Måndag ....

Foto: Henrik Korpi

Och så ny vecka och ny giv. 
Harry är orolig och springer mellan vardagsrummet och det vi kallar för Gunnars Rum och långt innan jag upptäcker Alice (labrador) och Elsa (dalmatiner) måtte Harry ha gjort det - jag förstår det inte, inte kan väl doften tränga igenom husväggen -, eller kan den?
Kanske är någon av tikarna i löpen ..., det måste vara så.

Och själv?
Ja, plockar bort .., pratar med friherrinnan som gått en ovanligt lång promenad (idag utan rädsla för den förfärliga halkan som hållit oss alla på helspänn i helgen)  .., jag värmer upp lördagens fisksoppa .., fyller på med mat till småfåglarna .., följer ett antal sjuksköterskor i England i deras vardag ..,och reprisläser Svenska Dagbladet från igår. 
Tanken var att jag skulle jämföra DN med SvD, liten jämförelse bara, just den här helgen.

I resedelen finns ett reportage från Japan.  
Många bilder. På sidan 18 säger en kvinna att vänligare människor än i Tokyo nog knappast finns på vår jord.
Min enda erfarenhet av Japan är Takashi som bodde hos oss någon gång i mitten av 60-talet. Vi var på skidtävling i Arjeplog och speakern frågade publiken om där fanns någon som kunde tänka sig att ha en inneboende japan hos sig ett par månader och pappa - vars engelska ordförråd endast sträckte sig till "yes box all right"- anmälde sig genast som frivillig. Ja, någon japanska kunde han förstås inte heller. Och med oss hem till Malå följde då denne japanske skidåkare och blev som en i familjen under några månader. 

Foto: Malin Hoelstad

Bläddrar vidare.  
I Söndagsintervjun skriver Karin Thunberg om detta att det är 20 år sedan Ted Gärdestad gick ut för en promenad och aldrig mer kom tillbaka. En alldeles - i mina ögon - fantastisk bild av hans bror Kenneth finns på en helsida. Vilket foto!! Och vilken underbart lugn den mannen utstrålar. En slags trygghet - eller tillit - till fotografen.

Illustration: Ellen Ekman

I Kulturdelen sidan 17 handlar det om barn och politik och hur man talar med sina barn om allt som händer här i världen, ja, sånt. 

Jag faller pladask för illustrationen av hur det kan se ut veckan före barnbidraget; det är Ellen Ekman som är illustratör. "När pengarna är slut i Veckan före barnbidraget blir det ingen korv till makaronerna", är bildtexten. 

Oj, vad jag tycker att det är viktigt med bra fotografer och illustratörer (och inte minst redigerare) när det gäller dagstidningar! Och inte minst: att dom får utrymme!

Apropå bilden här ovanför .., jo,  nog märker vi handelsanställda att det kan vara just så och det kanske inte är en slump att Hemköp och andras reklamblad dagarna innan barnbidraget (eller lönen) kommer, ja, går ut med mängder av tiokronorsvaror. Det här gäller förstås inte bara kunder som väntar på barnbidrag, det gäller även många pensionärer som räknar dagarna tills nya pengar kommer in på kontot.  

Ja, ungefär så har en vanlig måndagförmiddag i landet Halland varit.
Inget särskilt spännande, mest som alldeles vanlig måndag.
Lite tankar hit och dit bara.

Ps. En intressant och läsvärd kommentar om den nye generalsekreteraren i FN, den stod annannan för och kan läsas i  gårdagens inlägg. Ds.

Måndagsfönstret ...

Tre fönster kom susande genom rymden och landade i det gula huset - alla tre nästan på en gång -.
Det här var ett av dem.
Gårdagens var ett annat.
Och i morgon kommer det tredje.

Och nog känner ni väl igen apelsinskivorna och katten .., då förstår ni vem som tog bilden ...?
Just det. 

Söndag ...

På väg hem från Slöinge, men bilden togs inte idag.

Vilka lugna, rofyllda dagar här har varit!
Mycket skidåkning - ja, från tv:n, alltså - och underbara Stina Nilsson som är så bra och har sån kämplaglöd och pv som försöker fixa till kedjan (han uttalar det som "tjäääädjan") till min cykel som inte ska användas ännu - det är glashalt ute - men om någon månad eller tre så kan jag kanske börja cykla till och ifrån jobbet. Underbart ska det bli!

Natten mot idag tittade jag på dom allra sista avsnitten från säsong 2 av Skam. Sju avsnitt kanske, på raken. Tänk, om en sån serie funnits när man själv var ung och så mycket klokskap där är!  Ser nu fram emot säsong tre, vad som nu ska ske där? Jag förmodar att det handlar om homosexualitet.

Kaffebryggaren sörrrplar.
Idag har jag köpt Svenska Dagbladet, för att jämföra med DN som vi ju har fredag till och med söndag. Det var för övrigt en intressant artikel (i DN) om den svenske FN-ambassadören Olof Skoog och hans förhoppningar om det svenska ordförandeskapet i FN:s säkerhetsråd.

Jag trodde i min enfald att ordförandeskapet kanske skulle vara i minst ett halvår, nej, bara en månad är det, ändå hyser denne herr Skoog gott hopp om att kunna förändra tonen i säkerhetsrådet.
Intressant och jag hoppas att dom/han lyckas!
Den förhoppningen gäller också den nye generalsekreteraren - portugisen António Guterres -.

Och så inhandlades ett rengöringsmedel till spisen .., till överdelen och det kan jag säga, att det var som trolleri .., hällen blev nu skinande blank, tack vare Mr Muscle!

Ps. Herr Gueterres beskrivs här av Aftonbladets Olle Svenning.
Margot Wallström tycker lite annorlunda. Ds.


Så här skriver annannan i en kommentar här under; värd att läsa tycker jag. 
Hon bor trots allt i Portugal.

"Olle Svenning har läst någonting någonstans och talat någon gång med någon. Guterres är troende katolik, och som sådan har han inget lätt förhållande till abort. Jag har förståelse för det - att tycka att abort är helt oproblematiskt är en rätt radikal position i världen. Och det är ju världen han ska leda.

Men han har aldrig berövat portugisiska kvinnor den rätten för de hade den inte när folkomröstningen hölls. Att parlamentet röstat för lagen är första steget, men inte förrän lagen har trätt i kraft kan man tala om att det som står i lagen gäller.

Man kan förvisso anklaga Guterres för att ha lyckats fördröja rätten till fri abort som tycktes vara på väg att instiftas 1998. Han kunde förvisso inte garantera att folkomröstningen skulle säga nej, men det gjorde den. Då. 2007 hölls en ny folkomröstning där svaret blev ja och abort är idag fri upp till 10 veckor. (Därefter tillåten under ett antal villkor).

Guterres har hela tiden varit medlem i det socialistparti som satt vid makten när det blev fri abort. Han höll tyst i frågan då.

Men det som är viktigast i sammanhanget är vad som verkligen är Guterres' politiska agenda och hur hans katolska tro har påverkat den. Helt odiskutabelt är det frågor om solidaritet som driver honom. Han blev ganska tidigt i sin karriär tillfrågad av en präst varför han valt socialistpartiet "ett slags sötad kommunism" i stället för högerpartiet eller centerhögerpartiet. "För att socialistpartiet är det parti där jag har störst möjlighet att genomföra mina sociala idéer" svarade han.

Guterres har aldrig varit medlem i Opus Dei och tycker inte om att förknippas med denna högerorganisation inom katolska kyrkan.

Det var fakta.

Sedan kan man ju fråga sig hur det ser ut i de 193 medlemsstaterna i FN. Där finns det nog på det hela taget bra mycket mer abortmotstånd och homofobi än det gör hos António Guterres.

OBS! Jag känner inte Guterres och har inte något intresse i sak av att försvara honom. Men eftersom jag bor i landet han kommer från har jag haft tillfälle att läsa en hel del om honom, och den bild som framstår är verkligen av en man som engagerar sig för de svaga i samhället, inte en som försvarar konservativa doktriner."

Tack Anna! säger jag.

Söndagsfönstret ...

Madame Turtlanb från Värmland är på holiday på Lanzarote, ön som ligger knappt tretton mil utanför Afrikas västkust. Där kan man fånga såna här fönster .., det är ju helt otroligt, liknar mest en tavla!
 Tack snälla! säger jag.

Ett annat slags arbete ...

Telefonsurrar med en mig närstående man.
Vi pratar om  jobb, ja, han har nu på morgonen gått av ett nattpass.
Jag frågar hur det har varit.

"Det har varit mycket .., fem skjutningar på sju pass .., nån fick båda knäskålarna sönderskjutna ...", säger den närstående och det är inte han eller hans kollegor som har skjutit.

Och så har det varit några butiksrån, förstås.

Typ en vanlig dag på jobbet.

En vanlig lördag ...

Det hade kunnat vara en bild från idag, men det är det inte.
Den dagen bilden togs var det inget snöblask och i stället för en kompakt grå himmel, var den så där blåaktig, som den är hemma i februari eller mars, då, när solen börjar värma.

Och det är pv:s sista lediga dagar.
Nu är jullovet över.
Nästa ledighet är sportlovet och veckan därpå åker vi till Sälen.
Själv njuter jag av ledig helg.

Vad gör man då?
Tja, man tittar på Tour de Ski - med stort eller litet s -, lagar fisksoppa som ska bli till middag (tillsammans med friherrinnan) .., rensar bort alla notiser som kommer upp i mobilen och förstör sinnesron alldeles. Det första man ser på morgonen är "kvinna yxmördad", alternativt "gruppvåldtäkt i Sundsvall", alternativt "en död i bilolycka för en timme sedan", alternativt "mordbrand i flervåningshus".
Till sist får jag nog; jag känner att hjärnan fullkomligt översvämmas av elände och jag tänker på alla barn som växer upp nu och hur galen den här världen har blivit - eller så är det så att vi får reda på det - och dessutom i realtid.

Tv-serien Skam?
Nej, jag sträcktittade på hur många avsnitt som helst och nu blir det en liten paus.
Eller en lång.

Läser DN och ett roligt kåseri av Carin Ståhlberg och kommer på mig själv med att skratta högt i soffan. Och sen dödsannonserna. Nu verkar det vara människor födda på 30-talet som tackar för sig, men även människor födda ungefär samtidigt som min mamma, det vill säga, på 20-talet! Tänk, så gamla vi blir numera!

Pv, han rättar naturkunskapsprov .., nelly har fått lunch i form av laxpudding med utgånget datum .., sigge ligger ihopkurad i korgstolen .., det droppar på fönsterblecket .., harry sover på soffan och amaryllisen har fyra blommor.
Det är så det ser ut här i det gula huset, en gråmulen dag i januari 2017.

Lediga lördagsfönstret ....

Så här är det, jag bara ÄLSKAR (nu kommer jag ihåg hur Babsans barnbarn sa .., "jeg bare ELSKER Petter Northug!") bilder där människor är med på ena eller andra sättet.
Nu är det ju inte det allra enklaste, när man fångar fönster, men här är var ett sånt!
Härligt.

Det var annannan i Portugal som fångade ögonblicket och det var inte idag och inte i förrgår, men jag snavade över bilden för en stund sedan.

Dagens fönster och sigge nilsson ....

Sigge, han lever som ett liv för sig. 
Ett liv parallellt med vårt och så har det varit sedan han kom till huset i december 2009.
Under flera veckor har han tillbringat mesta tiden på en av köksstolarna - en som står nära elementet -, men nu har han sedan en tid tillbaka flyttat in i pannrummet. Där ligger han på en fleecepläd på golvet - lite knöligt och eländigt är det - men för honom är det tydligen det ultimata.
Det, eller att ligga i en kartong eller på några knöliga vedträn.

Nu på morgonen upptäckte jag honom här på fönsterbrädan, alldeles intill datorn.
Pv har målat om just där, då färgen skavdes av .., nu är det mycket bättre och hädanefter måste jag ha glaserade fat till lerkrukorna om det inte ska bli fult igen.

Där sitter sigge och tittar ut över världen.
Vad ser han?
En domherre som kommit från skogen .., en ekorre som äter frön .., kanske ser han duvorna och säkerligen alla blåmesar .., den helt orädda nötväckan och några få björktrastar som hälsar på.

Och vi själva?
Pv - som är inne på den sista jullovsdagen - halvligger i soffan och tittar på Tour de ski .., harry och nelly gör honom sällskap .., och själv ska jag arbeta om några timmar.  Ledig helg stundar och inget är planerat. Kylan håller i sig och nio, tio grader är ju ingenting, om det nu inte vore så att det är lite vind och att havet är nära. Att ta av sig fingervantarna för att ge hästarna äpplen och morötter innebär stelfrusna fingrar i en halvtimmes tid!

Igår arbetade jag förmiddagspass och det var förstås det vanliga - mejeriet, brödet, fixa frukost och lösa av Hampus i kassan -.  Lagom till kaffet hade runnit ner i kannan, kom chefens svärfar Sven-Åke och hans Elvy -, ja, Sven-Åke hade då som vanligt fixat till och städat i pantrummet. Så satt vi där tillsammans i fikarummet (Erik från fruktavdelningen var också med) och det är alltid lika hjärtevärmande att se vilken underbar pappa-dotter-relation där är, ja, mellan Sven-Åke och Bodil!

När jag hojtade att jag skulle ta en bild, log Bodil och sa "min pappa!" och kröp ihop intill honom, så där som på bilden.

Sven-Åke är en sån där människa som man blir glad av ., ja, bara det att han promenerar omkring här på jorden gör att andra människor mår bra. Och för den som relativt tidigt förlorade sin egen pappa, hugger det till lite extra i hjärtat när man ser sånt här - eller själv möts av sån innerlig värme - för Sven-Åke, ja, honom kan man få en kram av bara så där när man passerar honom ute på lagret!
Hurra, hurra för såna människor!

Sist av allt: även idag låg jag längre än vanligt och när jag väl lämnade sängvärmen, då råkade jag komma in i en helt ljuvlig dokumentär som heter Bettans taxi och handlar om 84-åriga Els-Beth Aspås som kör taxi i Stockholm! Helt fantastiskt! Vilken kvinna!
Här är länken till programmet om någon är intresserad,

Nelly .., som låg längst ute på soffkanten och en stund senare damp i golvet.

Så här kan det se ut.

Torsdag ....

Trettondagsafton, med andra ord.
Nåja, det är inget man tänker på när man arbetar i butik eller kanske på sjukhus eller är polis. Schemat bara rullar på.

Hade förmiddagspass idag med allt vad det innebär. Hampus i kassan. Jag frågade hur han hade haft det i New York där han firade nyår med sin familj och han berättade glatt. Det är Hampus som vad det lider tänker läsa till läkare och i så fall blir han den andra av våra extrajobbare som väljer den banan - Lina läser i Polen- men först ska han kuska runt ett par månader i Afrika.

Slutade vid ett, kom hem halv två och möttes av nybakade gifflar och på en annan plåt låg matbröd.
Och solen har strålat hela dagen och pv kånkar hem ved från någon granne en bra bit bort - någon som renoverar sitt hus och slänger virke - och jag tänker att idog är verkligen ordet jag förknippar med pv. Idog och smålänning. Inte snål, men ekonomisk. Nästan all ved vi eldat med hittills är just sånt som slängts av andra och som han tagit reda på - ja, först frågat om lov förstås -.

Nu ska jag lägga mig raklång och lyssna till Nordegren & Epstein!

Dagens fönster ....

Foto: Anna W

I landet Halland är det ännu gröna gräsmattor och inte en snöflinga, i alla fall inte här, mellan Halmstad och Falkenberg. Nu vid halv åtta på morgonen visar termometern på sex minusgrader.

Men på Färingsö - hos AP - där såg det igår ut så här när dottern tittade ut genom fönstret.

Nästan som ett julkort!

Uti vår hage ....

Det allra bästa med att åka till mormor i Dikanäs, det var förstås att få följa mamma till lagårn.
Då tog mamma hand om mjölkningen av korna och gjorde rent och fint i båsen och jag tyckte att det var så otroligt roligt!
Tänk, att mamma som hemma i Malå var så fin i sin sköterskeuniform, hon blev som en annan människa när hon kom hem till de sina.

När mamma var tretton år föddes moster Lisbet, det är hon som är på bilden.
Hur gammal kan hon ha varit där ..? Åtta år kanske?
Då borde mamma vara i tjugoårsåldern.
Bilden togs utanför lagårn, det var där lilla killingen skulle visas upp.

Mamma hade alltid en rätt rationell inställning till djur.
Ingen stövare låg i sängen (förutom när mamma arbetade och pappa lät Buster hoppa upp) och hade hon levt ensam hade hon säkert inte haft hund. På äldre dar, i Bolivia och Argentina, hade hon såväl katt som papegoja och en tam tapir.

Hur jag själv har det med djur, vet ju den som läser här.
Var morgon tar jag några äpplen och morötter och går ner till hästen - den som står ensam i sin hage - och det har tagit ett tag att få honom att känna tillit, men nu kommer han lullande och äter ur min hand. Men oj, vad jag önskar att jag finge (eller vågade) rykta honom och göra honom fin.

Snett mitt emot går andra hästar - mer frimodiga - i en hage för sig .., och ännu lite längre bort ytterligare två hästar., Alla får äpplen och morötter.

  

Anders matar djur på ett annat vis. 

Eller det är Maja som har matbitar i handen och serverar på det viset.

Bilden har jag tagit från hans instagramkonto och jag har lov ,-)

Det var alltså Anders som höll i kameran.

Dagens fönster ....

.... fanns och finns i Ystad.

I två dagar ....

... har jag varit hemma från jobbet.
Igår med våldsam yrsel och sprängvärk och idag allt bättre.

Nu på kvällen helt okej.

Vad har jag gjort dom här två dagarna?

Svar: jag har tittat på nio avsnitt av den norska succéserien Skam där man får följa ett gäng ungdomar i gymnasiet och jodå, jag hade hört mycket om hur bra den är och allt sånt, så jag tänkte att jag tittar väl lite på det första avsnittet och ser vad det handlar om.

Till en början trodde jag att jag hamnat i en reklamfilm för Sodom och Gomorra :)
Nu, långt senare, är jag fast.
Vilka skådespelare!
Och så finurligt med inte så långa avsnitt!
Och så allmänmänskligt det hela är!

För den som tidigt blev mamma och hoppade av gymnasiet, flyttade söderut och fick ännu ett barn, blev det aldrig någon vild gymnasietid och kanske var det inte heller så här då - på sjuttiotalet -?

Men ändå finns det ställen av igenkänning och jag fylls av en sån ömhet för dom här ungdomarna och deras tillvaro.

Visst .., det skiljer fyrtio år och mer än så mellan mig själv och huvudpersonerna, men det handlar också om alla oss andra.

F a n t a s t i s k t, är det.

Men jag har inte enbart suttit framför tv:n.

Jag har också slagit alla personliga rekord vad gäller tidig bokning av hotell!

Det vita huset är hotellet ....

Idag har jag nämligen - utan att ens veta om jag får semester då - bokat hotell Alp de Veenen i staden Amstelveen utanför Amsterdam. Tanken är att vi kör bil från landet Halland, övernattar någonstans i Tyskland och därefter tillbringar måndag - fredag i och omkring Amsterdam.
Först hade jag bokat ett hotell i centrala A-dam; det skulle kosta oss drygt åtta tusen för fyra övernattningar, sen ändrade jag och fick det här boendet för halva kostnaden.
Det går spårvagn/buss till city och det tar ungefär en halvtimme.
Ja, det blir bra.

Och här kan vi sitta om kvällarna och ta ett glas vin och vila benen, då, den första veckan i augusti ,-)

Perfekt med booking.com där man kan boka och sedan välja alternativ där möjligheten att avboka finns - utan extra kostnad - och med lång framförhållning!

I morgon har jag ledig dag.
Då ska jag som vanligt gå ner till den ensamma hästen och ge den äpplen och morötter och på eftermiddagen är vi bjudna till friherrinnan på middag. Hon frågade om vi tycker om kapris? Nej, wienerschnitzel blir det inte, sa hon.

Dagens fönster ....

En tågresa mellan Edinburgh och London.
Intill oss sitter ett sällskap som ägnar mest hela tiden åt korsordslösande, eller möjligen sudoko.

Mitt emot oss ett ung par som för första gången ska besöka London.
Dom är från Dundee i Skottland och pratar nästan oavbrutet.

Hur mycket som helst!

Och så ännu en lista ....

Inspirerad av Anna i Sheffield och en annan Anna - i Porto - hakar jag på.

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?
Jodå, jag gick fram till ett sällskap till synes gladlynta konstaplar - det var i Edinburgh under prideparaden - och frågade om dom kunde tänka sig att göra tummen upp för Anders som skulle fylla trettio. Sen blev det gruppfoto ("kom och ställ dig här hos oss!" sa en av konstaplarna) och jag fick stå i mitten och tyckte att det var alldeles oerhört genant och när jag gått därifrån kom andra kvinnor fram och bad om en gruppbild, ja, dom ville också stå i mitten och vara omringad och poliserna ställde glatt upp. Pv stod en bit därifrån och log.
Under själva prideparaden kom en ung man med ett plakat där det stod "hug me!" och då hoppade jag in i ledet och gav honom en kram. Då log pv igen.

Vilka länder besökte du?
Det var inte många; Storbritannien och Danmark.

Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?
Jag hoppas på ett värkfritt år; att herr Toksvig-Larsen kan fixa mitt gamla protesknä på nåt vis. Det vore underbart!

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
Inget särskilt. Men jag minns förvåningen när vi vaknade, lyssnade till nyheterna och hörde att Donald Trump hade vunnit i presidentvalet. Pv var i det närmaste i chock.
.
Vad var din största framgång 2016?
Framgång?
Nja, det var nog inget särskilt.

Bästa köpet?
Utan tvekan besticklådan från Ikea, tänk, att en besticklåda kan göra sån skillnad! Jag tror att den kostade femton kronor! Och den dyra spotlighten, tillverkad i Varberg av alla ställen. Då hamnade pv också nästan i chock. Ja, har man en smålänning till sambo så har man. (Men jag betalade den själv).

Vad spenderade du mest pengar på?
Utan tvekan resan till Skottland/Cornwall och Skagen. Den senare blev väldigt dyr, jag hade inte räknat med den starkare danska kronan och alla broavgifter. Illa planerat, Elisabet.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Hur mycket som helst!

Alla bad i havet .., oväntade möten med alla möjliga människor ..,  glädjen i att nelly trivs här, båtturen i Stockholms skärgård, festen på Ekerö. Och mötet med terriern Ivar i Skagen. Och doften av poppel.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ingetdera.
Jag hade mer ont än tidigare och det har begränsat mig i det mesta, men i det stora hela har jag nog begåvats med ett gott humör. Jodå, jag kan bli tvärarg, men det går över inom fem minuter.

Blev du kär i år?
Absolut! I Ivar, hunden.

Favoritprogram på TV?
Det måste vara "Line of duty" som vi såg fram emot varje söndagkväll.

Något du önskade dig och fick?
Resan till Skottland. Och Cornwall. Båtturen i Sthlms skärgård.

Något du önskade dig och inte fick?
Ett knä som inte är så eländigt.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
Blev ett år äldre. Närmade mig pensionen.
Fick en underbart fönster från Lisbeth (Tankevågor, f.d. Londongirl) som visar handelsboden i Svartsö, där hon och maken Anders brukar handla sommartid.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja, det vanliga .., mitt knä.

Vad fick dig att må bra?
Närheten till havet.
Alltid.

De bästa nya människorna du träffade?

Spridda möten bara ..., som paret från Schweiz i Cornwall.
Dom bodde på loftet och vi en trappa ner, men vi möttes till frukost.
Härliga människor! Varma och goa.

Eller dom här glada människorna som satt bakom oss på sightseeingbussen i Edinburgh.
Det ösregnade och jag vände mig om och tittade in under deras regnskydd.
Leenden.
Glädje.
Detta var alltså i början av juli!

Eller besöket av Tryggve och hans mamma i affären.
Tryggve - cyklisten - som en gång övernattade hos oss - en helt obekant människa - bara så trevlig!
Nu tittade han in i butiken för att hälsa på.

Mest stolt över?
Inget särskilt.
Jo, att jag vågade fråga femton - tjugo totalt okända människor, kanske fler än så, om en hälsning till Anders på hans födelsedag, ja, det var i Skottland. Till en början var jag ganska nervös inför att ställa den där frågan och be att få filma .., mot slutet tappade jag all rädsla.
Och jag gick in på en polisstation i Kyle och ut kom en blyg polis och pratade in en hastig hälsning.
Ingen sa nej.
Alla loooog.



Bäst var Danny McFee i Plockton.

Högsta önskan just nu?
Att bli bra i benet så att man får ett mer ..., eller ett mindre begränsat liv.
Att Donald Trump som president ska lugna ner sig lite ..., att IS ska försvinna från jordens yta .., sånt förstås, men det är ju mer allmängiltigt.

Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, ja, och var den kullen finns, det vet ni ju.

Idag har Svea namnsdag.
Om någon av bloggvännerna heter Svea, så grattis!

Och så kan jag berätta att den som igårkväll på Sahlgrenska sjukhuset fick en ny njure, tycks må bra och njuren började fungera på en gång! Vilken glädje!

Den med bra syn kan skönja lite frost där ute på gräsmattan och himlen är ljust blårosa .., det är eld i kaminen och nu väntar sen frukost.

I ett annat liv - för si så där ett par år sedan - kände jag mig aningen förtappad om jag låg i sängen till åtta på morgonen. Det var som om dagen var förlorad.

Jag kan säga att den känslan har försvunnit; kanske med stigande ålder?

Visserligen vaknar jag vid sextiden .., ligger sen och lyssnar till P1, nyheter och tankar för dagen och lite annat och somnar av och till om, men känslan av förtappelse är som sagt försvunnen.
Det är rent av ganska skönt.

Nytt år, ny giv ....

Helt ärligt tror jag att pv och jag själv är landets sämsta nyårsfirare. Inte ens till tolvslaget var vi uppe och dom små champagneflaskorna som stod på kylning, står där ännu. Orörda.

Så här har jag alltid varit, men jag tänkte att kanske pv drömt om en storslagen nyårsfest med tjo och tjim och raketer och hattar på huvudet? Tänk, om jag på något vis hindrar honom.

"Nej, inte alls!" säger han och jag hoppas att det är inte är ett påhitt.

Så vi ligger under var sitt täcke och lyssnar till P1 och klockringning från landets alla domkyrkor och kanske några andra också och när raketerna brakar iväg som värst, tänker jag på hästen som står ensam i sin hage och kanske står där i sitt vindskydd och är förfärligt orolig.

Harry blir orolig och vill ligga på husses arm .., Meja voffar och påpekar att hon vill komma upp och det gör hon också och får ett täcke att sova på - på golvet - annars brer hon ut sig nåt så otroligt!
Helt oberörd är däremot nelly, men hon kanske inte ens hör smällarna?

På nåt sätt har jag halvdeles vänt på dygnet och har svårt att somna om kvällarna.
Då lyssnar jag till P1.
En kväll när jag snurrat tillräckligt länge, beslutar jag mig för att lyssna till en dokumentär som har rubriken "Flygkraschen i ishavet".

"Ja, ja, jag tvivlar på att du kommer att somna till den, där är vanvettigt spännande ...", säger pv, som ägnat fyrtiosju minuter åt det dramat, ja, när han var i Orsa och inte kunde sova.

Såååå spännande det programmet var!

Och nu på morgonen repristitt på filmen/dokumentären om Ingrid Bergman, men också ett intressant P1-program som handlade om skridskoåkaren Jonny Nilsson .
Kors, vilken glädje det är med tv och radio!

Nu är klockan ett.
Om en timme ska jag köra till jobbet för ett eftermiddagspass tillsammans med alltid så rara Cornelia. Hoppas att dom har fyllt upp rejält med Treo idag .., det brukar vara en storsäljare på nyårsdagen.

Ps. Och nu håller vi tummarna för en bloggvän vars äkta hälft har haft njurproblem och nu fått besked om att en ny njure väntar på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Operation ikväll! Lycka till! Ds.

Bilder från ett år som gått ....

Alla dessa möten.
Som kvinnorna ute på piren i Steninge .., gladlynta och pratiga damer och så mycket värme det blev!

Och alla bad i havet tillsammans med friherrinnan.
I Steninge och väldigt ofta i Särdal.
Och hemma här i Stensjö.

Någon gång - minst en gång per år i fall fall - tar pv och jag själv in på hotell Sekelgården i Ystad.
Där kan man ligga i sängen och lyssna till Mariakyrkans klockklang och till lurblåsaren.
Att komma till Ystad är som att komma hem.
Inte som till Malå, för det är ett annat slags hem - sprängfyllt med känslor - men ändå, ett hemma.

Och alla underbart rara kunder som man har haft förmånen att träffa under det här året.
Som Valter, till exempel.

Nån gång i slutet av februari började jag ordna med rumsbokningar i Skottland.
Dit skulle vi åka just efter midsommar.
Första övernattningen var i Pitlorchy.
I ett kollegieblock skrev jag ner allt viktigt och cruella skrev att det var till att ha såväl hängslen som livrem och jag tänkte att det är nog rätt typiskt mig. Jag har nämligen livlig fantasi och ser för min inre syn allt som kan hända.
Om jag nu har alla bokningar i min mobil och så tappar jag den!
Eller om den blir stulen!
Bäst att gardera sig med papper och penna ,-)

Och vi kom till vårt första boende och tänk .., det såg ut precis som här på bilden!
När den vänlige värden tagit min väska och visat oss vårt rum på övervåningen, gick vi på promenad pv och jag själv, längs den här vägen.
Det var inte långt ifrån att mitt hjärta gick itu av glädje.
Nej, någon storstadsmänniska är jag inte.
Blir jag aldrig.

Vi kom att älska Skottland.
I lilla Plockton fanns det här pusslet i ett butiksfönster.

Och där mötte vi den skäggige mannen som pratade in en födelsedagshälsning till Anders.

Pv köpte en keps.
Nej, jag köpte honom en keps och tyckte att han blev så fin.

Och det blev höst och jag köpte tulpaner i slutet av november.
Den lilla koppen till höger om vasen, inhandlades tidigare under året i Sälen.

I månadsskiftet oktober-november åkte vi till Jylland, närmare bestämt till Skagen.
Där, i den före detta svenska sjömanskyrkan - belägen tjugo meter från hotellet - träffade vi hunden Ivar och jag föll pladask.

På torsdagförmiddagarna när jag varit i mejeriet, har det blivit möten med olika leverantörer, eller rättare sagt, med chaufförerna. Alltid så trevliga är dom och alla är vi ju en länk i den långa kedja som går från producent till grossist och så hela vägen till butikerna.
Chaufförer av olika slag är ofta väldigt sociala och trevliga typer - kvinnor som män -.

Nelly tillbringar sitt andra år hos oss och är lite knäpp mellan varven.
Ganska länge kan hon stå och stirrglo rakt in i väggen, eller som här, under kaminen.
Men oj, oj, vad vi älskar henne!

I slutet av juli kom äldsta dottern med familj på besök.
På altanen satt Emil och pv och spelade backgammon och senare under året, blev Emil min kollega och decemberjobbade i en Icabutik i Upplands Väsby.
Kollegor .., jo, minsann!

"Ättapjött" - det är det barnet som kommer på slutet .., efter dom andra, en bra bit efter till och med.
Det här är min ättapjött - Anders -.
På facebook hade hans flickvän Maja den här bilden (hon är småländska, omtänksam och chosefri och såååå rar och fin) och rubriken var: "Det bästa under 2016".
Det tyckte faktiskt vi också att det var.
Det bästa.

Varje kväll - måndag till och med torsdag - har jag legat i sängen och lyssnat till Nordegren & Epstein.
Vilken glädje!
Vilka härliga programledare!

Och jag har hittat en bild av min farfar -  Anders Fredrik Nilsson i Kalvträsk - .
Den enda bild jag har av honom.
Han dog lite drygt fyrtio år av tuberkulos och året därefter dog hans fru, Anna Elisabet, även hon av tbc. Kvar blev fem barn, tre pojkar och två döttrar.

Det har varit ett år sprängfyllt med glädje, men också med annat.
Arbetskamraten som har varit så förfärligt sjuk och som nu säger att det går mot slutet.
Och pv:s bäste kompis Pelle som hittades död i sin lägenhet, så där poff, bara sextiotvå år gammal. Det var ju tänkt att dom skulle bli arbetskamrater i Getinge, men så blev det inte och pv drog tillbaka sin jobbansökan.

Själv har jag mer än någonsin insett hur fort livet susar iväg!
Snart har jag exakt två år kvar tills det är dags för pension.
Och den där lilla tösen på bilden, hon med bångstyrigt hår och händerna i sidan .., tänk, om hon hade anat vad som väntat!
Flytten till Stockholm .., tre barn och två barnbarn .., en underbart rar bonusdotter .., och Ystad och landet Halland och alltid hundar i närheten! Och en eller flera katter.

Jo, men det har varit ett bra år; ett på alla sätt och vis fint år.
Och förhoppningar inför det nya året?
Mest av allt att operationen av knäeländet blir av, även om det känns gruvsamt.
Bara  t a n k e n  på att ligga ihopkrupen i fosterställning och vänta på ryggmärgsbedövning och känslan av total ensamhet när man ligger på ett operationsbord .., ååå, den är hemsk.

Till sist så önskar jag dig som jag läser här  - vare sig du tittar in en gång per år eller varje dag - Ett Riktigt, Riktigt Gott Nytt År!

Tack för att ni finns och berikar mitt liv, för det gör ni verkligen!

Stor kram till er alla!
Elisabet

Dagens fönster ....

Det trettionde (ett kvar ...).

"Hej!

Räknas ett fönster i ett båtkapell också som ett fönster? Hoppas på det.

Fångat igår kväll. Kvällen var ljus och fin. Lite imma på kapellfönstret. Lampan i aktern lyser upp och M står på bryggan och njuter av ljuset och den fina kvällen.

Sen något senare gick tvättmaskinen igång....

Hej från Turtlan."

Det tar aldrig slut ...

Nog har väl ändå det här året slagit rekord i dödsfall, ja, när det gäller så kallade kändisar?

Häromdagen dog Carrie Fisher, dagen därpå hennes mamma, Debbie Reynolds!

Debbies son Tod förlorar alltså först sin syster och nästa dag sin mamma!



Och vem minns inte (ja, i alla vi som  kommit en bit upp i åren ...) Debbie Reynolds i filmen "Singing in the rain"?



Och här lite mindre Gene Kelly (så bra han var!) och lite mera Debbie Reynolds.