ...

 

Under julbesöket i Väsby, upptäckte jag en skata som tog sig ett decemberdopp i en grön liten vattenfylld presenning, ja, det var på grannens tomt. 

Så snart jag ställde mig vid fönstret för att fånga det där ljuvliga ögonblicket på bild (skatan höll på lääääänge och tycktes njuta storligen!), då flög den förstås iväg.

Men dottern lyckades bättre. 

Här är den. 

Och jag blir bara så glad.

Krumelurigt!

Ibland - ja, egentligen rätt ofta - tycker jag att tillvaron är alldeles makalöst filurig!

Jag fick en gång en bok (författad av Lars Gyllensten) av Jan och Mian i Falköping och på ett försättsbladen fanns ett alldeles underbart exlibris - det som syns på bilden - och jag funderade över vem denne Olov Fr. Holm var.
Mian tog reda på fakta och berättade i en kommentar, bland annat att denne Olof Fr.Holm arbetat som läkare och slutat sin bana som överläkare i Falköping där ju Mian bor.

För en stund sedan fick jag ännu en kommentar till det här inlägget.
Det är då jag tänker att tillvaron är så underbart krumelurig!

Så här lyder kommentaren:

mihoo sa...
Hej! Som av en händelse såg jag din blogg då jag kollade på nätet om Falköping.
Upphovsmannen till det exlibris du visar, är min farfar Olov Fredrik Holm!
Han flyttade till Falköping 1950 för att tillträda en överläkartjänst på den då mycket moderna röntgenkliniken.
Han blev sedermera lasarettschef och gick i pension i slutet av sextiotalet.
Min pappa är hans son Olof, och som deras barnbarn tillbringade jag många lov i Falköping med min farmor Kajsa-Lena och farfar Olle.
De bodde i en stor våning på Storgatan 30.
Och ja, han var stenbock som jag också är:-)
Farfar var en rätt barsk, korrekt man med en konstnärlig talang som inte så många kände till. Detta exlibris är ett typiskt exempel på hans noggranna exakta känsla för form och detaljer.
Han avled 1986, och farmor redan 1982, men jag tänker på dem varje dag.
Hälsningar från Mia

Mian sa...och jag (Mian) bor sedan 18 år tillbaka på just Storgatan 30 i Falköping. Vilken tillfällighet.

Tack som berättade mihoo!!

Mitt eget bästa ...

Ja, men det var själva julfirandet som kändes så bra och så bekvämt.
Först gemenskapsmiddagen med min störstasyster med dotter och dotterdotter (den sist nämnda sitter intill Anders och har låååångt, rött hår och är den lugnaste människa jag vet) .., och så Hilda, Patrik och Hildas rara mamma Mymmel .., jo, men allt det värmde hjärtat.

Maggan håller i hela jordklotet. Tänk, vad hon kan!

Och sen julafton i Väsby med båda döttrarna och deras familjer .., och juldagskvällen hos Bertil och Maggan på Ljungvägen i Väsby.

Besöket hos Anna-Lena i Tumba och hennes engelskfödde man.

Och efteråt .., nytt fika, nu hos Eva i Tyresö och hennes långe f.d. brandsoldat till make.

Allt det sammantaget .., all den där värmen och gemenskapen .., det blev mitt bästa.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet och Gott Nytt år!

Det bästa under veckan har varit att få umgås med hela familjen. Våra middagar och spelkvällar har varit roliga. Att vår äldsta kom  hem några dagar kändes härligt.

Skogspromenaderna ute vid stugan har också de varit en källa av energi, trots de ishala vägarna.

Kram Eva

Torsdagsfönstret ...

Ja, det finns ju arbetsplatser .., och så finns det arbetsplatser.

Ulrikas måste tillhöra den senare sorten.

Kväller ...

Fem timmar i affären och det var lugnt och inte alls så stressigt som dagarna innan jul.

Det blev det vanliga .., och vi tände marschaller som fick lysa upp utanför entrén och dagens i särklass vanligaste maträtt torde ha varit pizza av något slag, ja, har vi någonsin sålt så många pizzamixer eller färdiga pizzor?

Återstår nu förmiddagspasset i morgon och så fredagkväll, sen är det ledig helg och sex-dagar-på-raken-varvet är tillända. Tar man värktabletter i god tid innan passet börjar och underhåller det hela tiden, går det mycket bättre att arbeta!
Kom hem och hade inte ont alls!
Vilken outsäglig lycka!

Sen blev det Året med kungafamiljen och då blir jag ju alltid rojalist nästan omgående; jag torde ha den sämsta karaktären av alla människor när det gäller att hålla fast vid ståndpunkter som tycks viktiga, men pv, han läser en deckare av Åsa Larsson och säger att han i alla fall fortfarande är republikan, fast liiiiite tittar han ändå på programmet och ler mellan varven.

Själv ler jag mest hela tiden.

Det bästa ....

En liten påminnelse om det där som gjorde hjärtat glatt.

Några dagar kvar.

Tänk så mycket att glädjas åt!

Någon har blivit med bostad.

En annan har blivit med småtting i magen.

Små portugisiska anteckningsblock och ett änglaspel i form av små fåglar väntar på att skickas iväg.

Bara så ni vet.

Det börjar bra det här ...

Knappt tolv timmar in på det nya året, så vankas sju års olycka.

Jo, jo.

Dagens fönster ...

Så är det nya året här ..., 2014 (om någon har missat det ...) och det börjar med högtryck och lite kyla .., jag hänger ut täcken genom det öppna fönstret i sängkammaren ..., slänger lakan och örngott i maskinen .., och när jag slår mig ner vid datorn, upptäcker jag två små kattöron bakom/ovanför skärmen .., jahaaa .., där sitter sigge nilsson och tittar ut över den lilla bit av världen som är hans.

Sigge är trött ..., småblundar .., jag ser det tydligt på sättet som han sitter.

Från köket hörs frukostpysslande ..., tv:n visar Skavlan - nån slags julspecial -, om fyra timmar (halv två) stundar jobb till sju .., och jag har drömt oceaner i natt!

När jag tittar på bilden, då inser jag att det är nog dags att klippa ner pelargoniorna.
Just det.

"Vilket välstädat bord ...", skriver mossfolk i en kommentar till bilden med sigge nilsson.
Den längst uppe.

Jodå.

Allt beror ju på åt vilket håll man riktar kameran.

Kommer hem ...

... efter några - till en början - hektiska timmar i affären.
Sen lugnade det ner sig.

Vi hann med det mesta .., kollade datum .., satte ner det som var nära att passera bäst-före ..., fyllde på i frukten och mejeriet .., sålde mängder med Bingolotter .., och Trisslotter .., gjorde i ordning brödvagnen med det som ska gräddas i morgonbitti ..., önskade kunderna ett gott slut eller ett gott nytt år .., tände marschaller utanför entrén .., ja, det blev en bra dag.

Körde hem vid tjugo över sex .., (fick skrapa rutorna innan jag åkte iväg) ..., hade måttligt ont .., möttes av stekta lammkotletter, potatisgratäng, sallad och ett underbart gott rödvin!

Nu är det bara några timmar kvar av det här året.
Tänk, vad fort åren - och tiden - går när man blir äldre!

Om inte alltför lång tid fyller jag sextio och jag tänker att min pappa var bara sex år äldre när han dog. 

Och det här året ...?
Å, det har varit så bra, så bra.
Inga allvarliga sjukomar i familjen  .., men andra har inte varit lika lyckligt lottade.
Somliga kämpar för själva livet .., andra kan pusta ut.

Nu är det nyårsaftonskväll .., på tv visas just nu Grevinnan och Betjänten som jag ledsnade på för evigheter sedan .., pv har gjort upp eld i kaminen .., harry leker med en pipleksak.

Jag ska sätta mig i soffan och göra  i n g e n t i n g.
Kanske börja med boken som jag fick av min syster i julklapp.

Fester är liksom inte min melodi .., och jag är så överlycklig att pensionatsvärden är av ungefär samma skrot och korn.

Ja, ungefär så är det.

Året som gått ...

Och jag blir fortfarande så rörd så jag nästan gråter, ja, när jag hör storasysterns glädje över att se lillbrorsan komma i mål i Mora.

 

Tack till alla underbara, rara medmänniskor längs den här vägen som är själva livet .., ja, tack för all glädje ni har skänkt och tack också till själva livet .., om man nu kan säga så (men skriva, det kan man ju göra ...) för ett så så härligt år!

Nu tänker jag börja längta till våren (sa jag någon gång att mindfulness är min cup of tea ..? jag som alltid längtar ...!) och redan nu läser jag trädgårdstidningar med tips och råd för bästa resultat.
Jag ska köpa en honungsdoftande ros, det har jag i alla fall bestämt.

Kram till er alla och Ett Riktigt Gott Nytt År önskar jag Er!

Allra mest önskar jag god bättring till er som varit sjuka .., till Bente i Norge, till exempel, du är en av dem som klarat dig med livet i behåll!

Nu ska jag göra mig redo för att arbeta Nyårsafton.
Ajöken,sa fröken.

Kanske ändå ...

Det händer ofta numera att jag funderar på att lägga ned det här med bloggandet, mest för att det känns ..., som om man skriver för ingen alls.  (Jaha, nu är hon ute efter bekräftelse och vill att vi ska säga åååå, nej, fortsätt!, men så är det inte).

Varför fortsätter man då?
Ja, säg det.
Förmodligen för att man tycker om själva formatet .., för att man tycker om att dokumentera tillvaron på nåt vis, men jag är garanterat inte den enda bloggaren som funderar över om det alls fyller någon funktion?

Nåväl.
I fjol kom från Skåne en helt underbar bukett som tack för det här - ofta till synes totalt meningslösa nedplitandet av tangenter -.

I går kom återigen en bukett - ett jättefång med de allra mest underbara tulpaner - och det var samma avsändare.

Jag säger bara en sak:  t a c k  du underbara Åsa  ..., och ja, jag kämpar (det var då väl en överdrift, jag tycker ju om det!) vidare med tangenttryckandet!

Måndagsfönstret ...

Från Portugal och annannan kom det här fönstret.

Det får bli dagens variant.

Tack snälla Anna! säger jag.


// En liten film från Porto hittar ni här.

I övermorgon ....

... är det Nyårsafton.
Då arbetar jag från tolv till kvart över sex.
Det kommer att bli en kämpig eftermiddag.

Senare, när arbetsdagen är tillända, ska jag bara ta det lugnt, ja, det är inte ens säkert att jag ska stå vid fönstret och spana efter tolvslaget och titta på raketer.

Däremot ska jag läsa en bok ..., tända en brasa i kaminen .., och känna tacksamhet över att man får vara med så länge här i livet.

Vad spelar ett par skruttiga knän för roll, när allt hade kunnat vara så oändligt mycket värre?

I bekantskapskretsen finns vänner som kämpar med cancer och strålning och allt möjligt eländigt.

Nej, jag ska bara tänka på sånt som gör hjärtat glatt.

Sånt här, till exempel.

 

 

 

Och när man har tänkt på allt det, då blir man alldeles varm i hjärtat.

Efteråt .... 

I fem lediga dagar har det funkat så bra, så bra.

Men fem ynka timmar på jobbet och allt rasar.

På väg hem - i bilen - gråter jag för första gången över mina knän.

Och jag tänker .., att när den dagen kommer att kallelsen till operation och ny knäled anländer, då hoppas jag att flaggstången är på plats.

Då ska jag hissa flaggan och ta ett glas champagne.

Å, så jag ska fira!

Bäst idag..... (förutom att solen flödar !)

Tack Anita Sällberg.
Detta var det bästa i dagens DN.

Bara så vackert! 

Ååå, dit vill jag verkligen åka!