Och så var det ju er glädje ....

Januari. 
Eva på Frösön berättar om sin glädje över vackra vinterdagar i Jämtland.

Prästen .., han som fick många att tråna.

Februari.
Då sprudlar Anne i Mantorp av glädje och skriver så här ...
Nu har jag klurat över vad som varit bäst och det ska jag säga, att den här veckan var det inte lätt.
Var det min födelsedag med all uppvaktning, eller min vinst i kaklotteriet med ack så goda småkakor?
Eller var det besöket hos frissan där jag hade en trevlig stund och blev fin i håret?
Eller biobesöket igår med son och barnbarn eller att programmet Grantchester inte utgått, utan att att man får sucka över den den tjusiga prästen ikväll?

Mera februari. 
Kattis skriver att för henne är det bästa enbart  t a n k e n   på att kanske vinna friherrinnans nybakade kakor. Vann hon dem? Nej, det gjorde ju Anne i Mantorp.

I februari jubilerar ellem i Skellefteå och jag sätter samman ett collage över det som gjort henne glad. Den nyinköpta sommarstugan .., trädgården .., den där anordningen för att skura trasmattor i Österbotten (bilden i mitten ).

Mars. 

Eivor som bott i Adak hur länge som helst (centerpartist och trädgårdsodlare) har tillsammans med sin man hittat en bostad i Skellefteå, femton mil bort och känner stor glädje över detta. Här står hon i luckan till Sagabiografen i Adak; hennes eget hjärtebarn och ni anar inte hur många kändisar som Eivor tagit hand om, ja, som varit där i Adak på filmpremiärer - eller i alla fall på filmvisningar -.

Mars igen. 

Då hade Helena/Cruella och hennes kollega Jenny köat i en timmes tid, allt för att kunna komma in och titta på Game of Thrones-utställningen. Så här spralliga var dom då.

April.

Då är ni minsann vårystra och det vimlar av härliga DBV-inlägg. Här ovanför är det Anna-Lena i Tumba som kalasar på grillat, kanske vårens första?

Mera april: friherrinnan i Steninge känner glädje över att kusinbarnet Emma från Dalarna är på besök. Denna friherrinna som blir min trogna badkamrat hela våren och sommaren och långt in på hösten.

Ännu mera april.

Mossfolk i Hallsberg lever sitt drömliv och får tillbringa dagarna hemma med lille Noah.

Syttende maj i Oslo ...

Barbro - Babsan - har varit flitig att dela med sig av sin glädje.

Behöver den här bilden förklaras?

Morfar och lilla Noelle på väg till eller ifrån firandet av Norges nationaldag.

Noelle som på en video säger "jeg bare elsker Petter Northug!" och lilla Noelle som nyligen har fått en lillasyster.

Juni. 

Jag hittar inga dbv-inlägg och tar mitt eget bästa. 

Resan till Ghana.

Den här "trottoaren" promenerade jag på efter besöket i den lilla skönhetssalongen och så småningom började jag känna mig lite hemma och vinkade avvärjande till nitiska taxichaufförer .., nej, nu hittade jag hem själv.

Mera juni. 

En sak är säker: går man på promenad i Accra i mörker (ofta ingen gatubelysning), så gäller det att veta var man sätter ner sin fot. Detta är en bit av en trottoar. 

För min inre syn såg jag mig falla pladask ner och protesskruvarna flyga hit och bit.
 

Den som letar skall finna .., jodå, här fanns ännu ett juni-bidrag. 

Det var Ann i Göteborg - en av dom allra, allra mest trogna när det gäller glädjelotteriet -. 

Nu har hon varit huvudperson i tv-programmet "Halv åtta hos mig" och berättar om hur vansinnigt roligt detta var. 

Ett till från juni. 

Det är Kerstin i Dalarna som har köpt en slags målarbok som gör henne så glad!

Juli. 

Då har vi inget glädjelotteri och på min blogg lägger jag in min glädje.

Augusti. 

Då har Ulrika varit i Kyrkås (detta blir ett kärt ställe för henne) och är uppfylld av glädje efteråt!

September.

Då skriver Turtlan så här: 

En mindre önskad förkylning och lätt däckad men inte helt däckad fick inte mig att avstå från en båttur när vädret var och är så fint.
Lite sjöluft är säkert bra mot virusar så vi kastade loss för en kvällstur. Riktigt längtat och det var så skönt.Sen så är det alltid lika speciellt åka hem i nästan mörker. Staden lyser upp lite framöver men annars är det mörkt. Såg några fler båtar eller rättare sagt dess lanternor på vägen hem. En massa stjärnor på natthimlen och när vi åkte in mot hemmabryggan så möttes dimman oss. Lite magiskt. Vackert men svårt att fota så bilden är från tidigare på kvällen.

Oktober. 

Gunnar räknar dagar och veckor tills det är dags att resa till Sydafrika; han ordnar med vaccinationer och andra viktigheter, ja, se den där resan var sannerligen en 70-årspresent som heter duga det. Så länge njuter han av allt det fina hemmavid. Tar en bild och skickar in det som DBV-bidrag.

Mera oktober. 

Eva i Tyresö (som just den här hösten ska få reda på att hon drabbats av diabetes), hon skickar det-bästa-bilder av frostnupna nypon. Och så firar hon sin födelsedag den 12:e oktober.

En till oktoberbild.

Allra mest fotbollstokig är nog ändå Sportiga Jenny, hon som är så otroligt ambitiös i sitt arbete på en turistbyrå i Gränna eller Jönköping och att hon håller på Blåvitt från Göteborg går inte att ta miste på.

I somras åkte hon på husbilsholiday tillsammans med sin syster och svåger och inför den resan hade ett ultimatum ställts: Jenny skulle minska ett visst antal kilo innan det blev dags för semester. 

Minns jag inte fel så fixade hon det!
Glädjen - i inlägget - handlade om snälla arbetskamrater som hoppade in när Jenny ville heja på Blåvitt.

December. 

Då händer nånting stort .., då blir Kerstin i Dalarna mormor för första gången. 

En liten mas kommer till världen och oj, oj, oj så många fina mormors-sydda-plagg den lille gossen kommer att få!

Mera december.

Ny i glasbyttan var Karin i Huddinge. 

Hon berättade om spänningen inför flytten tvärs över gården och hur bra allt gick.

Om du läser här Karin ., så lycka till!

Sist av allt , det började med Evas januaribild och det slutar med hennes decemberbästa.

Det hade bakats i bagarstugan .., och är inte detta en härlig vinterbild?

Till sist: stort tack till er alla som sååå bidragit till leenden och hjärtevärme under året som gått.
Ni är underbara!

Och såklart: Ett Riktigt Gott Nytt Åt fyllt med värme, kärlek och god hälsa, ja, men det önskar jag verkligen er alla! Och inte bara ni som har delat med er av det som gjorde er inutivarma, nej, även ni som hälsar på här mellan varven och som för mig är helt okända.

Minnesbilder ...

Det är ju på det viset, att medan man letar efter nånting särskilt, hittar man annat.
Just så var det igår när jag promenerade mellan alla bilderna från året som gått.
Den där lilla fågeln som inte gick att få skärpa på ..., den gjorde mig så glad.
Och nästan ruinerad blev jag på allt fågelfrö!

Ett alldeles underbart kuvert kom från madamen som fascineras av småkryp i allmänhet och sländor i synnerhet.

Förmodligen beror det väl på nåt evigt barnasinne, detta att jag blir så glad för såna här smådjur.
Kan det ha varit i påskas?
Jo, säkert.

Annat som gjorde hjärtat glatt.
Adresslappar med hälsningar från såväl Annika i Kävlinge som Mian i Västergötland.

Nej, man behöver inte åka jorden runt för att bli lycklig.
Det är  i n t e  avståndet som betyder nånting.
Har jag inte förstått det förut, gjorde jag det under veckan på Bornholm.
Och besöket på en av alla kyrkogårdar vi strosade runt på  - jag tror den här låg i Nexö - .., med hälsning till en mormor som inte längre finns, från lilla Matilde ..,  ååå, det värmde mitt hjärta.

Lite vass på en strand gör också göra hjärtat glatt.

Och den där rara kvinnan i Svaneke, hon som också tog ett kvällsdopp nere vid havet.
Hon som tillbringat sina barndoms somrar på ön ..., och som återvänder var sommar.

Och var var detta?
I Slöinge vid bageriet?

I Svaneke bodde vi på vandrarhem .., vi hade ett stort rum med sex bäddar (tre våningssängar) och inte var det mysigt eller särskilt ombonat, ganska sterilt och andefattigt, men där fanns en uteplats, som en liten veranda och den första morgonen slog jag mig ner ute på verandan och möttes av hundratals svalor som satt uppflugna på det som en gång kanske varit telefontrådar och det tjattrades oavbrutet och flaxades och flögs av och an.
Jag skyndade mig och spelade in ljudet och lyssnar på det ibland.
Och jag var så alldeles omåttligt lycklig!

Och barnen kom på besök och hälsade förstås även på hos sin pappa och hans fru Skåne.
Dit kom även min rödvitrandiga syster (som för dagen inte alls var vare sig röd eller randig) och då såg det ut så här.
AP brukar säga att att min syster är ... "beständig", det vill säga, hon är likadan genom alla år.
Jag håller med.
Men detta var alltså ett undantag.

Emil, 16 år (har börjat övningsköra ....) kom på besök och hade vi inte vetat det tidigare, så insåg vi att så där blir det när man bär strumpor som bara når just där själva foten börjar.

Nån gång under året, kanske på våren eller sommaren, köpte jag mig en ny kaffekopp.
Det är den som syns till höger.
Jag gillar den skarpt.

Från grannarna Ecke och Britt fick vi plantor av hösthallon.
Syrénbuskarna åkte bort och Rexxie förfasade sig .., men hur kunde vi .., hallonbuskar som blir så risiga?!  Men det ska jag säga er .., att när jag hela hösten - varje dag - kunde norpa mig de allra mest ljuvliga hallon - och inte en enda av dem var angripna av mask ! -, jominsann, det var glädje det!

Onsdagsfönstret ...

Om pv finge bestämma - vilket han inte får -, skulle julgranen stå kvar inomhus minst tills i slutet av januari eller kanske till och med ytterligare någon månad. Själv är jag precis tvärtom.
Så snart juldagarna är tillända, grips jag av en våldsam lust att plocka bort alla julsaker.
Man kan undra varför?
Är julen särskilt ångestfylld?
Kanske, men helt säker är jag inte.

Däremot vet jag hur ljuvligt det är att tänka på det nya året.
På januari och på ljuset som kommer åter, även om det dröjer.

Och till vanlig vardag.

Året i bilder ....

Januari. 
Ljuset är på väg tillbaka och glädjen över att ha svingat sig över den mörkaste tiden är stor.

Februari. 
Nya textpennor på jobbet och Johan Olsson tog VM-guld och vi firade med tulpaner.
Såväl lärka som koltrast har kommit och förgyller nu våra liv.

Mars.
Jag är på väg till Harplinge och tvärstannar och tar en bild.

Mera mars. 
Nelly älskar sol och har tagit siesta ute på altanen.
Vårlökar i krukorna.
På tv-antennen sitter koltrasten och flöjtar.

Ännu mera mars. 
Då diskuteras det hur mycket man kan böja sin tumme bakåt.
När grannar passerar nere på vägen, testar vi.
Christina Ekström i Norrtälje och Anitha i Bureå hamnar på delad förstaplats.

April. 
En liten rödhake har flugit rakt in i ett fönster och får vila ut i pv:s trygga hand.

Maj. 
Vi har varit i Skåne en sväng .... och hälsar nu på i Bjärlöv hos pv:s kusin Pia och hennes man.
Och deras två hundar.

Juni. 
Resan till Ghana tillsammans med Anders.
Flygresan till Kumasi .., kvinnan som erbjöd sig att bli hans fru - det är hon i rött -, alla skratt, all glädje, all värme. Annorlundaljuden. En resa att minnas.

Juli. 
Det har varit regnigt och eländigt medan vi varit i Afrika, ja, på hemmaplan alltså, men sen strålar solen i veckor!

Augusti. 
Vi tar en lillsemester på Bornholm ..., bor i Sandvig och senare i Svaneke .., jag tittar in i en trädgård och får träffa rara och fina Anette som lämnat livet på Själland och nu bor året-om i ett härligt hus på landet. På hennes altan (som påminner om en sån där i amerikanska södern, där någon sitter och gungar lojt i en gungstol allt medan syrsorna spelar ...) står en korg med sandaler.

Ännu mera augusti som är min favoritmånad.
Då har allt lugnat ner sig.
Tillsammans med friherrinnan åker vi till Särdal, inte långt hemifrån, och upptäcker nya stränder.
Eller: det är jag som upptäcker dem, för friherrinnan är detta inget nytt.

Augusti igen. 
På hemväg .., vi sitter på färjan från Rönne som ska ta oss till Ystad.

September. 
Skördetid.

Oktober. 
Nelly blir ormbiten och hamnar nästan i hundhimlen; i alla fall knackar hon på porten, men får vända om och det är vi innerligt tacksamma för.
Pv har hjärtflimmer.
Så här såg det ut på sal 1 i det gula huset.

November.
Friherrinnan gör mig sällskap till Antikhuset i Åkersholm .., vi kör fel (jag kör fel) och tre gånger på raken får vi vända och köra på toppen av Hallandsåsen och så ner igen.
Jag köper en bjällra som ska få träda i tjänst när det vankas Vasalopp.

December. 
Det blir en annorlunda julafton; för ovanlighetens skull stannar vi i landet Halland.
Från Skåne ansluter mina barns pappa och så Anders.
Av den senare får jag den här bilden som jag tycker så mycket om.
Kyrkan ligger inte alls långt från sonens lägenhet, men när bilden togs - ja, då fanns den i en vattenpöl -.

Det här har varit ett bra år.
Ett fint år, fyllt med värme och glädje!
Tack! vill jag säga.

//  Och till mig själv: 2014 års året-som-gick-lista, den såg ut så här. 

 2013. så här.

   2012 ....

 2011 ... 

2010 

 

Måndagsfönstret ...

När jag letade en bild till det förra inlägget, snavade jag över den här.

Ett av mina fönster i Ystad och dom frodiga pelargoniorna!

Det börjar på H ....

Ikväll hade jag i kassan den här mannen från Syrien, han som fick tanka med hjälp av mitt bankkort och så fick jag kontanter av honom i stället.

Hans namn är svårt att uttala .., det är som en harkling i början och så odor på slutet.

Jag frågade honom hur det stod till och om han börjat med judo här i Sverige, ja, han hade ju varit syriansk landslagsman i just judo och hade svart bälte och nånting mer som jag inte förstod fullt ut.

Jodå,  nu tränar han tillsammans med andra på Slottsmöllan, berättade han leende.

Och så letar han och frun efter ett hus.

"Här i Halmstad eller Haverdal ..?" frågade jag.

Jo, så var det.

Och jag förklarade att det är så himla dyrt här, då är det betydligt billigare att söka sig lite inåt landet, eller varför inte norröver, men det är klart, då blir det kanske svårare med arbetstillfällen .., och så skrev jag på en papperslapp upp hemnet.se och svensk fastighetsförmedling och sa att han skulle söka sig lite vidare omkring, men ååå, så jag hade velat ha en karta och kunnat visa honom! 

Då, när jag lämnade Ystad ....

Lite senare, när mannen tackat för sig, pratade jag med en annan kund om detta att börja om på nytt.
På helt ny kula!
Jag är så fylld av beundran för människor som vågar lämna allt och ge sig iväg till nånting nästan helt okänt .., att tvingas lära sig ett nytt språk .., försöka hitta ett arbete så man kan försörja sig .., ja, men hela alltet!

Och när jag körde hem, tänkte jag på mina egna uppbrott.
Först Malå till Lycksele, Lycksele till Sollentuna, från Sollentuna till Kungsängen, tillbaka till Malå, efter fjorton år hemma flytt till Ystad, så till Bjäresjö, till Ystad igen och så - slutligen - till landet Halland och till en man som jag ju aldrig bott tillsammans med, men allt det var ju ändå en fjärt i rymden, mot för vad alla dom som kommer nu är med om.

På allt det tänkte jag när jag någon timme senare körde hemåt i kvällsmörkret.

Det bästa .....

Från Turtlan i Karlstad, hon som snart susar iväg till varmare nejder, kom innan jul ett paket innehållande vinster till lotteriet. Det visade sig vara de allra vackraste konstkort inhandlade på Värmlands museum, om jag nu inte missminner mig.
Tack snälla Annica!

Vi delar upp det lite .., så det här - tre kort - är förstapriset:
Längst till vänster "Flicka och hund, olja, 1931" av Lasse Johnson, född 1899. Nästa bild visar "Takmålning från Gräsmarks kyrka, utförd av Erik Jonaeus år 1770".  Och kortet längst till höger "Landskap med järnvägsbro, Frankrike, olja 1923", av Arne Kilsby, född 1895.

Lasse Jonsson, värmlänningen, förälskade sig för övrigt i ön Ven utanför Landskrona och bodde där varje sommar från 1951, till sin död 1992.

Ja, men så var det ju då det här med glädjen.
Hittar ni nånting som gjorde er lite extra varma om hjärtat?

I så fall - om ni vill dela med er - är det bara att mejla den där glädjen till bisse151@gmail.com, så hamnar ni i glasbyttan och så blir det dragning på torsdag nästa vecka.

Välkomna med era bidrag!

(Tröstpriset är en överraskning).

Konsten att hålla sig vaken ....

Ja, den konsten har i alla fall inte jag lärt mig. 
Jag vet inte hur många gånger jag har krupit ner under täcket och beslutat mig för att lyssna till antingen en ljudbok eller reprisen av ett radioprogram, men det slutar alltid med att jag somnar innan det ens har gått tjugo minuter!

Mannen vid min sida är - om möjligt - än sämre på hålla-sig-vaken-konsten! 
Han slocknar inom två minuter.

I förrgårkväll gjorde jag ett försök med Lars Lerins vinterprat. 
Icke, sa Nicke.
På´t igen igårkväll. 
Samma sak .., då hann jag till avsnittet där denne filurige och härlige människa kommer till Iran och träffar en "liten sprätt i ljusblå skjorta, en hjärnkirurg", sen var det godnatt. 

Nu på morgonen tog jag tjuren vid hornen .., hoppade in där jag sist slutade och nu har jag äntligen lyssnat mig igenom hela programmet (med ett kort avbrott när Nelly spydde i sängen)! 
På en skala från 1 - 10 får Lars Lerins vinterprat en .....9:a. 
Och jag älskar hans sätt att pussla in ljud bland pratet .., raspet av en penna ..., fågelkvitter ., sånt!

Nästa på tur är journalisten Terese Cristiansson.

Efter vinterpratet och glädjen över Lars Lerin (jo, en riktig glädje .., en tacksamhet över att man lever i samma tid som honom och får ta del av den mannens tankar ...) lämnar jag sängvärmen, pv och nelly som inte har mått så bra. 

Ställer mig som alltid vid västerfönstret och tittar ut.
Häpnar! 
Snö!!! 
Eller åtminstone snöblask.

  
Mot öster såg det ut så här. 
Bengtssons hus dolt av regndroppar.
Aha, östliga vindar idag alltså.

Och jag slänger på mig den slitna yllekappan och går ut och ger fåglarna mat. 
Tre fröautomater fylls på .., pv kollar musfällan i köket, den där nio små möss mött döden, men nu äntligen tycks det vara tomt .., kanske har dom lärt sig .., eller kanske var det en hel liten familj som seglade iväg till mushimlen?

Senare idag väntar jobb och inte det minsta ont i några knän hade jag igår.
Man får ta det som ett Gott Tecken.

Radions nyheter pratar om kravaller i Växjö och någon annan stad .., kanske jullovslediga ungdomar som ledsnat på sina datorer ...?  Ja, hjälp.

Söndagsfönstret ...

Flitigaste fönsterfångerskan ever-ever .., ja, just det, ni vet förstås att det är Ulrika, hon besökte ett litet torp i Fjugesta igår och tro det eller ej - hon hade håven med sig -!

Tack snälla!

Igår ....

Piren är flera meter hög och ändå såg det ut så här!

Vilka krafter.

Bilden togs av Tommy E.

På jobbet ...

Ingen större hets bland kunderna .., mest är det kompletteringshandling och så mängder, mängder med chips och godis.

För att inte tala om alla som idag har spelat på hästar, på Lotto eller köpt Trisslotter.
När jag förundrad berättar det här för en kund som just satsat på travet, så säger han att det borde jag väl ha förstått .., det är ju för att många har ont om pengar nu efter jul och hoppas på en vinst, ja, antingen på hästar eller på nåt annat spel!

"Har du verkligen inte tänkt den tanken ..?" säger mannen.

Nej, det har jag inte.

Inte för mitt liv skulle jag våga satsa pengar på spel, om jag nu hade ont om den varan.
Pengar, alltså.

Jag skulle  a l d r i g  våga.