Full syra ....!
Kommer till jobbet en bra stund innan den egentliga arbetstiden börjar och det handlar enbart om min egen sinnesfrid; att det är ljuvligt att inte behöva rusa iväg och skynda sig med allt som ska göras och det är mycket det på morgnarna.
Och så visar det sig att ena arbetskamraten - hon som ofta drabbas av svår migrän - har fått just detta och hon är blek om nosen och säger att det kanske visar sig vara omöjligt att arbeta och sen ringer telefonen, då är det M som berättar att hon har översvämning i sin lägenhet och blir lite senare till jobbet.
Då blir det full fart!
Jag tar in kassorna och drar ut pallar med tulpaner och ved och annat .., fixar morgontidningarna och sen till mejeriet och migränkamraten tackar för sig när M kommer och det löser sig ändå, men luggen som jag plattat tidigare på morgonen, den är i n t e rak när arbetsdagen är tillända.
Det har med andra ord varit svettigt.
När jag öppnar tidningsbuntarna, då, vid halvniotiden, är detta (bilden) vad jag ser.
Det här med tiggeri är en svår sak.
I princip tycker jag att det är helt galet; vi har en man i sina bästa år som sitter utanför vår affär och får lite slantar nu och då och jag tillhör dem som ibland ger honom - såväl pengar som varma spjäll - men jag tycker helt ärligt att det är bekymmersamt (läs: helt galet fel!) att människor sitter på sina rumpor från nio på morgonen till sju, åtta på kvällen! Det kan ju inte vara ett dugg hälsosamt, vare sig fysiskt, eller för den delen, mentalt.
Och jag önskar att det på hans pappersskylt - i stället för rena tiggandet - skulle stå "har ni något arbete åt mig?"
Om detta pratar vi när pv har kommit hem.
Han ger av princip inte ett öre (allra helst inte om dom sitter och röker, då blir han moralisk) till tiggare, jo, om dom spelar musik, då kan dom få, men inte annars.
Själv ger jag för att jag hör mammas röst inom mig - eller är det kanske Samvetets Röst - och får dåligt samvete och tänker "om
detta är alternativet, ja, hur ser då deras verklighet hemma ut?"
Och jag är inkonsekvent och ger
hellre till den till synes så rara kvinnan med vänligt leende, än till mannen från Bulgarien som röker mest hela tiden.
Men när jag kommer kånkande på en säck med tjugo kilo fågelfrö för 239 kronor, då skäms jag ju ögonen ur mig om jag nonchalerar tiggaren och det har jag gjort många gånger.
Det är himla svårt,.
Å andra sidan blir jag
rasande när jag ser hur det skräpas ner!
Man kan ju bara tänka tanken om det vore alldeles intill ens egen tomt.
Och nu tänker säkert någon att "ja, dom borde få lägenheter eller andra boenden" och det kan man tycka, men ska då människor som tigger ha företräde framför andra som väntat åratal i kö?
Sånt funderar jag på och blir halvt galen, för jag har inga svar.
Så ..., just det.
Vem har sagt att livet är enkelt?
Att man har alla svar.
Jag har det i alla fall i n t e.
Ps. Om någon nu tror att pv är en snåljåp, så kan jag dementera det. Han är månadsgivare till Läkare utan gränser, till Rädda Barnen, till ett daghem i Ghana och han har haft fadderbarn i evigheters evighet och så har det varit Winai i Thailand också. Så det är
inte snålhet. Ds.
