Dragningen är avslutad ...
... men uppladdningen tar längre tid än vanligt.
Tjugoåtta minuter kvar, säger min Iphone när klockan är precis åtta.
torsdag 31 juli 2014
Dragning klockan 20.00 ....
Pensionatsvärden jagar på nåt omåttligt för att hinna med det mesta
på husgaveln, för i morgonbittida - tidigt, tidigt - blir det tåg till Ystad och därefter stundar
den hett efterlängtade seglatsen.
Så länge bjuder huset på en liten härlig film från vännen Ann i Göteborg.
Jag är verkligen så fascinerad över hur finurliga konstruktörer är .., tänk bara .., ja, alla som konstruerar och räknar ut hur löpande-band-tillverkning ska gå till, rent maskinellt, alltså!
Sånt här finner jag alldeles omåttligt intressant!
Tack Ann!
Pensionatsvärden jagar på nåt omåttligt för att hinna med det mesta
på husgaveln, för i morgonbittida - tidigt, tidigt - blir det tåg till Ystad och därefter stundar
den hett efterlängtade seglatsen.
Så länge bjuder huset på en liten härlig film från vännen Ann i Göteborg.
Jag är verkligen så fascinerad över hur finurliga konstruktörer är .., tänk bara .., ja, alla som konstruerar och räknar ut hur löpande-band-tillverkning ska gå till, rent maskinellt, alltså!
Sånt här finner jag alldeles omåttligt intressant!
Tack Ann!
Stigen från havet ....
Och till havet ...., den vyn fick bli datorns skrivbordsbild.
Och kitesurfare och solsken och friska vindar ...
Och underbara nyponrosor .., lika vackra som de allra dyraste av blomster!
Den texten läste vi när vi återvände till bilen.
Och en husse som kastar pinne till sin hund - ovetande om att "hundar ska vara kopplade på stranden ...." -. Ajabaja.
Bra-att-ha-grejor .....
Det är säkerligen inte bara friherrinnan i Steninge, Monet i Frankrike och min störstasyster som är av den där förutseende delen av mänskligheten .., såna som alltid har pappersnäsdukar till hands, cortisontabletter i handväskans innerfack .., eller en tub Xylocain, utifall någon råkar komma för nära en brännmanet .., nej, det finns säkerligen många såna, men till den gruppen hör inte undertecknad.
Men just sån skulle jag vilja vara.
Här är det tvärtom.
Visserligen tar jag med mig ett rör Treo om jag åker på semester, men det är väl också i stort sett allt, ja, i förutseeendeväg.
Synålar tappar jag ofta bort.
Eller lägger på nåt ställe så jag sedan inte hittar dem, om det inte sker av en ren slump.
När jag en kväll är i akut behov av en synål, då får jag på aftonen besök av Eva i Tyresö och hennes rara dotter och i present får jag då något helt suveränt .., ett litet rese-etui inhandlat på loppis, med det allra viktigaste om man nu skulle råka behöva sy in en knapp eller nåt sånt.
Och det var precis vad som hände alldeles nyss!
Nu kunde jag - lätt som en plätt fixa såväl nål som tråd - och knappen i min högt älskade linnejacka är på plats!
Tack snälla Maja!
Det är säkerligen inte bara friherrinnan i Steninge, Monet i Frankrike och min störstasyster som är av den där förutseende delen av mänskligheten .., såna som alltid har pappersnäsdukar till hands, cortisontabletter i handväskans innerfack .., eller en tub Xylocain, utifall någon råkar komma för nära en brännmanet .., nej, det finns säkerligen många såna, men till den gruppen hör inte undertecknad.
Men just sån skulle jag vilja vara.
Här är det tvärtom.
Visserligen tar jag med mig ett rör Treo om jag åker på semester, men det är väl också i stort sett allt, ja, i förutseeendeväg.
Synålar tappar jag ofta bort.
Eller lägger på nåt ställe så jag sedan inte hittar dem, om det inte sker av en ren slump.
När jag en kväll är i akut behov av en synål, då får jag på aftonen besök av Eva i Tyresö och hennes rara dotter och i present får jag då något helt suveränt .., ett litet rese-etui inhandlat på loppis, med det allra viktigaste om man nu skulle råka behöva sy in en knapp eller nåt sånt.
Och det var precis vad som hände alldeles nyss!
Nu kunde jag - lätt som en plätt fixa såväl nål som tråd - och knappen i min högt älskade linnejacka är på plats!
Tack snälla Maja!
Det bästa för Henrik ....
//Elisabet skriver: välkommen Henrik! Kul när någon ny hakar på och så får ju damerna i tillbringaren lite variation .., någon ny att surra med!
Sonen vill också vara med denna veckan! skriver Ann i Göteborg.'
Så här skriver Henrik:
Det bästa i veckan var nog när min bästa vän Therese skickade den
här bilden (brodermaskin) till mig och skrev:
"Våra teamtröjor till Way out West – (den stora musikfestivalen här i
Göteborg 7-10 augusti) - kommer att bli de bästa nånsin! Mer får du inte
veta.”
Vi har inte setts sedan vi tog examen i juni och innan dess träffades vi
varje dag.
Under festivalen ska hon kinesa på mammas soffa. Det ska bli häftigt
att ses igen.
Kul var också att jag fick igång min webshop med Carlekin Arts.
Hälsningar Henrik
onsdag 30 juli 2014
Det bästa för Lena i Gävle ....
Hej på er därnere i Halland!
Det har varit många glädjeämnen i sommar, ett måste för mig är att åka "hem" till Ursviken
och hälsa på min bror med familj som bor på Kallholmen i Skelleftehamn, så vackert till
vid havet, precis där Skellefteälven rinner ut.
Var med goda vänner till vår dotters fritidshus i Undersåker där männen försökte sig på
att fiska, var väl inte så god fiskelycka, men det räckte till en öringmiddag, så gott.
Vi har det så varmt, ca 30 +grader varje dag, längtar eftger regn men det lyser med sin
frånvaro, nu ska jag ge mig ut i hallonhäcken och plocka dagens skörd, sen blir det
en tur in till city där vi har fest i några dagar, så ett besök där hör liksom till.
Soliga hälsningar från Lena i Gävle.
Hej på er därnere i Halland!
Det har varit många glädjeämnen i sommar, ett måste för mig är att åka "hem" till Ursviken
och hälsa på min bror med familj som bor på Kallholmen i Skelleftehamn, så vackert till
vid havet, precis där Skellefteälven rinner ut.
Var med goda vänner till vår dotters fritidshus i Undersåker där männen försökte sig på
att fiska, var väl inte så god fiskelycka, men det räckte till en öringmiddag, så gott.
Vi har det så varmt, ca 30 +grader varje dag, längtar eftger regn men det lyser med sin
frånvaro, nu ska jag ge mig ut i hallonhäcken och plocka dagens skörd, sen blir det
en tur in till city där vi har fest i några dagar, så ett besök där hör liksom till.
Soliga hälsningar från Lena i Gävle.
Ett annat liv ...
... i alla fall ett annat slags, kan man läsa om här.
Det var tack vare underbara Ann i Göteborg som jag hittade dit.
... i alla fall ett annat slags, kan man läsa om här.
Det var tack vare underbara Ann i Göteborg som jag hittade dit.
Det bästa ....
Eva på Frösön (bilden här ovanför ...) gladdes åt allt trevligt som händer den här sommaren.
Anne i Mantorp plaskade omkring, nej, simmade värdigt och njöt av detta!
Simmandet, alltså. Vattnet. Sommaren.
Kattis ... har varit på liten semester till Helsingfors.
Friherrinnan i Steninge tog oss med till hällarna nere vid havet i Steninge.
Barbro i Uppsala gladdes över en teckning från barnbarnet ...
Ann i Göteborg ...., som snart ska ha utställning i Skärhamn!
Sicken tårta!!
Monet i Frankrike, men just nu hemma i Sverige.
Någon fler som vill vara med?
Jo, Lena i Gävle ville vara med! Hon hade varit hemma i Västerbotten på semester.
Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com
Välkommen med ditt bidrag!
Lägg inte armbandet i starkt solsken. |
Ett teal-armand med plastpärlor .., behållningen av dessa (när man köper dem) går ovakortat till forskningen kring gyncancer. Pv sponsrar - tack snälla -!
Bokmärket, det vackra, kommer från Monet.
Tack snälla!
Eva på Frösön (bilden här ovanför ...) gladdes åt allt trevligt som händer den här sommaren.
Anne i Mantorp plaskade omkring, nej, simmade värdigt och njöt av detta!
Simmandet, alltså. Vattnet. Sommaren.
Kattis ... har varit på liten semester till Helsingfors.
Här, på toppen av stenröset, stod en friherrinna och räddade sig från tjuren ... |
Friherrinnan i Steninge tog oss med till hällarna nere vid havet i Steninge.
Lilla Noelle har ritat av mormor Barbro och morfar med sån elegant frisyr ... |
Barbro i Uppsala gladdes över en teckning från barnbarnet ...
Anns tårta .... |
Ann i Göteborg ...., som snart ska ha utställning i Skärhamn!
Sicken tårta!!
Husbilsliv på hemmaplan. Eller borta. |
Monet i Frankrike, men just nu hemma i Sverige.
Någon fler som vill vara med?
Jo, Lena i Gävle ville vara med! Hon hade varit hemma i Västerbotten på semester.
Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com
Välkommen med ditt bidrag!
Det bästa för Kattis ....
Det bästa i veckan var vår resa till Helsingfors, som kryddades med en fantastisk utställning med verk av Tove Jansson.
Finfin tillsammanstid.
//Kattis.
//Elisabet säger: och skulle någon som sällan eller aldrig läser här och bara har hamnat här av en slump - kanske har någon googlat på Tove Jansson - och därför kanske inte heller känner till Kattis .., ja, då säger jag till den människan: läs Kattis underbara inlägg som handlar om yngste sonen, han säkerhetsministern!
Fint skrivet om Tove Jansson hittar man här.
Det bästa i veckan var vår resa till Helsingfors, som kryddades med en fantastisk utställning med verk av Tove Jansson.
Illustration: Tove Jansson |
Finfin tillsammanstid.
//Kattis.
//Elisabet säger: och skulle någon som sällan eller aldrig läser här och bara har hamnat här av en slump - kanske har någon googlat på Tove Jansson - och därför kanske inte heller känner till Kattis .., ja, då säger jag till den människan: läs Kattis underbara inlägg som handlar om yngste sonen, han säkerhetsministern!
Tove Janssons handstil .... |
Fint skrivet om Tove Jansson hittar man här.
En bloggmadame som inte står högt i kurs ...
Så här är det: i alla år när pv har kokat marmelad, så har han fyllt den heta och färdiga marmeladen på glasburkar och så staplas/läggs detta i frysen.
Problemet är att det tar mycket plats .., det är större och mindre burkar och dom hamnar lite huller om buller.
"Varför fyller du inte marmeladen i platta plastförpackningar som man fryser in i stället, då frigörs ju en hel del utrymme ..., och sen, när förpackningen tas upp, så kan man pytsa innehållet i en fin burk" har jag sagt.
Nja, det tyckte inte pv var nån särskilt bra idé.
Men nu på morgonen skulle han ändå testa.
Det slutade så här.
Så här är det: i alla år när pv har kokat marmelad, så har han fyllt den heta och färdiga marmeladen på glasburkar och så staplas/läggs detta i frysen.
Problemet är att det tar mycket plats .., det är större och mindre burkar och dom hamnar lite huller om buller.
"Varför fyller du inte marmeladen i platta plastförpackningar som man fryser in i stället, då frigörs ju en hel del utrymme ..., och sen, när förpackningen tas upp, så kan man pytsa innehållet i en fin burk" har jag sagt.
Nja, det tyckte inte pv var nån särskilt bra idé.
Men nu på morgonen skulle han ändå testa.
Det slutade så här.
tisdag 29 juli 2014
Den spänstige arbetsledaren får mothugg ...
Här står självaste arbetsledaren och snedsågar panel.
Det är tur att han är vig .., eller i alla fall inte lika stel som undertecknad.
Själv har jag tilldelats den stora äran att måla lister.
Arbetsledaren kommer med stora lass och lämpar av och jag säger att "nä, lägg av med sånt, jag vill inte ha en hel drös som ligger och stressar, det blir bara tungjobbat!"
Det är likadant i affären.
Min chef, han vill gärna fylla på varuvagnen från botten till toppen och så får tomkartongerna hamna på golvet, ja, det är inte bara chefen som tycker att det är ett effektivt sätt att arbeta på, det gör många butiksanställda - oftast män eller unga killar -.
Men för mig, fungerar det inte alls!
Jag får noll överblick och går hellre ett par gånger extra in på lagret och fyller på vagnen, då kan jag ha tomkartongerna på vagnens underrede och slipper ha dem kasande vid hyllorna.
På Ica Supermarket i Ystad drog vi in hela burar och det var för mig än värre, men jag är nog snart ensam om att tycka just då. Dessutom skulle vi vara två, tre stycken som tog hand om varje bur - det blir lätt en massa surr bara - tar jag min egen vagn går det mycket fortare.
Ja, så där olika kan man vara.
Det som fungerar för någon, blir helt tokigt för en annan.
Ajöken, sa fröken.
Nu blir det listmålning och slut på pausen.
Här står självaste arbetsledaren och snedsågar panel.
Det är tur att han är vig .., eller i alla fall inte lika stel som undertecknad.
Själv har jag tilldelats den stora äran att måla lister.
Arbetsledaren kommer med stora lass och lämpar av och jag säger att "nä, lägg av med sånt, jag vill inte ha en hel drös som ligger och stressar, det blir bara tungjobbat!"
Det är likadant i affären.
Min chef, han vill gärna fylla på varuvagnen från botten till toppen och så får tomkartongerna hamna på golvet, ja, det är inte bara chefen som tycker att det är ett effektivt sätt att arbeta på, det gör många butiksanställda - oftast män eller unga killar -.
Men för mig, fungerar det inte alls!
Jag får noll överblick och går hellre ett par gånger extra in på lagret och fyller på vagnen, då kan jag ha tomkartongerna på vagnens underrede och slipper ha dem kasande vid hyllorna.
På Ica Supermarket i Ystad drog vi in hela burar och det var för mig än värre, men jag är nog snart ensam om att tycka just då. Dessutom skulle vi vara två, tre stycken som tog hand om varje bur - det blir lätt en massa surr bara - tar jag min egen vagn går det mycket fortare.
Ja, så där olika kan man vara.
Det som fungerar för någon, blir helt tokigt för en annan.
Ajöken, sa fröken.
Nu blir det listmålning och slut på pausen.
Hos polisen ....
Inför resan till London måste ett nytt pass införskaffas och jag bokar tid på nätet hos polisen i Halmstad och väljer själv tidpunkt .., 9:30 nu på morgonen.
Perfekt!
Intill mig sitter en kvinna i 65-70 årsåldern och knappt har hon slagit sig ned i fåtöljen, förrän hon börjar berätta om hur oerhört kränkt hon är, ja, det har brunnit i hennes kök och i den påföljande polisrapporten (allmänfarlig vårdslöshet kan straffet bli), så har polisen skrivit att "en hel del bråte låg intill spisen" och det är detta som gör kvinnan så upprörd.
Och kränkt.
Framför allt kränkt.
"Det är ju så fräckt .., bråte .., jag har faktiskt skött om min 96-årige far och inte haft tid att städa under tjugo års tid, men bråte .., och jag är adjunkt i flera språk och har studerat arkeologi och har nog mer förstånd än poliserna ...", fortsätter kvinnan, allt medan jag slänger ett öga på apparaten som visar vem som står i tur.
Hela tiden upprepar hon detta om hur k r ä n k t hon känner sig och jag tänker, att har man inte städat på tjugo år, då är nog risken tämligen uppenbar att där verkligen är bråte på bänkarna - i det här huset kan man uppbringa dylikt redan efter en vecka -, men det hinner jag inte säga, för då är det min tur.
En ung, söt kvinnlig polis assisterar när bilden ska tas och efteråt frågar hon om jag är nöjd med bilden?
Njaaaa, men det är nog så bra det kan bli, tänker jag.
Sen hemåt .., nu stundar listmålning i den tropiska hettan.
Inför resan till London måste ett nytt pass införskaffas och jag bokar tid på nätet hos polisen i Halmstad och väljer själv tidpunkt .., 9:30 nu på morgonen.
Perfekt!
Intill mig sitter en kvinna i 65-70 årsåldern och knappt har hon slagit sig ned i fåtöljen, förrän hon börjar berätta om hur oerhört kränkt hon är, ja, det har brunnit i hennes kök och i den påföljande polisrapporten (allmänfarlig vårdslöshet kan straffet bli), så har polisen skrivit att "en hel del bråte låg intill spisen" och det är detta som gör kvinnan så upprörd.
Och kränkt.
Framför allt kränkt.
"Det är ju så fräckt .., bråte .., jag har faktiskt skött om min 96-årige far och inte haft tid att städa under tjugo års tid, men bråte .., och jag är adjunkt i flera språk och har studerat arkeologi och har nog mer förstånd än poliserna ...", fortsätter kvinnan, allt medan jag slänger ett öga på apparaten som visar vem som står i tur.
Hela tiden upprepar hon detta om hur k r ä n k t hon känner sig och jag tänker, att har man inte städat på tjugo år, då är nog risken tämligen uppenbar att där verkligen är bråte på bänkarna - i det här huset kan man uppbringa dylikt redan efter en vecka -, men det hinner jag inte säga, för då är det min tur.
En ung, söt kvinnlig polis assisterar när bilden ska tas och efteråt frågar hon om jag är nöjd med bilden?
Njaaaa, men det är nog så bra det kan bli, tänker jag.
Sen hemåt .., nu stundar listmålning i den tropiska hettan.
måndag 28 juli 2014
Inga hoppjerkor här heller ...
Gruvarbetare hemifrån.
En anledning till att alla blev kvar så länge i gruvorna, är väl att det helt enkelt inte fanns så mycket annat att välja på, inte i norra norrlands inland och fjälltrakter.
Ändå häpnar jag över trofastheten hos dom här männen.
Trettioåtta år .., trettiosex år .., trettiofem år ....!
Bilden har jag lånat - och fått lov att låna - av Ulf Bergström som har hand om malåsidan på Facebook och gör ett helt fantastiskt jobb med denna!
Gruvarbetare hemifrån.
En anledning till att alla blev kvar så länge i gruvorna, är väl att det helt enkelt inte fanns så mycket annat att välja på, inte i norra norrlands inland och fjälltrakter.
Ändå häpnar jag över trofastheten hos dom här männen.
Trettioåtta år .., trettiosex år .., trettiofem år ....!
Bilden har jag lånat - och fått lov att låna - av Ulf Bergström som har hand om malåsidan på Facebook och gör ett helt fantastiskt jobb med denna!
Nu är dom på plats ...!
Först visade det sig att pv glömt bort att sängkammarfönstret är högre än dom nya fönsterna, så det blev lite krumbuktigt .., , men löste sig ju ändå.
Här står herr hantverkaren och funderar hur det hela ska bli.
Tanken - pv:s tanke - var att jag skulle stå inne i sängkammaren, hålla i fönstret .., hjälpa till att vinkla ut det och så skulle pv - balanserandes på den rostiga stegen och med foppatofflor på fötterna - - hänga fast fönstret.
Å, hjälp!
För min inre syn såg jag hur jag liksom lyfte ut fönstret, sedan råkar tappa det och så dråsar fönstret rakt på pv som faller i backen. Nej, det blev snälle grannen Göran som agerade assistent och gjorde det med den äran!
Vad skulle man ta sig till utan vänliga grannar?
Nåja, man kan ju assitera på olika sätt.
Kan man inte det ena, får man göra det andra.
Måla kullisterna, t.ex.
Fortsättning följer.
I morgon.
Först visade det sig att pv glömt bort att sängkammarfönstret är högre än dom nya fönsterna, så det blev lite krumbuktigt .., , men löste sig ju ändå.
Här står herr hantverkaren och funderar hur det hela ska bli.
Tanken - pv:s tanke - var att jag skulle stå inne i sängkammaren, hålla i fönstret .., hjälpa till att vinkla ut det och så skulle pv - balanserandes på den rostiga stegen och med foppatofflor på fötterna - - hänga fast fönstret.
Å, hjälp!
För min inre syn såg jag hur jag liksom lyfte ut fönstret, sedan råkar tappa det och så dråsar fönstret rakt på pv som faller i backen. Nej, det blev snälle grannen Göran som agerade assistent och gjorde det med den äran!
Vad skulle man ta sig till utan vänliga grannar?
Nåja, man kan ju assitera på olika sätt.
Kan man inte det ena, får man göra det andra.
Måla kullisterna, t.ex.
Fortsättning följer.
I morgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)