Tjopp, så .....

I veckor har jag längtat efter just den här dagen, då, när sista arbetspasset inför semestern skulle komma. Idag kom den.

Arbetade tre timmar och satt i kassan hela tiden och det var enormt långa köer, men rara kunder och det var oerhört många lådor med svenska jordgubbar som passerade på kassabandet!

Kom hem vid halv tre och då hände det att precis all energi bara tackade för sig.
Jag  formligen  s t ö p  på soffan Ektorp!
Tittade eller lyssnade med ett halvt öra till tv-prat om vad som hänt angående detta med Brexit eller inte och jag tänkte på bloggvännerna i England och på pv:s brorsdotter som engagerat sig i stanna-kvar-sidan och jag tänkte på kunden igår, han som var så tvärsäker och sa att "vi har alltid klarat oss själva!" och den äldre kvinnan som sa "fan trot".

Och jag tänkte på vilken splittring allt detta kan ha åstadkommit - mellan familjemedlemmar och mellan olika regioner -. Skottarna vill ju vara kvar. Det ska bli intressant att se vart det bär hän.

Vaknade till liv vid halv åtta.
Då hade vi tidigare - innan Den Stora Tröttheten slog till - ätit gravad lax med dillstuvad potatis ute på altanen och när var vi senast med om en sån varm och ljuvlig midsommarafton?
Nerifrån ängen vid havet hördes stora och små göra "raketen"....., men vi bara tog det lugnt.
Ingen snaps. Jag drack vatten till laxen, pv ett glas vitt vin.
Vi är sannerligen usliga festprissar.

Och nu gör vi det allra sista.
Packar väskorna.
Bokar hyrbil i Cornwall.

I morgon åker vi norrut och på söndagmorgon vid åtta går flyget till Edinburgh.
Pv håller sig på benen. Mellan varven går hans puls ner rejält, men det går alltid över.

Vi får tro att det går bra.

En fin midsommaraftonskväll, det önskar jag er alla!

Så här såg det för övrigt ut idag när jag svängde förbi den så generösa friherrinnan som gjort kransen åt mig.
Det ska jag säga er, att så många kunder som kommenterade den, så skulle hon - kransmakerskan - kunna göra sig en bra slant nästa sommar genom att sälja just såna här skapelser!

Ha det så gott nu alla rara människor!

Dagens fönster ...

Det är länge sedan man konstaterade att Närke och Västmanland måste vara rena drömmen för den som tycker om vackra hus och fönster!

Ulrika hade som vanligt håven med sig och här är fångsten.

Tidig morgon ....

Tar en tur runt tomten och njuter av allt som blommar.
Lilla Rosa Mundi är frodigare än någonsin tidigare!

Och i rabatten - den som vi breddade rejält - där är det rena paradiset!

Ingrid-Bergmanrosen fortsätter att blomma .... och blomma och blomma!

När pv målade och listade om husväggen, bestämde vi oss för att helt sonika klippa ner kaprifolen. 
Den hade vuxit upp till tegelpannorna och bestod mest av en enda stor risbuske upptill.
Nog kände jag mig aningen tveksam .., men titta, vad den har tagit sig!! 
Nu ska den andra kaprifolen få samma behandling nästa vår.

Det är dagg i gräset ..., nerifrån stranden hör jag ejdrarnas rop.
Och i morgon är det midsommarafton.

Ledig dag ...

När längtade jag såååå  efter en helt arbetsfri dag senast?
Det är inte bara det att jag den här månaden har arbetat rejält mycket mera än i vanliga fall; där är även oron över att arbetskamrater är sjuka och vad det för med sig.

Igår - efter knappt en timme bakom kassan - får jag hasta över till charken, då V blir akut sjuk och får skjuts hem. En timme senare ringer telefonen .., då har en liten Oskar ramlat i ett nässelsnår och hans mamma - som är en veritabel klippa och fixar schemat för oss alla - blir hemma idag.

Javisst, man behöver inte bry sig, men på en liten arbetsplats gör man det ändå.
Man blir på ett sätt som en familj.

Och så är det detta med pv:s hjärta.
Det vill sig inte.
Igår var pulsen så låg igen och han ringde flimmermottagningen och fick besked att ja, så kan det bli .., man ska vänta och se. Idag på samma sätt och nu ville han få skjuts in till akuten, i alla fall kunde dom väl ta ett EKG och se hur det ser ut?

Jag skjutsade in honom ..., solen flödade från en blå himmel och jag berättade om natten mot idag och rädslan när jag inte hörde honom andas .., skräcken att vakna och att någon ligger iskall intill en.
Det där hjärtat som ju är som en liten maskin .., tänk, om det får för sig att helt enkelt lägga av!
Sånt tänker man på.

Svänger förbi affären på väg hem igen .., pratar med arbetskamrater som arbetar ihärdigt med alla varor som kommit nu på morgonen ..., jag säger till Annika i kassan (som blir mamma i höst, för allra första gången) att jag har ett paket färgmedel i RESERV, ja, till håret, men i bara yttersta nödfall.
Jag har verkligen tänkt att det ska få bli naturligt grått och jag hade varit helt grå för säkert femton år sedan, om jag bara låtit det växa fritt.
Om det pratar vi.

"Bettan, jag känner INGEN som inte färgar håret ..., men du blir säkert fin i grått", säger Annika.

Och så en sväng förbi friherrinnan som sitter ute vid trädgårdsbordet och har ätit frukost.
Nu ägnar hon sig åt korsordslösande.
Jag berättar om pv och vi pratar om ett eventuellt dopp i havet och så småningom ansluter hennes kusins fru H, som å arbetets vägnar är nyligen hemkommen från Indien, från det som tidigare hette Madras.

Kulturkrock.
Kulturchock.
Ja, jag kände precis igen mig från besöket i Ghana, när jag dom första dagarna omöjligen kunde sortera intrycken!
För H:s del var det annorlunda.
Hon reste ensam och mötte en helt annan värld på egen hand.

Så har den här morgonen varit.

Lediga-dagsfönstret ...

Så fint, så fint .., kommer från madamen i Närke, nämligen Ulrika.

En slags resumé ....

Så har sommarschemat på affären kommit igång och igår var vi för första gången på länge gott om personal och det var helt ljuvligt! Måndagar och tisdagar arbetar jag alltid tillsammans med Malin, men nu hade vi  hjälp av Hampus som blev kvar till kvart över sju och det gjorde ju alltihopa! 
Malin hann ta hand om all tobak som kommit och Hampus tog postburen som var absolut fullpackad och jag hade kassan.

Sommartid vimlar det av ungdomar i affären! 
Här är Emma. 
Hon är kusindotter till friherrinnan, bor i Dalarna men arbetar extra när familjen är i Steninge och hon är - sin ringa ålder till trots - helt självgående! Igår fyllde hon sexton år! Så rar och fin!

Och till min stora glädje upptäckte jag att Josefine ställer upp ännu en sommar .., det är nog den fjärde på raken!

Josefine läser nån slags teknik i Linköping och är en formidabel klippa .., och gissa, hur skönt det är med sommarvikarier som redan kan allting och vet hur det fungerar med post och spel.
Hennes lillasyster Cornelia arbetar också hos oss i sommar - hon är nog den gladaste människa jag har träffat - man kan tro att hon har vunnit högsta vinsten på Eurojackpot var gång hon står i kassan!
Härligt! 

Kom hem just innan halv tio .., totalt dödens slut på (jag har ännu inte börjat nedvarvningen så där på allvar ....), stöp i loppisfåtöljen .., slötittade på fotboll i tv .., pratade med pv som haft flimmer i princip hela dagen (så snart han tar hundarna på promenad osv) ..., och så läste jag Hallandsposten där Hilda hade ett stort reportage från helgens rockabillykväll i Halmstad. 
Hon skriver så bra och Patrik hade tagit bilderna! 
Tänk, så roligt att kunna arbeta tillsammans. 

Nu ska jag göra mig redo för ännu ett jobb-pass. 
I morgon stundar ledig dag och sen bara två dagar kvar innan det är semester. 

Ja, jag vet .., jag längtar nästan ihjäl mig efter ledighet!

 

Dagens fönster ...

Hej! 

En Tornedalsturné idag. Här ett fönster från kultur- och konstcentret Dränglängan, i Svanstein där vi gjorde ett kort stopp. Vackra saker i vackra byggnader i en oerhört vacker trakt.

//Bert

 

Tack Bert! säger jag. Och så perfekt med cykel-glimten där i högra hörnet!

Jodå, det ska jag ....

Jag undrar vad arbetskamraterna ska säga eller tänka när jag nu börjar dra ned på tempot ...

Litet bo jag sätta vill ...

Inför sjösättningen av den stora segelbåten (eller den större) hittar pv ett gammalt getingbo, inne vid stickkojen. Så vackert det är!

Frasigt .., som ett dygnsgammalt wienerbröd!

Och inuti .., de allra vackraste pentagoner!
Ja, så säger ju inte jag, utan matteläraren ..."regelbundna femhörningar", ja, men just det ja.

Dagens fönster ....

Godkväll!
 
Ett fönster från Raggarön. Här inne byggs det ekor.
 
Kram Babsan 

// Tack snälla Barbro!! säger jag.

En söndag ...

... men det kändes som en måndag, då den lediga fredagkvällen förvandlades till arbete.
Nåja, det går det med.

Slog mig ner en stund i fikarummet innan det var dags att dra på sig jobbarkläderna .., ställde blommor hemifrån på bordet och läste förra veckobrevet.
Johanna och Joakim - storebror och lillasyster - och Carina förstås, hade haft förmiddagen tillsammans och nu var det Madelenes och min tur att ta vid.

Vilka underbara arbetskamrater man har!
När jag upptäckte att jag glömt att söka ledigt för helgen i slutet av juli, då, när AP och Anders firar 40, resp. 30-åriga födelsedagar, greps jag av lätt panik.
Joakim erbjöd sig att ta min söndag (vi byter, jag tar hans nästkommande söndag) och så skickade jag ut en förfrågan via sms och undrade om någon kände för ett lördagspass, från halv tre till kvart över nio.
Hur många ungdomar tror ni drömmer om den saken ...?

Men Madelene svarade att jo, det var lugnt,. hon kunde ta det.
När jag igår tittade på hennes schema för den dagen och såg att hon redan arbetar från halv åtta på morgonen, tänkte jag att hon nog inte upptäckt att det blir ett jättelångt pass.
Jo, det hade hon.

"Det är klart att du måste få åka på kalaset hos dina barn och jag har semester sen, jag hinner vila upp mig!" sa hon leende.

Jodå.
Änglar finns.

Nåväl.
Vi delade upp gårdagspasset från halv tre till nio i tvåtimmars-omgångar. En tog kassan, en golvet.
Och när jag stod där och frontade bland flingor och sylt (och häpnade över en till hälften uppäten förpackning med halländska jordgubbar, så där bara instoppad och gömd i sylthyllan ...), kom det här glada paret och frågade var torrmjölk fanns?

Det visade sig att dom var från trakten av Bath i sydvästra England och jag berättade om vår stundande resa till Skottland nu på söndag och då blev det en stunds surrande.

"Du måste vara medveten om att där finns gott om små förfärliga mygg den här tiden på året och så är det ljusa kvällar och nätter ...", sa mannen leende och jag förklarade att det nog var okej, ja, är man uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter .., då vet man.

Vad gjorde dom då här i Haverdal?
Jo, det här var deras tredje resa till Sverige; dom hade tidigare besökt Stockholm och trakten runt Mälaren .., dom hade varit på Gotland och i Ystad och nu hade dom åkt först till Rotterdam och därifrån cyklat genom Danmark, tagit färjan till Göteborg och nu var dom alltså här.

"Men vår dotter har tagits in på sjukhus, så nu ska min fru ta ett billigt flyg hem ...", sa mannen.

Hur många gånger har jag sagt att alla dessa spontana möten är det bästa med jobbet?
Tusen?
Ja, men så är det verkligen.

Kom hem vid tjugo över nio och hade så ont i mitt gamla protesknä, ja, så där så det kändes som om det skulle sprängas! Pv hade hjärtflimmer och låg på soffan och tittade på fotboll och sigge var keligare än någonsin och fann sig utan knot att ligga på mina magar och bli ompysslad.

Det här med pv:s flimmer är tydligen nånting som inte alls är oväntat och han ska inte elkonverteras, ja, det ska mycket till innan nåt sånt sker. Och till skillnad mot för tidigare, så går flimret över efter en stund. Flera gånger per dag kan han känna av det lite oroliga hjärtat, men han tar det piano .., det här var också nånting som läkaren förvarnat om.

Men aningen oroligt är det ju ändå.
Ligger han stilla är det lugnt, men stiger han upp, ja, då vill det gärna flimra.


För övrigt undrar jag om det finns nånting så ljuvligt som avslappnade katt-tassar mot ens arm?
Nej, det tror jag inte.

Dagens fönster...

Från Pamplona till Lekhyttan ..., å, så jag älskar era fönsterbidrag!

Nu är det Ulrika som tagit fram håven och så här skriver hon: "Lekhyttan är lilla, lilla byn där Hallagården ligger".

Bilder just därifrån kommer vad det lider.

En liten runda ...

... runt huset, mest för att få luft innan det är dags att åka till affären.
Det är lågtryck ute .., snålblåst och grå himmel.
Inte ett fågelkvitter så långt örat når.

Busken i mitten är en klematis recta; den fick vi som liten planta av mian i Falköping; kanske var det när vi hade bloggträff, eller kanske när hon och Jan var här och hälsade på något eller några år senare.
Nu blommar den så fint .., skira, vita blommor som doftar gott!

Alldeles vid husvagnen står vår enda pion.
Oj, så fin den är nu i blomningstid!
Små, små myror som jag upptäcker först när bilden förstorats, tycker tydligen också om den.

Vissa växter sköter sig själva.
Den här - nån slags hosta - är exemplarisk!
Vissnar ner på senhösten och blir till ingenting och tjoppar upp och blir hur fin som helst på sommaren. Osynlig i bild, men till höger om dessa, växer blå hortensia vilka ännu bidar sin tid.

Krusbär och vinbär på gång och jordgubbar!

För att inte tala om myntan som vi använder till te.
Så underbart gott!

Av Ecke och Britt fick vi förra våren plantor av hösthallon.
Fast dom då var så små och pyttiga, kunde vi norpa oss helt maskfria hallon under ett par veckors tid!

I timmar kan harry sitta vid uppfarten och titta ut över - vad han tror är - sina domäner.
Sitt aldeles eget kungarike.
För några år sedan var det hopplöst; kom någon promenerande så stack han bums.
Inte nu!
Nu bara sitter han där och tittar .., byter emellanåt till andra sidan av huset, där sikten är bättre.
Människor promenerar förbi ., tittar upp .., han viftar lite på svansen och så är ögonblicket förbi.
Som vi älskar den hunden!

"Kolla vilka amaryllisar jag fann i Pamplona!"

..... skriver Cecilia N, som ägnar sig åt pilgrimsvandring i Spanien.

Tack snälla som tar dig tid att fånga såväl blommor som fönster! säger bloggmadamen.

Dagens fönster ...

Cecilia N i Härnösand pilgrimsvandrar i Spanien och passar mellan varven på att fånga fönster.
Gissa, hur glad man blir då!

Tack snälla!

En alldeles vanlig torsdag ...

Om det nu finns några "vanliga torsdagar" - eller vanliga dagar öht.
Nog är det en gåva att få vakna och vara med och alldeles utan att man gjort sig förtjänt av det.
Och så knackar det på dörren och där står underbara Britt och har en hel plastkasse fylld med alldeles nyupptagen fisk. Plattfiskar alltsammans!

Det är Ecke och vår före detta granne Göran som igårkväll lagt ut nät och nu vittjat dem på morgonen. Jysses, vilken fångst det måtte ha blivit!

Så när friherrinnan ringer sitt dagliga förmiddagssamtal, ropar pv att "säg att hon kommer hit och hämtar lite fisk!"

Detta är min näst sista lediga dag innan det vankas semester.
Jobb i helgen, samt måndag, tisdag, torsdag och fredag.
På midsommarafton är jag bara rastavlösare i fyra och en halv timme och det är första gången jag arbetar just den dagen - tror jag -.

Igår blev det stor glädje när posten kom!
Först det här underbara somriga kortet som Eva på Frösön har låtit trycka upp (postens vykort) och blir man inte glad av det, då vet jag inte!  Sååå mycket glädje samlat!! Så mycket sommar!

Glad blev jag också över att paketet från New Mexico uppenbarade sig!
På Instagram finns gennine och tycker man om fåglar .., då blir man tämligen lycklig av att vandra omkring bland hennes alster.
Här en länk till hennes sida.

Hilda - pv:s dotter - kommenterade en av hennes bilder och tyckte den var fin, så nu fick hon och Patrik välja ett exemplar, ja, som liten förlovningspresent och nu ska alltså den lilla pippin få flytta in i deras lägenhet på Bäckagård.

Titta på påsen!
Åååå, jag bara älskar när företag har en röd tråd .., att dom inte bara lägger ner bilden i en brun papperspåse, utan även på den har det tänkts till! Och likadant är det med själva ytterhöljet!
Smart! 

För övrigt går sommaren vidare.
Blåmesens ungar har fått komma ut ur holken och flyger nu lite vingligt hit och dit; mellanlandar i körsbärsträden och flyger sedan in i boet igen ..., Emma har det bra i utkanten av Nice, där hon och andra flickor serverar Norrlands Guld till svenska fotbollssupportrar och om några timmar bär det till ..., då smäller det! Heja Sverige!

Dagens fönster ...

Ännu ett par öppna (och några stängda) fönster från Zagreb; det var där annannan var på besök.




// Jaaaa, så är det .., Zagreb har kommit in på min lista över ställen jag vill besöka, säger bloggmadamen.

En onsdag ...

.... tar jag bilen och kör till Ullarp för att köpa ägg.

Just då strålar solen.

Ett flak bruna ägg kostar 55:- och utanför lilla köpedelen går får och höns tillsammans i en stor hage. Där, i skuggan under ett träd, ligger några får och mellan dem en höna. Hönan vilar sitt huvud mot ett av fåren ...., alldeles underbart är det, nästan som man tänker sig Edens Lustgård.

Förutom ägg finns i den lilla "butiken" (mer som bara ett enda rum) potatis, färska knippemorötter, gurkor, vitlök, nyslungad honung, tomater och säkert mer än så, ja, sånt som jag inte hann lägga på minnet.
Blommor också!
En bukett får följa med hem - en likadan kom friherrinnan med för en vecka sedan och den har först nu börjat sjunga på sista versen -.

Och ett besök på affären hinns med och på väg hem ringer friherrinnan och frågar om jag vill ha en kopp kaffe? Det vill jag. Men först svänger jag förbi Kärrvägen där pv:s föräldrar hade sitt sommarhus, det som efter Gunvors död såldes.
Vid senaste stormen för kanske två veckor sedan (eller tre ..?), den som var så lokal, dråsade flera träd i backen och vedskjulet krossades och ren tur var det väl att inte friggeboden fick sig en släng av sleven! 

Sen fika.
Shejken av Karlsro har besökt frissan och är nu närmast renrakad!
Så skönt det måste vara för honom!
Men svansen är som en lejonsvans och där fastnar fästingar och det är nog en sån som friherrinnan försöker ta bort.
Och prick då kom regnet.

Dagens fönster ...

"Fönstret i vårt första härbärge i Saint Jean Pied du Port. När jag vände ryggen åt det började vår vandring mot Santiago di Compostela.

Första etappen var väldigt brant åt båda håll. Först uppåt. Sen över en dimmig hed. Och sen ner genom en bokskog brant som en slalombacke.
Så småningom kom vi fram till ett härbärge med vänliga människor.
Jag var så trött så man skulle kunnat tro jag hade åkt Vasaloppet.

Cecilia N."



Här kan ni se hur hon har det .., ja, inte just Cecilia kanske, men lite hur det är.
Och tack Cecilia som tog med dig fönsterhåven!

En lapp på dörren ....

Det var som om luften pyste ur såväl kropp som själ igår.
En timme innan det var dags att cykla till affären, låg jag på soffan Ektorp och drog djupa andetag. Att tänka sig att arbeta till klockan nio, det kändes närapå omöjligt.
Noll energi!

Men jag cyklade iväg och såg lupiner och blommande fläder .., hörde en tupp gala i Särdal och log åt smålammen (som inte längre är så små) som skuttade omkring borta vid kvarnen.

Massor med kunder i affären!
Och åtta grå plastlådor med veckotidningar som skulle tas om hand och såklart nästan lika många returer .., och en enorm laddning med tobak som väntade på att plockas in och ny tobaksbeställning skulle göras (jag stod i kassan, det var Malin som skötte den biten) och när klockan var halv sju drack jag kaffe och svängde efteråt förbi charken och gjorde tummen upp till nya tösen Saga som ska arbeta hos oss i sommar; nitton år ung och så fylld av energi!

Det tog henne bara två dagar att lära sig göra fina paket (när det köps skivat pålägg, t.ex) och ett äldre par kom till kassan och berömde charkpersonalen som - utan att tveka - värmt upp pajbitar åt paret som nu skulle ha picknick på stranden.

"Så tjänstvilliga flickor!" sa kvinnan och log varmt.

Förutom Saga arbetade Pernilla bland korvar och skinkor.
Hon är tjugonio år och vikarierar för Gunilla som varit sjukskriven i mer än ett års tid och hon (P) känns trygg och säker och har alltid ett leende på läpparna! Ååå, vad jag tycker om henne!

Tryggve och Jette.

Och just som jag stod vid kassan dök den här långe mannen upp, log och sa ..."känner du igen mig?"
Jovisst!
Det var ju Tryggve som i fjolsomras övernattade hos oss här i det gula huset. Tryggve som kom in i affären och undrade var man lämpligast kunde slå upp ett tält och jag sa att du kan tälta på vår tomt, eller vi har ju Hildas rum, där kan du ligga.

Så här gick det till.

"Ja, mamma och jag är på väg till Danmark och svängde förbi ert hus, men ingen var hemma, sån tur att du jobbade ...", sa Tryggve leende.

Tänk, vad små möten kan göra!
Jag kände mig så glad efteråt .., den där kraftlösheten susade liksom iväg bara!

Och nu stundar tre lediga dagar .., och glädjen över att Island klarade oavgjort mot Portugal singlar ännu omkring i kroppen .., och detta är pv:s sista arbetsdag innan han har semester.

Idag ska vi äta fisk.
Mums, så härligt!