... är att få hitta Årets första Blåsippa.
Man blir lika varm i ❤️ varje år.
Kram Babsan
lördag 14 mars 2015
Det bästa ..., nu är det nära!
I morgon är det dragning i glädjelotteriet och vill ni vara med, så får ni allt lägga på en liten rem!
Vinsterna ...?
Jo, först är det den här underbara lilla målningen av Helena Westerstad - det är Ann i Göteborg som står för den vinsten -.
Ett annat pris är boken "De yttre boulevarderna" av nobelpristagaren Patrick Modiano - det är Nelly som tycker att kära bloggvännerna borde bli alldeles oerhört kulturella -.
Ett litet armband finns också med, som tröstpris.
Sex stycken skvalpar omkring i byttan, det är ...
Cruella/Helena ....
Eva på Frösön ....
Ann i Göteborg ....
Rexxie säger att det bästa vore - han tänker sig alltså det bästa framledes -, ja, om han vann det där priset, så kunde han ge bort det till någon som skulle tycka om det.
Lena/friherrinnan i Steninge.
och
jag själv .., jag vill väldigt gärna vinna den fina målningen!
Dragning i morgon någon gång .., ni har lite tid på er ändå.
Kom igen ni andra nu också!
I morgon är det dragning i glädjelotteriet och vill ni vara med, så får ni allt lägga på en liten rem!
Vinsterna ...?
Jo, först är det den här underbara lilla målningen av Helena Westerstad - det är Ann i Göteborg som står för den vinsten -.
Ett annat pris är boken "De yttre boulevarderna" av nobelpristagaren Patrick Modiano - det är Nelly som tycker att kära bloggvännerna borde bli alldeles oerhört kulturella -.
Ett litet armband finns också med, som tröstpris.
Sex stycken skvalpar omkring i byttan, det är ...
Cruella/Helena ....
Eva på Frösön ....
Ann i Göteborg ....
Rexxie säger att det bästa vore - han tänker sig alltså det bästa framledes -, ja, om han vann det där priset, så kunde han ge bort det till någon som skulle tycka om det.
Lena/friherrinnan i Steninge.
och
jag själv .., jag vill väldigt gärna vinna den fina målningen!
Dragning i morgon någon gång .., ni har lite tid på er ändå.
Kom igen ni andra nu också!
Lördagsglädje ...
Det är ett fasligt tempo för dottern och väninnan på besök i Ghana.
Igår ett besök i Jamestown - ett mindre bemedlat område i Accra -.
Och i mina ögon sååå vackra kvinnor som går som drottningar!
Och sååå rörd blev dottern över alla småttingar som glädjestrålande fick se sig själva på film!
"Titta mamma, hur flickan har lagt armen om min rygg ...", skriver Maria.
Och jag kan tänka mig att många barn i vårt land skulle vägra att gå till skolan i olika skor.
Så fin bild Maria och så fin tös!
"Thank you God ...", står det på båten.
Ja, nog finns det mycket att vara tacksam för här i världen.
Det är ett fasligt tempo för dottern och väninnan på besök i Ghana.
Igår ett besök i Jamestown - ett mindre bemedlat område i Accra -.
Och i mina ögon sååå vackra kvinnor som går som drottningar!
Och sååå rörd blev dottern över alla småttingar som glädjestrålande fick se sig själva på film!
"Titta mamma, hur flickan har lagt armen om min rygg ...", skriver Maria.
Och jag kan tänka mig att många barn i vårt land skulle vägra att gå till skolan i olika skor.
Så fin bild Maria och så fin tös!
"Thank you God ...", står det på båten.
Ja, nog finns det mycket att vara tacksam för här i världen.
fredag 13 mars 2015
Sista minuterna ...
Det gäller att Ta Vara På.
Så i fyrtiofem minuter innan det är dags att åka till jobbet, sitter jag ute i trädgårdsstolen och gör absolut ingenting.
Tittar på småfåglarna som flyger av och an och plötsligt flaxar iväg av rädsla för nånting som jag inte hinner upptäcka ..., och jag lyssnar till fågelkvitter och grannen som rotborst-skurar trägolvet, det vid söderväggen.
Inte långt från äppelträdet ligger harry .., och nelly har hoppat upp i stolen där friherrinnan tidigare i dag satt och drack förmiddagskaffe. Det var nämligen strömavbrott i Steninge.
Och genom ett öppet fönster hörs detta ....
Det gäller att Ta Vara På.
Så i fyrtiofem minuter innan det är dags att åka till jobbet, sitter jag ute i trädgårdsstolen och gör absolut ingenting.
Tittar på småfåglarna som flyger av och an och plötsligt flaxar iväg av rädsla för nånting som jag inte hinner upptäcka ..., och jag lyssnar till fågelkvitter och grannen som rotborst-skurar trägolvet, det vid söderväggen.
Inte långt från äppelträdet ligger harry .., och nelly har hoppat upp i stolen där friherrinnan tidigare i dag satt och drack förmiddagskaffe. Det var nämligen strömavbrott i Steninge.
Och genom ett öppet fönster hörs detta ....
Titta på kartongen ....
Någon gång på 60-talet köpte mamma en LP-skiva som jag ofta lyssnade på.
Det var artister som Ella Fitzgerad och Harry Belafonte .., och så Monica Zetterlund.
Den här sången spelade jag ofta - jag tillhörde nämligen den ena gruppen som hon sjöng om -, ja, det är bara att titta på bloggens profilbild, så förstår man.
Om man lyssnar till texten .., blir det på gränsen till olustigt.
Skulle den - med dom orden -, ha kunnat framföras idag?
Tveksamt.
Nåja, budskapet eller insikten .,. den stämmer nog i alla fall.
Här är den.
Någon gång på 60-talet köpte mamma en LP-skiva som jag ofta lyssnade på.
Det var artister som Ella Fitzgerad och Harry Belafonte .., och så Monica Zetterlund.
Den här sången spelade jag ofta - jag tillhörde nämligen den ena gruppen som hon sjöng om -, ja, det är bara att titta på bloggens profilbild, så förstår man.
Om man lyssnar till texten .., blir det på gränsen till olustigt.
Skulle den - med dom orden -, ha kunnat framföras idag?
Tveksamt.
Nåja, budskapet eller insikten .,. den stämmer nog i alla fall.
Här är den.
Ännu mera ...
AP har flera gånger vittnat om hur knepigt det kan vara att känna igen arbetskamraterna, ty många kvinnor bär peruk och byter dessutom friskt!
Här hänger en sån på tork.
Praktiskt.
Och jag känner en slags tillförsikt inför resan till Ghana.
Här kommer jag nog att känna mig hemma och varm i hjärtat blir jag över rundhylta överarmar.
(Notera kartongen till vänster. "Creme skin light" ...., och vi försöker bli solbrända.)
AP har flera gånger vittnat om hur knepigt det kan vara att känna igen arbetskamraterna, ty många kvinnor bär peruk och byter dessutom friskt!
Här hänger en sån på tork.
Praktiskt.
Och jag känner en slags tillförsikt inför resan till Ghana.
Här kommer jag nog att känna mig hemma och varm i hjärtat blir jag över rundhylta överarmar.
(Notera kartongen till vänster. "Creme skin light" ...., och vi försöker bli solbrända.)
Igårkväll ....
... blev det så här i min kropp, som på bilden.
Inom loppet av en halvtimme slogs jag ut totalt.
Jag skakade som ett asplöv i höstvinden .., hackade tänder .., frös nåt så gräsligt och hade ont i precis hela kroppen.
Det är inte första gången, men det har aldrig varit så här våldsamt.
Medan jag låg på soffan och funderade på Det Vita Arkivet, ägnade sig pv åt matlagning, - rårakor - stod på menyn. Vid det här laget har han sett flera såna här kroppsliga djupdykningar och blir inte lika förskräckt som från början av förhållandet. Han vet att det går över.
Hur sjuk jag än är, hjälper alltid mat.
Jag vacklade till köket .., slog mig ned vid bordet .., bytte ut lingonsylten mot creme fraiche och löjrom och vände sedan åter till soffan.
Förresten var kocken inte heller så alert och att titta på Antikrundan till slutet, nej, det fixade vi inte.
Väl under täcket tog det inte fem minuter, så hade vi somnat.
Nu är det ny dag och jag kan lova er, att drar man täcket över sig vid halv nio, då är man hur pigg som helst klockan fem på morgonen!
Pv har cyklat till jobbet .., det är helt ljust ute .., och frånsett kvällsjobb, så stundar ledig helg!
Halleluja!
 |
| Bilden togs igår. Var jag synsk ...? |
... blev det så här i min kropp, som på bilden.
Inom loppet av en halvtimme slogs jag ut totalt.
Jag skakade som ett asplöv i höstvinden .., hackade tänder .., frös nåt så gräsligt och hade ont i precis hela kroppen.
Det är inte första gången, men det har aldrig varit så här våldsamt.
Medan jag låg på soffan och funderade på Det Vita Arkivet, ägnade sig pv åt matlagning, - rårakor - stod på menyn. Vid det här laget har han sett flera såna här kroppsliga djupdykningar och blir inte lika förskräckt som från början av förhållandet. Han vet att det går över.
Hur sjuk jag än är, hjälper alltid mat.
Jag vacklade till köket .., slog mig ned vid bordet .., bytte ut lingonsylten mot creme fraiche och löjrom och vände sedan åter till soffan.
Förresten var kocken inte heller så alert och att titta på Antikrundan till slutet, nej, det fixade vi inte.
Väl under täcket tog det inte fem minuter, så hade vi somnat.
Nu är det ny dag och jag kan lova er, att drar man täcket över sig vid halv nio, då är man hur pigg som helst klockan fem på morgonen!
Pv har cyklat till jobbet .., det är helt ljust ute .., och frånsett kvällsjobb, så stundar ledig helg!
Halleluja!
torsdag 12 mars 2015
Torsdag på jobbet ...
Det här är Lina som jag har arbetat med idag.
Hon har kassan, medan jag tar mejeriet och brödet.
Och det har varit som andra torsdagar när jag arbetar förmiddag, full fart!
Cheferna är återbördade till Moder Svea och ååå, så skönt .,. då tar Mange pantrummet när det håller på att svämma över av pet-flaskor och jag kramar hastigt om honom där jag står i mejerikylen och säger att ..., "du, det här är det absolut bästa med att ni är hemma .., nu kan man slappna av lite och få hjälp med såna där lite tyngre grejer" och han blir som alltid lite röd om kinderna.
Dagtid är det helt andra kunder än på kvällen.
Nu är det mest kvinnor .., ofta pensionärer som kommer och handlar .., det finns betydligt mer tid över för småprat .., och känns inte hälften så stressigt.
När klockan är ett och jag ska åka hem, ropar Lina på mig.
"Bettan! Bettan .., är det här ditt läppstift ...!?" säger hon.
Jo, det är det.
Lina tänker sig en framtid som ..., ja, jag får inte säga vad, men det kräver väldigt lång utbildning.
(Det blir sån press om jag säger det högt ..., förklarar hon).
Har hon otur - men vi t u r -, blir hon kvar ännu ett år.
Jag tycker att hon är helt underbar!
 |
| På väg hem. Nu ska hon till hästarna i stallet. |
Hon har kassan, medan jag tar mejeriet och brödet.
Och det har varit som andra torsdagar när jag arbetar förmiddag, full fart!
Cheferna är återbördade till Moder Svea och ååå, så skönt .,. då tar Mange pantrummet när det håller på att svämma över av pet-flaskor och jag kramar hastigt om honom där jag står i mejerikylen och säger att ..., "du, det här är det absolut bästa med att ni är hemma .., nu kan man slappna av lite och få hjälp med såna där lite tyngre grejer" och han blir som alltid lite röd om kinderna.
Dagtid är det helt andra kunder än på kvällen.
Nu är det mest kvinnor .., ofta pensionärer som kommer och handlar .., det finns betydligt mer tid över för småprat .., och känns inte hälften så stressigt.
När klockan är ett och jag ska åka hem, ropar Lina på mig.
"Bettan! Bettan .., är det här ditt läppstift ...!?" säger hon.
Jo, det är det.
Lina tänker sig en framtid som ..., ja, jag får inte säga vad, men det kräver väldigt lång utbildning.
(Det blir sån press om jag säger det högt ..., förklarar hon).
Har hon otur - men vi t u r -, blir hon kvar ännu ett år.
Jag tycker att hon är helt underbar!
Ett om dagen ....
Bild 1.
Ja, jag inser att det är väl mest mamman som är intresserad, men det här är ju min egen form av dagbok, så jag följer hjärtat och lägger in en bild om dagen från Ghana.
Kanske två.
Ja, eller tre.
Igårkväll kom Maria och Malin fram .., dom satt på balkongen och blev bjudna på nåt gott och Anna som är hysteriskt morgonpigg, väntade och väntade och väntade i morse .., sen bar det iväg ut på morgonrunda. Eller nån slags hälsosam runda. (Är det detta som vankas när mamma kommer ...?)
Och så blev det spontanmatch med traktens pojkar (kanske skolungdomar .?) och Malin tar bilden, där två systrar från norra Norrlands inland och fjälltrakter (åtminstone från början) står på en grusplan i landet Ghana i Afrika och deltar i en volleybollmatch och alldeles varm i hjärtat blir jag av bilden!
Åååå, tack livet att jag får vara med!
Det här räknas fortfarande som en bild .....
 |
| Foto: Malin Eriksson |
Bild 1.
Ja, jag inser att det är väl mest mamman som är intresserad, men det här är ju min egen form av dagbok, så jag följer hjärtat och lägger in en bild om dagen från Ghana.
Kanske två.
Ja, eller tre.
Igårkväll kom Maria och Malin fram .., dom satt på balkongen och blev bjudna på nåt gott och Anna som är hysteriskt morgonpigg, väntade och väntade och väntade i morse .., sen bar det iväg ut på morgonrunda. Eller nån slags hälsosam runda. (Är det detta som vankas när mamma kommer ...?)
Och så blev det spontanmatch med traktens pojkar (kanske skolungdomar .?) och Malin tar bilden, där två systrar från norra Norrlands inland och fjälltrakter (åtminstone från början) står på en grusplan i landet Ghana i Afrika och deltar i en volleybollmatch och alldeles varm i hjärtat blir jag av bilden!
Åååå, tack livet att jag får vara med!
Det här räknas fortfarande som en bild .....
En kreativ madame i Västra Götaland ...
Nej, jag upphör aldrig att fascineras över människors olika talanger!
Några stickar koftor och sjalar så där så man blir grön av avund .., andra syr de mest ljuvliga kreationer .., någon bakar kakor och bröd och testar nya recept .., somliga tar fram pensel och färg och skapar de vackraste alster!
Och i Falköping, där sitter Mian och gör kuvert och små askar av vackert papper som hon hittar!
Ett grodkuvert dök upp i postlådan ....
... innehållande frön till rödbladig malaberspenat!
Helt underbart och hur finurligt som helst!
Nu är det dåligt ljus här inne på morgonen .., så det blir mycket blåstick i bilden, men ni förstår väl ändå .., ja, hur glad man blir!
Tack du filuriga Mian!
Några stickar koftor och sjalar så där så man blir grön av avund .., andra syr de mest ljuvliga kreationer .., någon bakar kakor och bröd och testar nya recept .., somliga tar fram pensel och färg och skapar de vackraste alster!
Och i Falköping, där sitter Mian och gör kuvert och små askar av vackert papper som hon hittar!
Ett grodkuvert dök upp i postlådan ....
... innehållande frön till rödbladig malaberspenat!
Helt underbart och hur finurligt som helst!
Nu är det dåligt ljus här inne på morgonen .., så det blir mycket blåstick i bilden, men ni förstår väl ändå .., ja, hur glad man blir!
Tack du filuriga Mian!
Idag fyller Rexxie år ....
Denne till synes allvetande man som på rekordtid kan googla fram uppgifter om precis allting, men påstår sig ha ett helt vanligt teflonminne!
När jag började blogga 2005 .., då var Rexxie en av dom första som kommenterade, så han har varit med länge i min bloggvärld.
Grattis på födelsedagen! säger jag.
Denne till synes allvetande man som på rekordtid kan googla fram uppgifter om precis allting, men påstår sig ha ett helt vanligt teflonminne!
När jag började blogga 2005 .., då var Rexxie en av dom första som kommenterade, så han har varit med länge i min bloggvärld.
Grattis på födelsedagen! säger jag.
onsdag 11 mars 2015
Ikväll ....
Jo, man anar ju att det kommer att bli fint ikväll .., så jag tar hundarna med mig och går till toppen av hästhagen och lilla kameran vilar i fickan.
Men inte länge.
Inte kan man tro att vi står ganska högt uppe, men det gör vi.
Lite fjällikt är det.
Kanske är det helt naturligt att jag känner mig så hemma här?
Min mammas morfar växte upp i Kittelfjäll.
Finns såna gener kvar i generationer?
Bidrar det till den där känslan att man tycker sig ha kommit hem?
Vänd mot söder.
Sommarhusen blir till små guldpluttar där mot skogskanten.
Och plötsligt ser vi pv komma cyklande och jag släpper hundarna som springer som tokiga nerför branten .., skuttar och hoppar och tar emot honom med den allra största glädje.
Jo, man anar ju att det kommer att bli fint ikväll .., så jag tar hundarna med mig och går till toppen av hästhagen och lilla kameran vilar i fickan.
Men inte länge.
Inte kan man tro att vi står ganska högt uppe, men det gör vi.
Lite fjällikt är det.
Kanske är det helt naturligt att jag känner mig så hemma här?
Min mammas morfar växte upp i Kittelfjäll.
Finns såna gener kvar i generationer?
Bidrar det till den där känslan att man tycker sig ha kommit hem?
Vänd mot söder.
Sommarhusen blir till små guldpluttar där mot skogskanten.
Och plötsligt ser vi pv komma cyklande och jag släpper hundarna som springer som tokiga nerför branten .., skuttar och hoppar och tar emot honom med den allra största glädje.
En bra sak ....
Tolv noll-noll har jag tid hos tandläkerskan, som för dagen har en annan tandsköterska hos sig.
Hon, den senare, talar lågmält och ömsint och är vänlig så hälften hade varit tillräckligt för att värma mitt hjärta. Lugnt fixar hon röntgendelen .., hon småpratar lite - jag tror att hon väntar barn ..., vi pratar lite om arbetstider och hon säger att sedan lilltösen började på dagis, gick hon ner till 80 % -.
Sånt prat.
Och tandläkerskan som har bytt efternamn från ett finskt till ett mer italienskklingande .., säger att allt ser bra ut, hon ska bara putsa till och fylla igen den där visdomstanden som har spruckit lite, nej, det är inget hål, säger hon.
Så där ligger jag och tittar upp i taket, försöker att inte stirra vare sig tandläkerskan eller sköterskan i ögonen ..., tänker att så nära vi är varandra, bara någon decimeter ifrån - om ens det -.
Saknar ändå min tandläkare från Helsingborg, Birgitta Estelius .., och hennes rara sköterska.
Här, känner jag mig alltid som en dålig människa .., en som inte har prioriterat rätt här i livet.
I Helsingborg, när jag låg och gapade i den stolen, fanns aldrig den känslan.
Sen hemåt.
Lyssnar till radioprat.
Lotta Bromé intervjuar Peter Wolodarski, chefredaktör på DN.
Jag tycker om honom.
En gång per vecka får den som prenumerar ett mejl från denne redaktör, där han tipsar om sånt som är extra läsvärt. Javisst, jag förstår att det inte är personligt, men jag tycker om det också - mejlet -.
GP har jag idag sagt upp; det känns som när man gör slut med någon man sällskapat med.
Förlåt, vill man säga.
Förlåt att jag lägger sten på börda och jo, jag vet att ni har det turbulent på tidningen och att det är svåra tider och nej, det är inte det att jag inte tycker om ert sätt att skildra livet på den västra sidan av vårt land, ja, och alla andra sidor också, för den delen, det är bara så att jag hinner inte läsa.
Tittar in i affären.
Får en kram av Therese .., mera småprat med dom i charken .., försöker hjälpa C att hitta ett V86-.spel på ATG-datorn och hittar det efter en stunds letande .., åker hemåt .., gör mig kaffe och en macka (läs: två) .., sitter ute på stentrappan och vill nästan gråta .., det är liksom för bra allting för att vara sant .., hur kan man få ha det så här bra, när andra halvan av världen lever i skräck och elände?
Räfsar löv.
Stooora högar .., två, tre ,fyra .., fyller svarta plastsäckar .., känner mig bokstavligen jordad ..,. vid segelbåten som står uppallad .., där lullar harry och nelly omkring - det är där jag håller till och räfsar, hela slänten -,efter en stund hör jag sigge jaaaaama och jag tittar upp .., aha, han sitter på grannens tomt och spanar ..., och nelly ser dåligt och upptäcker inte honom .., men sigge, han noterar att hon är lös och smyger iväg.
Nu paus inomhus.
Ont i axlar och ett knä.
Men mera ska räfsas .., måhända inte allt, men mycket.
Tolv noll-noll har jag tid hos tandläkerskan, som för dagen har en annan tandsköterska hos sig.
Hon, den senare, talar lågmält och ömsint och är vänlig så hälften hade varit tillräckligt för att värma mitt hjärta. Lugnt fixar hon röntgendelen .., hon småpratar lite - jag tror att hon väntar barn ..., vi pratar lite om arbetstider och hon säger att sedan lilltösen började på dagis, gick hon ner till 80 % -.
Sånt prat.
Och tandläkerskan som har bytt efternamn från ett finskt till ett mer italienskklingande .., säger att allt ser bra ut, hon ska bara putsa till och fylla igen den där visdomstanden som har spruckit lite, nej, det är inget hål, säger hon.
Så där ligger jag och tittar upp i taket, försöker att inte stirra vare sig tandläkerskan eller sköterskan i ögonen ..., tänker att så nära vi är varandra, bara någon decimeter ifrån - om ens det -.
Saknar ändå min tandläkare från Helsingborg, Birgitta Estelius .., och hennes rara sköterska.
Här, känner jag mig alltid som en dålig människa .., en som inte har prioriterat rätt här i livet.
I Helsingborg, när jag låg och gapade i den stolen, fanns aldrig den känslan.
Sen hemåt.
Lyssnar till radioprat.
Lotta Bromé intervjuar Peter Wolodarski, chefredaktör på DN.
Jag tycker om honom.
En gång per vecka får den som prenumerar ett mejl från denne redaktör, där han tipsar om sånt som är extra läsvärt. Javisst, jag förstår att det inte är personligt, men jag tycker om det också - mejlet -.
GP har jag idag sagt upp; det känns som när man gör slut med någon man sällskapat med.
Förlåt, vill man säga.
Förlåt att jag lägger sten på börda och jo, jag vet att ni har det turbulent på tidningen och att det är svåra tider och nej, det är inte det att jag inte tycker om ert sätt att skildra livet på den västra sidan av vårt land, ja, och alla andra sidor också, för den delen, det är bara så att jag hinner inte läsa.
Tittar in i affären.
Får en kram av Therese .., mera småprat med dom i charken .., försöker hjälpa C att hitta ett V86-.spel på ATG-datorn och hittar det efter en stunds letande .., åker hemåt .., gör mig kaffe och en macka (läs: två) .., sitter ute på stentrappan och vill nästan gråta .., det är liksom för bra allting för att vara sant .., hur kan man få ha det så här bra, när andra halvan av världen lever i skräck och elände?
Räfsar löv.
Stooora högar .., två, tre ,fyra .., fyller svarta plastsäckar .., känner mig bokstavligen jordad ..,. vid segelbåten som står uppallad .., där lullar harry och nelly omkring - det är där jag håller till och räfsar, hela slänten -,efter en stund hör jag sigge jaaaaama och jag tittar upp .., aha, han sitter på grannens tomt och spanar ..., och nelly ser dåligt och upptäcker inte honom .., men sigge, han noterar att hon är lös och smyger iväg.
Nu paus inomhus.
Ont i axlar och ett knä.
Men mera ska räfsas .., måhända inte allt, men mycket.
Det bästa för Eva på Frösön ...
Hej Elisabet!
Det bästa i veckan, ännu så länge, är dagens härliga promenad på isen. Strålande sol, vidder, en sprallig hund som halkar runt på isen. En stund sittandes på en sten. Ren och skär lycka.
Kram Eva
Hej Elisabet!
Det bästa i veckan, ännu så länge, är dagens härliga promenad på isen. Strålande sol, vidder, en sprallig hund som halkar runt på isen. En stund sittandes på en sten. Ren och skär lycka.
Kram Eva
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)