Dagens fönster ....

Från Italien kommer det här fönstret och fönsterfångarens namn är Gino L. DiMitri.
Hur den mannen kom in i mitt facebookflöde övergår mitt förstånd, men kanske via någon matblogg?

Hur som helst:  g r a z i e!

Gino bor - enligt facebook - i Soleto i Italien.
Om ni vill veta hur vädret ser ut där idag, ja, då är det bara att klicka på den här länken.

Och om ni vill se hur ett italienskt bröllop kan te sig, då har ni möjligheten här. 
Det är Anna och Marco i just Soleto som den 30/4  2013 gifte sig och alltså snart firar tvåårig treårig bröllopsdag, ja, om nu allt är som det ska.



Och lyckliga är dom också i Soleto!
Den här tycker du nog om Ulrika. 

För övrigt tycks dom väldigt glada även i Martano.

En dörr på glänt ...

Igårkväll när jag kom hem från jobbet, berättade jag för pv om två så ..., annorlunda möten i affären.
Det är ju så här, att dom allra flesta i den lilla affären, dom säger "hej" eller "har ni badat idag" och jag säger ungefär samma sak .., "allt väl?" eller .., "så fin du är i håret, har du klippt dig?"

Sånt.
Vardagligt prat; ett slags socialt smörjmedel.
Småprat, helt enkelt.

Men ibland .., utvecklas det där småpratet till nånting annat.

Det kan vara en kund som postar ett paket till sitt barn som ligger på ett sjukhus långt hemifrån och som av en händelse tar pratet andra vägar och kunden berättar om den förtvivlan man som förälder kan känna, ja, när man står där bredvid - totalt maktlös - inför en sjukdom som är mer än allvarlig.

Efteråt kan man kasta en slängpuss till den kunden och få en slängpuss tillbaka.

Det kan också vara en kund som ser mer trött ut än vanligt och vi är ensamma i kassan och plötsligt säger kunden  (som har kommit långt upp i åren och som jag tycker så oändligt mycket om!) att  "nu vill jag berätta för dig .Bettan .."  och man får ta del av ett livsöde - eller egentligen flera - och får veta varför kunden inte kan sova om nätterna och vad som bekymrar.

Lågmält prat.
Oro som läggs på ett kassaband.

På ett sätt är det som att somliga sträcker fram en nyckel till själva hjärtats finrum - eller ger en portkoden - och så får man kliva in och slå sig ned och det är en ren och skär ynnest - den allra finaste av presenter -.

En slags innerlig tillit.

Precis så var det igår.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, ja, ni vet förstås var.

I landet Halland.

Kvistarna i lilla vasen är poppel och ni  a n a r   inte hur ljuvligt gott det doftar! På väg ner till havet passerar man ett litet sällskap med popplar; kanske fem, sex stycken - högresta och inte särskilt vackra - men hjälp, vilken doft dom sprider!

Spanade noga .., jo, där på marken - intill - fanns flera rotskott och det kan nog hända att jag smyyyger ut nån kväll och ..., ja, just det ja.

(På olika trädgårdsforum på nätet kan man läsa om balsampoppel/doftpoppel. Många tycker att det doftar myrpiss eller lösningsmedel! Ja, ja .., jag tycker ju att det röda vinet Big Zin  är underbart gott, men det fick urdåliga recensioner av dom som kan ..., så det är ju bara logiskt att nånting som jag finner överjordiskt ljuvligt doftande, för andra människor luktar som myrpiss, haha.)

En alldeles vanlig dag ...

 ... en dag då inget särskilt händer.

Man går ut med hundarna ..., tittar på Gomorron-tv .., känner sig trött mitt på dagen men piggnar till när solen kommer fram .., man cyklar till affären och står i kassan mest hela tiden - förutom när det är dags att lösa av M i charken och för ovanlighetens skull är där en ständig kö framför disken -.
Det ska skivas sotarskinka, salami och rostbiff (extrapris) och alla kunderna vill ha "lagom tunna" eller "lagom tjocka skivor", så jag låter kunden få en smakskiva, för vem vet (inte jag) vad som är lagom.

Bland alla kunderna kommer en liten tös på kanske sju år och handlar.
Allt fixar hon!
Handlingslappen finns i fickan, men hon klarar sig utan och hon packar i varorna och betalar med kort, alldeles själv. Bakom henne står äldre tanter och farbröder och bara gapar av förvåning.

Vid kvart över åtta ger jag mig av hemåt.
Att cykla till och från jobbet är som att vara i himlen .., hela tiden förändras himlen och havet och alla dofter kommer singlande i luften - från poppel till griskiss och kogödsel -.

Så här såg det ut just innan jag kom till Stora Skipås.

En bra stund stod jag där och bara tittade ut över allt detta underbara.

Dagens fönster .....

"Hej Elisabet! 

Här kommer en fönsterbild med en utomhusbassäng 50 meter upp. 
Det är min son Robert som tagit bilden. 

Hälsningar från Gunnel."


// Elisabet skriver: den för mig okända Gunnel var en av dem som var med i stöttningen av den thailändske pojken som kunde utbilda sig till bilmekaniker. Jag tycker fortfarande att det är så fantastiskt, detta att vilt främmande människor hakade på! Tack Gunnel, för både bild och stöttning.

Efter kvällspasset ...

Så här såg det ut när jag igårkväll vid halvniotiden var på väg hem från jobbet.
Då hade jag först stannat till i Steninge och lämnat ett paket till en kund och sen suttit i bilen och tänkt på alla dessa livsöden som passerar revy medan man står där bakom kassan.

Som den där flickan i tioårsåldern som just spelat fotbollsmatch (Haverdalslaget vann stort) och såg så nöjd ut .., eller mannen som berättade att hans pappa bor i Skellefteå men att dom bara träffats totalt tre gånger i livet  .., eller han som är nyligen frånskild och idag har födelsedag ..., eller kvinnan som kom in i grön badrock och vått hår; hon hade nyss badat i ett femgradigt hav och vi pratade om endorfiners påverkan på själen ..., och inte minst den äldre mannen som hade ett sånt innerligt varmt leende och berättade att han arbetat som lantbrukare, vilket var det sista jag hade gissat på!

Strax innan Stora Skipås kunde jag inte hålla mig längre, utan svängde av, parkerade vid utsiktsplatsen, letade fram mobilen och fångade det förunderliga ljuset borta vid horisonten.

Kom sedan hem till nybakade scones och berättade för pv om alla möten.

Just så.

Dagens fönster ...

.... kommer från Skinnskatteberg och det var Ulrika som tog bilden.

Ingen Shakespeare i sikte ....

Idag är det världsbokdagen.

Om ni nu inte visste det.

Helg ...

Och min tredagarsledighet är tillända. Nu stundar jobb fram till nästa helg, frånsett onsdag som alltid är fri. Tänk, att jag tycker om ordet onsdag, precis som siffran fyra.

På väg ner till havet stannade jag till .., det var doften av poppel som var orsaken!
Förutom blommande hägg, finns väl inget som doftar så överjordiskt gott som just poppel!
Jag minns en gång när harry var liten eller om det kanske var pElle som vi skulle rasta i en dunge, en bit från stora vägen och då kom den där doften singlande in och landade i nåt av hjärterummen, men jag begrep aldrig vad det var?
Var kom den ifrån?

Nu blir det kaffe ute i solskenet .,. pv är i Jönköping på vindkraftsmöte och DN väntar på att bli läst.

Dagens fönster ...

Jag tittade på bilder från Barcelona och hittade en som jag tog till dina fönster.
Den visar Centre de Cultura Contemporania i Barcelona och togs för sju år sedan.

Mycket har hänt i mitt liv sedan dess, men jag gissar att fönstren fortfarande ser likadana ut.

Kram!

Guy.

Resumé över en ledig dag ...

Två vinbärsbuskar har kommit på plats .., en kryddbänk för kryddväxter iordningsställd (men det lär dröja innan några kryddor växer där .., det ska ju bli halvt vinter igen)  ..., jag har klippt delar av gräsmattan (sen avled maskinen) ..., renbäddat i sängkammaren, dammsugit och torkat av ..., tittat på konseljen i slottet där HM Konungen meddelade vad den lille prinsen skulle heta; nämligen Alexander Erik Hubertus Bertil!
Hubertus Bertil!
För mig känns det som kaka på kaka, men det är ju hos mig det.

Och herr Lindqvist som ett längre tag (sedan Estelle fick sitt namn och han tyckte att det lät som namnet på nattklubbsdansös) befunnit i SVT-kylan, han fick nu sitta i studion där det mesta krånglade och inte var han väl i sitt esse, om man säger så.

Sist av allt så har Skellefteå förlorat hockeymatchen mot Frölunda och nu blir det spännande på söndag, ja, i alla fall för alla hemmavid som håller på "Schellet".

I Skellefteå AIK spelar Jimmie Eriksson - missminner jag mig inte är han t.om lagkapten -.
Hans farbror heter Anders och var min klasskamrat genom hela grundskolan och det här är Jimmies farmor - den omåttligt hockeyintresserade Ethel Eriksson hemma i Malå -.

Många är nog de malåbor som har en tavla signerad E.Eriksson på sin vägg.
Och tänk, en vänsterhand har hon också!

Ajöss med den! 

Knappt hade jag klickat på "klar" och vittnat om en morgon med klarblå himmel och en sol som bara flödade, så tackade den för sig. In från havet kom molnen och jag tog hundarna på promenad och hade vinden mot ansiktet och håret fladdrade åt alla håll och kanter!

Innan solen helt tackat för sig passerade jag buskar med blommande sälg.
Så fina dom är, dom där små ullbollarna!

Först ut var lärkan .., sen kom tofsviporna .., så strandskatorna (som är så underbara!) och nu är gravänderna på plats. Kanske är det hanen som bockar så elegant med huvudet - bock-bock -, eller så är det båda två? Nån slags uppvaktning, kanske?

Och högt ovanför oss flög gässen ...,  på ängen låg resterna av en fiskmås eller nåt .., bara det vita ulliga i själva kroppen - vingar, huvud och ben var borta -, det var som ett vitt nystan av dun bara!

Vi gick en runda; ner mot havet, sen rakt norrut, sen uppför åsen och det är där små sällskap av styvmorsvioler växer så fint! Ack, att man kunde stå på knä! Ack, att man hade en rejäl kamera med ett bra objektiv!

Sen kommer jag hem och hittar den här bilden i mitt instagramflöde.
Ja, ja .., nu är jag liksom inne i det kungliga och kan lika så gott bre på!
Bilden togs av Annie Leibovitz och nog måste det väl ändå vara en kvinna - tänkte jag -, som låter lilltösen stå där med drottningens handväska!

Vilken underbar bild av en snart 90-årig madame och hennes barnbarn och barnbarnsbarn!

Dagens fönster ...

Ulrika, denna flitigaste av fönsterfångerskor, drog fram håven under ett besök i Vintrosa.

Det här var fångsten!

Oväntat besök ....

I pv:s morgonrocksficka kan man fynda ...

Torsdagmorgon.
Ännu en dag med strålande sol.
Himlen är knallblå!
Och jag är ledig!
Vilken gåva.

Idag ska vinbärsbuskarna komma på plats ..., vi ska köpa målarfärg och tapeter till mellanrummet på övervåningen och jag, som räknar mig som icke-royalist, eller åtminstone inte tror på systemet med monarki, ska med glädje invänta den nye lillprinsens namn.

Ja, ni har helt rätt! Det är så inkonsekvent så det är inte klokt.

Tidigt nu på morgonen - det var just när jag skulle ladda kaffebryggaren - upptäckte jag en slags bula längst uppe vid rumpan. Så konstigt! Och jag begrep ingenting och kunde inget se heller ., men så anade jag .., fick tag i huvudet och fick loss eländet! En fästing som bitit sig fast och som säkert kommit i sängen via harry.

Fy, så vanvettigt äckligt!

Sommartid hittar pv nästan dagligen fästingar på sin kropp, oftast i ljumsken, medan jag aldrig - under åren här i Halland - har haft en enda en på mig! Men nu ..., huvva! Jag rent "hurves" när jag skriver det här och hurves betyder att man skakar till.

Nio veckor kvar tills planet lyfter till Edinburgh ...

Dagens fönster och lite till ...

Om man finge för sig att man skulle samla vissa dagar i livet på ett strå; såna där dagar som man vet att det kanske inte finns alltför många av, då skulle den här onsdagen bli en sån.

Först detta att vara ledig ., sen att sitta på stentrappan med två hundar och en katt alldeles i närheten .., att få lyssna till fågelkvitter och se hur gräsmattan har vuxit på ett par dagar!

Och sen .., tänka på gårdagen på jobbet och hur bra det blev - fast jag var så frustrerad - och inutivärmen över fina arbetskamrater ..., och så idag och besöket på Plantagen och i vår har jag hållit mig alldeles ovanligt länge, men nu brast alla fördämningar! Nu har växthuset blivit fint; jag har köpt två svarta-vinbärsbuskar (nostalgi), ännu en spirea (rat-insynsskydd ... rat =röra), några pelargonior och en porslinsveronica och en annan blomma som fjärilar tycker om och kanske nåt mera.

Sen tänkte jag .., att egentligen är det ju rabatten närmast stentrappan som borde få blomma ut rejält, för det är jag oftast sitter. Den mot uppfarten ser man ju bara sporadiskt. Korta stunder.
Jo, så nu har jag öst på.
Struntar i all färgplanering (inte helt) och tänker att kanske beror det på att man är tryggare i sig själv - eller äldre - detta att det får bli lite som det blir.

Eller så har latmasken slagit till?

Nu ler nog mormor i sin himmel ...

Infusionsövning, stod det under bilden.

Hälsning från Jämtland ...

Hej!

Idag var jag och Otis ute på en promenad.
När jag såg denna badtrappa tänkte jag på dig. Men här dröjer det ett tag till innan den kan nyttjas för bad, om man inte vill rulla sig i snön det vill säga :)

Kram Eva.

Tisdagsfönstret ...

Hej!

Lördagkväll och jag får lust att baka. Samtidigt som jag stökar med det så ser jag på kvällens avsnitt av favoritprogrammet "Sverige" på SVT play.

Där i slutet på programmet så ser man alltid ett så fint fönster.

Säkert inspelat i en studio men oavsett så är det så fint med sitt hav bakom. Nu så är det fångat till dig på paddan' med hjälp av mobilkameran.

Turtlan


// Tack snälla Turtlan!

Detalj från trapphuset ...

..... ja, från hotellet i Ystad.

Dagens fönster ...

Hotell Sekelgården ligger precis mitt i stan  - i Ystad -, och det är nära till allting.
Det här är entrén som jag tycker så mycket om och sen kommer man till en innergård - som åtminstone sommartid - är rena drömmen! Där kan man sitta och äta frukost och lyssna till rödhakesång eller någon pratglad koltrast.

På köpet får man inte bara ombonade rum, nej, även kyrkklockeklang och tornväktarens blås i luren.

Här har vi bott tre gånger och nu sa jag till pv att nästa gång, då får det bli två övernattningar, för det blir alltid så himla stressigt när vi ska ner.

Frukosten är fin. Lagom.
Inte femtioelva olika brödsorter, men det som finns räcker.
Lägg därtill fil, yoghurt, olika sorters müsli, mandlar och linfrö och allt sånt, marmelad, sylt, små pannkakor, stekt bacon, kokta ägg, tunt skivade skinkor och korvar, ost, jucie, te och kaffe förstås och så ett fat med klyftade frukter.

Här är en länk till hotellet.

Och här en underbar journalfilm från Ystad! Man kan nästan höra Hans Villius röst.