"Vad ångrar du mest ...?"
Femtio personer får den frågan.
För många år sedan tog pv och jag själv en lillsemester på Irland.
Från Dublin tog vi tåg till Galway där vi strosade omkring, upptäckte tusen miljoner övervakningskameror (kändes tryggt) och pv köpte en stickad ulltröja.
Ingen stoppade oss och frågade om vi ångrade nånting.
Och vad skulle jag då ha svarat ..?
Om man har ont om tid, kan man hoppa direkt till 04:21 där börjar frågorna.
fredag 28 augusti 2015
torsdag 27 augusti 2015
Min syster och jag ....
Vi uttalade orten Bjärsjölagård helt tokigt när vi var nya i Skåne.
Det finns andra ortnamn som kan vara knepiga.
Här, till exempel.
Vi uttalade orten Bjärsjölagård helt tokigt när vi var nya i Skåne.
Det finns andra ortnamn som kan vara knepiga.
Här, till exempel.
Det bästa .....
Den här gången är det friherrinnan som står för fiolerna; dvs, vinsterna.
Vaniljdoftande värmeljus och fina servetter - tack för det du Lena -!
Hur är det?
Vill ni vara med och dela med er av glädjen?
Då gör ni precis som vanligt .., mejlar in det där som gjorde hjärtat extra-varmt .., mejlar det till bisse151@gmail.com och så blir det dragning nästa vecka på, ja, på torsdag. Gärna bild till, men det går bra utan också.
Måndagar och tisdagar arbetar jag alltid, onsdag är det sextioårskalasfirande för pv, men på torsdag, då hinner vi med dragningen!
Varmt välkomna med era bidrag!
Den här gången är det friherrinnan som står för fiolerna; dvs, vinsterna.
Vaniljdoftande värmeljus och fina servetter - tack för det du Lena -!
Hur är det?
Vill ni vara med och dela med er av glädjen?
Då gör ni precis som vanligt .., mejlar in det där som gjorde hjärtat extra-varmt .., mejlar det till bisse151@gmail.com och så blir det dragning nästa vecka på, ja, på torsdag. Gärna bild till, men det går bra utan också.
Måndagar och tisdagar arbetar jag alltid, onsdag är det sextioårskalasfirande för pv, men på torsdag, då hinner vi med dragningen!
Varmt välkomna med era bidrag!
Mitt eget bästa ..
Jo, men det är ju förstås att lille sigge kom hem!
Sigge som hela tiden sedan vi hämtade hem honom från Skåne - i december 2009 - har gått sin egen väg och varit så otroligt självständig. Aldrig hoppat upp i någons knä, men gärna strukit sig runt benen. Som gör som han vill. Och som älskar Harry och glatt hälsar på Meja, men aktar sig för Nelly.
Lille Sigge.
Och ännu mera Sigge.
Ja, en till!
Något annat som gjorde mitt hjärta varmt (och glatt!), var fyndet av den handbroderade bonaden.
Jag hittade den i Slöinge, på Antikstället.
"Hallandssöm ...", konstaterade friherrinnan som gjorde mig sällskap.
Och ja, jag ska stryka den ännu lite bättre.
Jo, men det är ju förstås att lille sigge kom hem!
Sigge som hela tiden sedan vi hämtade hem honom från Skåne - i december 2009 - har gått sin egen väg och varit så otroligt självständig. Aldrig hoppat upp i någons knä, men gärna strukit sig runt benen. Som gör som han vill. Och som älskar Harry och glatt hälsar på Meja, men aktar sig för Nelly.
Lille Sigge.
Och ännu mera Sigge.
Ja, en till!
Något annat som gjorde mitt hjärta varmt (och glatt!), var fyndet av den handbroderade bonaden.
Jag hittade den i Slöinge, på Antikstället.
"Hallandssöm ...", konstaterade friherrinnan som gjorde mig sällskap.
Och ja, jag ska stryka den ännu lite bättre.
Det bästa för Eva i Tyresö ...
Eftersom jag älskar att plocka bär är detta nog några av sommarens bästa!
Men det allra bästa år väl att vår Daniel verkar trivas på Järna gymnasium!!!!
// Jag vet nog ingen som är passionerat förtjust i att plocka bär, som Eva i Tyresö. Och inte bara bär, svamp i massor! Då liksom strålar Eva av lycka!
Eftersom jag älskar att plocka bär är detta nog några av sommarens bästa!
Men det allra bästa år väl att vår Daniel verkar trivas på Järna gymnasium!!!!
// Jag vet nog ingen som är passionerat förtjust i att plocka bär, som Eva i Tyresö. Och inte bara bär, svamp i massor! Då liksom strålar Eva av lycka!
Dagens fönster ...
"Här i hamnen vid Otterbäcken åt vi en god middag med abborrfiléer, färskpotatis och god sås. Matningen att njuta av en vanlig onsdag när man inte har nån inspiration till middagsmaten."
Så skriver ellem från Skellefteå som varit söderöver och tänk, att hon hade håven med sig!
Tack snälla!
"Här i hamnen vid Otterbäcken åt vi en god middag med abborrfiléer, färskpotatis och god sås. Matningen att njuta av en vanlig onsdag när man inte har nån inspiration till middagsmaten."
Så skriver ellem från Skellefteå som varit söderöver och tänk, att hon hade håven med sig!
Tack snälla!
onsdag 26 augusti 2015
Den förlorade sonen katten ...
Och så plötsligt kommer han där, jaaaamande och försiktigt gående uppför grannens gräsmatte, lille sigge! Inte det minsta död eller skadad eller ormbiten eller skelettmager, tvärtom, han ser välmående ut och jag stänger in nelly i bilen och hämtar kattskrället som hållit oss så undrande .., bär in honom och pussar och pussar ännu mera och säger att nu ska han få riktigt god mat och så ställer jag ner fatet (pv:s fina porslin ...) och han äter och jag går ut med hundarna och sen är han försvunnen igen.
Nåja.
Nu vet vi att han mår bra.
Och här sitter jag och smajlar.
Och så plötsligt kommer han där, jaaaamande och försiktigt gående uppför grannens gräsmatte, lille sigge! Inte det minsta död eller skadad eller ormbiten eller skelettmager, tvärtom, han ser välmående ut och jag stänger in nelly i bilen och hämtar kattskrället som hållit oss så undrande .., bär in honom och pussar och pussar ännu mera och säger att nu ska han få riktigt god mat och så ställer jag ner fatet (pv:s fina porslin ...) och han äter och jag går ut med hundarna och sen är han försvunnen igen.
Nåja.
Nu vet vi att han mår bra.
Och här sitter jag och smajlar.
Man kan undra varför ...
Vad ryms egentligen i en människas hjärta och hjärna?
Vad är det som styr våra drömmar?
På morgonkvisten vaknar jag kallsvettig, jag har drömt samma dröm igen!
Jag arbetar på Nilahallen i Malå, ska räkna kassorna och sedan följa vännen Dinah på en cykeltur till Adak och vi lämnar affären och är plötsligt i Ystad och cyklar fort-fort på kullerstensgator och då kommer jag plötsligt på att jag inte har låst butikens dörrar och nog glömde jag väl dom där sex tusen kronorna som låg vid sidan av kassalådan .., och när jag i panik återvänder till affären, då står Anette där och säger att "men hur kunde du glömma att låsa, nu har många varit inne och handlat medan dörrarna varit öppna!" och jag börjar gråta och ber om förlåtelse, ja, men hur KUNDE jag!
Sen vaknar jag.
Ångestfylld.
Fönstret är öppet och jag hör hur pv ropar mitt namn.
"Eliiiisabet! Eliiiisabet, kom!" hojtar han och jag tänker att ååå, sigge har kommit hem, nu står säkert pv där ute på gården med sigge i famnen och jag hoppar upp ur sängen och ställer mig vid fönstret och tittar ner, men där är ingen sigge i pv:s famn, jag ser ingenting alls.
"Men där! Du ser väl råbocken?!" säger pv och pekar.
Nej, jag ser den inte.
Så till slut skyndar jag mig ner och och går ut på gården, ställer mig nära pv och harry - som är kopplad - och där, bara två, tre meter ifrån dem, står den vackra råbocken som jag sett ett par gånger .., så fin är han, med stiliga horn, men så konstigt han står, liksom förstenad, han rör inte en fena!
I kanske fem minuter står vi där och bocken ryster ideligen på sitt huvud, ungefär som en hund som har klåda i öronen och vi funderar över om den blivit påkörd eller ...?
Till sist rör den sig försiktigt och går nerför den branta slänten och försvinner.
Min kusin Mats i Dikanäs skriver sedan på FB, när jag berättat om detta, att det säkert var effekten av brunst, eller kanske har den varit i fajt med någon annan hane och fått sig en smäll?
Så börjar den här morgonen.
Vad ryms egentligen i en människas hjärta och hjärna?
Vad är det som styr våra drömmar?
På morgonkvisten vaknar jag kallsvettig, jag har drömt samma dröm igen!
Jag arbetar på Nilahallen i Malå, ska räkna kassorna och sedan följa vännen Dinah på en cykeltur till Adak och vi lämnar affären och är plötsligt i Ystad och cyklar fort-fort på kullerstensgator och då kommer jag plötsligt på att jag inte har låst butikens dörrar och nog glömde jag väl dom där sex tusen kronorna som låg vid sidan av kassalådan .., och när jag i panik återvänder till affären, då står Anette där och säger att "men hur kunde du glömma att låsa, nu har många varit inne och handlat medan dörrarna varit öppna!" och jag börjar gråta och ber om förlåtelse, ja, men hur KUNDE jag!
Sen vaknar jag.
Ångestfylld.
Fönstret är öppet och jag hör hur pv ropar mitt namn.
"Eliiiisabet! Eliiiisabet, kom!" hojtar han och jag tänker att ååå, sigge har kommit hem, nu står säkert pv där ute på gården med sigge i famnen och jag hoppar upp ur sängen och ställer mig vid fönstret och tittar ner, men där är ingen sigge i pv:s famn, jag ser ingenting alls.
"Men där! Du ser väl råbocken?!" säger pv och pekar.
Nej, jag ser den inte.
Så till slut skyndar jag mig ner och och går ut på gården, ställer mig nära pv och harry - som är kopplad - och där, bara två, tre meter ifrån dem, står den vackra råbocken som jag sett ett par gånger .., så fin är han, med stiliga horn, men så konstigt han står, liksom förstenad, han rör inte en fena!
I kanske fem minuter står vi där och bocken ryster ideligen på sitt huvud, ungefär som en hund som har klåda i öronen och vi funderar över om den blivit påkörd eller ...?
Till sist rör den sig försiktigt och går nerför den branta slänten och försvinner.
Min kusin Mats i Dikanäs skriver sedan på FB, när jag berättat om detta, att det säkert var effekten av brunst, eller kanske har den varit i fajt med någon annan hane och fått sig en smäll?
Så börjar den här morgonen.
tisdag 25 augusti 2015
Jodå, jag vet ....
... att många använder länklistan här på sidan för att ta sig vidare.
Men om det nu finns någon som i n t e gör det och vill bli glad i hjärtat, då rekommenderar jag det här inlägget som verkligen fick mig att smajla.
Igenkänning.
... att många använder länklistan här på sidan för att ta sig vidare.
Men om det nu finns någon som i n t e gör det och vill bli glad i hjärtat, då rekommenderar jag det här inlägget som verkligen fick mig att smajla.
Igenkänning.
Dagens fönster ...
Från den flitiga fönsterfångerskan i Närke kom en hel svärm med bidrag!
Det här är ännu ett!
Tack snälla Ulrika!
Från den flitiga fönsterfångerskan i Närke kom en hel svärm med bidrag!
Det här är ännu ett!
Tack snälla Ulrika!
Den där måndagen ...
... är det kvavt ute, varmt och klibbigt och jag går på promenader med hundarna och lockar på sigge, hela tiden lockar jag!
"Siiiigge!"
"Siiiiiigge!"
Men alldeles tyst är det; inte ett enda litet jamande hör jag, ingen som möter oss på vägen eller kommer krypande från allt det snåriga från bäcken till.
Grannen berättar att räven tagit fyrtiotvå höns, en annan granne vittnar om katten som inte vågade gå ut .., som stod och vädrade vid ytterdörren. Och jag tittar i dikeskanter och ute på åkern, men allt jag hittar är tomma cigarettpaket, ölburkar och en vinflaska.
Lille Sigge, var är du!?
Vid tvåtiden åker jag till jobbet.
Konstaterar att det är skördetid; att livet har sin gång.
Mycket att göra är det, någons pappa har drabbats av svår stroke och lille underbare Louis, vars mormor en gång bodde i Malå, han står i kön och vinkar lite .., "hej Bettan! Bettan vet du, idag har jag börjat SKOLAN! det är jättekul, jag ville inte gå hem!" säger han och smajlar med hela ansiktet.
Jag frågar om dom haft något ämne den här första dagen, kanske räkning?
"Näää, det har vi inte, men vi hade MATEMATIK!" säger Louis glatt.
Framför mig har jag en man i min ålder eller äldre och han ler åt lillkillens eufori över skolstarten.
"Ja, jag har arbetat som rektor i Söndrum, oj, oj om den entusiasmen hade funnits kvar när eleverna kom till högstadiet ..", säger han ännu mer leende.
Och så går kvällen och väl hemkommen läser jag om Maj.
Nu är det sista boken - alldeles i slutet - och jag kan omöjligen lägga ifrån mig det här äventyret.
När klockan är tre har jag ännu inte somnat.
 |
| Särdal ...., nästan framme. |
... är det kvavt ute, varmt och klibbigt och jag går på promenader med hundarna och lockar på sigge, hela tiden lockar jag!
"Siiiigge!"
"Siiiiiigge!"
Men alldeles tyst är det; inte ett enda litet jamande hör jag, ingen som möter oss på vägen eller kommer krypande från allt det snåriga från bäcken till.
Grannen berättar att räven tagit fyrtiotvå höns, en annan granne vittnar om katten som inte vågade gå ut .., som stod och vädrade vid ytterdörren. Och jag tittar i dikeskanter och ute på åkern, men allt jag hittar är tomma cigarettpaket, ölburkar och en vinflaska.
Lille Sigge, var är du!?
Vid tvåtiden åker jag till jobbet.
Konstaterar att det är skördetid; att livet har sin gång.
Mycket att göra är det, någons pappa har drabbats av svår stroke och lille underbare Louis, vars mormor en gång bodde i Malå, han står i kön och vinkar lite .., "hej Bettan! Bettan vet du, idag har jag börjat SKOLAN! det är jättekul, jag ville inte gå hem!" säger han och smajlar med hela ansiktet.
Jag frågar om dom haft något ämne den här första dagen, kanske räkning?
"Näää, det har vi inte, men vi hade MATEMATIK!" säger Louis glatt.
Framför mig har jag en man i min ålder eller äldre och han ler åt lillkillens eufori över skolstarten.
"Ja, jag har arbetat som rektor i Söndrum, oj, oj om den entusiasmen hade funnits kvar när eleverna kom till högstadiet ..", säger han ännu mer leende.
Och så går kvällen och väl hemkommen läser jag om Maj.
Nu är det sista boken - alldeles i slutet - och jag kan omöjligen lägga ifrån mig det här äventyret.
När klockan är tre har jag ännu inte somnat.
måndag 24 augusti 2015
måndagsfönstret ...
Det har regnat natten mot idag och det har regnat nu på morgonen.
Men solen är på väg upp över kullen och kanske ändå, att det blir en fin dag?
Vaknar med tre hundar i sängkammaren.
Meja, som aldrig får sova i sängen hemma i Skåne, passar på när hon är borta.
Och vi stiger upp och jag öppnar dörren och står där på stentrappan och lockar på Sigge.
Nelly och Meja springer ut ... och Nelly håller koll.
Där Meja kissar, där kissar Nelly och sen kissar Meja där Nelly har kissat.
Harry, han bryr sig inte
söndag 23 augusti 2015
Igår ...
Först stranden någon timme eller två.
Miljoner, miljoners småfiskar som simmar i stim .., jag har aldrig i hela mitt liv sett så många yngel samlade och det var som en matta i havet! Måtte dom växa till sig och bli stora, då har vi maten räddad när det är pensionsdags! Kanske.
Och sen jobbet.
Möts av detta i fikarummet och känner hur sorgsen jag blir.
Den tösen har varit en klippa, alltid så rar och go och det har känts trygg att arbeta tillsammans med henne - nånting vi nästan inte alls gjort den här sommaren -.
Kanske är det två, tre år sedan jag fick ansvaret att lära upp henne och några till i kassan?
Nu flaxar dom iväg åt alla möjliga håll.
Lördag eftermiddag.
Det är vansinnigt många kunder, trots att dom flesta väl har återgått till vardagen igen?
Turister från alla håll och kanter .., där är en man från Kina och på min fråga om han är här på semester, säger han ..., "no, I am here dating" och jag faller nästan baklänges!
Och där är småttingar som vill ha glass och Elin och jag själv är ensamma och kämpar på allt vad vi kan .., sitter i var sin kassa i nästan tre timmar nonstop och jag funderar över hur det ska se ut i mejerikylen eller frukten, men det är helt obegripligt, det har inte kollapsat!
Tre dagars ledighet ger lugn och ro i själen.
Det är ingen idé att hetsa upp sig över sånt man ändå inte kan påverka.
Vi sitter där vi sitter och kunderna är vänliga.
Någon timme innan stängning sänker jag priserna på dagens bröd.
Märkapparater har sett ut likadana sedan jag började i butik .., ja, nästan i alla fall, och jag minns tider när man på måndagmorgonen skulle märka veckans alla extraprisvaror, ååå, sicket arbete!
Hur hann vi med allt detta?!
För att inte tala om när samma röda etikett skulle tas bort!
På varje arbetsplats fanns någon som var expert på krånglande (jo, dom krånglade nästan jämt) märkapparater .., Jonny i Malå, Fredrik i Ystad. Nu är det nästan ingen av sommarjobbarna som begriper sig på hur man byter rulle eller fixar märkaren när det tjorvat ihop sig och inga etiketter kommer, men Fanny säger att det bästa hon vet, det är att använda den, att få märka brödet!
Och så idag.
Pv som är igång med listandet av gaveln mot öster.
Pigg och kry.
Själv låg jag i sängen och lyssnade till Vetenskapsradion.
Vilket underbart program detta ändå är!
Och sigge har varit försvunnen i snart en veckas tid.
Vi lockar och lockar och lockar och jag får ingen ro alls i hjärtat.
Först stranden någon timme eller två.
Miljoner, miljoners småfiskar som simmar i stim .., jag har aldrig i hela mitt liv sett så många yngel samlade och det var som en matta i havet! Måtte dom växa till sig och bli stora, då har vi maten räddad när det är pensionsdags! Kanske.
Och sen jobbet.
Möts av detta i fikarummet och känner hur sorgsen jag blir.
Den tösen har varit en klippa, alltid så rar och go och det har känts trygg att arbeta tillsammans med henne - nånting vi nästan inte alls gjort den här sommaren -.
Kanske är det två, tre år sedan jag fick ansvaret att lära upp henne och några till i kassan?
Nu flaxar dom iväg åt alla möjliga håll.
Lördag eftermiddag.
Det är vansinnigt många kunder, trots att dom flesta väl har återgått till vardagen igen?
Turister från alla håll och kanter .., där är en man från Kina och på min fråga om han är här på semester, säger han ..., "no, I am here dating" och jag faller nästan baklänges!
Och där är småttingar som vill ha glass och Elin och jag själv är ensamma och kämpar på allt vad vi kan .., sitter i var sin kassa i nästan tre timmar nonstop och jag funderar över hur det ska se ut i mejerikylen eller frukten, men det är helt obegripligt, det har inte kollapsat!
Tre dagars ledighet ger lugn och ro i själen.
Det är ingen idé att hetsa upp sig över sånt man ändå inte kan påverka.
Vi sitter där vi sitter och kunderna är vänliga.
Någon timme innan stängning sänker jag priserna på dagens bröd.
Märkapparater har sett ut likadana sedan jag började i butik .., ja, nästan i alla fall, och jag minns tider när man på måndagmorgonen skulle märka veckans alla extraprisvaror, ååå, sicket arbete!
Hur hann vi med allt detta?!
För att inte tala om när samma röda etikett skulle tas bort!
På varje arbetsplats fanns någon som var expert på krånglande (jo, dom krånglade nästan jämt) märkapparater .., Jonny i Malå, Fredrik i Ystad. Nu är det nästan ingen av sommarjobbarna som begriper sig på hur man byter rulle eller fixar märkaren när det tjorvat ihop sig och inga etiketter kommer, men Fanny säger att det bästa hon vet, det är att använda den, att få märka brödet!
Och så idag.
Pv som är igång med listandet av gaveln mot öster.
Pigg och kry.
Själv låg jag i sängen och lyssnade till Vetenskapsradion.
Vilket underbart program detta ändå är!
Och sigge har varit försvunnen i snart en veckas tid.
Vi lockar och lockar och lockar och jag får ingen ro alls i hjärtat.
Glädjen ....
Det blev så abrupt det här med dragningen i uppmungringslotteriet - pv hade precis kommit hem från sjukhuset och jag stod på språng för att åka till jobbet -, så här kommer en liten summering.
Mycket av den här omgångens glädje bestod av möten.
Möten med goda vänner .., samvaro, helt enkelt.
Barbro i Uppsala hade haft lilla Noelle på besök och mormorshjärtat värmdes när den lilla damen i bilen sa att hon skulle komma att sakna sin mormor.
(Bilden längst upp till vänster).
Mossfolk i Hallsberg gladdes åt lille Noah.
Vilken mammaglädje!
(Bilden till höger längst uppe).
Eva på Frösön, men just då på Rödön, var hundvakt och gladdes åt ljuvliga sensommarkvällar och dagar.
I Karlstad spred en rabarberplanta glädje- det var Turtlan det -, som igår dessutom fyllde 50 år!
Hurra, hurra, hurra, hurra!
Att hon sedan vann den lilla burken med marmelad, gjorde ju inte saken sämre.
Anne i Mantorp skrev så här: Jaaaaaaaaa, jag är med. Äntligen!
Det blev så abrupt det här med dragningen i uppmungringslotteriet - pv hade precis kommit hem från sjukhuset och jag stod på språng för att åka till jobbet -, så här kommer en liten summering.
Mycket av den här omgångens glädje bestod av möten.
Möten med goda vänner .., samvaro, helt enkelt.
Barbro i Uppsala hade haft lilla Noelle på besök och mormorshjärtat värmdes när den lilla damen i bilen sa att hon skulle komma att sakna sin mormor.
(Bilden längst upp till vänster).
Mossfolk i Hallsberg gladdes åt lille Noah.
Vilken mammaglädje!
(Bilden till höger längst uppe).
Eva på Frösön, men just då på Rödön, var hundvakt och gladdes åt ljuvliga sensommarkvällar och dagar.
I Karlstad spred en rabarberplanta glädje- det var Turtlan det -, som igår dessutom fyllde 50 år!
Hurra, hurra, hurra, hurra!
Att hon sedan vann den lilla burken med marmelad, gjorde ju inte saken sämre.
Anne i Mantorp skrev så här: Jaaaaaaaaa, jag är med. Äntligen!
"Mitt bästa är flera roliga saker jag gjort under sommaren, men nummer 1 är alla underbara bad som jag gjort lite här och där i mitt Östergötland. Mest har jag badat i Svartån men även i Vättern där det är så långgrunt att fötterna blir sandfilade och jättefina innan man kommer så långt ut att man kan doppa sig. Några små sjöar har jag också plaskat runt i och alla baden har varit i nästan badkarsvarmt vatten. Den här sommaren har varit perfekt enligt mig, så får alla andra tycka tvärtom om dom vill. Att det regnar mellan varven är bara bra för mitt bästa nummer 2 och det tänker jag spara på ifall att det blir någon mer tävling."
 |
| Kerstins hand .... och en till. |
Kerstin i Dalarna hade fått träffa en liten, liten människa.
Ulrika hade varit i såväl Kyrkås som på Orust och träffat goda vänner.
Lycka!
Helena i Uppsala berättade om sina fastrar som kom på besök och hur hon då hade möjligthet att hjälpa dem att tyda gamla skrifter - det gällde släktforskning -.
Friherrinnan i Steninge gladdes över ljuvliga sommardagar, bad i havet och bara detta att vara fri.
Och den storartade madamen i Göteborg, Ann, hon och maken hade givit sig iväg på en roadtrip till Småland och om detta berättade Ann lyriskt.
Såja, det känns bättre, så där så ni förstår hur mycket den här dela-med-sig-av-glädjen betyder!
Tack till er alla!
Dagens fönster ...
... får bli gårdagens.
Pv som fick hjärtflimmer redan på fredagkväll, men då hade han ätit och insåg att någon elkonvertering ändå inte skulle bli av och kanske skulle det gå över av sig själv?
Natten mot lördag, vid fyra, fem .., vaknade jag och ni vet, det där när man hör att den andre är vaken, trots att människan ser ut att sova .., så var det. Och han sa att "jag tror nog att du får köra in mig till akuten, det har inte gått över".
Så det gjorde jag.
Och jag lämnade honom utanför entrén och några timmar senare ringde han och meddelade att allt hade gått bra - och ovanligt snabbt -, ja, jag kunde hämta honom vid ettiden.
Nu får han äntligen remiss till sin hjärtläkare och så får vi se vad dom hittar på.
Pv som fick hjärtflimmer redan på fredagkväll, men då hade han ätit och insåg att någon elkonvertering ändå inte skulle bli av och kanske skulle det gå över av sig själv?
Natten mot lördag, vid fyra, fem .., vaknade jag och ni vet, det där när man hör att den andre är vaken, trots att människan ser ut att sova .., så var det. Och han sa att "jag tror nog att du får köra in mig till akuten, det har inte gått över".
Så det gjorde jag.
Och jag lämnade honom utanför entrén och några timmar senare ringde han och meddelade att allt hade gått bra - och ovanligt snabbt -, ja, jag kunde hämta honom vid ettiden.
Nu får han äntligen remiss till sin hjärtläkare och så får vi se vad dom hittar på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)