Tar harry på morgonpromenad nere vid havet.
Till Glassvik, ett par kilometer söderut.
Man parkerar nära kustvägen och går sedan längs stigen på bilden - det finns andra stigar också - och med havet i ryggen ser det ut så här när man tar en bild.
Överallt växer ljung!
Och mossa och ormbunkar .., och vresros och en slags strandgräs som ser ut som hade någon trädgårdsmästare varit där och planterat det hela.
Hela tiden ändras ljuset.
Här, vid stranden, upptäcker jag en man som håller på att dra upp en stor boj, så jag går fram till honom och vi småpratar lite .., han har en grön rock på vilken det sitter ett litet emblem med texten "Civilförsvaret", och då pratar vi om den eventuella u-båten förstås .., men också om hur vackert här är och mannen berättar att när han var liten - väldigt ung - brukade han fiska här med sin far och då fick dom hur mycket torsk som helst - riktigt stora torskar! - , sen under ett tjugotal år, om inte mera, försvann den nästan helt, men nu, nu har det vänt!
"Fast dom är ganska små, vi låter många gå tillbaka i havet .., men ändå, det känns hoppfullt", säger mannen leende.
Han bor i Sandviken, men är egentligen född och uppvuxen i Lund.
Vi pratar om dialekter och var man känner sig hemma.
Det här är en färgbild, jo, faktiskt.
Och sjöfåglar flyger av och an och stoooora sjok med kajor, men jag hinner aldrig med .., riktar kameran mot himlen, men för sent!
Stillsamt vågkluck mot stranden.
Jag tänker att åååå, hit vill jag komma när det är sommar och hasa i från klipphällarna eller bara sitta där och dricka kaffe och ha med kikaren .., bara vara.
Det här också en färgbild .., tänk, vad ljuset gör!
Ser ni sjöfåglarna som simmar på rad?
Och klickar man upp bilden kan man ana några fåglar i luften också.
På den lilla ön till vänster får harry springa fritt .., det är perfekt, han kan då inte smita, utan måste passera matte på sin väg tillbaka!
Styr så kosan mot bilen.
Hittar en halstablett i anoraksfickan och hundgodis till harry.
Ser en liten snårskog av pyttesmå ormbunkar, som säkerligen heter nånting annat.
Nån slags bräken, kanske?
Nå, jag kallar dem ormbunkar.
Vänder mig om.
Då ser det ut så här.
Om man går i riktning mot det röda huset och sedan fortsätter längs havet, då kommer man så småningom till Stensjö.
Jag tänker att det är inget annat än ren och skär nåd att få bo i ett landskap som är så vilsamt.
Och nu blir det rehab i soffan, men först kaffe och ett piller.
(Vill ni se det hela lite mer från ovan, så kan ni klicka er in på den här länken. )