Fredag mitt på dagen svängde vi förbi Fallnaveka i Småland.
Nelly nosade och nosade och tänkte att det var trevligt med ett nytt landskap.
Och så hälsade hon lite på Mylta som om två veckor får små valpar.
Det var underligt .., Nelly nosade henne mest under magen.
Kände hon nånting särskilt ...?
Det var ingen direkt värme, men det k ä n d e s som vår i luften.
Det doftade jord. Och mylla.
Långt där ute på fältet brukar tranorna samlas.
"Bara fyra stycken än så länge ...", sa pv:s storebror.
Här står han, storebrorsan som är en hejare på det här med energiåtervinning.
En slags punschveranda har han byggt och kanske är det inte direkt enligt en mästarsnickares ritningar, men fint blir det.
Lördagmorgon.
Vi tar pendeltåget från till Centralen, men får kämpa länge för att fatta biljettsystemet.
Biljettluckan är stängd ..., det blir att ladda ner en app.
Hur gör väldigt gamla tanter eller farbröder som inte har en modern telefon?
Väl framme strosar vi omkring på måfå.
Svänger förbi Hötorget. Pratar med en man som säljer blommor och han berättar om en slitig tillvaro .., upp i ottan och hämta blommor .., sortera och sen få allt på plats och så packa ihop alltsammans igen. Vilka långa dagar! Vilket jobb! Jag tänker på hur less vi brukar vara på att dra in pallar med varor som står utanför affären i Haverdal och så tanken på mannen från Turkiet och hans slit.
Vi ser inte alls så många tiggare som jag hade förväntat mig.
Utanför Fotografiska .., kön tog aldrig slut .., den var lika lång hela tiden. |
Jag hade planerat ett besök på Liljevalchs för att titta på Vårsalongens alster, däribland Sven Teglund målningar. Men åååå, sicken kö! Nej, jag har inte åkt till Stockholm för att stå i kö, tänkte jag och återvände till pv som just då var på shopparstråt.
Två timmar senare var det dags för ett besök på Fotografiska museet.
Vi hade promenerat dit längs Västerlånggatan och det var p a c k a t med människor .., det var som att röra sig i ett mänskligt hav ..., och att knata på kullerstensgator är inte det ultimata för knarriga knän, men det gick ändå.
Väl framme vid Fotografiska .., ja, då väntade nästa kö!
Att försöka få plats för lunchmat några trappor upp, var bara att glömma.
Minst femtio människor stod före oss i kön.
Nåja.
Vi gick något hundratal meter bort - knappt det - till båten Ånedin och satt där uppe i "salongen" med lika fantastisk utsikt som från Fotografiska och Anders satt där med oss och vi tog vanlig husmanskost och det kändes bra.
Medan vi satt och åt kom många gäster dragandes på resväskor .., jaha ja, båten fungerar också som vandrarhem och där finns ett antal hytter med gäster som bor där under längre tid.
På väg till Centralen möter vi en parad där det mesta gick i grönt.
Aha ..., det var ju Sankt Patrick.s day!, alla irländares egen dag.
Härligt, livsbejakande var det!
Det här var första gången sedan harry kom i huset som vi ägnade en heldag i city.
Så mycket vi önskade att vi hade hunnit med!
Så fort rusar tiden iväg!
Jag skrev på Instagram hur underligt det är, det här att man på hemmaplan känner sig bekväm med sig själv och sitt sätt att vara - man har till och med överseende med att man är funtad som man är -, men när jag kommer till Stockholm, då tappar jag bort den känslan.
Inte hos barnen, men i stan.
Det är som att man tappar bort sig själv.
Det är enklare på sommaren .., då har jag kläder som jag tycker om .., nu känns det bara fel.
Tanken är att jag ska hitta en ny kappa och nya skor .., men det är så annorlunda numera.
På stora Åhléns är det märkesavdelningar .., och jag går in och ut ur olika butiker och tappar till slut sugen. Men på Västerlånggatan, hos Olars Ulla, där faller jag handlöst för en tunika i det allra mjukaste linne. Det blir mitt.
Sen pendeltåg till Solna och "Mall of Scandinavia", alldeles intill Friends Arena dit vi skulle lite senare. Människor överallt! En tapasbar med vänlig hovmästare och god mat och två glas Chardonnay förgyllde tillvaron .., ja, gjorde hjärtat glatt.
Det tycks som om jag har glömt min "riktiga kamera", min lilla Canon, hos äldsta dottern.
Ja, då får det bli dom här matbilderna.
Här är det hemresefrukost hos AP och Micke ute på Ekerö (egentligen Färingsö) bland tallar och klippor. Anders hade varit där sedan i fredags och Nelly och Harry också.
Ni må tro att nu går Harry fot som en liten prins!
Mera hemresa.
Lunch söder om Jönköping (innehavarna är från forna Jugoslavien och har en meny som är otrolig riklig!) och när vi öppnar bildörrarna faller vi nästan baklänges!
Där är elva grader varmt och känns som sommar!
Mellan Ljungby och Halmstad visar termometern +13 grader!
Från Sillekrog och fram tills vi rastar vid Svartån, har vi en Saab bakom oss.
Kör jag om, kör den om.
I en timme och en kvart följs vi åt och när vi slutligen svänger av vid den här rastplasten, ja, då svänger Saaben också av!
S o m vi skrattar!
Så jag går ut och tar i hand och tackar för trevligt sällskap längs vägen och mannen säger att "det är min fru som har kört, hon tyckte att du höll så bra hastighet, ja, utom ibland när du körde lite för fort .., men då upptäckte du nog det och saktade ner ..., vi bor i Halland, det är dit vi ska och jaså, har ni också hundar .., vår är en engelsk jaktspaniel och ååå, så gammal hon verkar vara er lilla terrier, kom du lilla gumman ska jag klappa dig, ja, du var fin du ...., jaså, hon heter Nelly ..., ja, men ha en fin resa nu!"
Se det var ett härligt möte! tänker jag.
Nu gungar tillvaron .., men bara för mig, aldrig för pv.
Åker jag bil länge, blir jag nästan sjösjuk när vi väl är hemma igen.