Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, ja, i landet Halland.

Och bilden togs med den nya mobilen .., oj, jag fick leta länge innan jag hittade rätt ram!

I ett par timmars tid satt jag igår och kämpade med inloggning kors och tvärs och hade inte supporten på Tele2 varit så oerhört vänliga, hade jag nog deppat nåt förskräckligt.

Utan att jag själv vet hur det gick till, fick jag in allt som det skulle ..., det var bara ett problem, jag kunde inte ringa, men det är ju helt klart överskattat ...

Nåja, det löste sig också.

Nu ska vi bara bli bästa vänner, telefonen och jag själv.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!
Nu är jag på hugget igen och vill verkligen vinna kakorna, som ser fantastiskt goda ut.

Det bästa i veckan var i tisdags när jag kände att det vände igen. Efter en vecka med ett smärtskov som inte liknade nåt var det idel lycka att känna sig bättre (smärtan försvinner ju aldrig men det är mer eller mindre). Då satte jag mig och tecknade den här bilden.

Nog dröjer det innan man kan springa på en sommaräng men bara av att göra bilden så blev jag gladare.

Kram Eva

Snart är det dags ...



Om ni visste hur många gånger vi har tittat på den här lilla filmsnutten!

Och smajlat.

Nånting sinnligt ...



Så här en vanlig onsdag i februari.

"Kan man ta bort antennen på en Toyota Yaris ...?"

Såja.
Nu är bilen tvättad och klar.
Anständig.

Och jag behövde inte fråga det där om antennen ..., jag tog fram trädgårdsslangen, en hink med varmt vatten, samt två biltvättkuddar ..., och nu är bil, fönsterrutor och jag själv tämligen genomvåta.

Spridaren höll inte tätt.

"Är dom lagom tjocka ...?"

På väg in till jobbet ...

Igår blev det tjänstgöring i charken under ett par eftermiddagstimmar.
Någon hade blivit sjuk och det är i nuläget ont om vikarier och så kom ett sms från chefen som förvarnade om vad som väntade.

Det gick det med.
Att stå som expedit bakom en charkdisk innebär betydligt mer småprat med kunderna .., det ska väljas pålägg och funderas över vad som ska inhandlas till middag - grillad kyckling eller köttfärsbiffar -, eller kanske revbensspjäll?

Och vilket pålägg är godast?
Milanosalami, olivmortadella eller sotarskinka?
Och hur tunna eller tjocka ska skivorna vara?

"Ja, så där lagom ...", säger kunderna.

Och nån vill ha gräddpastej och man tar upp en bit och måttar med kniven och det kan jag säga, att man måttar aldrig rätt.

"Nej, en bit till ., nej, lite mindre, lite-lite mindre .., så där ja ...!" säger kunden och då är man tillbaka på Ruta Ett, där man först satte kniven.

Och man ler för sig själv och plastar och slår in i vitt papper som aldrig blir så där fint vikt som när ordinarie personalen är på plats, men kunderna är vänliga och säger att det spelar ingen roll.

Medan jag leker charkpersonal är chefen andrakassörska och Louise hinner ta alla veckotidningar och ordnar med returerna - heja - och jag har dessförinnan räknat kassorna och fixat mejeriordern till på torsdag ..., förlorar dessutom krona-eller-klave om vem som ska göra brödvagnen och Louise smajlar och jag står där inne i frysrummet iklädd en röd fleecejacka och då är det bara en timme kvar att arbeta.

Och så är kvällen tillända och jag har så ont i mitt gamla protesknä att jag vill gråta (stenbgolvet i charken .....), pv har varit på köravslutning och står utanför och väntar i bilen .., och sen ramlar jag ihop i en liten eller stor hög i loppisfåtöljen, orkar inte ens ta en titt i mejlen och sen är jag vaken till tre natten mot idag och jag svimmar närapå när pv stiger upp - just då, mitt i natten - och går ner i köket och ägnar sig åt ett matteproblem ..., och nu är det morgon och allt är bra igen.

Inget för flygrädda ...

AP ska flyga från Accra till staden Kumasi och från flygplansfönstret är detta utsikten.
Ett flygplan i bitar.
Jo, jo.

Sen är dom uppe i luften och texten under lyder så här:
"Att jag gick emot allt vad jag står för och tackade ja till uppdraget i Ghana - det kommer jag alltid att vara evigt tacksam för -.
Vilka upplevelser! Vilka erfarenheter! Vilka fördomar som krossas!"

Det bästa för Cecilia N ....

Två saker är hittills bäst. Min sista dag på jobbet i ett sammanhang och att jag har fått nytt jobb.
Min sista dag i ett annat sammanhang på jobbet kommer om några dagar.

Cecilia N.

Det bästa för Bloggblad i Söderköping ...

Fyrtioårig bröllopsdag och kärleken tycks frodas ....

Hej

Det bästa i veckan var förstås att ha hela familjen hemma, skåla i jordgubbsbubbel (0% alkohol, 100% fest), äta gott, skratta och njuta av att alla mår bra, det är ju inte så självklart… 

Hälsningar Marianne.

Dagens fönster ...

Hej,

Nu har jag grejat lite med min sjuka dator och KANSKE kommer den här bilden fram till dig? Det är eftermiddagssol genom vardagsrumsfönstret med vår orkidée som verkar vara kusin med en av dina. Den bara står och står och behöver inte ens vatten.

Har förstått att det är vår och sol och söderväggsvärme i Sverige. Härligt.  Vi har det likadant här faktiskt - efter kyliga och regniga dagar skiner nu solen och den häftiga vinden har stillat sig.

Ha det gott
Monet

//Jodå, bilden - så vacker! -, kom fram. Tack snälla!

Och tänk ....

... att man kan bli så glad och lycklig av små papperslappar!

... gjorda med omtanke!

I fönstret finns också en virkad duk från Bente i Norge ....

 ... en slags kristall från Monet i Frankrike ...

.... samt en sovande keramikkatt, gjord av en kund i lilla kvartersbutiken i Ystad .., och så en favoritkruka inhandlad för evigheter sedan på hemslöjdsutställningen i Vormsele.

Allt sammantaget blir det ett hjärtevärmarfönster!

En vanlig tisdag ...

Det är kyligare än igår och Bert har berättat att det är varmare i Luleå än i södra Sverige, ja, ja .., men här är skönt och friskt!

Vi tar fabrikör-johansson-rundan .., rodelbanan nerför åsen är nu borta och jag behöver inte ideligen hojta till harry att inte draaaa i kopplet, så där så jag ska sluta mina dagar raklång mot stenhällen.
Med livet i behåll (vilken lycka!) står jag där och räknar svanar .., gamla och unga .., kanske fjolårsungar ..., och minst ett tjugofemtal är det, utspridda lite här och där.

På ditvägen är Nelly långt efter oss, även om hon numera vet att vi kommer hem igen.
Åååå, så glatt hon skuttar nerför backen ....!

Just där nere, innan man passerar färisten, brukar räven hålla till och även små kaniner.
En liten håla dold under enrisbuskar fångar damens intresse .., nooooos.-nooooos!

Sen tar vi hästhagen hemåt.
Det syns inte på bilden, men nästan varje grästrå har små pärlor av frost/vatten på sig, ja, det ser ut som hade Vår Herre eller Fru slängt ut glitter över hedmarken!




Och nu är vi hemma och tre timmar återstår innan det är dags att susa till jobbet.
I morgon stundar ledig dag!

Och då vill jag sjunga så där som dom gör i filmen ..., eller som titeln är.
Titta gärna på den, den är underbar och inte alls som man ( i alla fall jag) förväntat mig!

Glädjepost! 

Så här fina kuvert kan man få från Västergötland!
Inget vanligt köpekuvert, utan hemgjort.
Man borde ju ha anat .....

Titta, så fint hon har gjort!
Tack snälla, rara Mian!
Nu ska den lilla "tagen" få hänga intill Annika Engströms variant .., det blir hur fint som helst!

Dagens fönster ...

.. finns i Arboga.

Fönsterfångerska var Ulrika.

Det bästa för sportigajenny .....

Hej Elisabet!

Veckans bästa är förutom viktminskningen på 1,6 kg, att jag äntligen fått tummen ur och köpt mig en platt-TV. Grannen var schysst och körde mig till affären, och hjälpte mig få upp den samt koppla ihop den med digitalbox och blurayspelare. 

Inte nog med detta så körde han mig till återvinningen så att jag blev av med den gamla tjocka TV:n!

Kram sportigajenny

Till friherrinnan från Ulrika ...

Härligt med gofika! skriver hon.

Ännu mera kakor! 

Friherrinnan ringer och säger att det är ju Vänliga Veckan nu .., alltså bidrar hon med ännu en omgång kakor - ja, hon har ju ändå bakat -, inför söndagens dragning.

Lite variation blir det .., nån sort byts ut och in på banan kommer t.ex sirapsstänger.
Det ni.

Nu är det bara att sätta igång och fundera över glädjen!

Varmt välkomna är ni!

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com, så är ni med i dragningen.

Ulrika vann en kakomgång igår, söndag .., Monet får fina servetter, inhandlade av sigge nilsson.

Ett Foto i Timmen ....

Jag gör ett försök att haka på.
Andra som redan gjort samma sak, hittar du här.

Vid 8-snåret ser det ut så här i det gula huset.
Två trötta hundar som kurar i soffan Ektorp.
På bordet ligger Lars Lerins underbara bok "Naturlära" och DN från igår.
Ännu oläst.

Vid 9- tiden går jag ut (det eleganta Cellbes-nattlinnet under kappan ..) och fyller på med frön
till småfåglarna. Det är tur att vi inte har några grannar här just nu. Nattlinnet når långt nedanför kappan. Håret är rufsigt. Från havet hörs som ett .... dån. Det är inte ofta man hör vågorna .., men nu hörs det tydligt och det är på gränsen till obehagligt.

Kring 10-snåret tar jag mig en apelsin, såna som vi säljer i affären och som är så ljuvligt goda.
Fatet, där apelsinen ligger, är lindblomsgrönt och kommer från Uppsala Ekeby.
Det visade sig vara en present från Kent i Växjö när han och vännen Ann-Marie gjorde oss den äran i lördags.
"Ja, jag kom ihåg att pv ju samlar på just Uppsala-Ekeby", sa Kent.
Så himla omtänksamt! tänkte jag.

Strax innan 11.00 ..., då har jag just kommit in efter att ha varit med hundarna nere vid havet.
Det dånar fortfarande .., och plötsligt förstår jag meningen med ordet "efterdyningar".
Stranden är annorlunda efter stormarna som dragit förbi .., den är brantare .., fylld med hur mycket tång som helst och ibland sjunker man rakt ner i sanden, så där så skorna täcks helt.

Klockan 12.00 piiiip, har jag just vattnat blommorna.
Himlen är fortfarande ljust, ljust blå.
Ja, det är ett oerhört spännande liv det här.
Men vänta bara tills i eftermiddag .., då, då ska jag stå bakom kassan och då minsann ...!

Klockan 13.00 .., kokar jag pasta.



Just innan 14.00 .., gör jag mig i ordning.
En timme kvar innan det är dags att arbeta.
Och hundarna måste komma ut!

Det här får gälla som kl.15.00 för nu måste jag iväg ...
Att betala nästan tretusen i trafikförsäkring för en skruttig moppe som inte kostade mer än 9995:- - att betala detta årligen - det tycker jag faktiskt är på gränsen till ett rån.

Vid 16.00 är jag på jobbet  eller på väg in via baksidan.
Solen flödar!

Vid 17.00-tiden gräddas vaniljhjärtan.
Det är då full rulle i affären .., ena kassan har havererat så där så att inga bonusrabatter faller ut.
Vilket elände!
Chefen ringer supporten och efter ett tag ordnar allt upp sig.

Vid 18.00-tiden är det kaffepaus, men en kort sådan.
Underbara Felicia tar sig an brödvagnen utan att vi spelar sten-sax-eller-påse om det.
Att slippa stå i frysrummet och fylla plåtar med diverse bröd som ska gräddas i morgon ..,
det finns härligare arbetsuppgifter.

Kring 19.00 glömmer jag totalt bort Efit.

Vid 20.20 har jag kommit hem och slår mig ner och bara pustar ut.
Ont i gamla protesknäet.
Pv lutar sig över loppisfåtöljen och hänförs över Vetenskapens Värld.

Vid 21.00-tiden ... har jag chattpratat med två av barnen angående ledighet under en helg i mars och jag ringer till arbetskamraten och hör med henne, men har helt glömt bort att hon då befinner sig utomlands och nu blir det kärvt .., vi har nästan inga vikarier längre och jag får kolla schemat i morgon och se om där finns någon att byta med.
Efteråt har jag huvudvärk. Kokar mig en kopp choklad och tar en kaviarmacka.

Klockan 22.00.
Av varm choklad blir i alla fall jag törstig, så jag tar mig ett glas vatten.
Stående vid diskbänken faller blicken på urklippet som i flera år har suttit fasttejpat ovanför diskhon, alldeles intill fönstret.

När klockan närmar sig 23.00 .., då säger jag godnatt till Kapten Haddock och pv kommer från badrummet och säger att jag har post .., ett brev adresserat till mig och jag nästan ramlar baklänges av glädje när jag ser det vackra kuvertet - översållat av larver ! - och krångligt är det att öppna det lilla, lilla platta paketet och då, när jag väl lyckats och ser vad där är, ler jag ännu mera. 

Bild kommer i morgon!

Tack du snälla, rara Mian!

Måndagsfönstret ...

... kommer från Värmland och Turtlan.

"På övervåningen har vi ett avlångt fönster på ena hållet. Nere ett fönster på andra hållet.

Idag när solen skiner så vårlikt så är det så ljust och härligt i vårt hus. Nästan som att sitta utomhus.

Idag ska det bli en skidtur. M letar just nu fram våra skidor med tillbehör i det överfulla förrådet.

Hoppas han hittar allt....

Turtlan"

Han bad om två ....

Lördagspasset på jobbet blir omåttligt stressigt!

Vi är två stycken mest hela eftermiddagen och kvällen och köerna växer och vi förstår ingenting .., jo, det förstås, nu har göterborgarna sportlov och många sommarhusägare kommer på besök.

Chefen har bett mig texta två skyltar, lite större, men hur jag än bär mig åt - och jag räknar mig som en relativt snabb människa - får jag inte tiden att räcka till. En gör jag .., men den andra får bli kvällens uppdrag.

Kommer hem vid halv nio.
SVT visar Melodifestival (gissa, om vi sålde mängder, mängder med chips och godis igår!) som inte engagerar så värst - eller egentligen inte alls - men vi sitter ändå i vardagsrummet och tittar .., och jag tänker att bäst av allt är Filippa Bark.
Inser också att när man är sextioett år, ja, då är man inte alldeles rätt målgrupp för Melodifestivalen.
Eric Saade är söt och vinner förstås många röster .., för övrigt tycker jag att allt låter som det brukar låta.

Efteråt ser vi den brittiska serien om en präst som engagerar sig i mordfall.
Hjälp, så vacker han är! 

Sen blir det söndag.
Strålande solsken .., dragning i lotteriet .., kaffe med kakor som friherrinnan bakat .., skidskytte på tv .., jag sitter ute i solen nån halvtimme, men vinden är isande kall .., och nu får det bli tidningsläsande innan det är dags att åka till jobbet.

Ja, just det .., det är detta sammantaget som blir till det vi kallar för Livet.
Livet. I all sin enkelhet.