Dagens fönster ...

... fångades på innergården i Ystad.

Jag börjar drömma om en hotellnatt där, nämligen.

Ja, inte på innergården, men i Ystad.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Det bästa?

Det är så underbart roligt och härligt bo här i huset. Ett nytt liv på något sätt. Njuter varje dag.

Kartonger är kvar att packa upp. Inga gardiner eller tavlor på väggarna än. Vi betar av efter hand.  Ibland känns det som vi mest flyttar runt. Idag kom i alla fall bestick och annat i kökslådorna i ordning.

Det blev en sväng till Ikea även denna helg. Lite smått och gott stuvades in i bilen. Combibilen har verkligen kommit till nytta sista tiden.

Det är Mitt bästa!

Turtlan

Det bästa för pv ....

Matteläraren och lilla goa Ebba från Skåne. I somras.

Häromdagen när pv kom hem från jobbet, strålade han som solen.

Sen fick jag veta att en av eleverna hade frågat honom när han fyller år?
Jaså, i september, ja, då var det ju för sent med present.

Hon och de övriga tyckte nämligen att pv var så snäll och bra som lärare, så nog skulle han väl ändå få nån slags mer påtaglig uppskattning.

Pv är sannerligen inte den som som framhäver sig själv, men detta gjorde honom så lycklig, ja, det var inte långt ifrån att han blev tårögd av dom där snällorden, sa han efteråt.

Faktiskt var han glad mest hela kvällen.

Och det bästa för Eva i Tyresö ...

Idag har vi gjort en utflykt i regnet !
Vi for söderut till ett  reservat för att hälsa på dotterns familj i husbilen! De har hittat ett mysigt gapskjul med murad eldstad och där trivs dom. Erik 14 älskar ju att pyssla med elden. Det är sista gången innan vinterförvaringen av bilen! Så mysigt!

Vi gick in i den vackra skogen med våra korgar och ni ser ju!       

Från Eva i Tyresö

Det bästa för Gunnar i Vaplan ...

Bland det bästa jag vet är att ta en kajakpaddlingstur ut på en spegelblank Alsensjö.
En härlig frihetskänsla och ett fantastiskt lugn infinner sig då i kroppen.

/Gunnar i Vaplan i Jämtland/

Idag är det Efit ....

Det brukar jag alltid missa, men nu upptäckte jag det hos Ulrika.

Andra som är med och dokumenterar sin dag och tar ett foto i timmen, ja, dom hittar man här.

Vid 8-snåret ligger jag i sängen och tittar på Instagrambilder och jag tackar sonen som - för bra länge sedan - tipsade om humansofny där människor i New York med få eller många ord svarar på frågor.

"What do you feel most guilty about in life?"gällde det den här gången.

 "Going to Iraq and killing people", svarade mannen.

Klockan 9.00 ... skrollar vidare på Instagram.
Under detta - schemat om hur man ska gå tillväga om det börjar brinna -, står följande:
"Vad hände med larma-rädda-släck?" och #allahinnerjubrinnainne#hinnerinteläsaallt#hoppasdetinte börjar brinna.
Kontot tillhör äldsta dottern och jag ler när jag läser det här.

Vid 10-tiden läser husets herre DN.
I köksfönstret syns en ännu frodigt blommande pelargonia, en tekanna som nog funnits i huset i minst femton år och borde bytas ut, men den lär väl bli kvar lika länge till, samt lite annat smått och gott.

Vid 11-tiden fördjupar jag mig i tidningsurklippet som kom med posten igår.
I ett annat liv -  under åren som ensamseglare på livets stora ocean - var Regementsgatan i Ystad min gata i stan. Min oas på savannen.
Där fick jag, vid 49 års ålder, mitt livs första egna lägenhet och jag minns ännu känslan var gång jag låste upp dörren till den lilla ettan som hade så vackra fönster.

Kring 12.00 har jag ett bra tag tittat på ett reprisprogram från SVT där Stina Lundberg intervjuar Ulf Lundell.
Jag har aldrig gillat honom - eller så här - hans musik har aldrig tilltalat mig, inte ens "Jag vill bo i öppna landskap", trots att jag verkligen delar den åsikten.
Helsingborgaren, den lurvige, hade Lundell som husgud och hade till och med marscherat ut eller in i kyrkan till någon av hans låtar.
Men programmet är intressant och jag tycker om pratet.
Fotograf är Dan Jåma. Jaha, det förklarar dom finstämda bilderna.

Vid 13.00 sitter jag och sorterar bilder som ska samlas i en fotobok, en bok om dom där dagarna eller stunderna som gjorde mig alldeles varm i hjärtat - på ena eller andra sättet -.
Det här var en sån dag.
Krabbrace i lilla hamnen .., vilken krabba skulle komma först i vattnet?

Vid 14.00 har exets hund Meja hoppat upp i soffan och försöker lista ut var pv är?
"Försvann han bara ...? Ja, men jag som tycker så mycket om att sitta i hans knä och hemma får jag absolut inte vara i soffan .., (det händer att matte lägger en musfälla just där ....), men här är det andra regler och till och med i sängen får jag vara, ja, jag låg där i morse och hade mitt huvud på pv:s bröst och han tyckte att det var så skönt .., det tyckte jag med .., men nu är han försvunnen .....?"
Elisabet säger att han har åkt till stan för att sjunga på en konsert.
Jaha, på det viset.

Vid 15.00 kurar vi i soffan - Meja, harry och jag själv -.
Meja har inte lärt sig detta att man ska krypa ihop, utan sträääcker ut sig som en stor palt och vi andra får ligga och trycka för att inte ramla ner.

Vid 16.00 regnar det rejält.
Det är såna här dagar inget blir gjort.
Glad blir man ändå när grannens bil åter står på uppfarten.
Sen dröjer det länge, ända till våren, innan grannarna återvänder från Småland.

Vid 17.00 tar jag hundarna och går ner till havet.
Det är helgrått, regnigt, men luften är ljummen.
Om och om igen kastar jag en pinne i vattnet och harry hämtar glatt .., meja bara låtsas, men stannar på stranden.
På väg hem upptäcker jag nånting som liknar ett ostronskal i sanden .., alldeles skrovligt på utsidan och insidan, den ser ut som på bilden här ovanför.

Vid 18.00 - tiden .., då tar jag fram lammbitar som ska bli till middag, ja, detta är bara spillet.
I fjolhöstas köpte vi ett lamm från en närbelägen bonde; det kostade oss 40 kronor kilot och var det absolut godaste lammkött jag ätit! Hela våren och fram till nu har fåren och lammen gått ute och betat på ängar här i närheten och det känns bra att veta att dom har haft ett värdigt liv.
Om en vecka fyller vi frysen igen.

Klockan 19.00 ... skuttar jag runt på Instagram och hittar den här bilden som gör att mitt hjärta nästan svämmar över av glädje!  Det är mellanbarnet, AP, som just nu befinner sig i Ghana och ska vara där under lång tid, som har tagit den här bilden och är den inte underbar, så säg!
Och ja, jag tog fram min lilla Canon och tog bilden från min datorskärm.

När klockan snart är 20.00 ... sitter husets herre i soffan och har en hund på var sin sida om sig.
Själv sitter jag här och ler.
Mätt och belåten efter middagen och två glas Ecologica rött vin.

En dag kvar ....

Och nu får ni allt lägga på en liten rem om ni vill vara med och ha en chans på dom fina småfåglarna som kommer från Jämtland!

Och Eva på Frösön som såg till att pippifåglarna verkligen susade iväg till landet Halland, det är klart att du också kan vara med .., vinner du så får du ett annat pris i stället!

Så nu puffar jag lite på er ..., ni vet ju att hit har kommit porto till frakten och flera vinster .., ta nu och leta i hjärterummen efter nånting som gjorde att det kändes bra inombords .., och så mejlar ni glädjen till bisse151@gmail.com, så delar vi med oss.

Varmt välkomna!

Dagens fönster ...

Stickmadamen Ulrika har gjort sig en "Oro" eller kanske heter det ett "Oro" det här det som hänger så fint och dinglar i luften.

Och när nu stickerskan tog bilden av oron, så kom ävebn fönstret med.

Det tackar man för.

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Det bästa denna vecka är att jag mår mycket bättre efter en långvarig luftvägsinfektion, som äntligen ser ut att ge med sig.

Efter åtta veckor har jag nu fått sova två nätter i min sköna säng.
(Elisabet säger: hon har inte sovit någon annans säng, utan suttit och sovit i en fåtölj).

Nu tittar jag ut genom fönstret, där sitter en liten blåmes i blomlådan och äter på pumpan.

Friherrinnan

På nya stigar ...

Och så beslutar jag mig för att inte ta bilen till Glassvik, nej, jag tar harry med mig och går rakt ner mot havet till .., svänger vänster nere vid ängen .., går genom skogen, uppför en brant backe .., kommer till ett sommarstugeområde med prydliga tomter och solblekta flaggor som hänger lite deppiga i vinden ..., sen när mot havet till .., genom snårig björkskog .., över glashala spångar och stigar där löven är som en matta och det gäller att se sig för och jag tänker på Eva i Tyresö som ramlade från en spång och kraschade sitt knä och vilket bekymmer det blev.

Sista biten är snärjig och snårig .., marken är våt och jag har fel skor på mig och blir dyblöt, men det spelar ju ingen större roll - vattnet är ljummet - och även idag möter vi alla fåren som står vid en gärsgård och trycker ..., och sen ner mot havet och jag slår mig ned på en sten och bara pustar ut.

Det här är första gången sedan det nya knäet kom på plats som jag kunnat gå så långt utan minsta lilla besvär! Att mitt högra knä (den äldre protesen)  brukade låsa sig är helt borta, ja, det händer aldrig numera!  Å, sicken lycka!

Och här, där vi sitter och tar lite paus, hör jag en gärdsmyg som flöjtar ..., och vinden är ljummen och jag tänker att detta att arbeta eftermiddag och ha nästan hela dagen fri, det är det absolut bästa jag har varit med om i schemaväg!

Här satt jag. Den allra skönaste av fåtöljer.
Havet rakt framför oss.

På väg hem möter vi samma fårskock som igår.
Nyfikna.
Fina, fina.

Vägen hem känns tyngre .., det är betydligt mera uppför och nu börjar jag bli aningen trött i benen och vi går inte genom snårskogen utan följer sommarstugevägarna och lite på måfå tar jag av och väljer en för mig helt obekant stig, men ser man på .., då har vi ju kommit precis där vi började och titta, där nere är ju Stensjöstrand och då tar det bara tio minuter kanske, så är vi hemma.

Och allt känns bra och från Spotify sjunger Lasse Berghagen den här låten och den gör mig så glad, så glad, så glad och jag minns - med den allra största glädje - äldsta dottern bröllop.

Då sjöng vi den.

Dagens fönster ...

.... finns i London och fångades för två år sedan, det var då när Emma (då femton år) gjorde sin mormor sällskap och den andra kvällen såg vi föreställningen "Stomp" och jag kände mig så lycklig, så lycklig.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa den här veckan blir nog att jag kunde göra skillnad för en för mig fullständigt okänd människa.

Det kändes riktigt bra!

Bästa hälsningar
Ann

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

 

Nu måste jag bara få ligga i träbyttan med alla andra i bloggflocken. Sista tiden har det varit ganska gott om trevligheter, men jag väljer den senaste.

 

Min allra bästa vän var hos mig i helgen som var och vi gjorde det som vi tycker allra mest om, traskade runt i Farmorsskogen och plockade svampar. 

 

Alldeles lagom mycket la vi i korgarna så vi inte skulle behöva sitta och rensa hela kvällarna. Det mesta åt vi upp och det var min väninna som lagade maten båda dagarna.

Lyx att bli serverad mat i sitt eget hem. 

Väninnor är allt guld värda!

 

Kram på er alla i det gula huset/Anne i Mantorp

 

// Elisabet säger: men ååå, så roligt Anne att ha dig i byttan igen! Välkommen!

Mitt eget bästa ...

Det är att jag hittat den där underbara viken några kilometer härifrån.
Söderut.

Egentligen är det två vikar och där finns mängder med sjöfåglar och där är rofyllt och gott om släta hällar och på samma sätt som när jag var väldigt ung och satt på sommarstugeräcket hemma i Malå - nere vid sjön - och såg vita gäss på vattnet och kände doften av sälg och hörde prasslet av alla asparna .., och jag låtsades att jag red på prärien  -, precis på samma sätt känner jag nu, femtio år senare, ja, där nere vid viken.

Så är det.

Två dagar kvar ...

... för den som trånar efter ett gäng fina domherrar och en påse med lukte-gott, allt från Eva på Frösön.

Tänk efter nu .., vad var det som gjorde hjärtat lite extra varmt och gott ...?

Dagens fönster ....

... kom susande genom rymden från Dalarna och hamnade i Halland.

Tack Ulrika, du flitiga fönsterfångerska.

Glädje ....

harryglädje, alltså.

Detta är det bästa han vet .., att få springa fritt och  hoppa över stora klippblock eller sanddyner!

Aldrig ser han sååå glad ut.

Glassvik ....

Hopp-och-skutt-halvön syns uppe till vänster .....

Även idag tar jag bilen och kör till Glassvik, men i helgen, då ska jag leta mig fram längs sommarstugevägarna och ta med mig kaffetermosen, om vädret nu tillåter.

Ja, jag vet .,. vädret tillåter alltid, men uppehåll är att föredra.

Idag såg det ut så här.
Mitt mest frekvent använda ord är - det är jag ytterst medveten om - "underbart", men vad finns annars för ord som kan beskriva en natur så ljuvligt vacker!!

Inte en levande själ, förutom sjöfåglar av olika slag, möter vi.
Jo, en farbror som ser mig stå med kameran och försöka fånga fågeln på bild .., han är ute och stavgår och frågar - leende -, om jag spanar på u-båtar?

Nåja, något periskop visar sig inte och inte någon annan båt heller.
 

På halvön alldeles nere vid havet får Harry springa som han vill ..., åååå, så han hoppar och skuttar och strääääcker ut!

Aldrig är han så lycklig som när det får bli full fart på benen!

På väg hem igen , träffar vi faktiskt några levande själar!
Då har fåren kommit spankulerande in i samma hage som vi själva och harry är plötsligt inte så värst modig .., ååå, så intressant det blev att nosa i marken och göra sig nästan-osynlig!

När vi närmar oss grinden går fåren bara en bit därifrån och står sedan länge och tittar åt vårt håll.
Fina, fina är dom!

Dagens fönster ...

Ett precis-vad-vi-behöver-fönster-nu-i-mörka-oktober ..., fångat i Vikmanshyttan av Ulrika.

Tack snälla, rara!

En främmande fågel ...

Som inte alls är främmande, men som hittills varit mindre framfusig här vid det gula huset,
har nu uppenbarat sig flera dagar i sträck!

Ibland kilar den in mellan springorna på altanbänkarna .., ibland sitter den bland nästan torra vinrankekvistar.

Alldeles helt ljuvlig är den!