Allra käraste vänner ...
Idag fick vi veta att Nelly kunde få komma hem.
Känslan när vi satt i väntrummet - eller hämtrummet, kanske - och hon kom lullande som en hundraåring (jag tänkte genast på min mamma när hon för sista gången återvände från Bolivia) och försiktigt, försiktigt tog sig fram och när jag lockade på henne .., såg hur den lilla svansen började vifta så där lite-lite .., den känslan är obeskrivlig.
Nu är hon alltså hemma.
Men oj, så trött och slut på hon är.
Just nu har hon och jag legat på sängen i Gunnars rum, i mörkret.
Hon har sovit och vaknat och spetsat öronen när hon hörde harry hålla på med sin matskål.
Klockan tio ska hon ha två tabletter och det blir spännande att se hur vi ska fixa detta.
En ska kan jag säga: jag kommer inte på månader - om hon överlever - att promenera nere vid grusvägen med henne!
Som lök på laxen pajade mitt gamla protesben rejält idag.
Det höll i fyra och en halv timme, sen var det som om nån stuckit en kniv just under knäet, i vaden och då tappar man liksom balansen och blir så himla osäker.
Suck.
Nåja, det hade kunnat vara långt mycket värre.
Jag hoppas ni har överseende med att dragningen framflyttas, det får bli på lördag, då är vi lediga båda två. I morgon behöver hon inte vara ensam en enda minut.
Ps. Stor glädje var det också i entrén på djursjukhuset, när vi upptäckte att AKBIH, Anna-Karin B i Halmstad (som ofta kommenterade här) också var där! Att hålla om varandra och dela oroskänslan, jo, men det betyder mer än man tror. Nu hoppas jag verkligen att Frida, Anna-Karins golden, repar mod och klarar sig! Ds.
torsdag 8 oktober 2015
Torsdagsfönstret ...
"Hej!
Ett fönster som jag fångade midsommaren 2014. Tror inte jag skickat det till dig förr, men jag är inte säker.
Det visar ett kyrkfönster i Sorsele. Midnattssolen lyser rakt igenom kyrkan och tänder bilden av jungfru Maria (är det väl).
Hoppas det passar.
Mvh Bert"
"Hej!
Ett fönster som jag fångade midsommaren 2014. Tror inte jag skickat det till dig förr, men jag är inte säker.
Det visar ett kyrkfönster i Sorsele. Midnattssolen lyser rakt igenom kyrkan och tänder bilden av jungfru Maria (är det väl).
Hoppas det passar.
Mvh Bert"
Det bästa för Ann i Göteborg ...
Bästa hälsningarAnn
Jahaja, nu blir det i sista minuten, men vill man vara med så gäller det
att skicka in före dead line.
Mitt bästa den här veckan var nog att jag fått stickat flera stycken
halskragar i många färger till butiken! Äntligen! Garnet har legat och glott på
mig i månader, men nu har jag minsann fått fart på stickorna.
Här ses den i ljuslila (färgen stämmer bäst på den lilla bilden), men de
finns också i mörklila, cerise, olivgrönt, svart, benvitt, brunt och
tegelfärgat. Alla är i mjukaste Milanogarn, som är 80% alpackaull och 20%
fårull.
Det sticks inte ett endaste dugg och värmer fantastiskt gott även i
Göteborgsblåsten! Alla har fina pärlemoknappar och ska säljas i butiken!
onsdag 7 oktober 2015
Hurra för Brandon!
Möjligen var det Anders som tipsade mig om Instagramsidan Humans of New York, men det spelar ingen roll .., någon var det .., och jag bara älskar den!
Varför?
Jo, jag tycker om det här sättet som fotografen Brandon Stanton närmar sig människor - med till synes värme och respekt - och jag tycker att det är oerhört intressant att få ta del av andra människors tankar och livsöden.
Dessutom har han verkligen gjort skillnad för många människor.
Ordnat insamlingar (och vilka summor!) för undervisning av barn och ungdomar som kanske annars haft eller kunnat få det trassligt, ja, det är mängder med såna saker!
Här berättar han själv om hur det går till.
Och idag fick jag leveransavisering att boken som jag beställt är på väg!
Glädje! Glädje!
Här finns axplock ...
Möjligen var det Anders som tipsade mig om Instagramsidan Humans of New York, men det spelar ingen roll .., någon var det .., och jag bara älskar den!
Varför?
Jo, jag tycker om det här sättet som fotografen Brandon Stanton närmar sig människor - med till synes värme och respekt - och jag tycker att det är oerhört intressant att få ta del av andra människors tankar och livsöden.
Dessutom har han verkligen gjort skillnad för många människor.
Ordnat insamlingar (och vilka summor!) för undervisning av barn och ungdomar som kanske annars haft eller kunnat få det trassligt, ja, det är mängder med såna saker!
Här berättar han själv om hur det går till.
Och idag fick jag leveransavisering att boken som jag beställt är på väg!
Glädje! Glädje!
Här finns axplock ...
Det bästa för friherrinnan i Steninge ...
Det var nog besöket förra veckan hos min systerson och hans familj.
Det firades 40 -årsdag.med en trevlig och rolig fest.
Jag var även på Skördefest på Öland.
Jättemysigt att gå bland alla marschaller och pumpor i mörkret.
Vi åt kroppkakor med gräddmjölk och lingon.
Mums.
Hälsningar Friherrinnan,.
Det var nog besöket förra veckan hos min systerson och hans familj.
Det firades 40 -årsdag.med en trevlig och rolig fest.
Jag var även på Skördefest på Öland.
Jättemysigt att gå bland alla marschaller och pumpor i mörkret.
Vi åt kroppkakor med gräddmjölk och lingon.
Mums.
Hälsningar Friherrinnan,.
Prat i telefonen ....
Vid elvatiden ringer veterinären som låter aningen stressad och hon säger att ja, Nelly, hon vill mest vila och nej, äta tänker hon inte göra, förmodligen för att det gör ont i munnen, men hon är aningen mindre smärtpåverkad och nu kan dom i alla fall röra vid läppen och nosen och få lite bättre översyn.
Lite senare på dagen ringer jag till djursjukhuset (jag sitter i bilen och har friherrinnan intill mig) och hälsar (från matte i Ghana) att Nelly älskar glass och kanske det skulle kunna vara till hjälp?
Då får jag prata med djurvårdaren som säger att jo, men lite piggare är ändå patienten idag .., hon kommer fram till buröppningen och äntligen, efter att dom har prövat att ge henne allt från kyckling till leverpastej och gud-vet-vad-vilka-godsaker, så hade hon slickat i sig lite, jo, djurvårdaren tyckte att det såg bättre ut.
Mitt i allt detta tänker jag att man kan ju bara ana vilken oro och ångest mammor, pappor, syskon, mor, - och farföräldrar får leva med när något barn är svårt sjuk?! Eller en på annat sätt nära anhörig?
Och när djurvårdaren säger att "nej, inte behöver du komma med glass, vi har ju Siaglass tvärs över gatan och jag undrar om vi inte har glass i frysen ...?", så är det inte långt ifrån att jag börjar gråta.
Helst hade man ju velat vara där och fått sitta och hålla om den där lilla pigan, men nu är ju det inte det bästa hon vet ens i vanliga fall .., så kanske att det är lika så gott att hon får vara ifred?
Efter pratet fortsätter vi till Harplinge, där vi tar ut ransonen av två koppar gratiskaffe.
Ni vet, såna som man får på Facebook.
Detta är ju genialiskt förstås, det begriper ju var och en att säkert köper dom flesta av gratis-kaffe-kunderna något till kaffet - ja, när man nu ändå blir bjuden -, och det gjorde förstås vi också.
Utanför bageriet träffar vi Mattias som arbetat i affären i Haverdal.
Han är hemma för vård av sjukt barn och är nu ute på promenad och med sig har han även Elvis, den där stora, kraftiga labradoren som vi skötte om ibland.
Åååå, Elvis blir så glad och nafsbiter i mina händer och är så fin, så fin.
Och på bilden här ovanför sitter en liten bestämd Nelly och visar med hela kroppen att nääää, jag tänker inte följa på promenad, det kan du evigt glömma.
Jag sitter här! Punkt.
Skynda dig och bli frisk nu lilla pigan!
//Ps. Tack för alla glada tillrop! Ibland tycker jag att det går för långt när människor skriver RIP under en bild av ett marsvin som insomnat .., ja, förlåt,. det tycker jag verkligen.., men ändå .., nog blir man varm i hjärtat av era kommentarer, det ska erkännas ,-) Ds.
 |
| I soffan ....., håller koll. Kanske nåt att äta på bordet. |
Vid elvatiden ringer veterinären som låter aningen stressad och hon säger att ja, Nelly, hon vill mest vila och nej, äta tänker hon inte göra, förmodligen för att det gör ont i munnen, men hon är aningen mindre smärtpåverkad och nu kan dom i alla fall röra vid läppen och nosen och få lite bättre översyn.
 |
| "Nej, nu vill jag gå hem!" |
Lite senare på dagen ringer jag till djursjukhuset (jag sitter i bilen och har friherrinnan intill mig) och hälsar (från matte i Ghana) att Nelly älskar glass och kanske det skulle kunna vara till hjälp?
Då får jag prata med djurvårdaren som säger att jo, men lite piggare är ändå patienten idag .., hon kommer fram till buröppningen och äntligen, efter att dom har prövat att ge henne allt från kyckling till leverpastej och gud-vet-vad-vilka-godsaker, så hade hon slickat i sig lite, jo, djurvårdaren tyckte att det såg bättre ut.
 |
| "Ropa du, jag tänker hälsa på Göran och Ecke .., det luktar fisk här, det går nog att äta?" |
Mitt i allt detta tänker jag att man kan ju bara ana vilken oro och ångest mammor, pappor, syskon, mor, - och farföräldrar får leva med när något barn är svårt sjuk?! Eller en på annat sätt nära anhörig?
Och när djurvårdaren säger att "nej, inte behöver du komma med glass, vi har ju Siaglass tvärs över gatan och jag undrar om vi inte har glass i frysen ...?", så är det inte långt ifrån att jag börjar gråta.
Helst hade man ju velat vara där och fått sitta och hålla om den där lilla pigan, men nu är ju det inte det bästa hon vet ens i vanliga fall .., så kanske att det är lika så gott att hon får vara ifred?
 |
| Bästa grannarna som ska sälja huset - Gun och Göran från Värnamo -. Favoriter hos Nelly. |
Efter pratet fortsätter vi till Harplinge, där vi tar ut ransonen av två koppar gratiskaffe.
Ni vet, såna som man får på Facebook.
Detta är ju genialiskt förstås, det begriper ju var och en att säkert köper dom flesta av gratis-kaffe-kunderna något till kaffet - ja, när man nu ändå blir bjuden -, och det gjorde förstås vi också.
 |
| "Nej! Jag kommer i n t e! Tänker inte gå ner havet!" |
Utanför bageriet träffar vi Mattias som arbetat i affären i Haverdal.
Han är hemma för vård av sjukt barn och är nu ute på promenad och med sig har han även Elvis, den där stora, kraftiga labradoren som vi skötte om ibland.
Åååå, Elvis blir så glad och nafsbiter i mina händer och är så fin, så fin.
Och på bilden här ovanför sitter en liten bestämd Nelly och visar med hela kroppen att nääää, jag tänker inte följa på promenad, det kan du evigt glömma.
Jag sitter här! Punkt.
Skynda dig och bli frisk nu lilla pigan!
//Ps. Tack för alla glada tillrop! Ibland tycker jag att det går för långt när människor skriver RIP under en bild av ett marsvin som insomnat .., ja, förlåt,. det tycker jag verkligen.., men ändå .., nog blir man varm i hjärtat av era kommentarer, det ska erkännas ,-) Ds.
Det bästa .... näst sista gången.
I morgon är det dragning i uppmuntringslotteriet och den som vill vara med - och ha chansen att vinna pocketboken skriven av Thomas Bodström - (tack snälla Anne i Mantorp), får nu allt lägga på en liten rem!
Nästa vecka blir det också dragning .., men sen är det finito och ni får inte skicka fler vinster!
Det känns så dumt för mig att liksom tvinga er att vara med.
Men varmt välkomna är ni!
I morgon är det dragning i uppmuntringslotteriet och den som vill vara med - och ha chansen att vinna pocketboken skriven av Thomas Bodström - (tack snälla Anne i Mantorp), får nu allt lägga på en liten rem!
Nästa vecka blir det också dragning .., men sen är det finito och ni får inte skicka fler vinster!
Det känns så dumt för mig att liksom tvinga er att vara med.
Men varmt välkomna är ni!
Dagens fönster ...
Ulrika, hon är mästerlig på att alltid ha fönsterhåven redo!
Titta här bara!
Ett kyrkfönster från Skagerhult!
Tack snälla!
Ulrika, hon är mästerlig på att alltid ha fönsterhåven redo!
Titta här bara!
Ett kyrkfönster från Skagerhult!
Tack snälla!
tisdag 6 oktober 2015
Telefonsamtal från djursjukhuset ...
Såja, så ringde den rara veterinären och jag hörde genast på rösten att det inte var något dödsbud i alla fall.
"Åååå, sicken fin liten hund det här är!" sa hon och berättade att Nelly klarat natten .., att alla värden ser bra ut, men hon är rejält svullen och har ont - men får smärtlindring - och därför har svårt att äta.
Stackars lilla pigan, hon, vars enda intresse i livet stavas m a t!
"Så skönt, då är hon inte döende i alla fall ...?" sa jag.
"Nej, men det tror nog HON att hon är ...", svarade veterinären och jag hörde leendet genom luren.
Ååååå, så underbart om detta går vägen!
Minst en dag till på sjukhuset och k a n s k e att hon får komma hem i morgon.
Vi får se.
Tack för tumhållning!
Lite senare: såja, nu har jag varit där med Nellys håriga filt.
Så här ser det ut i väntrummet.
Om jag fick träffa henne?
Jo, om jag så önskade så kunde personalen komma upp med henne till väntrummet, men det tyckte jag var onödigt, då kanske Nelly skulle förvänta sig hemresa, nej, bättre då att bara lämna filten.
Så det gjorde vi.
Såja, så ringde den rara veterinären och jag hörde genast på rösten att det inte var något dödsbud i alla fall.
"Åååå, sicken fin liten hund det här är!" sa hon och berättade att Nelly klarat natten .., att alla värden ser bra ut, men hon är rejält svullen och har ont - men får smärtlindring - och därför har svårt att äta.
Stackars lilla pigan, hon, vars enda intresse i livet stavas m a t!
"Så skönt, då är hon inte döende i alla fall ...?" sa jag.
"Nej, men det tror nog HON att hon är ...", svarade veterinären och jag hörde leendet genom luren.
Ååååå, så underbart om detta går vägen!
Minst en dag till på sjukhuset och k a n s k e att hon får komma hem i morgon.
Vi får se.
Tack för tumhållning!
Lite senare: såja, nu har jag varit där med Nellys håriga filt.
Så här ser det ut i väntrummet.
Om jag fick träffa henne?
Jo, om jag så önskade så kunde personalen komma upp med henne till väntrummet, men det tyckte jag var onödigt, då kanske Nelly skulle förvänta sig hemresa, nej, bättre då att bara lämna filten.
Så det gjorde vi.
Tisdagsfönstret ...
Tänk, vad djur vet och känner!
I vanliga fall kommer aldrig sigge in "bara-så-där" i köket, nej, han håller alltid stenkoll på var nelly är och när han väl har ätit, vill han genast in till pannrummet som är hans eget revir och där han kan gå ut och in som han vill.
Igår, när Nelly hamnade på djursjukhuset, kom sigge inspatserande som om han ägde världen .., kråååmade sig och kelade .., lade sig på en köksstol och sov .., för att slutligen gå ut igen.
Samma sak idag på morgonen!
Hur kan han veta att Nelly inte bara är på övervåningen?
Hur kan han vara så otroligt säker på sin sak ...?
Sånt kan man fundera på.
 |
| Hundar har husse och matte. Katter har personal. Just så är det. |
Tänk, vad djur vet och känner!
I vanliga fall kommer aldrig sigge in "bara-så-där" i köket, nej, han håller alltid stenkoll på var nelly är och när han väl har ätit, vill han genast in till pannrummet som är hans eget revir och där han kan gå ut och in som han vill.
Igår, när Nelly hamnade på djursjukhuset, kom sigge inspatserande som om han ägde världen .., kråååmade sig och kelade .., lade sig på en köksstol och sov .., för att slutligen gå ut igen.
Samma sak idag på morgonen!
Hur kan han veta att Nelly inte bara är på övervåningen?
Hur kan han vara så otroligt säker på sin sak ...?
Sånt kan man fundera på.
Nelly och ormen ...
Allt var som vanligt.
Vi gick ner mot havet och Nelly som alltid 150 meter bakom oss .., lullande på i sin egen takt .., pinkande där harry lyft benet .., och viftande på svansen om någon nu skulle passera.
Så stannade vi till vid färisten och grinden där hästarna stod, precis som bilden visar.
Dom två bruna hästarna kom fram till oss; Nelly hade då kommit ifatt och satt intill mig.
Så skulle vi vända hemåt och jag tänkte att Nelly såg så konstig ut; hon liksom vingel-gick .., stapplade fram mer än vanligt .., lutade sitt huvud åt vänster och min första tanke var att hon drabbats av en stroke!
Jag tog upp henne i famnen, men hon var spänd som en fiolsträng och ville till varje pris komma ner och jag förstod i n g e n t i n g ..., och så tog jag upp henne igen efter kanske hundra meter, då hon ju knappt orkade gå och då skrek hon i högan sky, nåt så ångestfyllt! Då hade jag - omedvetet - råkat nudda vid kinden.
Det var knappt att hon orkade gå in i huset och sen fick hon sätta sig i soffan, hon dreglade och såg helt förstörd ut.
Då ringde jag friherrinnan (det tog mig nog ett par minuter att slå rätt nummer, fingrarna gjorde som dom ville!) och frågade om hon kunde komma och hjälpa mig, så fick vi ta nelly till djursjukhuset i Slöinge, bara en mil härifrån? Jodå, det kunde hon och hon kom bums!
I bilen på väg till sjukhuset upptäckte friherrinnan att det blödde på Nellys överläpp och då anade vi!
Ormbett!
Bums fick vi komma in som akutfall .., och bara veterinären nuddade vid läppen skrek Nelly nåt så vansinnigt .., en kanyl för dropp sattes i frambenet, temperaturen togs och hjärtat kollades (allt bra) och så fick lilla gumman stanna över natten och kanske några dagar ytterligare, för att se om hon klarar av det här.
Jag ringde jobbet och förklarade ("ta den tid som behövs, stressa inte, vi fixar det!"), Nellys matte hörde av sig från Ghana ..., och så fick vi lämna Nelly och åka hemåt .., den alltid så omtänksamma friherrinnan hade med sig nybakat bröd och några syltkakor ("ta lite kaffe innan du åker Bettan, du behöver gå ner i varv!" sa hon och vi satte oss ute på altanen och jag drog djupa andetag) .., sen jobb och vid niotiden ringde jag sjukhuset och hörde hur det var fatt .., var hon ännu vid liv?
Jodå, dom hade rastat henne och hon hade f ö r sö k t att äta, men det var minsann inte så lätt med en våldsamt svullen överläpp, så i stället skulle dom erbjuda henne flytande mat med lite kycklingsmak.
Nu är det bara att hålla tummar och tår för att detta går vägen.
Vi gick ner mot havet och Nelly som alltid 150 meter bakom oss .., lullande på i sin egen takt .., pinkande där harry lyft benet .., och viftande på svansen om någon nu skulle passera.
Så stannade vi till vid färisten och grinden där hästarna stod, precis som bilden visar.
Dom två bruna hästarna kom fram till oss; Nelly hade då kommit ifatt och satt intill mig.
Så skulle vi vända hemåt och jag tänkte att Nelly såg så konstig ut; hon liksom vingel-gick .., stapplade fram mer än vanligt .., lutade sitt huvud åt vänster och min första tanke var att hon drabbats av en stroke!
Jag tog upp henne i famnen, men hon var spänd som en fiolsträng och ville till varje pris komma ner och jag förstod i n g e n t i n g ..., och så tog jag upp henne igen efter kanske hundra meter, då hon ju knappt orkade gå och då skrek hon i högan sky, nåt så ångestfyllt! Då hade jag - omedvetet - råkat nudda vid kinden.
Det var knappt att hon orkade gå in i huset och sen fick hon sätta sig i soffan, hon dreglade och såg helt förstörd ut.
Då ringde jag friherrinnan (det tog mig nog ett par minuter att slå rätt nummer, fingrarna gjorde som dom ville!) och frågade om hon kunde komma och hjälpa mig, så fick vi ta nelly till djursjukhuset i Slöinge, bara en mil härifrån? Jodå, det kunde hon och hon kom bums!
I bilen på väg till sjukhuset upptäckte friherrinnan att det blödde på Nellys överläpp och då anade vi!
Ormbett!
Bums fick vi komma in som akutfall .., och bara veterinären nuddade vid läppen skrek Nelly nåt så vansinnigt .., en kanyl för dropp sattes i frambenet, temperaturen togs och hjärtat kollades (allt bra) och så fick lilla gumman stanna över natten och kanske några dagar ytterligare, för att se om hon klarar av det här.
Jag ringde jobbet och förklarade ("ta den tid som behövs, stressa inte, vi fixar det!"), Nellys matte hörde av sig från Ghana ..., och så fick vi lämna Nelly och åka hemåt .., den alltid så omtänksamma friherrinnan hade med sig nybakat bröd och några syltkakor ("ta lite kaffe innan du åker Bettan, du behöver gå ner i varv!" sa hon och vi satte oss ute på altanen och jag drog djupa andetag) .., sen jobb och vid niotiden ringde jag sjukhuset och hörde hur det var fatt .., var hon ännu vid liv?
Jodå, dom hade rastat henne och hon hade f ö r sö k t att äta, men det var minsann inte så lätt med en våldsamt svullen överläpp, så i stället skulle dom erbjuda henne flytande mat med lite kycklingsmak.
Nu är det bara att hålla tummar och tår för att detta går vägen.
måndag 5 oktober 2015
Igår och idag ...
Först en arbetsdag nästan enbart vid kassan och lite lagom ångest över sånt som inte hinns med.
Vänliga kunder, somliga i shorts och sandaler och andra i täckjackor och tjocka halsdukar.
Barn som får glass.
En kundenkät har skickats till våra bonuskunder och den som lämnar in en besvarad enkät får ett paket kaffe som tack för hjälpen. På kontorsbordet ligger en stoooor hög med ikryssade svar och så kundens egna funderingar på vad som kan förbättras och vad som fungerar bra.
Hur intressant som helst är det!
Min brist på sömn kändes sannerligen av!
Under loppet av 25 minuter - när jag lämnade kassan för att dricka kaffe och tvär-fronta i mejeriet - lyckades jag med konststycket att förlägga den bärbara telefonen! Så vanvettigt irriterande!
Kom hem vid halv nio .., tittade på danska serien Bron som den här gången kändes mindre rörigt (ja, än det första avsnittet) och jag tror att Sagas danske kollega kommer att bli bra som motspelare, ja, jag tyckte han var bra redan igår. Ibland tycker jag att Saga Norén spelar över, men man vänjer sig väl? Och ja, jag inser att det är meningen att hon ska vara just så här, men har man någonsin i sitt liv träffat en sån människa?
Inte jag, i alla fall.
Därefter Akuten, som handlade om strokepatienter, brutna revben och män som ..., ja, män som är så rara men ibland så ..., självgoda.
Så blir det måndagmorgon och pv kommer vid sextiden upp i sängkammaren och berättar om mötet med tre älgar vilka stod och kalasade på äpplen ute på gården. Kvistar ligger brutna lite här och där och mängder med frukt har dråsat på marken!
"En ko med två kalvar ..." tror jag att det var, säger pv som är så irriterad på det oväntade besöket.
Själv tycker jag att det är ganska spännande!
Hemma i Malå var renar inne i byn inget ovanligt, tvärtom, men ä l g a r .., nej, aldrig!
Nu stundar en härlig vecka med nyheter om vilka som ska tilldelas årets Nobelpris; först ut är medicinpriset (eller fysiologi, välj själv).
Och i Marocko är människor våldsamt upprörda över vår regering som funderar på att erkänna Västsahara och Ikeas marockochef kan nog hålla sig för skratt .., ty nu blir det bojkott av svenska företag och varor.
Det är nog inte alldeles enkelt att vara utrikesminister och balansera på slak lina, tänker jag.
Först en arbetsdag nästan enbart vid kassan och lite lagom ångest över sånt som inte hinns med.
Vänliga kunder, somliga i shorts och sandaler och andra i täckjackor och tjocka halsdukar.
Barn som får glass.
En kundenkät har skickats till våra bonuskunder och den som lämnar in en besvarad enkät får ett paket kaffe som tack för hjälpen. På kontorsbordet ligger en stoooor hög med ikryssade svar och så kundens egna funderingar på vad som kan förbättras och vad som fungerar bra.
Hur intressant som helst är det!
Min brist på sömn kändes sannerligen av!
Under loppet av 25 minuter - när jag lämnade kassan för att dricka kaffe och tvär-fronta i mejeriet - lyckades jag med konststycket att förlägga den bärbara telefonen! Så vanvettigt irriterande!
 |
| Sagas danske kollega spelas v Thure Lindhart.född - 74 och Stenbock.. |
Kom hem vid halv nio .., tittade på danska serien Bron som den här gången kändes mindre rörigt (ja, än det första avsnittet) och jag tror att Sagas danske kollega kommer att bli bra som motspelare, ja, jag tyckte han var bra redan igår. Ibland tycker jag att Saga Norén spelar över, men man vänjer sig väl? Och ja, jag inser att det är meningen att hon ska vara just så här, men har man någonsin i sitt liv träffat en sån människa?
Inte jag, i alla fall.
Därefter Akuten, som handlade om strokepatienter, brutna revben och män som ..., ja, män som är så rara men ibland så ..., självgoda.
Så blir det måndagmorgon och pv kommer vid sextiden upp i sängkammaren och berättar om mötet med tre älgar vilka stod och kalasade på äpplen ute på gården. Kvistar ligger brutna lite här och där och mängder med frukt har dråsat på marken!
"En ko med två kalvar ..." tror jag att det var, säger pv som är så irriterad på det oväntade besöket.
Själv tycker jag att det är ganska spännande!
Hemma i Malå var renar inne i byn inget ovanligt, tvärtom, men ä l g a r .., nej, aldrig!
Nu stundar en härlig vecka med nyheter om vilka som ska tilldelas årets Nobelpris; först ut är medicinpriset (eller fysiologi, välj själv).
Och i Marocko är människor våldsamt upprörda över vår regering som funderar på att erkänna Västsahara och Ikeas marockochef kan nog hålla sig för skratt .., ty nu blir det bojkott av svenska företag och varor.
Det är nog inte alldeles enkelt att vara utrikesminister och balansera på slak lina, tänker jag.
Dagens fönster ...
"I onsdags i förra veckan fastnade något i håven när jag var på besök i Herrljunga. :-)"
Så skriver Ulrika som varit på vift och hade håven med sig.
Tack snälla!
"I onsdags i förra veckan fastnade något i håven när jag var på besök i Herrljunga. :-)"
Så skriver Ulrika som varit på vift och hade håven med sig.
Tack snälla!
söndag 4 oktober 2015
Knackig början på söndagen ....
Bakar bröd till fisksoppan, men glömmer att den kalljästa degen nog ska jäsa ytterligare en gång.
Brödet blir ingen höjdare.
(Kan eventuellt bero på att sömnen inte infann sig förrän vid tretiden natten mot idag. Ära vare P1:s nattsändningar. Det här med supraledare visar sig vara intressant och jag inser att dylika program nog inte främjar nattsömnen. Man blir bara piggare och mer nyfiken.)
Jag dammsuger hela nedrevåningen.
Fint!
Då kommer någon in med skor och har fullt med gräs under skorna.
Som inte tas av.
Till soppan tänker jag mig hela musslor, alltså i fina skal som simmar omkring och förgyller det hela. Pv, som cyklat till affären för att handla lite annat, men även musslor, kommer hem med musslor utan skal. För övrigt tycker han inte alls om musslor.
Sen ska han baka äppelkaka.
Då lyckas jag klicka bort receptet.
Nu kan allt bara bli bättre!
Och ikväll är det ju Akuten!
Bakar bröd till fisksoppan, men glömmer att den kalljästa degen nog ska jäsa ytterligare en gång.
Brödet blir ingen höjdare.
(Kan eventuellt bero på att sömnen inte infann sig förrän vid tretiden natten mot idag. Ära vare P1:s nattsändningar. Det här med supraledare visar sig vara intressant och jag inser att dylika program nog inte främjar nattsömnen. Man blir bara piggare och mer nyfiken.)
Jag dammsuger hela nedrevåningen.
Fint!
Då kommer någon in med skor och har fullt med gräs under skorna.
Som inte tas av.
Till soppan tänker jag mig hela musslor, alltså i fina skal som simmar omkring och förgyller det hela. Pv, som cyklat till affären för att handla lite annat, men även musslor, kommer hem med musslor utan skal. För övrigt tycker han inte alls om musslor.
Sen ska han baka äppelkaka.
Då lyckas jag klicka bort receptet.
Nu kan allt bara bli bättre!
Och ikväll är det ju Akuten!
lördag 3 oktober 2015
Dagens fönster ...
"Hej Elisabet!
Det var ett tag
sedan du fick en fönsterbild av mig - men nu får du en som jag tycker
är så fin! Fönstret finns på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå, på
sjukhusbiblioteket och meningarna som skymtar på rutan är tydligen
texter som antingen personalen eller patienterna på sjukhuset skrivit
och som sedan överförts till fönstret!
Ha en bra fortsatt kväll!
Kramen från Torun!"
// Tack snälla Torun! säger jag.
fredag 2 oktober 2015
Man undrar varför ....
Nej, det blev inget skoinköp i Halmsdtad idag heller.
Den som känner mig är inte förvånad.
Och hur i fridens dagar kan det komma sig att man tycker så förfärligt illa om att prova skor?
Jag förstår det inte!
(Men skönt att höra att du Lena i Östersund delar min skoinköpsångest!)
Dom allra skönaste skorna inhandlades på Maggans second-hand-butik på Regementsgatan i Ystad.
Femton meter från min lägenhet.
Det var som att promenera i tofflor, eller barfota.
Gabor, var märket.
Skorna kostade 70 kronor och jag hade dem i flera år!
Älskade dem högt och innerligt.
Varma skor är det värsta jag vet och helst skulle jag gå i sandaler året om.
Nej, inga skor idag heller, alltså.
Däremot lunch hos Sonja i hennes stora lägenhet på Strandgatan i Halmstad.
Sonja har - sedan hon blev änka - anmält sig som intressent till lägenheter i Harplinge eller Haverdal, men det är hopplöst .., där är ett poängsystem, du får 1 poäng för varje dag du stått i bostadskön och har du bott i villa den största delen av livet, ja, då blir det knepigt att få ihop dom poäng som behövs.
Och jag tänker att ..., om något skulle hända pv och jag inte klarar av ett stort hus, då har jag noll poäng och får nog flytta någon annanstans.
Hitta en liten, liten etta.
Man kan ju också hoppas att man dör först.
Sonjas köksbord är ungefär lika belamrat som vårt, eller egentligen lite mera. Mitt bland alla dagstidningar, Året Runt, receptböcker och papper med nedskrivna telefonnummer, står ett inramat fotografi av Gösta. Gösta i sin krafts dagar.
Jag hann aldrig vara med om dom dagarna, ändå satte han ett sånt otroligt avtryck i mitt hjärta.
Pianot står lugnt och stilla.
Ingen spelar längre.
Kanske hade Sonja planer på att bjuda oss på Guns blåbärspaj, men så blev det inte.
Det blev först ugnstekt kyckling med broccoli och blomkål, en ljuvlig svampsås, olika geléer och sallad förstås. Förrätten var en stekt skiva bröd med gravad lax, dill och citron.
Sist av allt - då satt vi i soffan -, kom hon med toscaäpplen med vaniljvisp till!
På hemvägen svängde vi förbi K-rauta och pv införskaffade en ny duschslang, sen hemåt och så hittade jag ett sms i min mobil där firherrinnan frågade om jag var sugen på ett bad och egentligen var jag inte så värst sugen .., men jag ringde och sa att okej .., och så blev det.
Efter badet, när endorfinerna skuttade runt i kroppen, glömde jag det där med det missade skoinköpet och tänkte att det ändå finns saker som är viktigare här i livet än skor.
 |
| Halmstad idag ... |
Nej, det blev inget skoinköp i Halmsdtad idag heller.
Den som känner mig är inte förvånad.
Och hur i fridens dagar kan det komma sig att man tycker så förfärligt illa om att prova skor?
Jag förstår det inte!
(Men skönt att höra att du Lena i Östersund delar min skoinköpsångest!)
Dom allra skönaste skorna inhandlades på Maggans second-hand-butik på Regementsgatan i Ystad.
Femton meter från min lägenhet.
Det var som att promenera i tofflor, eller barfota.
Gabor, var märket.
Skorna kostade 70 kronor och jag hade dem i flera år!
Älskade dem högt och innerligt.
Varma skor är det värsta jag vet och helst skulle jag gå i sandaler året om.
Nej, inga skor idag heller, alltså.
 |
| Köksbordet. Man känner sig hemma. |
Däremot lunch hos Sonja i hennes stora lägenhet på Strandgatan i Halmstad.
Sonja har - sedan hon blev änka - anmält sig som intressent till lägenheter i Harplinge eller Haverdal, men det är hopplöst .., där är ett poängsystem, du får 1 poäng för varje dag du stått i bostadskön och har du bott i villa den största delen av livet, ja, då blir det knepigt att få ihop dom poäng som behövs.
Och jag tänker att ..., om något skulle hända pv och jag inte klarar av ett stort hus, då har jag noll poäng och får nog flytta någon annanstans.
Hitta en liten, liten etta.
Man kan ju också hoppas att man dör först.
 |
| En gång spelade han golf ... |
Sonjas köksbord är ungefär lika belamrat som vårt, eller egentligen lite mera. Mitt bland alla dagstidningar, Året Runt, receptböcker och papper med nedskrivna telefonnummer, står ett inramat fotografi av Gösta. Gösta i sin krafts dagar.
Jag hann aldrig vara med om dom dagarna, ändå satte han ett sånt otroligt avtryck i mitt hjärta.
Pianot står lugnt och stilla.
Ingen spelar längre.
Kanske hade Sonja planer på att bjuda oss på Guns blåbärspaj, men så blev det inte.
Det blev först ugnstekt kyckling med broccoli och blomkål, en ljuvlig svampsås, olika geléer och sallad förstås. Förrätten var en stekt skiva bröd med gravad lax, dill och citron.
Sist av allt - då satt vi i soffan -, kom hon med toscaäpplen med vaniljvisp till!
På hemvägen svängde vi förbi K-rauta och pv införskaffade en ny duschslang, sen hemåt och så hittade jag ett sms i min mobil där firherrinnan frågade om jag var sugen på ett bad och egentligen var jag inte så värst sugen .., men jag ringde och sa att okej .., och så blev det.
Efter badet, när endorfinerna skuttade runt i kroppen, glömde jag det där med det missade skoinköpet och tänkte att det ändå finns saker som är viktigare här i livet än skor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)