Idag är det Efit .....
Ett
foto-i-timmen, alltså.
(Det vill säga, ungefär som vanligt när det gäller mig ...).
Andra som är med hittar du
här.
Kom med du också!
Och tack
Ulrika som påminde igår!
Vi har varit vakna betydligt längre, men då kom jag inte ihåg det här med fotograferandet.
Men vid 8-tiden har jag skjutsat in pv till med sitt flimrande hjärta till akuten.
Igår skickades han hem utan åtgärd och han var mer puttrig än jag tror att jag sett honom tidigare.
"Hela helgen till spillo!" sa han syrligt.
Nu hoppas vi på elkonvertering och att han får komma hem - pigg och kry - och känna sig kraftfull som vanligt.
Vid 9-tiden tittar jag till lilla Nelly som i måndags blev biten av en huggorm.
Efter snart en vecka är hon sååå mycket piggare och när jag upptäcker att hon ratat den vanliga maten ("nej tack, leverpastej och grillad kyckling tycker jag vore det bästa, nu har jag ju vant mig vid sån mat!" tror jag att hon tänker) och helt enkelt lämnar matskålen med hälften av innehållet kvar, då inser jag att nu är hon snart som vanligt.
Dessutom morrrrade hon åt katten Sigge i morse.
Jodå.
Just det.
Just innan 10.00 ... kommer jag ihåg att ta in morgontidningen.
Här, på landet, där jag kanske ser tio människor per dag - om ens det -, blir det som att leva i en skyddad verkstad. När jag tidigare på morgonen körde hem från Halmstad och då lyssnade till norska journalisten/krigskorrespondenten Åsne Seierstad tänkte jag just den tanken - hur oerhört priviligierade vi är, vi här i Norden -.
Här är en
länk till programmet.
Helt klart värt att lyssna till!
Just innan 11.00 .. far jag omkring med dammsugaren här nere och råkar då passera skålen (inhandlad i Ghana i somras) med äpplen. Jag är ingen stor äppelätare, men se dom gröngula äpplena på bilden, plockade från det lilla trädet nere vid vägen, dom äpplena ä l s k a r jag!
Dom är precis lagom av allting!
"Kan det vara Signe Tillisch?" frågade jag pv igår.
Njaaa, han tyckte sig känna igen namnet, men var inte helt säker.
(Eva i Tyresö gissar på
James Grieve).
Klockan 12.00 .., då tittar jag på dopet av den lille prins Nicholas.
Ååå, det blir en svettig tillställning med en storasyster som på inga villkors vis vill sitta stilla
och föräldrar som blir allt mer nervösa och till och med mormor Silvia tycks aningen orolig.
Sen försvinner den där lilla tösen med så mycket spring i benen, ja, hon och hennes kusin fick nog gå ut i lekrummet, om där finns något sådant och jag ler och tänker att barn är sig lika.
Egentligen tycker jag att det här med kungahuset är helt uppåt väggarna - detta att ärva ett uppdrag -, men det hjälps inte, jag sitter som klistrad vid bröllop och dop.
Så är det.
Klockan 13.00 kör jag in till stan och hämtar hem pv som nu fått sig en stöt och mår bra.
Två andra patienter - med samma förmaksflimmer - fick också elkonvertering idag och hade, precis som pv, blivit hemskickade igår.
Man kan ju fundera på om kardiologen var less och ville putta över detta till dagens läkare?
Svänger sedan förbi affären.
Hjälper M i kassan med ett postärende och tänker att jag älskar mitt jobb.
I foajén står Ingvar Oldsberg och försöker kränga bingolotter.
Tänk, att jag blir glad varenda gång jag sätter tillbaka kundvagnarna och ser honom.
Klockan 14.00.
I bilen berättar jag om den lille prinsen som döptes och den så uppenbara stressen hos föräldrarna och att man precis förstår känslan .., att hålla god min och le, när man kanske mest av allt vill att allt ska vara över. När vi väl är hemma och pv småpratat med finaste grannen Göran - som för övrigt snart inte längre är vår granne, en advokat med familj från Sthlm blev köpare av huset - och jag gjort i ordning kaffe, går jag förbi rumsbordet. Där samsas en fågelfjäder, ett par pärlörhängen, två små snurrgrejor vilka inhandlades på Bornholms konstmuseum, en ljusstake med diverse snäckor och stenar (tack Bente!) och en virkad duk (som borde strykas), även den en gåva från norska Bente.
Och så mynta och rosmarin från landet.
På Instagram finns den ena inredningssidan efter den andra och det övergår mitt förstånd hur alla får till det så perfekt? Allt stämmer! Här är dörrkarmar grågula och dörrarna av olika slag och jag tänker (oj, vad jag tänker!) att vi kommer aldrig att få det på det viset, så där som på Instagram.
Det kanske man inte behöver heller.
Klockan 15.00 ... har pv tänt en brasa i kaminen och ägnar sig åt att rätta prov i Matte 1.
 |
| Pv säger tvättklämmor. Jag klädnypor. |
Klockan 16.00 går jag ut en sväng till växthuset.
Passerar klädstrecket och och funderar på att göra ett forskningsprojekt angående detta att klädnypor av plast har blivit så vanvettigt spröda. Jag undrar hur många som har gått sönder i sommar?
Någon annan som delar den erfarenheten?
Klädknypor av trä inhandlades på Bornholm och ska hädanefter få göra tjänst här.
Vid 17.00-tiden rättas det prov igen.
Det har varit paus ett tag.
Just innan klockan är 18.00 blir det kaffe i vardagsrummet och jag gör mig redo för att titta på brittiska Akuten, från London. Det är strokepatienter och en man med blindtarmsbekymmer och en liten tös har stoppat små legobitar i näsan ( i alla fall en) och där en liten tant som ramlat omkull på golvet, förlorat massor med blod o
ör verkligen.
Nu stundar middag ..., och det är mörkt såväl ute som inne och blixtbilder tar jag aldrig, så jag tackar helt sonika för mig.
Steel City Anna .- hon som tar så fina bilder -, säger i en kommentar att hon
aldrig skulle kunna vara med på Efit, för hon gör samma saker varje dag. Jo, jo, vem gör inte det? Bor man därtill på landet med nästan inga grannar, då händer minsann inte mycket. Det är så mitt liv är. Nåja, jag varnade Efitvännerna.
