Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

...utan tvekan var det igår när jag träffade E snart fyra veckor ♡
Han är 5:e generationen jag får lära känna på hans mammas sida.
Min väns första barnbarn ♡

Kerstin i Dalarna

(lifelivingitnow på Instagram)

Det bästa för Anne i Mantorp ....

Jaaaaaaaaa, jag är med.
Äntligen!

Mitt bästa är flera roliga saker jag gjort under sommaren, men nummer 1 är alla underbara bad  som jag gjort lite här och där i mitt Östergötland. Mest har jag badat i Svartån men även i Vättern där det är så långgrunt att fötterna blir sandfilade och jättefina innan man kommer så långt ut att man kan doppa sig. 

 

Några små sjöar har jag också plaskat runt i och alla baden har varit i nästan badkarsvarmt vatten. 

Den här sommaren har varit perfekt enligt mig, så får alla andra tycka tvärtom om dom vill. 

Att det regnar mellan varven´är bara bra för mitt bästa nummer 2 och det tänker jag spara på ifall att det blir någon mer tävling.

Kramar till alla i det Gula huset och till Friherrinnan.

Anne i Mantorp

 

// Anne: jag är så orolig att eventuella läsare ska känna sig mer eller mindre "tvungna" att bidra, så jag looog stort när jag såg dina rader :)

En liten burk björnbärsmarmelad till utlottning ...

I en anonym kommentar efterfrågades den där Det-som-gjorde-hjärtat-glatt-utlottningen.
Jag tror mig känna igen mina får på gången och gissar att det är friherrinnan som står bakom den önskningen.

Nåja, vi drämmer till med en liten burk (en före detta sardellburk, då förstår ni) innehållande ljuvligt god björnbärsmarmelad, made by pensionatvärden.

Det räcker säkert till kanske tio mackor, ja, om man är lite "hull".

Vill ni vara med?

Då mejlar ni i så fall nånting som under sommaren har gjort er på extra gott humör?

Ett litet ögonblick eller ett stort?

Nånting som fastnade inombords, som gör er varma bara vid tanken på det.

Den där glädjen skickar ni sedan till bisse151@gmail.com, senast kommande fredag klockan 12.00, så blir det dragning samma eftermiddag.

Är ni med?

Hos Catarina och Per ...

Söndagmorgon och vi har bokat (eller, det har friherrinnan gjort) frukost på vandrarhemmet i Steninge, det som nu, sedan en tid tillbaka, drivs i ny regi.

Själva vandrarhemmet har fått ny färg (adjö till det gula!) och till en början tänkte jag .., men oj, vad det blir annorlunda, kan det bli fint?

Svaret är: ja, det har blivit jättefint!

En stor veranda har tillkommit och där finns flera sittplatser och stora och mindre kuddar finns att vila mot, jodå, jag har sett hur människor suttit eller halvlegat där ute när jag om kvällarna cyklat hem från affären.

Den där delvis inglasade verandan är ju rena drömmen att sitta på och vi väljer ett av hörnen.
Där utanför står ett gäng slanka cyklister och väntar på en eftersläntrare .., så snart hon ansluter blir det gruppfotografering och sedan styr sällskapet i samlad tropp söderut.

Prick 85 kronor kostar frukosten per person och den är på intet vis överdådig, men helt okej.
Brödet är hembakt och ljuvligt gott .., där finns Kvibille cheddarost, gurka i skivor, kokta ägg, juice, gröt (Per, innehavaren, har deltagit i gröt-VM och ska i höst åka till Skottland till ännu en tävling) och vi bjuds på en liten smoothie och gröten serveras i små portionsskålar med bär och pumpafrön som pricken över i.
Eller över gröten.

Allt går vitt, blått eller rött.

På väggarna hänger bonader broderade med hallandssöm, många av dem inhandlade på loppis.

I lilla hallen .....

Och där finns flera sittgrupper ute på tomten och jag tänker att blommor på borden ., så fint det ändå blir!

"Jaha, dig känner jag igen, det är du som cyklar förbi här om eftermiddagarna ..?" säger Catarina leende och jo, hon har ju handlat i affären också och på så sätt har vi setts tidigare.

Så här såg det ut då, i maj år 2009.
Där syns Kent från Växjö och Anne-Marie från Malmö, där är Mian från Falköping, Annika från Kävlinge,  Lena från Västergötland, Ulrika som då bodde i Västmanland,  Anitha och Per-Erik (fine Perra som inte längre är i livet och dom bodde i Skåne just då), där är Gunnar från Jämtland och där ska även Qi från Göteborg vara och den STORARTADE Ann - också från Göteborg -, och inte att förglömma Bettankax och Lindalotta från Lund respektive Svedala, och mossfolk, då från Örebro kanske? Och pv. Har jag fått med alla?
Och varför denna handuppräckning?
Kanske hade jag frågat vilka som var storasyskon?
Jo, så var det nog.
Så småningom anslöt även pv:s mamma Gunvor. Hon kom promenerande med sin rullator och hade inte suttit länge förrän hon reste sig upp och drog en fräckis. Då hade hon lite drygt sex månader kvar att leva.

Bakom själva vandrarhemmet finns en liten stuga där en övernattande kan ha med sig sin hund.
Sånt tycker jag om!
Det vittnar om omtänksamhet.

Och titta, så fint nedanför altanen!

Och här sitter friherrinnan och håller upp den vackra koppen!

Behöver man verkligen åka några kilometer för att äta frukost?
Nej, självklart inte, men trivsamt var det och bara utsikten är ju värd priset.

Om jag någon gång tackar ja till pv:s frierier, då skulle jag kunna tänka mig att hålla festen i vandrarhemmet. Femtio personer får plats, där är fyrtio sängplatser.

Har du vägarna förbi och blir sugen på ett härligt boende?
Här har du en länk till Kuststationen vid Kattegatt, som det hela nu kallas.

Dagens fönster ...

.... finns i Finland, där ellem tidigare i somras var på besök.

Minns jag inte helt galet, har hon delar av sin släkt just där?

Ledig dag ...

Man kan kanske tro att jag är på stranden varje ledig minut.
Ja, det kan man nog tro.
Och det är nästan sant.
Är det fint väder och är jag fri från plu-nummer och fruktpåfyllning, då tillbringar jag garanterat minst två timmar på stranden. Gärna tre.
Idag i Särdal, inte långt från Haverdal.

Mörka moln kom och gick.

Vad gör man då där?

Jo, man badar i havet flera gånger .., simmar under ytan och ser ibland nånting diffust som rör sig under sanden ..., och man sitter i sin rosavitprickiga solstol och tittar ut över världen .., tänker på allt möjligt .., tänker på dagarna i Bornholm och i Ghana .., tänker på glädjen i att ha haft alla barnen här i sommar ., och på middagen i Steninge tillsammans med Hilda och Patrik och glädjen över att det har löst sig så bra för dem - högskola och "headhuntad" till ett slags fast arbete -.

Och jag tänker på hur många sommarpratare som jag har missat, eller somnat ifrån.

Nåja.

Allt känns bra.

"När blev vi kompisar egentligen ....?"

Igår i kassan .., det är lilla Filippa, 5 år, och hennes mamma och lång kö bakom.

"Hej Bettan!" ropar Filippa som är den mest pratglada lilla fröken man kan tänka sig.

Hela hon smajlar.

Det finns liksom inga ord för hur sånt värmer ett sextioettårigt hjärta.

Och efteråt, när varorna packas i, hör jag henne fråga sin mamma ..."mamma, när blev vi kompisar egentligen, Bettan och jag ...?"

Det är väl det som är guldkornen i jobbet.

Förstås.

Dagens fönster ...

... är vårt - eller egentligen pv:s - och finns i landet Halland.

Det där landet där solen strålar från en klarblå himmel och där det blåser ljumma - nästan medelhavsvindar - och där fjärilar flyger lite hit och dit och där elvakaffet strax är på gång.

Här och nu ...

Nu översvämmas hästhagen av ljung!
Och där, uppe på toppen, där jag alltid tänker att indianerna ska ligga på lur och komma störtande ner i full galopp (minns alla västernserier på 60-talet där man såg fjädrar sticka upp vid någon bergskam och så hördes trampet av hovar när det bar iväg nerför ...), där är hela marken lila.

Ja, den är för övrigt täckt av ljung nästan överallt!

Det är så vackert, så vackert.

Fest en vanlig torsdagkväll!

Underbara Josefin som har ett leende som smälter isar!

Igårkväll var det dags för den årliga sommarträffen hos Magnus och Bodil.
För första gången hade jag oturen att arbeta just den kvällen, men det gick bra ändå .., jag cyklade iväg vid kvart över nio och eftersom jag är utrustad med världens sämsta lokalsinne, kom jag alldeles fel och fick fråga en bekant kund som var ute och kvällscyklade, ja, om vägen?

"Men Bettan, hur kan du virrat dig hit? Kör nu rakt fram, där du ser STOPP-skylten tar du vänster och sen håller du bara längs havet!" sa han och log.

Väl framme kunde jag konstatera att dom yngre spelade kubb och dom något äldre (femtio och sexioårsvarianterna) satt på altanen och småpratade. Ett jättelikt buffébord var uppdukat och ännu inte uppätet (vilken tur!), så där satt jag och kalasade och surrade med de övriga.

Till vår stora glädje anslöt även arbetskamraten, hon som är svårt drabbad av sjukdom.
Hon heter Gunilla och är så härlig så det är inte sant!
Där satt hon, liiiite tunnhårig efter cellgiftsbehandlingen, men precis sig lik; lika go och glad och fin!

"Vi försöker hålla ställningarna i charken Gunilla!", skrev Marie t.h.

Innan vi åkte till Bornholm bad jag kunder som jag vet handlar av henne i charken, att skriva en liten hälsning på ett A4 (som blev två) så där som till ..., ja, uppmuntring. Gunilla, som är öppen med vad som har hänt, skrev i sin tur ett tackkort där hon tackade för hälsningarna som gjorde henne så glad  - det var väl det där stödet, om än bara med bokstäver -,  och det tackkortet står på charkdisken och när hon en dag helt apropå tittade in, var det som en ocean av kramar som mötte henne!
Hon är liksom en klippa i charken.

Ja, det blev en härlig stund tillsammans med de övriga där ute på altanen!
Nu skingras snart halva gänget!
Josefin fortsätter dom industriella studierna i Linköping, L - som tävlar i dressyr med sin häst -, börjar studera till läkare, F har inte riktigt bestämt sig ännu .., My läser i Lund .., och alla unga pojkar som är på golvet och fyller in varor tre dagar per vecka, ska väl kämpa med gymnasiestudierna.

Och vi sjöng och hurrade för kolonialansvarige Jocke som just igår fyllde 29 och efter dryga timmen eller lite mera, kom pv och hämtade och fick smaka på glass och jordgubbar som väl är det bästa han vet .., och när vi, en stund senare, åkte hemåt, sa jag att åååå, så jag älskar den här arbetsplatsen och alla arbetskamraterna där man känner sig helt trygg.
Där man - med alla brister och tokigheter -, får vara sig själv och det är okej.

Vad jag hade på mig?
Ja, men den vita fina klänningen förstås.
Den gröna fick vila.

Dagens fönster ...

Barbro i Uppsala tog fram håven och visar här fångsten; ja, det är dom nya skomakarlamporna som ska lysa upp kulna höstkvällar, skriver hon.

Tack snälla! säger jag.

Inkonsekvens ...

Jodå, man drömmer och längtar, men kan ändå leva i nuet.
(Och man kan be till en  högre makt som man kallar Gud och höra om hen kan tänka sig att bistå med lite hjälp ibland, men man kan också tro på nåt slags öde; det är inte alldeles enkelt att hålla sig på mattan och vara logisk! Om detta diskuterades det friskt på familjechatten igårkväll, för att inte säga natten mot idag.)

Igår picknick på stranden i Särdal. Pajer, sallad, kaffe och en chokladkakebit.
Klart godast var friherrinnans paj med fetaost, tomat och oliver, och min, som för ovanlighetens skull bakades med smör (inget margarin fanns hemma) blev inte alls bra.

En kvart efter oss kom pv cyklande från jobbet.
Nelly hade fått följa med och fick simma i havet och rulla sig i sanden .., vattnet var mer än ljummet och smakade salt .., vi sa att detta var ju den ljuvligaste av dagar!

På väg hem igen blev någon alldeles förfärligt trött.
Jo, det tar på krafterna att springa och skutta i sanden!
Och pv tappade styrfarten och slocknade i soffan och jag trodde inte mina ögon.

Våra favoriter ....

En hel drös med ljung till mossfolk ...

Så här skriver mossfolk ...
Hade du frågat på våren hade jag sagt blåsippor och i början av sommaren förgätmigej eller skogsstjärna... Just nu har jag någon form av fäbless för rosor som finns i så många varianter och blommar från sommar ända in på hösten. Höstastrarna väntar jag också på, men det är ju trädgårdsväxter.
Ja och så ljungen i skogen!
Gulmåra lärde jag mig först nu.

Och Ruta Ett i Göteborg ..., hon som har missat doften av gulmåra!
Min favorit är lavendel! 

Tinnan har många favoriter ...
Mmmmmm...
Gulmåra. Och luktärt. Och blåklocka.
Och linden som blommar nu...
Sommardofter!

Dagens fönster ...

Från systerlandet i väster - från Ålesund i Norge - kommer dagens fönster.

Det var Monica i Torsby som var på husbilssemester och då passade på att ta fram håven.

Och en sak är ju säker, i den staden gäller det att ha fungerande bromsar på sin bil.

// Det är ju tur att vi människor är olika och att alla inte tar fram hela adjektivsamlingen så snart dom ser nånting vackert.  Jag har länge drömt om att en gång få besöka den här sanslöst vackra och annorlunda staden och jag kan bara tänka mig hur den skulle beskrivas. Om ni tar er en titt på den drygt tre minuter långa eller korta filmen, så förstår ni säkert ....

Tack snälla Monica för bilden!

Mer om Ålesund hittar du här. 

Och Wikipedia berättar om den hemska branden ...

Favoriten ...

Under min tid i Skåne åkte jag ofta, i alla när jag bodde i Bjäresjö, till Mossby och badade i havet.
Där var tvärdjupt och havet hade ofta en grönturkos färg som var alldeles ljuvlig!

Men det som verkligen fick mig att åka dit, det var all Gulmåra som växte i ängsgräset på väg ner till stranden!  S o m   det doftade! Så för mig blev doften av den här lilla - till synes oansenliga - blomman, det blev till "sommar" och känslan av "snart-är-det-bad"!

För någon timme sedan tog jag hundarna på promenad.
Vi gick johanssonrundan, förbi det där enorma huset som byggdes av Fabrikören och som vi ännu aldrig sett en människa i.
Inte i närheten heller.

Där, växer Gulmåra vid häststängslet.

Och den lilla buketten står nu på arbetsbänken och gör mig glad.

Och din favorit ...?

Igår i kassan ....

En man och kvinna från Syrien, tror jag.
Kvinnan i rosa sjalett runt huvudet och de allra vackraste ögon.
Mannen hade glasögon, var i 45-50-årsåldern kanske och hade sådan otrolig pondus.
Kommer han in någon fler gång, ska jag fråga om han är läkare?
Nej, inte för att läkare självklart har pondus, men en del har det.
Jag lovar att berätta vad svaret blir - om det kommer något -.

Och så en annan en kund som jag aldrig tidigare sett.
Oj, han var från Israel!
Det är minsann inte ofta man har kunder därifrån.

Carl-Olof längst till vänster. Alltid välklädd.

Och så några tyska turister.
För tio, tjugo år sedan var det nästan omöjligt att prata engelska med tyska turister, nu, kan man knappt höra var dom kommer ifrån, så bra är engelskan. Somliga har lärt sig svenska fraser och försöker så gott det går, allt medan jag krumelurar mig fram på skoltyskan - ära vare Carl-Olof Sjölund -, vår lärare i högstadiet!

På det hela taget blev det en trivsam arbetsdag.
Dom sista timmarna kamperade jag med fina M som tidigare arbetat inom hemtjänsten.
Sååå ung, men så lugn och trygg och jag undrar verkligen vad som skulle kunna få henne stressad?

Idag är det ledig dag.

Ps. Jag kom - framför allt när jag slutat skolan -, att tycka så oerhört mycket om denne Carl-Olof, läraren i tyska och engelska! Och när jag någon gång i slutet av 80-talet kontaktade en man som suttit i ett koncentrationsläger och undrade om han kunde tänka sig att komma till Malå och för skolans elever vittna om vad som hänt - och mannen tackade ja -, ringde jag bums till Carl-Olof som satt i fullmäktige (för FP)och frågade om han trodde att kommunen hade möjlighet att ställa upp med ekonomisk ersättning för resor osv. Jodå, det ordnade Carl-Olof bums! (Jag borde förstås ha gått andra vägen, först frågat kommunen, men jag var så ivrig ,-).
Bilden har jag lånat från malåsidan som sköts så eminent av Ulf Bergström hemma i Malå. Ds.

Lediga-dags-fönstret ...

Den stickglada madamen i Närke - Ulrika -, har varit på besök i Paradiset, alternativt Himmelriket, nämligen i Bohuslän hos någon annan lika stickglad madame.

Där kan man fånga såna här somriga fönster.

Och jag tänker .., idag är jag ledig!

Och jag tänker också:  t a c k   som tog håven med dig!

Annat nära hjärtat ...

Att cykla till eller ifrån jobbet och se kor och hästar och även lamm.
Att, vid halvtiotiden när man är på väg hem igen, upptäcka friherrinnan som sitter på stentrappan mot söder och att höra henne ropa "hej, vad det går undan!" när jag susar förbi men inte vill stanna upp, för just där, har man fått upp en bra fart som räcker nästan till Stora Skipås, men bara nästan.

Och nu bär det iväg.

Idag har jag inte huvudvärk.

Det tackar man för.

Guldkorn 1 ....

En av dagarna på Bornholm cyklade vi från Svaneke och söderut.
Vid Bornholms konstmuseum stannade vi till .., pv valde att besöka - eller rättare sagt -, att gå nerför en brant klippstig och sedan ta sig ett dopp, allt medan jag vandrade runt bland konstverk.

Det var mest män som målat, förstås.

Som alltid tyckte jag allra bäst om att vara i den lilla butiken, den som säljer kort och böcker, men där fanns även annat som var fint. Små träleksaker, t.ex.

Och så köpte jag det här kortet, men mitt är i rektangulär version.
Jag tycker så vansinnigt mycket om det.

Konstnären heter - eller hette - Niels Lergaard och levde mellan 1893 - 1982.

Guldkorn ....

Ni missar väl inte detta ...?