Mitt eget bästa ..... 
(Dragning nu på torsdag ...).

Em hjälper Guy med disken ..., eller maten.

Jo, men det vet jag vad det är; den glädjen och tacksamheten handlar om den unge mannen som vi i början kallade för Em, men som heter Winai.

Det var han som hjälpte Guy (då i Thailand) när han kasat omkull med sin motorcykel och skadat sitt knä och Guy berättade om den här då unge pojkens tillvaro och så tog allt sin början.

Så här såg det ut hemma hos Em.

Jag frågade om någon kunde tänka sig att vara med och stötta honom, så där så han kunde få en riktig utbildning? Jodå, det blev ett gäng som hakade på och det har verkligen varit så innerligt roligt att få vara med om detta!

Utanför verkstadsskolan .., nu är han snart bilmekaniker.

För någon vecka sedan skickade jag den näst sista överföringen med pengar till Winai.
I januari går den allra sista omgången iväg.

Tänk, att vi har klarat det!!
Tänk, att ni vågade hoppa på tåget!!
 Det handlar min glädje om.

Dagens fönster ...

Ja, jag fortsätter med fönster från Kuba.
Tack snälla Lena/Motvillig Blogg som hade med dig fönsterhåven!

S o m   jag har letat små filmer från Kuba, men det är inte det enklaste .., många visar sexiga bakdelar och det är väl inte så pjåkigt, men inte riktigt det jag tänkt mig.

Här finns en film i alla fall.
Så där så man kanske anar känslan.
Den är på tyska.

Idag ...

Det är den allra, allra vackraste av höstdagar!
Jag cyklar till Steninge och pysslar om friherrinnans fina katt ..., ger honom mat .., håller i honom och småpratar lite och sen hemåt igen.

Vid vandrarhemmet ser jag innehavaren sitta ute på den stora altanen och luta sig mot väggen.
Jag vinkar, men får ingen vink tillbaka .., när jag kommer närmare ser jag att hon nog har somnat.
Det ser skönt ut och väggen är säkert solstrålevarm.

Cyklar vidare.
Stannar till vid Glassvik och tar en bild.
Den här ovanför.

Och så hemma.
Det här är grannens tomt; dom som ska flytta hem till Småland.
I bara sex år har jag bott här i Stensjö, men likafullt känner jag en slags sorg över att förlora Gun och Göran, dom här så oändligt vänliga grannarna.

Gösta ...

Det är lite som med Gösta ..., det är knappt man hinner lära känna dem, så är det färdigt.
Som att befinna sig på ett tåg - som är livet - och det stannar lite här och där och släpper på och av passagerare, man reser tillsammans till nästa station eller där nästa och sen fortsätter tåget och nya kliver på och av.
Just så känns det.

Lyssnade förresten - apropå ingenting - till Tankar för dagen i morse.
Intressant. Tankeväckande.

Pö om pö ...

... tömmer grannarna sitt bohag.

Snickerimaskiner och virke hamnar hos dotter och svärson i Västergötland.
Bil och släpvagn packas till bristningsgränsen.

Det finns inte ord för hur mycket jag kommer att sakna Gun och Göran!

Nästan en drömvecka ...

Efter tre dagars ledighet brukar jag längta tillbaka till jobbet.
Nåja, det gäller inte när det är  s e m e s t e r  .., men i alla fall när höstmörkret kommit och det där att sitta nere vid stranden eller kasta sig i havet inte längre är vardag.

Veckan som kommer, då har jag tagit ledigt tisdagkväll, vilket innebär fyra lediga dagar på raken!
Lycka!

 I fredags upptäckte jag till min förvåning att Erik - som annars alltid fyller in varor - stod i kassa 2, det vill säga, den kassa som inte har med post och spel att göra.

"Men Erik! Har du börjat i kassan!?" utbrast jag och han loooog och sa att ja, egentligen var det väl bara tänkt att han skulle hoppa in lite, mer som när han råkade gå förbi och det var kö, men nu stod han där i alla fall och han gjorde det med den äran.

Jag frågade om han ville stå kvar och jo, det ville han gärna, det här var ju så jätteroligt!
Ja, tänk .., att det är det verkligen!
Och ung som han är - nybliven student -, fastnar fyr, - och femsiffriga plu-nummer lätt som en plätt i hans hjärna och lägger sig fint i någon minneslåda och det är inte tio nummer vi har, nej, kanske ett hundratal att lära in!

Av bara farten lät jag honom ta sig an några postärenden och visade vad som är extra-viktigt och lite annat och det gick jättebra!

När det var dags för min kafferast - då var han klar för dagen och slog sig ner i personalrummet -, kom vi att prata om det här med att arbeta i butik och hur himla roligt det kan vara och vikten av att känna respekt för det man arbetar med,  ä v e n  om det bara är under en kort tid i ens liv och även om det, av många människor, betraktas som ett skitjobb, nånting man kan syssla med om man nu inte får nåt annat här i livet eller inte har begåvning nog för att läsa vidare.

Det har sannerligen Erik, men det ska bli roligt att ha honom som arbetskamrat under tiden han hoppar in hos oss. I alla andra butiker där jag har arbetat, har där även funnits pojkar/män i kassan, men inte hos oss, här är det bara Joakim (som hoppar in akut) eller chefen (samma sak där).
Det är synd, det är trivsamt med både-och och världens snabbaste kassörska, det var i alla fall Filip på Ica Supermarket i Ystad.

Igår, under ett besök i stan och i en annan butik än vår, kom plötsligt Louice fram och småpratade.
Louice och jag själv arbetade ofta kväll tillsammans tidigare och det var en en fröjd att ha henne som arbetskamrat!.
I väntan på att veta vad hon vill studera till, arbetar hon på Ica Maxi och det var så roligt att se henne!
Lite småprat så där .., en kram och så hejdå.

Efteråt var jag varm i hjärtat.

Dagens fönster ...

Från den motvilliga bloggerskan Lena i Västergötland kommer här ett alldeles perfekt söndagsfönster .., fångat i .., Kuba!

Tack snälla! säger jag.

Ledig lördag ...

Så här såg det ut våren 2013 ....

Och vi har varit ovanligt energiska.
Växthuset har höststädats .., plantor klippts ner och ryckts upp .., frön har tagits tillvara.
Inte blev det någon stor skörd av till exempel physalis,  men den var väldigt god, den där lilla pyttefrukten som pv bjöd på. 
Sämst blev det med gurka.
En enda en skördade vi i sommar!

Och det blir diskussion om när växthuset byggdes.
"Vi har haft det i två år ...", säger pv tvärsäkert och jag framhärdar i att detta är tredje året.
Tack och lov att man har en blogg att kolla upp sånt i.
Jodå, detta är verkligen tredje sommaren som vi har glädje av växhuset Odla!

Medan jag letar efter växthusbeviset .., snavar jag över andra bilder.
Åååå, här är ju träffen i Ystad på Marinan, tillsammans med arbetskamraterna från lilla Fridhems Livs! Med glasögon till höger sitter underbara Åse som var en klippa, lugn och trygg och alltid på gott humör - åtminstone utåt -. (Ja, jag tycker att är man på jobbet får man kämpa på och inte ta med sig dåligt humör hemifrån .., att man är ledsen är en sak, men ilsken, njaaa ) och snett mitt emot henne sitter fine chefen Anders Olsson från Sjöbo och i rosa hans fru Susanne som inte arbetade hos oss. Närmast kameran stöttar Patryk sitt huvud. Det var Patryk (som lärde mig att kasse heter reklamufka på polska, han har nämligen polskt/tjeckiskt ursprung) som jag bekymrade mig så över .., hans fokus låg minst av allt på jobbet, men han var så charmig och go, så där så det räckte och blev över. Nu är han framgångsrik affärschef i Danmark och ska snart bli pappa. Jo, jo.

En till bild hittade jag, men den var från 2012.
Liten holiday i London tillsammans med Emma .., det var i mitten av september och vi hade med oss på tok för varma kläder.
Mest hela tiden gick Emma och stirrade i sin mobil, allt medan jag försökte få henne intresserad av Londons historia. Det gick väl si så där .., om man säger så.
På sightseeingturen togs den här bilden och vi log mot varandra efteråt, mannen med kameran och jag själv.
Vad var då det bästa med den resan?
Jo, en middag på en thailändsk restaurang inte långt från hotellet i Kensington .., en middag då jag råkat beställa aningen för het mat (kryddstark), så där så jag omedelbart började hicka och fick basröst och Emma skrattade så tårarna rann.
Sånt kan - underligt nog - bli ett bestående minne från en resa till London.

Lördagsfönstret ...

Igår, det var när jag var ute med hundarna, ringde mobilen.
Det var friherrinnan som ville bjuda på 11-kaffe med hemgjord ostkaka?

Nu väntade jag på ett telefonsamtal ("Vi ringer upp dig på nummer ..., klockan 10:45) från Hässleholms sjukhus; ett samtal som i alla fall inte kommit när klockan närmade sig halv tolv och då struntade jag i att vänta och åkte till Steninge, till ostkakan och till friherrinnan.

Efteråt, när vi suttit i vardagsrummet och njutit av allt det goda och pratat om det förfärliga som hänt i Trollhättan och om friherrinnans stundande smålandsresa .., och när jag då var på väg ut till bilen, ja, det var då jag upptäckte hennes lilla, lilla fönster som vetter mot öster.

Det är en del av det fönstret som syns på bilden.

Dagens fönster, några bilder och ett ben ...

Så här ser det ut där jag sitter just nu.
Det är ljusare ute än på bilden, men för övrigt .., jo, då är det så här.
Bilderna som står uppradade är en slags mentala livlinor, eller kanske mer .., som nånting att binda upp minnena på - guldstjärnedagar som promenerat rakt in i mitt hjärta -.

Det är stranden i Steninge och alla baden förstås .., det är glädjen över Nelly och att hon inte gick hädan efter ormbettet ., glädjen över en omtänksam pv som ligger där i sängen och tar hand om henne .., och där är en bild av stranden på Bornholm; dom där ljuvliga sommardagarna i början av augusti!

Kanske känns såna här bilder än mer viktiga när världen ser ut som den gör?
På väg hem från jobbet igår lyssnade jag till nyheterna i P1 och en intervju med Trollhättans presschef, och jag - som inte visste vad som hade hänt - förstod ingenting.

Journalisten som intervjuade den till synes chockade presschefen, hon agerade likt en hyena som
fångat ett byte .., det var den mest osmakliga intervju jag någonsin lyssnat till och jag ville skrika högt att "MEN SLUTA! GE DIG!" till kvinnan i studion. Det var vedervärdigt.

Under hela arbetspasset igår var det ett enda elände med mitt högra knä, där den första protesen hamnade.
Så här såg det ut senare på kvällen.

Tidigare på dagen tittade jag in i charkrummet och såg hur Marie fixade fina mackor till försäljning och jag hämtade min mobil och tog några bilder och en av dem hamnade på Instagram.
Då kom Bodil och frågade om jag möjligen kunde tänka mig att lägga upp ett hemköphaverdal-konto på Instagram eller Facebook och så sköta om det.
Jag sa att det kunde jag tänka mig .... :)

Att arbeta dag - som igår - är roligt som omväxling.
När mitt pass var tillända, slog jag mig ner en stund i personalköket och så blev det lite småprat med Marie och Madeleine; båda hade lunchrast.
Marie hade hittat mitt konto på Instagram och satt och tittade på mina döttrar .., "jo, men titta här Bettan, här ser man klart likheter mellan dig och ...!" och jag böjde mig fram och tittade och log.
Och så fick jag se en bild på hennes tre barn.
Två töser och en minsting som är lillebror.
Precis som mina egna.
Om det pratade vi och jag försökte - utifrån bilden - säga hur jag trodde att barnens karaktärer var.
Så roligt det var!

Och sen alltså hemåt till verkligheten.
Eller till en parallell verklighet.
Till vansinnesdåd i Trollhättan, sorg och bedrövelse.

(Och just nu spelas detta från SVT ...,precis vad man behöver höra!)

Torsdagfönstret ...

Hej

Skickar ett fönster som kommer från Lissabon, en väninna har varit där.
Tusen tack för vinst och lavendeln. Ljuvlig doft i vårt kök.Älskart.

Kram Barbro/Babsan

// Tack Barbro!
Och ni som följt med längs vägen här i bloggen, ni vet förstås att jag älskar sånt här. 
Och nu gäller det alltså Lissabon.




Har ni gott om tid (ja, ungefär fyrtio minuter) så kan ni - via filmen här ovanför -,  ta er en tur till Lissabon på vintern! Filmen är gjord av en estländare som nog hoppas att finna Den Rätta just i Portugal ,-)

Det bästa för annannan i Porto ...

Hej Elisabet,

Då får mitt bästa bli det här.
Det är lite långt, och jag hoppas att det inte är störande personligt.

Liksom du var min mamma väldigt omtänksam och hade blick för människor. Framför allt gav hon bort, och gav tips om böcker. Det är flera som har sagt till mig sedan mamma gick bort att "tack vare din mamma har jag läst så många intressanta böcker". Det var i mammas anda som jag skickade En piga bland pigor till dig, och Och Skånes somrar ila, förstås. Hon hade köpt pigboken, och Ingrid Sjöstrand var hennes favoritförfattare. Både att du lottar ut den här boken i glädjelotteriet, och att du köpt den andra att ge till din syster, det är också precis i mammas anda, och det gör mig så varm om hjärtat precis nu.

Pigboken hade jag ju inte direkt tänkt att vinna tillbaka, men det där armbandet är jag gärna med i lottningen av! (Jag har på mig de samlade vita som jag vann för två år sedan nästan varje dag, nu tillsammans med ett metallfärgat jag fick av två av mina medarbetare som har blick för vad chefen tycker om).

Stor kram

annannan

Ledig dag ....

Och på bänken i köket ser det ut så här.
Eller: såg ut så här.

Med posten kom - för en tid sedan - två paket Släppträskbröd och det kan jag lova er, att det har inneburit åtskilliga hallelujamoment var gång jag gjort mig en macka.

Gott tunnbröd, då räcker det med lite Bregott som pålägg.

Hur ser din drömmacka ut?

Eva på Frösön ...
Min drömmacka är en räkmacka, gärna på grovt bröd. Många räkor, ägg och majonnäs.
Det är fina grejer det. 

Babsan i Uppsala ...
Skogaholmslimpa med skivad Arbogapastej och min egenhändigt inlagda gurka och mjölk i min stålmugg 

Friherrinnan i Steninge ...
Mitt nybakade grova bröd med en god grov pastej och inlagd hemmagjord smörgåsgurka. Det är mums!

Gunnar i Vaplan ......
En vanlig limpa med ost på och en kopp varm mjölkchoklad, de e grejer de (just nu för tillfället min favorit). Favoritmackan kan variera vecka från vecka :-) 

Ann i Göteborg säger så här ...
Åh, jag kan både höra och smaka hur gott det är! Jag hade aldrig smakat tunnbröd förrän jag träffade maken, men sedan dess är jag frälst och visst är det skillnad på de olika bagerierna!
Min favoritmacka är nog ägg och kaviar på kavring! nej, förresten, det är julskinka med senap på vörtbröd - det där riktiga med russin i!

Anna i Porto (annannan) berättar om sin drömmackor ...
Ost på fröknäcke till förmiddagskaffet. Ska jag bara välja en så väljer jag den.
Äter jag nästan varje arbetsdag.

Ägg och sill eller ägg och kaviar på grovt bröd av något slag på utflykt.

Första smakbiten av den nykokta julskinkan med hemgjord skånsk senap på något gott hembakat bröd, gärna surdeg, på lillejulaftons kväll.

Knäckebröd med mesost och en skiva päron till eftermiddagsmellanmål.

Bert i Luleå säger så här ...
Tunnbröd, med små bitar av ansjoviskryddad sillfilé, eller med löjrom.
Man är väl norrbottning! ;-)

Dagens fönster ...

Nog är det helt fantastiskt .., för tänk, under årens lopp har det kommit fönster från alla möjliga platser på vår jord!

Det här vackra fönstret .., det kommer från Kuba!

Lena, som brukar vara i Särdal om somrarna, höll i kameran.

Tack! säger jag.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Löven färgerna o stämningen!
Så fint! 

Vi njuter ...

Höstkramar från Eva i Tyresö

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa var nog paketet med alla änglaklänningarna i, som Birgitta i Hylte suttit och sytt och nu ville donera till Prematurföreningen Mirakels och STORARTATs projekt.

25 stycken små bedårande klänningar och 6 små stickade mössor som barnbarnets farmor stickat på begäran.

Barnbarnet sa: -Mormor, jag vill inte att någon ska behöva använda de här klänningarna!

Det finns änglar på riktigt! Överallt! En bor i Hylte!

 

Kram Ann.


//Ann, vi tar nyckelringen av linne nästa dragning; jag glömde den i brådskan!

Nästa omgångs vinster ....

Ja, jag har ju sagt att jag ska få med alla vinster innan lotteriet tackar för sig.

Nu ska vi se här.

Längst till vänster ser ni en gammal bok - eller mer som ett häfte - som kom från annannan i Portugal. Det är en dokumentation av hur en piga kunde ha det långt tillbaka i tiden; ett slags wallraffande innan ordet blev allom bekant. Jag hade verkligen förutfattade meningar om hur denna Ester Blenda Nordström skulle beskriva livet som piga, men inget stämde!
Den var hur läsvärd som helst!
Här kan man läsa mera om denna annorlunda kvinna.

Längst uppe till höger ser ni en kille-kortlek.
Den vinsten kommer från Östergötland; från Anne i Mantorp!

Och i högra hörnet, där tronar ett armband inhandlat på marknaden i Accra/Ghana,
Kanske trodde jag att smycken skulle bli min melodi - det var ju i den vevan jag fick så fint målade naglar -, men det blev aldrig mer än så.

Nu vet ni.

Vill ni vara med i utlottningen .., ja, men då är det som vanligt .., skicka in det som gjorde dig varm om hjärtat, så där lite extra .., posta glädjen till bisse151@gmail.com, så gör vi som vanligt.

Ni har fram till nästa torsdag på er.

Välkomna med era bidrag!
(Och ett har redan kommit, det var ellem i Skellefteå som var på hugget!)

Återbesök ....

Det är en glad och svansviftande liten Nelly som kommer till djursjukhuset i Slöinge.
Inga problem alls att gå in i väntrummet .., men sen ..., när vi ska till undersökningsrummet en bit bort .., åker öronen bakåt och såååå himla roligt är det inte längre.

Så kommer veterinären som heter Frida och är så rar och fin.
(Dessutom påminner hon om min systerdotter och bara därför tycker jag om henne, tror jag).

"Hej lilla Nelly, vi har pratat om dig, du vaaaar ju så söt!" säger hon och Nellys öron åker ännu längre bak och hamnar nästan vid svansen ..., nej, detta är inget roligt, hur mycket beröm hon än får.

Och så lyssnas det på hjärtat och kollas så där allmänt och det tas blodprov och klorna klipps och då äntligen börjar lilla pigan att slappna av.

Inte har vi lytt alla regler.
Nelly fick själv bestämma när hon ville gå ut (på gräsmattan bara), hon fick gå själv och ville hon ligga på soffan fick hon det, ville hon vara i fred i gästrummet, ja, så fick hon gå dit och lägga sig.
Morfinpillren slutade jag med en dag tidigare än vad som stod på receptet och hon blev genast  gladare och mer ..., vaken, helt enkelt.

Allt eftersom piggnade hon på sig.
Hon började äta lite-lite .., lämnade gästrummet och kom in till oss andra .., struntade i sitt "bo" (en slags åkbur) och sov under mitt täcke .., ja, lite så där.  Det fungerade tydligen det också.

Sigge, som annars aldrig kommer in när Nelly är synlig, spatserade likt en kejsare i huset.
Nu, när hon är sig själv, går han kattluckevägen ,-)

Och nu är vi hemma; den tidigare ormbitna lilla pigan har fått en bit kalkonkorv och sover gott på soffan, nära-nära den stora tryggheten Harry.

Lite senare: såja, nu har vi fått besked att alla prover var i sin ordning. Allt var bra!
Det lär vara så att ungefär 95 % av alla hundar överlever (men kan för den skull bli svårt sjuka) ett huggormsbett.
Åååå, så glad jag är att Nelly hörde till den sorten.

Det värsta ....

Jag tror inte att det finns några filmer som fått mig att bli så vanvettigt ilsken och frustrerad, som när det handlat om Ku Klux Klan och deras fasoner i den amerikanska södern.
Brinnande kors och huvor, förföljelse och annat elände.
Här är en sån film som får blodtrycket att rusa i höjden, en av de bästa filmer jag öht har sett och med en fantastisk Gene Hackman i huvudrollen.

Efteråt har jag tröstat mig med att sånt finns i alla fall inte i vårt land.

Nu ..., brinner asylboenden - eller byggnader tänkta att bli asylboenden - här, i Sverige!

Man tar sig för pannan.

Vad är det för galningar som är igång?!!

Dagens fönster ...

Det är Ulrika som fångat det här fönstret och så här skriver hon:
"Ett fönster och blommor som får mig att tänka på dig. :-)
Fångat i växthuset i Kumla sjöpark idag."


// Jag drömde om dig natten mot idag, Ulrika! Vi var på besök hos dig; du eller ni hade en lagård ihopbyggd med huset och du bäddade i nåt som liknade en gödselstack .., krattade och gjorde fint och lade en sån fin ullfilt över det hela och sa att där sover man så gott, så gott! 

Skräcken ....

Alldeles påtagligt känner jag den; den där rädslan för att stöta på en orm.
Det är såklart sedan Nelly blev biten och det är inte så att jag för den skull avskyr ormar - dom har ju  lika stor rätt att leva som jag själv -, men nu blir promenaden inte längre enbart njutbar .., nu håller jag hela tiden koll.
Fast ormar har väl gått i ide i slutet av oktober, men helt säker är jag inte?

Och även om Nelly tycks helt återställd (skuttar och har sig och är så glad, äter med god aptit .., snurrar runt av glädje när någon kommer hem eller på besök ...), får hon vänta med längre promenader tills vi får helt godkänt av veterinären.
I morgon stundar återbesök på djursjukhuset.

Och som på bilden ser det ut nästan överallt nu.
Gula - men inte prassliga - löv på marken.
Doft av jord och förmultning.

Vi går ner mot stranden till, Harry och jag själv, men viker av just innan färisten.
Alla hästarna är kvar och går och betar lite för sig själva.
Inte en enda av dem tittar upp när vi kommer.

Så slår jag mig ner på en slags bänk av vindpinade brädor som liknar drivved .., och bara sitter där och tittar rakt ut mot horisonten. 
En bit därifrån ser jag en skarv med vingarna utbredda till tork.
Vita klipphällar (ser ut som snö, men det är väl skarv-bajs?).
Några gräsänder simmar iväg .., en kråka står och tittar på dem.

Och från hamnen kommer en motorbåt puttrande .., den rundar fågelön och vänder tillbaka.
Kanske ska det läggas ut nät?

Harry gör mig sällskap.
Han lullar på lite för sig själv ..., spanar mot hästarna till .., pinkar in reviret .., noooosar på grässtrån och tuvor.

Sen går vi hemåt.
För några dagar sedan kunde jag för ett ögonblick gå precis som vanliga människor - det var på piren i Steninge -, sen har det varit alldeles hopplöst. Idag går det någorlunda. Inte en enda gång hugger det till ..., ja, om jag går riktigt  f ö r s i k t i g t  håller det.

Man vänjer sig.
Jo, liiite vänjer man sig.
Den där begränsningen.
Så länge väntar jag på att höra av herr kirurgen, han som för sex år sedan satte kniven i mitt högra knä.