Tänk, om vi finge dela rum ...!

Igår fyllde min älskade systerdotter femtio år!

I fem dagars tid har hon och dottern Nathalie varit i Italien, men igår kom dom hem och vi telefonsurrade länge; hon är liksom självpratande och skrattar gott mellan varven och berättade om kaoset när Skånetrafikens bussar först visar sig vara försenade och sedan inte alls dyker upp när dom ska och hur hon och dottern fick ta taxi till Kastrup (1200:-) och hon berättade glatt om besöket i Vatikanmuseét .., om en pizza indränkt i olivolja ..., om en tågresa till Milano och om en solskensfylld dag i Rom.

Och så fick jag veta att hon i slutet av januari har fått tid på Hässleholms sjukhus.
Precis som sina båda mostrar har hon grav artros och får förmodligen inställa sig på att få en ny knäled.

Tänk, om vi hamnar på samma sal!

Vill ni se nåt vackert ....?

Titta då in här. 

Bild nr 4 uppifrån är min favorit.

Lediga-dags-fönstret ....

... kommer från Christel, ni vet "kottenliv" och visar utsikten från husvagnen, ja, vid eller på stranden i Löderup i Skåne.

Nästan som utomlands!

Tack snälla! säger jag.

En onsdag ....

I köksfönstret ..., physalisbladen är så vackra, så dom får stå där och göra mig glad.

Och ledig dag.
Igår var det högtryck och fint ute, idag är det helgrått och disigt. Här, där jag sitter, ser jag hur träden vajar i vinden och det kvittras nåt omåttligt vid fröautomaterna .., ja, det kanske är nån slags protest mot försenad frukost? Tulpanerna från friherrinan håller på att tacka för sig och har nu klippts ner rejält och fått byta kruka. Och i dom stora glaskrukorna har jag satt physalisstjälkar .., bladen är så innerligt vackra, så jag klipper ner med ojämna mellanrum från blomman som står i vardagsrummet och så hamnar dom i glaskrukorna.

Igår fullt upp på jobbet.
Vi har fått ett slags arbetsschema att följa som ska prickas av, ungefär som på offentliga toaletter där någon signerar att dom har städat .., och det är bra, det sätter ju en slags press på att saker och ting blir gjorda. Nu förändrar det egentligen ingenting - det enda som tillkommit är väl att brödavdelningen ska frontas innan stängning och att vi gör en kundrunda och plockar bort alla tomma kartonger i hyllorna - och oj, så fint det blir!

Någon timme innan stängning kom en kund fram och pekade på mig och sa ..."hej bettan, kommer du ihåg att du sålde lördagsgodis till mig i lördags?" och jag tänkte att neeej, nu har jag slagit in det på naturgodis som är mycket dyrare, men så var det inte alls, det visade sig vara Svenska Spels "Lördagsgodis", alltså olika spelvarianter för en viss summa och nu hade kunden vunnit tjugofem tusen kronor och jag fick en såååå varm kram och kundens leende nådde från öra till öra! Och hen berättade om glädjen när det upptäcktes .., och jag tänkte att så roligt det är när någon vinner pengar och blir så glad!

"Men det är ju inte jag som väljer .., jag bara trycker på en knapp där det står Lördagsgodis", förklarade jag, men det hade liksom ingen betydelse! Åååå, så roligt för den kunden!

En annan kund kom med en kupong där vinstumman var närmare åttio tusen och hen såg ut som om det var småpengar. Så glad jag själv hade blivit!

Kom hem vid halv nio - pv hämtade mig, han hade varit på körövning - och hade brev från vännen Ingrid i Falun. Om två år fyller Ingrid nittio och jag hoppas verkligen att hon får vara frisk och kry och hänga med, för denna kvinna är så helt underbart härlig! Skärpt, allmänbildad, har mängder med stillsam humor - som hon inte vet om själv - och hon är ständigt nyfiken på livet .., går på föreläsningar .., har rest runt halva världen .. har ett gott hjärta och är änka sedan kanske två år tillbaka. Ingrid är Skytt.

I sthlms-trakten ljusnade det när brevet skrevs.

Tre handskrivna hälsningar hade kommit med posten!
Oj, så roligt och så ovanligt numera!
Avsändaren är Våg och om hon skulle definiera sig själv, skulle hon nog - mest av allt - presentera sig som mormor och farmor. Lagar underbart god mat!

Och ett från hon som alltid - förut - skrev med blyertspenna och alltid textade; klasskamrat sedan högstadiet och brevvän under många, många år.  Arbetade på posten och älskade att sortera brev och titta på olika handstilar och tyckte om frimärken ..., yngst av många syskon - en ättapjött - hon, liksom min Anders. Jungfru är hon också.  Har ett häftigt temperament och ett härligt gapskratt.
Ställer sig aldrig in.

Med posten kom också ett fint litet paket - det visade sig härstamma från Skåne -, från Lund. Och jag log nästan lika mycket som vinstkunden .., ty om detta - den allt mer ökande ansiktsbehåringen - har vi diskuterat ett otal gånger, men nu skulle jag alltså få hjälp.

Hur en böjbar spiral med två plasthandtag ska kunna avlägsna skäggstrån .., tja, jag kan säga att det gör den och det med besked, men ett riktigt tortyrinstrument är det, särskilt när det gäller överläppen .., ååå, jag får liksom ta sats innan den får träda i tjänst!

Så här ser handstilen ut hos givaren av tortyrredskapet.
Ett Lejon.
Gott om självironi och mycket humor har hon.
Och är rättfram.

Å, vad jag tycker att det är intressant det här med människors olika sätt att skriva!
Och tänk, vad det betyder att ha ett alldeles Riktigt Brev eller kort i postlådan!!

Tack till er alla! hälsar den numera skäggbefriade madamen i landet Halland.

Inne i skogen ...

Om man tar genvägen via den lilla trägrinden i utkanten av Ecke och Britts tomt, då kan man gå längs med den lilla bäcken som mynnar i havet och överallt ligger nedblåsta kvistar och där är rhododendrongrenar som förmodligen Ecke sågat ner och på andra sidan bäcken ser man raggiga hästar.
Och så är det då allt det långa gräset som ligger som tovigt hår, som på bilden.
Ett litet eklöv har hamnat nere till höger, alldeles för sig själv.

Jag har med mig hundarna och vi har tagit just den vägen, som är en liten stig bara.
Igår var Nelly halt och fick gå in igen, idag tycks hon sprängfylld av energi och vet inte till sig av glädje .., springer fram och tillbaka - fram och tillbaka - snavar på gren .., upp igen och så börjar allt om igen.

Det blir en längre promenad än vanligt och vi möter en kvinna med en stor, svart hund - liknar nästan en pudel men inte ändå - kanske en spansk vattenhund .., och nere vid havet simmar mängder med svanar och deras fjolårsungar .., och är det inte ejdrar jag hör ...., kan det vara möjligt?

Nästan hemma upptäcker jag att ett trettiotal duvor sitter uppflugna på rad uppe på lagårdstaket; eller egentligen det gamla stalltaket. Detta är ett vårtecken om något!

Men nu är klockan snart halv två och då bär det av till jobbet, ikväll tillsammans med Elin.
Det blir bra!

En gång i världen ....

.... tillhörde jag de morgonpiggas skara.
Det gör jag i och för sig nu också - jag vaknar fem minuter innan pv:s klockradio ringer vid femsnåret - är sedan vaken till halv sju ungefär, men sen ..., sen somnar jag om och sover hur gott som helst!

Och "förtappelsen" - som väl min pappa skulle ha sagt - sprider sig.
Så här såg det ut vid niotiden .., såväl sigge, nelly som harry låg och sov, allt medan jag tittade på Gomorron-tv, där detta med kurser i bilförlossning togs upp.
Nog ska det vara i den övre delen av vårt land där människor går med på detta, vana som man är att ha långt till både BB och akutmottagningar.

Jag brukar skoja om det här med långa avstånd och säga att det kanske inte är så underligt att det finns många frireligiösa människor hemöver (i alla fall fanns det många förr), ty med tio, femton, tjugo mil till närmaste sjukhus vill det nog till att ha hjälp från ovan om man plötsligt drabbas av en hjärtinfarkt eller nånting liknande!

Sånt kan man tänka på en vanlig tisdag i mitten av januari.

En måndag ....

Allt är ju relativt här i världen och åtta minusgrader natten mot idag, ja, det är ju en fjärt i rymden om man jämför med trettiosju grader i Nikkaloukta, men det känns himla kallt om näsan när jag tar hundarna på en promenad!

Hästen som står ensam har just fått kraftfoder och kommer inte fram till stängslet. Hela hans hage består av frusen sörja och jag ser hur han tvekar att gå där ..., i dom andra hagarna är det fruset gräs som väl snart också - när det tinar - blir en enda gegga, men ändå. Jag tycker synd om honom.

I en plastpåse har jag morötter och äppelhalvor och när nu inte den ensamme kommer, ger jag dom andra i stället. Fyra stycken är det; två och två går dom i var sin hage.
Morötter gillas skarpt .., men äpplen .., nja, det är mera så att jag får truga.

Himnlen är knallblå och solen flödar.
På ena lagårdstaket sitter en flock duvor och kooooorrrar.
En fasantupp springer omkring i en av hagarna.

Ecke och Britts lillstugefönster ....

Nere vid Eckes hus är det lugnt och stilla.
I trädgårdslandet står spretiga hallonbuskar ...., några redskap vilar mot husväggen.

Och nästan hemma möter jag en kvinna som är kund i affären.
Det blir lite småprat .., mest om vädret och om hästen i hagen och om hennes arbete; ja, det visar sig att hon är journalist och arbetar åt lokalradion, men just idag är hon ledig.

Hon frågar var jag bor och jag pekar upp mot det gula huset, ja, det är inte mitt, men jag bor där sedan sex år tillbaka, säger jag.

Så fort tiden går!
Sex år .., i sommar blir det sju år!
Och det är tjugofyra år sedan vi flyttade från Malå till Ystad!

Nu vankas snart arbete; tre till åtta.
Onsdag och helgen är fria den här veckan.
Det är bara att ta nya tag.

Dagens fönster ....

Igår kom ett mejl från Guy som berättade att han höll på att gå igenom gamla bilder och då hittade en del fönstervarianter. Fyra olika bilder kom och Guy skrev att "det mest intressanta kortet är nummer fyra, men jag antar att du skulle välja annorlunda."

Men där har du fel Guy.
Jag håller med dig, även om alla är fina!

Det här är alltså bild nr 4 och den togs i Hanoi.

Tack snälla!

En sån dag ....

Det här med att fylla år och att bli äldre .., det är ju faktiskt nästan det bästa som finns.
I min barndom var detta med födelsedagar inget särskilt märkvärdigt .., jo, jag minns hur man låg kvar i sängen och väntade på att pappa och mamma (om hon var ledig från sjukstugan) skulle komma uppför trappan och sjunga och ha med sig nån present, men inte annars.

Jag tycker nog att det är annorlunda nu.
Kanske för att man inte längre tar för givet att man SKA få fylla år .., det är mer som en ynnest att få vara med i det här som kallas livet. Och att ha omtänksamma och varma och goa vänner.

Tidigt i morse kom pv sjungandes och spelandes gitarr och så överlämnade han en present som nog var det finaste jag kunde tänka mig; nämligen Peter Gerdehags fantastiska bok "Landet som inte längre är". Många har säkert sett den som film på tv också.

Annat som gjorde och gör hjärtat glatt: underbara målningen från Eva påp Frösön som visar hur jag ligger i gröngräset bland blommor och blader och med sigge intill mig ..., där är ringblomssalva från min förste-förste-äktamans (han som jag gifte mig med i sju års ålder kanske) hustru Elisabeth med h ., där är en bok från trogna vännen Inger i Skellefteå , ett härligt harrykort från Ystad och så kom friherrinnan cyklande (återigen!!) med en egenhändigt gjord tulpanbukett med liten pippi i .., bara så fin!

Nu har vi ätit tårta och suttit i soffan Ektorp och småpratat nån timme eller mera.

Här en bild från boken .....

Tack för alla vänliga hälsningar .., ni anar inte - men det gör ni nog - vad det betyder!

Nu ska jag göra mig redo för jobb i eftermiddag!

Söndagsfönstret ....

Från Skåne och hedgrenskan kom igår det här fönstret susande genom rymden.

Sannerligen upplyftande med lite sol!

Tack Kerstin!

Plötsligt händer det ...

Igår kom pv bärande på dagens post och nog loooog han väl lite mer än vanligt när han överräckte ett vitt kuvert märkt "Hässleholms sjukhus" och jag öppnade det bums och konstaterade att det där telefonsamtalet kanske hjälpte, ty den första februari har jag nu fått tid hos den kirurg som en gång satte in den konstgjorda protesen i mitt knä och kanske - äntligen - att det nu blir nån form av operation och att det blir bättre?

Så här har mitt vänstra högra ben sett ut i flera års tid, ja, det är sju år sedan jag fick protesen och det blir inte bättre, om jag säger så. Såväl i Halmstad på ortopeden och i Hässleholm har läkarna haft svårt att sätta fingret på vad som egentligen felas .., ja, tills för ett år sedan ungefär, då vi fick veta att nånting liksom glidit isär och alldeles enkelt är det kanske inte att veta vad som ska göras?

Det första året efter operationen hade jag ett helvete med .., ja, det kändes som om jag fick elektrisk ström i knäet om jag hade suttit stilla och råkade röra på benet! Jag tog kontakt med kirurgen och frågade om det verkligen var meningen att det skulle vara så här och han sa att det absolut skulle gå över, och det gjorde det. Stor lycka.

Sen har det varit år med låsningar .., dagar då jag inte kunnat räta ut benet och gått strak-bent ..,sen fick jag ortosen som kanske skulle rätta till det hela, ja, då blev det fel på ett annat sätt - nu har jag mest ont på baksidan av knäet, hela skenbenet och i vaden.

Jag tycker verkligen om personalen i Hässleholm och jag inser såklart att alla operationer inte blir lyckade, men förhoppningen är att jag åtminstone ska få det så pass bra att jag kan gå på en längre promenad och att jag ska slippa halta mig igenom timmarna på jobbet.

Och om någon som ska genomgå knäledsplastik har googlat och hamnat här, så vill jag säga att i mitt vänstra knä sitter en protes som sattes in 2014 och den fungerar helt perfekt! Inga som helst problem har det varit med den!

Dagens fönster ....

"Det var längesedan du fick ett fönster från mig. Nu har jag fått en ny Ipad och det ramlar in bilder från alla möjliga håll som legat lagrade och som jag inte sett på länge.

Det här söta fönstret tror jag är från La Route de Vin - vinvägen - någonstans vid gränsen mellan Tyskland och Frankrike där man gör så fantastiskt gott vitt vin. 
Vi köpte flera lådor och stuvade in i husbilen minns jag.

Hälsningar från ett soligt men blåsigt Provence!


Monet."


//Å, sicket somrigt fönster! Tack! säger jag.

Den tredje lediga dagen ....

Och det är milt ute och ett blåaktigt ljus; det som är det bästa jag vet, för då blir luften liksom annorlunda. Lenare.

Tar hundarna med mig och går ner till stranden och nelly som sedan en tid tillbaka får det här gröna pulvret som mest påminner i doften om mat till akvariefiskar, hon är så pigg och glad, ja, hela tiden springer och skuttar hon och inte en enda gång behöver jag skynda på henne!

Överallt ligger ilandfluten tåg eller sjögräs och närmare viken upptäcker jag mängder med plast - det är olika förpackningar, plastpåsar, korkar .., ja, allt möjligt och i morgon tänker jag ta en sopsäck med mig och fylla den allt som går!

Idag - utan påse - tog jag i stället ett stort fång med tång som - efter att jag sköljt den - (drivor med sand blev det i diskhon!)  ska få hänga på tork i pannrummet och sen blir det alldeles perfekt att använda när det är dags för fotbad, eller när man duschar och bara detta att gnida in sig med en tångruska .., så len huden blir!

Nu har alla fått mat, utom fåglarna och i morgon lär det ska bli kyligare, så här ska fyllas på rejält i automaterna och "fågelhuset".

Och medan jag skriver detta, sjunger Ismael Lo så fint för mig.
Eller för oss.

Fredagsfönstret ...

Så här kan man ha sina blomkrukor i ett något varmare klimat än vårt. Fönstret håvade jag in i byn Teguise på Lanzarote. Ett fin by med kyrkan mitt i byn och några fina gågator.

Turtlan på tur med håven

Ledig dag två av tre ....

Mitten av januari kan bli hur som helst.
Det kan bli hysteriskt mycket vinter med snödrev och elände, men det kan också bli som idag:
strålande sol, mörkblå himmel och skator som - borta vid dungen i mitten av bilden, just där näktergalen håller till i maj - tjafsar med varandra och flyger hit och dit och upp och ner.

Och solen i ryggen eller snett från sidan och en känsla av att .., ja, om en månad eller så eller lite mera, kan lärkan vara här, jo, det har verkligen hänt!

I vänster anoraksficka har jag en plastpåse fylld med morotshalvor och frånsett hästen längst bort i bilden, kommer alla fram och får sig lite godis. Morötter är mums! Äppelhalvor också!
Nelly är inte det minsta rädd för hästar och när den här hästen (på bilden) tappar moroten som då faller till marken, får Nelly brått att försöka norpa åt sig den ..., och hästen tittar förvånat på den där lilla lurvtussen och nooooosar försiktigt på henne, ja, innan nelly upptäcker att det inte var en köttbulle utan nånting som inte lockar så där värst.

Tidigare idag våffelfika hos friherrinnan.
Hos henne är det nu sista svängen med jul, fast grisstaken som en man i Steninge gjort, den funderar hon på att ha kvar hela året, bara byta ut det röda sidenbandet mot nånting annat.

Från hennes fönster mot väster ser vi hur stormigt havet är .., och alldeles grönfärgat!

Och så en sväng till affären. 
(Apropå affärer, så kan ni ju titta in hos steelcityanna och jämföra era matpriser med hennes. Hur intressant som helst. Nu måste jag kolla upp vad det brittiska pundet står i för kurs, jag tänkte nog euro när jag jämförde.)

Friherrinnans trotjänare - hennes gamla Saab - har insomnat för gott, så vi gör sällskap till Haverdal.
Nu får hon åka Toyota.
Ute på lagret blir det en stunds småprat tillsammans med Anne-Marie och Erik.
Jag har som vanligt fin-skorna på mig, jodå, det är inte ett dugg kallt ute, men jag går inte i sandaler när jag rastar hundarna, bara så ni vet ,-)

Torsdagsfönstret ...

"Jo, det är ett fönster för det sitter glas i. Ett runt fönster med härliga monstreor på utflyktsmålet Jameos del Agua på norra Lanzarote.

Där i fönstret skymtar havet och i horisonten är Afrikas kust. Svårt att se men 10 mil över havet ligger Marocko (tror jag det borde vara)."

// Turtlan

Ovädersdag .....

Så är den härliga tredagarsledigheten här igen!
Tänk, vad tiden susar iväg!

Igår jobb tillsammans med Malin och till vår stora förvåning var det hela tiden en strid ström med kunder - två veckor innan lön! - och först klockan halv sex kunde jag lösa av Cornelia i charken och inte förrän strax efter sju kunde jag ägna mig åt mejeriet.

När ingen kund skulle ha skivad picksalami eller sotarskinka, sprang jag iväg och fyllde på frukt - så gott det nu gick - och just på det sättet fick vi pussla ihop kvällen .., och Malin ägnade sig åt datumkoll när kundströmmen lugnat ner sig och hon stod i kassan.

Såna skåpdörrar i köket hade grannen Sylvia när jag var liten. Jag tyckte att dom var så fina!

Och så har vi fått nya inrikes frimärken!!
Helt underbara är dom och jag höll upp och visade för några kunder i kassan - det är mest kvinnor som bryr sig i hur frimärken ser ut - och dom här fick klart godkänt!
Illustratören heter Henning Trollbäck och klicka gärna in er här, så får ni se vad den mannen har åstadkommit!  Och tydligen är det samme man som stod för årets julfrimärken.

Så här skriver Sveriges Filatelistförbund om dom nya märkena:

"Frimärkena Retro lyfter fram tidigare trender och moden. För att placera motiven i nutid har de kryddats med moderna saker som platt-TV, mobil och laptop. Närvaron av moderna föremål illustrerar den dialog mellan gammalt och nytt som förekommer i de flesta hem.
– Passionen för retro finns idag hos många unga familjer, som min egen. Vi har både stringbokhyllor och klassiska porslinsserier hemma, säger illustratören Henning Trollbäck som format retrotemat till en vandring genom en bostad från hallen via köket till vardagsrummet."

Ja, lite så var det igår. 
Bäst av allt var ändå lilla Felicia som kom från dagis eller förskolan och visade sitt skrivhäfte där hon ritat av sin hand och där var en teckning som visade Felicias mamma och pappa och ååå, så jag önskade att jag hade haft kameran i närheten, men det hade jag inte.

Och så kom Liv och handlade med sin pappa.
Liv som är fem år och som jag nästan alltid velat kalla Siri, men  nu har jag lärt mig.
Nu är klockan snart halv tolv .., jag sov nästan inget alls natten mot idag (måste vara nya medicinen) och har nu på förmiddagen ringt Hässleholm och pratat med M som är nån slags samordnare och hon sa att jag inte är bortglömd och jag berättade hur svårt det är just nu och att det är med nöd och näppe jag tar mig upp för trappan till övervåningen.

Jag, som hatar att "ligga på", var illröd om kinderna när samtalet var slut.

"Ni har mig väl ändå i en kö ...?" sa jag.

Jodå, det lär jag vara.
Vi får väl se vad som händer.

Lediga-dagsfönstret ....

Från Alsters Herrgård i Värmland kommer det här fönstret.
Det var Ulrika som passade på att packa ned fönsterhåven när hon gav sig av på utflykt.
Det tackar man för.

Tisdag ....

Så är allt som vanligt igen.
Pv ställer klockradion på fem och cyklar iväg vid sexsnåret och jag ligger kvar under täcket och lyssnar till P1-prat och nyheter om världens tillstånd, går sedan ner och hälsar på nelly som ligger ihopkurad på soffan .., fixar kaffe och frukost .., går på promenad med hundarna .., stannar till vid hästen som står ensam i hagen och han vet precis .., så jag tar fram påsen med äppelhalvor och morötter. Sedan några dagar tillbaka är han så fin i pälsen - nån har ryktat honom och det är som en ny häst - och han mumsar i sig det jag har med mig och låter mig klappa honom på kinden och jag tänker att vi nog ändå har blivit liiiite mer vänner. Eller att han accepterar mig. Eller litar på mig.

I motvinden drar det kallt mot kinderna och innan vi har kommit hem anar jag snöflingor i luften, men det är knappt märkbart.

Igår jobb tillsammans med Malin - som alltid på måndagar och tisdagar -.
Innan jag bytt till arbetskläder står jag ute på lagret och småpratar med Erik och Hampus. Vi pratar om Skam - den norska serien - och vi ler alla tre .., tänk, att en tv-serie på något sätt kan förena.

"Vilken karaktär tycker du bäst om ...?" frågar Erik och jag tänker efter en stund och säger att egentligen tycker jag om alla, men i Nora känner jag igen mig lite, lite och ändå inte och utanpåtuffaste pojkarna var aldrig mina favoriter, nja, "jag tycker Jonas är himla sympatisk", säger jag. (Hade någon frågat mig efter avsnitt två hade jag sagt William :) Och Sana är underbar!

Och vi pratar om det här med vad man förväntar sig.
Att vi alla (även Malin) tänkte att nu blir det nog ett helvete för Isak när han kommer ut, men så blev det ju inte alls och hur skönt det är att allt inte består av intriger och hat, utan .., ja, att det är så medmänskligt på många plan.

Nu har jag ju sett alla tre säsonger och det är nog tur att det blir ett långt uppehåll, ty när jag går förbi frysdisken och ser facket med kladdkakor, tycker jag för ett ögonblick att det inte står kladdkaka utan klamydia på förpackningen!



Häromkvällen satt jag i soffan och bläddrade i ett reklamblad för Vuxenskolan.
Och tänka sig .., igårkväll anmälde jag mig till italienska för nybörjare i Falkenberg.
Tio lektioner om 90 minuter vardera.Onsdagkvällar mellan halv sju och nio.
Vilken tur, onsdagkvällar är jag ju alltid ledig.
Kanske följer Viveca på jobbet mig, hennes pappa är nämligen italienare och när jag berättade om dom här tankarna igår, ropade hon "Bettan, jag är med!" Hoppas att hon hakar på!

Den som har läst här under lång tid, ja, den vet att jag älskar filmen "Italienska för nybörjare"; en dansk film. När jag levde som ensamseglare och besökte dejtingsidan, då diskuterades ofta vad man tyckte om för filmer. Jag minns en man som kunde nästan varenda scen från just den här filmen och Kent i Växjö delade också min förtjusning för den.
Pv däremot, han somnade nästan ,-)
Där ser man .., det viktigaste är inte att man tycker lika i allt; det gör vi för övrigt inte heller och det kan bli hetsiga diskussioner här i det gula huset. Nåja, det går bra ändå!

Nu mot pyttipannan och tack Eva på Frösön för härligt samtal!

Nye generalsekreteraren Guterres och Olof Skoog. Nej, jag var inte där och tog bilden.

(Såg en glimt i tv från säkerhetsrådet i FN. Ååå, ack att man hade fått vara en fluga på väggen och följa med i vad som händer! Och den nye generalsekreteraren såg ut att vara en godmodig man, jag ska se om Olof Skoog har ett twitterkonto så kanske han berättar lite).

Tisdagsfönstret ....

Cecilia N, hon kan konsten - den som jag inte har fått mig tilldelad - nämligen att fatta sig kort.

Bilden kom och texten löd: "på väg hem".

Ja, det räcker ju.

Tack Cecilia!