... ett fönster från Mullhyttans bygdemuseum.
Tack Ulrika!
tisdag 18 juli 2017
måndag 17 juli 2017
Och långa är dom!
Åååå, hur trivsamt är det inte att få hemifrån-besök!
Ja, i alla fall om man räknar Skellefteå till hemtrakterna och det gör jag nog.
Till Skellefteå åkte man för att handla kläder, eller på skolresa (då ingick bad i Skelleftehamns badhus) .., till Skellefteå åkte vi när min storasyster skulle köpa soffa och fåtölj till sin nya lägenhet .., och på Spisbaren - i samma stad - beställde jag filbryta, till pappas förfäran.
"Åka till Skellefteå för att äta det du kan få hemma varje dag!" sa han och förstod ingenting.
På BB i Skellefteå är två av mina tre barn födda; den första och den sista.
På kirurgavdelningen på samma lasarett låg min australiensyster i gipsvagga i tre långa vårvinter-månader. En vådlig vurpa i slalombacken hade orsakat frakturer på ryggkotorna.
På samma avdelning, men några år senare, blev pappa opererad för prostatabesvär.
När han kom hem var han salig över hur tjusiga och trevliga alla sköterskor och biträden var och mamma looog.
På Skellefteå lasarett hamnade även grannens yngste son Lars, när han blev påkörd av en moped och då fick ena lungan punkterad. Jag fick följa med på besök; Lars storebror Bosse och jag själv satt i deras Volkswagen medan föräldrarna var inne på sjukhuset - och han som var storebror hade just fått en ljusblå undulat som - i baksätet - satt på pinnen i sin bur .., och vi öppnade burdörren och skulle hålla i den lilla fågeln, då den flög ut och flaxade därefter omkring i vild panik i bilen!
I Skellefteå fanns - och finns förstås ännu - hemtidningen Norra Västerbottens redaktion.
Det var i den tidningen jag under några år skrev lördagskrönikor och kulturredaktören hette då Inger (heter hon ännu) och det är hon och hennes man (även han före detta journalist på Norran) som igårkväll kom på besök.
Båda två är rejält långa - vi liknar mest pygméer i jämförelse - och idag gör dom Falkenberg och igårkväll blev det räkgryta ute i blåsten.
Vad handlade krönikorna om, kanske någon undrar, ty jag är ju inte den som har koll på grammatik och det var nog gott om punkter ..... och mycket som var galet, men det gick tydligen an ändå.
Det mesta handlade om vanlig vardag.
Som här ovan.
Ibland kom med posten till Ystad tackbrev från vänliga läsare hemmavid.
Åååå, så det gladde hjärtat!
Och det var till Inger mina bidrag skickades med fax - detta var innan vi hade dator och faxade bidragen gjorde jag hos en man som hette Gustav och hade ett litet "kontor" på Regementsgatan .,. kanske kostade det en femma att få iväg krönikan? (Denne Gustav var en schangdobel gentleman som var helg köpte en bukett rosor till sin hustru, ja, i den lilla närbutiken där jag då arbetade).
Det hände att man helt tappade lusten att skriva .., denna eviga press att alltid få till en knorr på slutet, när man egentligen ville skriva om nånting som var allvarligt.
Ja, så var det.
Och nu har vi alltså besök av Inger och hennes långe man.
Ännu en natt blir dom här hos oss, men ikväll har jag mitt ordinarie pass 14.30 - 21.15, så det blir bara liiite tid att umgås och i morgonbitti är det för ovanlighetens skulle förmiddagspass som gäller, från 7,45 - 14,30, ja, det går väl det med.
Inalles är det nu bara fyra arbetsdagar kvar innan det är semester.
Och pv har blivit febrig och har ont i halsen .., måtte det inte sprätta över på mig!
Åååå, hur trivsamt är det inte att få hemifrån-besök!
Ja, i alla fall om man räknar Skellefteå till hemtrakterna och det gör jag nog.
Till Skellefteå åkte man för att handla kläder, eller på skolresa (då ingick bad i Skelleftehamns badhus) .., till Skellefteå åkte vi när min storasyster skulle köpa soffa och fåtölj till sin nya lägenhet .., och på Spisbaren - i samma stad - beställde jag filbryta, till pappas förfäran.
"Åka till Skellefteå för att äta det du kan få hemma varje dag!" sa han och förstod ingenting.
På BB i Skellefteå är två av mina tre barn födda; den första och den sista.
På kirurgavdelningen på samma lasarett låg min australiensyster i gipsvagga i tre långa vårvinter-månader. En vådlig vurpa i slalombacken hade orsakat frakturer på ryggkotorna.
På samma avdelning, men några år senare, blev pappa opererad för prostatabesvär.
När han kom hem var han salig över hur tjusiga och trevliga alla sköterskor och biträden var och mamma looog.
På Skellefteå lasarett hamnade även grannens yngste son Lars, när han blev påkörd av en moped och då fick ena lungan punkterad. Jag fick följa med på besök; Lars storebror Bosse och jag själv satt i deras Volkswagen medan föräldrarna var inne på sjukhuset - och han som var storebror hade just fått en ljusblå undulat som - i baksätet - satt på pinnen i sin bur .., och vi öppnade burdörren och skulle hålla i den lilla fågeln, då den flög ut och flaxade därefter omkring i vild panik i bilen!
I Skellefteå fanns - och finns förstås ännu - hemtidningen Norra Västerbottens redaktion.
Det var i den tidningen jag under några år skrev lördagskrönikor och kulturredaktören hette då Inger (heter hon ännu) och det är hon och hennes man (även han före detta journalist på Norran) som igårkväll kom på besök.
Båda två är rejält långa - vi liknar mest pygméer i jämförelse - och idag gör dom Falkenberg och igårkväll blev det räkgryta ute i blåsten.
Vad handlade krönikorna om, kanske någon undrar, ty jag är ju inte den som har koll på grammatik och det var nog gott om punkter ..... och mycket som var galet, men det gick tydligen an ändå.
Det mesta handlade om vanlig vardag.
Som här ovan.
Ibland kom med posten till Ystad tackbrev från vänliga läsare hemmavid.
Åååå, så det gladde hjärtat!
Och det var till Inger mina bidrag skickades med fax - detta var innan vi hade dator och faxade bidragen gjorde jag hos en man som hette Gustav och hade ett litet "kontor" på Regementsgatan .,. kanske kostade det en femma att få iväg krönikan? (Denne Gustav var en schangdobel gentleman som var helg köpte en bukett rosor till sin hustru, ja, i den lilla närbutiken där jag då arbetade).
Det hände att man helt tappade lusten att skriva .., denna eviga press att alltid få till en knorr på slutet, när man egentligen ville skriva om nånting som var allvarligt.
Ja, så var det.
Och nu har vi alltså besök av Inger och hennes långe man.
Ännu en natt blir dom här hos oss, men ikväll har jag mitt ordinarie pass 14.30 - 21.15, så det blir bara liiite tid att umgås och i morgonbitti är det för ovanlighetens skulle förmiddagspass som gäller, från 7,45 - 14,30, ja, det går väl det med.
Inalles är det nu bara fyra arbetsdagar kvar innan det är semester.
Och pv har blivit febrig och har ont i halsen .., måtte det inte sprätta över på mig!
söndag 16 juli 2017
Missväxt ...
Helt ärligt är det på gränsen till skrattretande hur liten skörd vi i sommar får - i alla fall av grönsaker -! I fjol hade vi mangold och sallad så det räckte och blev över .., i år: nästan ingenting!
Dom här salladsplantorna har i stort sett varit så här små i flera veckor och av mangolden blir det knappt nånting - dom finns planterade på andra ställen också - lika illa där.
Lätt deprimerad blir man då, ja, när man sedan flera veckor tillbaka kunde läsa hos mossfolk hur hon skördade gurkor - utan växthus -! Här har vi inte en sett skymten av en liten gurka!
Det enda som verkligen kommer att ge otrolig skörd, det är vindruvorna, ja, det är nästan så att det bågnar i växthuset av tyngden från alla klasar!
Men tomater då ...?
Ja, där är det aningen bättre .., men det är ändå lååååångt ifrån vad vi brukar få.
Nej, något skördepris får vi inte den här sommaren, men det överlever man ju.
Kanske har vi gödslat för dåligt och haft fullt upp med annat bestyr?
Och det råder bevattningsförbud i kommunen, så det har varit sämre på den fronten också, även om vi kånkat hinkvis från regnvattentunnan och försökt få sprätt på växtligheten.
Nåja, gläd er ni andra .., Birgitta Palm-Andersson, mossfolk och säkerligen Turtlan också och hos Bert lär det väl bli skörderekord!
Lite senare:
På bilden längst upp skymtar en vit liten blomma; det är årets "Blomma för dagen", inhandlad någon gång i slutet av maj, kanske. Med god vilja kanske den blir 2 dm hög, men då ska det verkligen till en massa god vilja
I fjol hade jag en likadan .., den blev närapå två meter hög och enorm i omfång!!
Så icke i år.
Men h ä r är nånting som har tagit sig; pelargonian som var ett förstapris när Hilda hade sitt födelsedagskalas och vi alla fick lösa ett melodikryss. Väldigt påhittigt var det och pv är ju suverän på sånt som textförfattare och annat.
Den pelargonian är numera överdådig där den står i växthuset!
Och rabatten för kanske två år sedan ...
Man kan fråga sig varför jag - bland all lavendel - pytsat dit en planta citronmeliss?
Den har numera försvunnit.
Och nu .., samma rabatt, men sååå generös med blommor!
Lavendeln täcker fint och min isopplanta (som doftar hundvalpsmage) är på gränsen till för stor, men får hållas.
Ja, ja .., alltså ska jag inte beklaga mig.
Helt ärligt är det på gränsen till skrattretande hur liten skörd vi i sommar får - i alla fall av grönsaker -! I fjol hade vi mangold och sallad så det räckte och blev över .., i år: nästan ingenting!
Dom här salladsplantorna har i stort sett varit så här små i flera veckor och av mangolden blir det knappt nånting - dom finns planterade på andra ställen också - lika illa där.
Lätt deprimerad blir man då, ja, när man sedan flera veckor tillbaka kunde läsa hos mossfolk hur hon skördade gurkor - utan växthus -! Här har vi inte en sett skymten av en liten gurka!
Det enda som verkligen kommer att ge otrolig skörd, det är vindruvorna, ja, det är nästan så att det bågnar i växthuset av tyngden från alla klasar!
Men tomater då ...?
Ja, där är det aningen bättre .., men det är ändå lååååångt ifrån vad vi brukar få.
Nej, något skördepris får vi inte den här sommaren, men det överlever man ju.
Kanske har vi gödslat för dåligt och haft fullt upp med annat bestyr?
Och det råder bevattningsförbud i kommunen, så det har varit sämre på den fronten också, även om vi kånkat hinkvis från regnvattentunnan och försökt få sprätt på växtligheten.
Nåja, gläd er ni andra .., Birgitta Palm-Andersson, mossfolk och säkerligen Turtlan också och hos Bert lär det väl bli skörderekord!
Lite senare:
 |
| Fjolårets variant ... |
På bilden längst upp skymtar en vit liten blomma; det är årets "Blomma för dagen", inhandlad någon gång i slutet av maj, kanske. Med god vilja kanske den blir 2 dm hög, men då ska det verkligen till en massa god vilja
I fjol hade jag en likadan .., den blev närapå två meter hög och enorm i omfång!!
Så icke i år.
Men h ä r är nånting som har tagit sig; pelargonian som var ett förstapris när Hilda hade sitt födelsedagskalas och vi alla fick lösa ett melodikryss. Väldigt påhittigt var det och pv är ju suverän på sånt som textförfattare och annat.
Den pelargonian är numera överdådig där den står i växthuset!
Och rabatten för kanske två år sedan ...
Man kan fråga sig varför jag - bland all lavendel - pytsat dit en planta citronmeliss?
Den har numera försvunnit.
Och nu .., samma rabatt, men sååå generös med blommor!
Lavendeln täcker fint och min isopplanta (som doftar hundvalpsmage) är på gränsen till för stor, men får hållas.
Ja, ja .., alltså ska jag inte beklaga mig.
Söndagsfönstret ....
"Hej.
Mikael'
// Så skriver Mikael, eller Micke eller mrkludd, som han kallar sig på instagram.
Ja, du Mikael .., alldeles omåttligt vacker tycker jag att bilden är!
"Hej.
Åkte
ju förbi Alvestra Kloster på min tur runt Vättern i veckan som var (och
på rymmen från Ulrika lite..) och denna bild var mycket fin för mig".
// Så skriver Mikael, eller Micke eller mrkludd, som han kallar sig på instagram.
Ja, du Mikael .., alldeles omåttligt vacker tycker jag att bilden är!
lördag 15 juli 2017
Till min namne ....
Tack snälla Elisabeth med h i Värmland, för överraskningen som kom med posten härom dagen!
Ett härligt vykort som minner om svunna tider ....
Och ett fint bokmärke som en hantverkare i trakten av Torsby har gjort.
Så omtänksamt och vänligt av dig!
Egentligen hade jag tänkt lägga in det här samma dag, men det har hänt nånting när man (jag) ska ladda ner bilder, så nu är det så himla krångligt! Om jag tidigare tog en bild med min Iphone och skickade den till min gmail-adress, så kunde jag med ett högerklick spara bilden på skrivbordet, gå till redigeringsprogrammet, plocka upp bilden och göra vad som nu skulle göras, spara den igen och så tog jag bort den från skrivbordet när jag lagt in den här på bloggen.
Nu .., är det stört omöjligt att bara klicka och spara ner bilden; nu ska allt tydligen hamna i "my desk", det är så krångligt och så snårigt, så man tappar lusten helt!
Ringde till Gunnar i Vaplan igår och hörde hur det var hos honom?
Jo, likadant där, det gick inte heller att enbart högerklicka och spara bilden.
Ja, ja, vi får väl se hur det går.
Är det någon gång man tappar lusten att blogga, så är det när det tjorvar sig så där.
Tack snälla Elisabeth med h i Värmland, för överraskningen som kom med posten härom dagen!
Ett härligt vykort som minner om svunna tider ....
Och ett fint bokmärke som en hantverkare i trakten av Torsby har gjort.
Så omtänksamt och vänligt av dig!
Egentligen hade jag tänkt lägga in det här samma dag, men det har hänt nånting när man (jag) ska ladda ner bilder, så nu är det så himla krångligt! Om jag tidigare tog en bild med min Iphone och skickade den till min gmail-adress, så kunde jag med ett högerklick spara bilden på skrivbordet, gå till redigeringsprogrammet, plocka upp bilden och göra vad som nu skulle göras, spara den igen och så tog jag bort den från skrivbordet när jag lagt in den här på bloggen.
Nu .., är det stört omöjligt att bara klicka och spara ner bilden; nu ska allt tydligen hamna i "my desk", det är så krångligt och så snårigt, så man tappar lusten helt!
Ringde till Gunnar i Vaplan igår och hörde hur det var hos honom?
Jo, likadant där, det gick inte heller att enbart högerklicka och spara bilden.
Ja, ja, vi får väl se hur det går.
Är det någon gång man tappar lusten att blogga, så är det när det tjorvar sig så där.
fredag 14 juli 2017
Extrapass ...
Så har jag arbetat en förmiddag också och det gick förstås bra det med, men annorlunda är det.
Vaknade vid fyra, klev upp vid sextiden och körde iväg vid drygt sju.
Mycket att göra även på morgnarna!
Det blir till att ta in och göra i ordning kassorna, fylla på tobak, torka av och göra fint, sätta in dagstidningarna i hyllorna och skriva in dem i tidningspärmen .., och nästan direkt när vi öppnade, ja, då kom kunderna och köpte frallor och pålägg till semesterfrukosten och sen var det full fart hela tiden!
Vid halv tio blev det fikapaus och aldrig har jag väl på evigheters evighet haft så många kamrater vid bordet! På Ica Nilahallen i Malå på 80-talet, då var vi jättemånga, för övrigt sitter jag oftast ensam i personalrummet, ja, kvällstid, alltså.
Från vänster har vi självaste chefen (som tagit över butiken efter sin pappa), sen kommer Fredrik - som egentligen har samma yrke som min Anders, men som har svedda vingar och nu arbetstränar hos oss och gör det med den äran! Därefter Brooks (till hälften amerikan), svärson till chefen och hans Bodil (sköter kontoret) som sedan kommer på tur.
Nästa är Erik som är fruktansvarig och har blivit såååå himla bra på sin grej (tillsammans med Brooks) och sen är det den blivande "doktor Hampus" som i höst börjar plugga i Lund och sist av allt chefens svärfar, den underbare Sven-Åke som hjälper till på fredagförmiddagarna.
Titta, så många leenden!
I charken kamperade Marie och Cornelia och fyllde in varor gjorde Linn, Pontus och Filip, och Emma från Ludvika tog hand om allt bröd.
Ett tag var vi lite väl många i kassan, så då bad jag Carolina att fronta och göra fint i barnmatshyllorna, då det ofta blir så himla stökigt där.
Såna här små plastförpackningar med nån slags puréer, ja, det är storsäljare numera!
Kom hem vid kvart i två - helt slut på igen - jag fattar det inte!
Har tillbringat mest hela eftermiddagen på soffan Ektorp, tänkte att det kanske är väderomslaget och sen kom ett störtregn och det blev kyligare .., nu känns det i alla fall bättre.
Och i morgon är det lördag.
Sex arbetsdagar kvar innan det är semester.
Så har jag arbetat en förmiddag också och det gick förstås bra det med, men annorlunda är det.
Vaknade vid fyra, klev upp vid sextiden och körde iväg vid drygt sju.
Mycket att göra även på morgnarna!
Det blir till att ta in och göra i ordning kassorna, fylla på tobak, torka av och göra fint, sätta in dagstidningarna i hyllorna och skriva in dem i tidningspärmen .., och nästan direkt när vi öppnade, ja, då kom kunderna och köpte frallor och pålägg till semesterfrukosten och sen var det full fart hela tiden!
Vid halv tio blev det fikapaus och aldrig har jag väl på evigheters evighet haft så många kamrater vid bordet! På Ica Nilahallen i Malå på 80-talet, då var vi jättemånga, för övrigt sitter jag oftast ensam i personalrummet, ja, kvällstid, alltså.
Från vänster har vi självaste chefen (som tagit över butiken efter sin pappa), sen kommer Fredrik - som egentligen har samma yrke som min Anders, men som har svedda vingar och nu arbetstränar hos oss och gör det med den äran! Därefter Brooks (till hälften amerikan), svärson till chefen och hans Bodil (sköter kontoret) som sedan kommer på tur.
Nästa är Erik som är fruktansvarig och har blivit såååå himla bra på sin grej (tillsammans med Brooks) och sen är det den blivande "doktor Hampus" som i höst börjar plugga i Lund och sist av allt chefens svärfar, den underbare Sven-Åke som hjälper till på fredagförmiddagarna.
Titta, så många leenden!
I charken kamperade Marie och Cornelia och fyllde in varor gjorde Linn, Pontus och Filip, och Emma från Ludvika tog hand om allt bröd.
Ett tag var vi lite väl många i kassan, så då bad jag Carolina att fronta och göra fint i barnmatshyllorna, då det ofta blir så himla stökigt där.
Såna här små plastförpackningar med nån slags puréer, ja, det är storsäljare numera!
Kom hem vid kvart i två - helt slut på igen - jag fattar det inte!
Har tillbringat mest hela eftermiddagen på soffan Ektorp, tänkte att det kanske är väderomslaget och sen kom ett störtregn och det blev kyligare .., nu känns det i alla fall bättre.
Och i morgon är det lördag.
Sex arbetsdagar kvar innan det är semester.
"Ett regnområde på bred front ...."
... sägs ska komma in nu i helgen, ja, det är ju inte så trevligt när vi får hemifrånbesök, eller i alla fall Skellefteåbesök! Ja, ja, inget att göra åt.
Och här är den fina stockrosen som plötsligt dök upp i rabatten; men kanske har jag verkligen planterat den? Klematisen blommar nu för fullt .., ja, det är så fint ute!
Själv ska jag strax åka till affären för ett extrapass, då någon drabbats av körtelfeber.
Kvart i åtta till ett - ett perfekt kort pass -.
... sägs ska komma in nu i helgen, ja, det är ju inte så trevligt när vi får hemifrånbesök, eller i alla fall Skellefteåbesök! Ja, ja, inget att göra åt.
Och här är den fina stockrosen som plötsligt dök upp i rabatten; men kanske har jag verkligen planterat den? Klematisen blommar nu för fullt .., ja, det är så fint ute!
Själv ska jag strax åka till affären för ett extrapass, då någon drabbats av körtelfeber.
Kvart i åtta till ett - ett perfekt kort pass -.
torsdag 13 juli 2017
Halland - Skåne tur och retur ....
Så här är det: via underbara Instagram (som inte är så underbart längre då det vimlar av reklam och ja, jag inser att inget är gratis här i världen, men ändå .,. det blir trist att ideligen klicka bort allt detta som man inte är ett dugg intresserad av!) har jag nästan varje dag kunnat titta in på Feldts bageri i Halmstad. (Jag har då klickat på myfeldt).
Gång på gång har jag sagt till pv att "ja, en gång s k a jag ta mig dit, bara för att se vad där erbjuds!" och idag blev just den gången.
Mycket var slutsålt, men några kardeummabullar + ett bröd fick göra mig sällskap.
Granne till bageriet är en antikaffär och det kan jag säga .., att dit tänker jag återvända när kontot är välfyllt!
Vi hade siktet inställt på campingen i Mölle, där hemifrån-Agnetha (det finns två, det här är hon som var kund i affären där jag då arbetade) och hennes sambo Lasse just nu befinner sig. Så otroligt roligt det var att träffas och det är säkert tjugotre, tjugofyra år sedan senast!
Agnetha mötte oss på parkeringen - jodå, jag kände igen henne bums! - och så blev det någon timmes småprat utanför deras sprillans nya och superfina husvagn, ja, det var ju som en sommarstuga av bästa slag .., två ganska breda enkelsängar, kök med ugn (!) och plattor förstås .., dusch, toalett och trivsam sittavdelning!
Men vi satt utomhus i solskenet och pratade om allt och inget .., om alla som gått hädan hemmavid ., om sånt som jag aldrig haft en a n i n g om och som hände även under min tid i Malå .., om våra knäproteser förstås (även hon har protes i vardera benet) .., ja, om livet, helt enkelt.
Campingen var hur fin som helst och allra finast var speglarna i servicehuset, ja, där toalett och duschar fanns! Det är ju så att i vissa speglar blir man mindre anskrämlig än i andra; det är såna speglar som på något vis är lite "dova" eller ja, jag kan inte förklara det, men det finns verkligen såna och just på det viset var det i servicehuset!
"Jag ska minsann kontakta Babsan i Uppsala, hennes man är glasmästare ., jag ska höra med honom om han vet vad den sortens speglar består av ..., om jag lyckas förklara, alltså!" sa jag till pv.
Efter campingbesöket och kaffet och allt pratet, ja, då tog pv och jag själv en sväng till själva Mölle, alldeles i närheten.
Mölle är verkligen nästan det vackraste jag vet i Skåne (ja, jag vet .., detta är superlativernas moder ...), men så är det! Första gången jag kom dit, då bara häpnade jag .., var det verkligen möjligt att nånting så ..., ja, så annorlunda mot för allt jag varit van vid, att detta fanns här, i Skåne?!
Tänk, det tycker jag fortfarande!
Och här kan man läsa om "Badskandalen i skånska Mölle".
Pv berättade att han flera gånger lagt till med segelbåten just här i Mölle och på en liten skylt kunde man läsa att det kostade 200 kronor per natt/båt, ja, om den höll den storleken, sen ökar det.
Och så kom vi hem och pv ropade "Elisabet, Hampus har kommit in på läkarlinjen!"
Så underbart för honom!
Men oj, så tråkigt för oss i affären!
Och jag tänkte att om tio, femton år kanske - om jag lever då - då kanske jag hamnar hos just Hampus som är färdig läkare och måhända är jag då dement som mamma blev och där sitter Hampus i sin vita rock och kanske säger han ..."Men hej Bettan, kommer du ihåg några plu-nummer ...?" och kanske att jag gör just det, kanske bananer 94011 .., eller purjolök 4629 .., och då faller några poletter ner och jag tittar storögt på honom och säger "ååå, är det du Hampus, jag kände nästan inte igen dig, det var väl du som en gång var min arbetskamrat på Hemköp och jag minns att jag tyckte så väldigt mycket om att arbeta tillsammans med dig, för du var så vänlig och omtänksam!"
Och han ska titta på mig med snälla ögon och säga att "precis så var det Bettan".
Kanske blir det just så.
Så här är det: via underbara Instagram (som inte är så underbart längre då det vimlar av reklam och ja, jag inser att inget är gratis här i världen, men ändå .,. det blir trist att ideligen klicka bort allt detta som man inte är ett dugg intresserad av!) har jag nästan varje dag kunnat titta in på Feldts bageri i Halmstad. (Jag har då klickat på myfeldt).
Gång på gång har jag sagt till pv att "ja, en gång s k a jag ta mig dit, bara för att se vad där erbjuds!" och idag blev just den gången.
Mycket var slutsålt, men några kardeummabullar + ett bröd fick göra mig sällskap.
Granne till bageriet är en antikaffär och det kan jag säga .., att dit tänker jag återvända när kontot är välfyllt!
Vi hade siktet inställt på campingen i Mölle, där hemifrån-Agnetha (det finns två, det här är hon som var kund i affären där jag då arbetade) och hennes sambo Lasse just nu befinner sig. Så otroligt roligt det var att träffas och det är säkert tjugotre, tjugofyra år sedan senast!
Agnetha mötte oss på parkeringen - jodå, jag kände igen henne bums! - och så blev det någon timmes småprat utanför deras sprillans nya och superfina husvagn, ja, det var ju som en sommarstuga av bästa slag .., två ganska breda enkelsängar, kök med ugn (!) och plattor förstås .., dusch, toalett och trivsam sittavdelning!
Men vi satt utomhus i solskenet och pratade om allt och inget .., om alla som gått hädan hemmavid ., om sånt som jag aldrig haft en a n i n g om och som hände även under min tid i Malå .., om våra knäproteser förstås (även hon har protes i vardera benet) .., ja, om livet, helt enkelt.
Campingen var hur fin som helst och allra finast var speglarna i servicehuset, ja, där toalett och duschar fanns! Det är ju så att i vissa speglar blir man mindre anskrämlig än i andra; det är såna speglar som på något vis är lite "dova" eller ja, jag kan inte förklara det, men det finns verkligen såna och just på det viset var det i servicehuset!
"Jag ska minsann kontakta Babsan i Uppsala, hennes man är glasmästare ., jag ska höra med honom om han vet vad den sortens speglar består av ..., om jag lyckas förklara, alltså!" sa jag till pv.
Efter campingbesöket och kaffet och allt pratet, ja, då tog pv och jag själv en sväng till själva Mölle, alldeles i närheten.
Mölle är verkligen nästan det vackraste jag vet i Skåne (ja, jag vet .., detta är superlativernas moder ...), men så är det! Första gången jag kom dit, då bara häpnade jag .., var det verkligen möjligt att nånting så ..., ja, så annorlunda mot för allt jag varit van vid, att detta fanns här, i Skåne?!
Tänk, det tycker jag fortfarande!
Och här kan man läsa om "Badskandalen i skånska Mölle".
Pv berättade att han flera gånger lagt till med segelbåten just här i Mölle och på en liten skylt kunde man läsa att det kostade 200 kronor per natt/båt, ja, om den höll den storleken, sen ökar det.
Och så kom vi hem och pv ropade "Elisabet, Hampus har kommit in på läkarlinjen!"
Så underbart för honom!
Men oj, så tråkigt för oss i affären!
Och jag tänkte att om tio, femton år kanske - om jag lever då - då kanske jag hamnar hos just Hampus som är färdig läkare och måhända är jag då dement som mamma blev och där sitter Hampus i sin vita rock och kanske säger han ..."Men hej Bettan, kommer du ihåg några plu-nummer ...?" och kanske att jag gör just det, kanske bananer 94011 .., eller purjolök 4629 .., och då faller några poletter ner och jag tittar storögt på honom och säger "ååå, är det du Hampus, jag kände nästan inte igen dig, det var väl du som en gång var min arbetskamrat på Hemköp och jag minns att jag tyckte så väldigt mycket om att arbeta tillsammans med dig, för du var så vänlig och omtänksam!"
Och han ska titta på mig med snälla ögon och säga att "precis så var det Bettan".
Kanske blir det just så.
Utekväll ....
Den första lediga dagen (inte av tre längre, men av två) blev det jazz på Gillbergs Krog i Frösakull, ja, det var Sonja, friherrinnan, pv och jag själv och så en hel drös andra människor förstås.
Underhöll oss gjorde "Jazz i baljan"; ett antal äldre gentlemän, varav dom flesta är från Ljungby, förutom trumpetaren och sångaren Kurt Lönn (alltid, alltid så trevlig kund i affären) som bor här i krokarna.
Det blev en trivsam historia och bandet har den egenheten att dom - innan spelningen tar sin början - delar ut A4-blad med lite drygt 100 låt-titlar nedskrivna och så får man fundera ut vilka melodier man vill att bandet ska spela .., man ropar upp numret och har man tur, spelas just detn.
Ja, ungefär som på bingo.
Suveräna musikanter är det, som hållit på ett bra tag!
En härlig kväll blev det!
Den första lediga dagen (inte av tre längre, men av två) blev det jazz på Gillbergs Krog i Frösakull, ja, det var Sonja, friherrinnan, pv och jag själv och så en hel drös andra människor förstås.
Underhöll oss gjorde "Jazz i baljan"; ett antal äldre gentlemän, varav dom flesta är från Ljungby, förutom trumpetaren och sångaren Kurt Lönn (alltid, alltid så trevlig kund i affären) som bor här i krokarna.
Det blev en trivsam historia och bandet har den egenheten att dom - innan spelningen tar sin början - delar ut A4-blad med lite drygt 100 låt-titlar nedskrivna och så får man fundera ut vilka melodier man vill att bandet ska spela .., man ropar upp numret och har man tur, spelas just detn.
Ja, ungefär som på bingo.
Suveräna musikanter är det, som hållit på ett bra tag!
En härlig kväll blev det!
onsdag 12 juli 2017
Dagens fönster ...
Så här skriver Cecilia N:
Så här skriver Cecilia N:
"Men innan jag hittade åt telefonen!
Fick inspiration när jag såg solnedgången i
grannens fönster, men tänker att de inte bett att få det fotograferat.
Så jag tog ett eget.
Magiskt var det."
Och så kom fönstret hit.
Tack snälla! säger jag.
Ledig dag, nr 1 av 3 ...
Jodå, det gick hur bra som helst att arbeta min ordinarie tid igår, från halv tre till halv tio ungefär.
Vi var ett bra gäng där det flöt på utan bekymmer och det kändes som om vi hann med precis allting!
Så underbart härligt!
Och mängder med trevliga kunder var det; såväl dom vanliga - dom trofasta - som handlar året om, som alla turister och så förstås, dom år efter år återkommande sommargästerna.
Sms:ade pv vid åtta och påminde om att vi skulle ses i Steninge vid halv tio, så kunde jag ta ett kvällsdopp och få skjuts hem. Det märks att det är lite kyligare nu om kvällarna och då är det skönt att få åka bil sista biten.
Ett alldeles ljuvligt kvällsdopp blev det och det kändes som det längsta doppet hittills!
Simmade in mot land, i stället för att ta stegen upp.
Härligt!
Men det är rent förunderligt hur trött man blir av att arbeta, ja, när man inte är van!
Kom hem vid tio, tog lite fika (pv hade plockat in jordgubbar), gick sedan i säng före honom och somnade inom några minuter!
Nu väntar tre lediga dagar.
På förmiddagen blev det en sväng till Falkenberg, där pv köpte virke och målarfärg och jag själv - håll i er - två par skor!!! I Falkenberg finns nämligen "Kullens skor" och den som inte hittar ett sko-par där .., ja, den gör det bra!
Och nere i vår slänt, där en gång segelbåten stod parkerad, där är det nu trädgårdslysingens tur att blomma! Och almöken!
Utanför färgbutiken, Ringström & Son stod dom här tre svamparna.
Himla trevlig personal är där också.
Ååå, vad jag tycker om dom som tänker till ett varv extra!
Så här ser det ut inne i färgbutiken och hur enkelt och bekvämt hade det inte varit att enbart ställa fram ett spa-bad och visa upp det? Men HUR mycket mer lockande är det inte när man går förbi och ser vattnet röra sig och fantasin sätter fart och nog skulle man väl kunna tänka sig ..?
Himla finurligt, tycker jag.
(Men ack .., om vattnet skulle forsa ut i butiken!)
Tittade även in på Willys, i akt och mening att köpa bröd ., och kunde konstatera att det mesta i till exempel fruktväg var betydligt dyrare än hos oss på Hemköp, i alla fall den här veckan.
Ute på en gräsplätt nära butiken, där satt en man och tillverkade korgar - flätade dem, alltså - hur fina som helst och det slog mig att det var nog den mannen som friherrinnan pratat om tidigare, men då satt han utanför Coop i Getinge.
Och så hemåt.
Tittade in i växthuset .., och insåg att den här sommarens skörd blir minimal och inte är det ett dugg bättre det som finns i pallkragen! Bedrövligt! Kanske har vi gödslat för lite eller inte visat tillräckligt med omtanke på annat sätt .., det enda som verkligen frodas, det är vindruvorna i växthuset!
På Instagram upptäcker jag att Agnetha som en gång bott i Malå, men flyttat till Skellefteå, är på gång söderut. När jag väl får tag i henne, ja, då har dom redan passerat Halmstad och är nu på väg till Danmark och Tyskland! Rackarns! Nåja, kanske möts vi i Tyskland i stället och kan ta en kopp kaffe tillsammans?
En mig närstående dam, Oxe och mellanbarn, är för tillfället i Skåne och tittar på hästar.
Ja, det är ju Falsterbo Horse Show!
Ett helt gäng kvinnor är dom som delar det här intresset och oj, så trevligt dom verkar ha det!
Att en lillkille också är med - son till verkligt hästengagerade föräldrar - gör förstås det hela ännu trivsammare!
Vänsterhanden tillhör mellanbarnet.
Ja, så har den här dagen varit.
Och dom här tre dagarnas ledighet på raken, den blev inte långvarig.
Precis nu ringde stackars schemaläggaren på jobbet och frågade om jag kunde tänka mig ...?
Jag sa att det kunde jag .., i alla fall fredag förmiddag, sen blir det arbete lö-sö-må-tis-tor-fredag och SEN ..., semester!
Man får - som vanligt - tänka på den kommande lönen.
Ajöken, sa fröken.
Ps. Nelly åt just upp en liten nyckelpiga som hon nog trodde var en liten matbit som trillat ner på altangolvet .... Ds.
 |
| En något moloken Ingrid Bergman .... |
Jodå, det gick hur bra som helst att arbeta min ordinarie tid igår, från halv tre till halv tio ungefär.
Vi var ett bra gäng där det flöt på utan bekymmer och det kändes som om vi hann med precis allting!
Så underbart härligt!
Och mängder med trevliga kunder var det; såväl dom vanliga - dom trofasta - som handlar året om, som alla turister och så förstås, dom år efter år återkommande sommargästerna.
Sms:ade pv vid åtta och påminde om att vi skulle ses i Steninge vid halv tio, så kunde jag ta ett kvällsdopp och få skjuts hem. Det märks att det är lite kyligare nu om kvällarna och då är det skönt att få åka bil sista biten.
Ett alldeles ljuvligt kvällsdopp blev det och det kändes som det längsta doppet hittills!
Simmade in mot land, i stället för att ta stegen upp.
Härligt!
Men det är rent förunderligt hur trött man blir av att arbeta, ja, när man inte är van!
Kom hem vid tio, tog lite fika (pv hade plockat in jordgubbar), gick sedan i säng före honom och somnade inom några minuter!
Nu väntar tre lediga dagar.
På förmiddagen blev det en sväng till Falkenberg, där pv köpte virke och målarfärg och jag själv - håll i er - två par skor!!! I Falkenberg finns nämligen "Kullens skor" och den som inte hittar ett sko-par där .., ja, den gör det bra!
Och nere i vår slänt, där en gång segelbåten stod parkerad, där är det nu trädgårdslysingens tur att blomma! Och almöken!
Utanför färgbutiken, Ringström & Son stod dom här tre svamparna.
Himla trevlig personal är där också.
Ååå, vad jag tycker om dom som tänker till ett varv extra!
Så här ser det ut inne i färgbutiken och hur enkelt och bekvämt hade det inte varit att enbart ställa fram ett spa-bad och visa upp det? Men HUR mycket mer lockande är det inte när man går förbi och ser vattnet röra sig och fantasin sätter fart och nog skulle man väl kunna tänka sig ..?
Himla finurligt, tycker jag.
(Men ack .., om vattnet skulle forsa ut i butiken!)
Tittade även in på Willys, i akt och mening att köpa bröd ., och kunde konstatera att det mesta i till exempel fruktväg var betydligt dyrare än hos oss på Hemköp, i alla fall den här veckan.
Ute på en gräsplätt nära butiken, där satt en man och tillverkade korgar - flätade dem, alltså - hur fina som helst och det slog mig att det var nog den mannen som friherrinnan pratat om tidigare, men då satt han utanför Coop i Getinge.
Och så hemåt.
Tittade in i växthuset .., och insåg att den här sommarens skörd blir minimal och inte är det ett dugg bättre det som finns i pallkragen! Bedrövligt! Kanske har vi gödslat för lite eller inte visat tillräckligt med omtanke på annat sätt .., det enda som verkligen frodas, det är vindruvorna i växthuset!
På Instagram upptäcker jag att Agnetha som en gång bott i Malå, men flyttat till Skellefteå, är på gång söderut. När jag väl får tag i henne, ja, då har dom redan passerat Halmstad och är nu på väg till Danmark och Tyskland! Rackarns! Nåja, kanske möts vi i Tyskland i stället och kan ta en kopp kaffe tillsammans?
En mig närstående dam, Oxe och mellanbarn, är för tillfället i Skåne och tittar på hästar.
Ja, det är ju Falsterbo Horse Show!
Ett helt gäng kvinnor är dom som delar det här intresset och oj, så trevligt dom verkar ha det!
Att en lillkille också är med - son till verkligt hästengagerade föräldrar - gör förstås det hela ännu trivsammare!
Vänsterhanden tillhör mellanbarnet.
Ja, så har den här dagen varit.
Och dom här tre dagarnas ledighet på raken, den blev inte långvarig.
Precis nu ringde stackars schemaläggaren på jobbet och frågade om jag kunde tänka mig ...?
Jag sa att det kunde jag .., i alla fall fredag förmiddag, sen blir det arbete lö-sö-må-tis-tor-fredag och SEN ..., semester!
Man får - som vanligt - tänka på den kommande lönen.
Ajöken, sa fröken.
Ps. Nelly åt just upp en liten nyckelpiga som hon nog trodde var en liten matbit som trillat ner på altangolvet .... Ds.
tisdag 11 juli 2017
måndag 10 juli 2017
Resumé ....
Fyra månaders rehab hemma.
Två veckor med bara tre arbetstimmar, fyra gånger i veckan.
Och nu .., halv tre till halv tio (blev det) och jag kan säga att redan halvvägs var jag döslut på, men det gick - allt går förstås - och jag hade inte det minsta ont i benet, inte förrän vi stängde och det var drags att dra in flera hundra kilo vattenmelon på pall .., hur många kilo gurka som helst på lastpall, jordgubbar och salladslök, även dom på pall (men lätta) och så vedvagnen och grönsaker på en vagn.
Ringde hem till pv och bad honom hämta mig; nej, jag ville inte cykla och dessutom faller mörkret fortare nu.
Han kom som den snälle pv han är .., hämtade mig (harry stod på lastbryggan och viftade så glatt på svansen ...) och så tog vi ett kvällsdopp i havet och sen fick man livet åter.
Men tänk .., inte det minst ont fram till stängning, bara det här tunga med att dra in grejor, men det ska jag prata med chefen om och förklara .., att det går nog bara inte.
För övrigt allt gott och väl.
Trevliga kunder ., ett par från Piteå, en kvinna från Boden, en man från Australien, tyska turister, ganska många norrmän och så alla andra från vårt avlånga land.
Fyra månaders rehab hemma.
Två veckor med bara tre arbetstimmar, fyra gånger i veckan.
Och nu .., halv tre till halv tio (blev det) och jag kan säga att redan halvvägs var jag döslut på, men det gick - allt går förstås - och jag hade inte det minsta ont i benet, inte förrän vi stängde och det var drags att dra in flera hundra kilo vattenmelon på pall .., hur många kilo gurka som helst på lastpall, jordgubbar och salladslök, även dom på pall (men lätta) och så vedvagnen och grönsaker på en vagn.
Ringde hem till pv och bad honom hämta mig; nej, jag ville inte cykla och dessutom faller mörkret fortare nu.
Han kom som den snälle pv han är .., hämtade mig (harry stod på lastbryggan och viftade så glatt på svansen ...) och så tog vi ett kvällsdopp i havet och sen fick man livet åter.
Men tänk .., inte det minst ont fram till stängning, bara det här tunga med att dra in grejor, men det ska jag prata med chefen om och förklara .., att det går nog bara inte.
För övrigt allt gott och väl.
Trevliga kunder ., ett par från Piteå, en kvinna från Boden, en man från Australien, tyska turister, ganska många norrmän och så alla andra från vårt avlånga land.
söndag 9 juli 2017
Det här med kroppsspråk ....
Jo, men jag tycker verkligen att det är så intressant det är med hur vi människor rör oss.
Om jag har kläder på mig som jag trivs i; som är bekväma och som jag känner mig fin i, då upplever jag helt klart att jag rör mig på ett annat sätt.
Säkrare.
Här, i den här lilla svängen ner mot havet i landet Halland, rör jag mig också betydligt mer avslappnat, än när jag i en storstad och tappar bort mig själv.
Där känner jag mig bara ful och tjock.
Här hemma, nej, då glömmer jag bort det där, eller jag bryr mig inte.
När jag på sociala medier såg den här filmen (jo, den finns i ett tidigare inlägg) där den polska "first ladyn" - presidentens fru alltså, hälsar på det amerikanska presidentparet, fascinerades jag av vilket otroligt säkert intryck denna Agata ger!
Vilken underbart härlig energi och kraft hon utstrålar!
Läser lite på Wikipedia om henne.
Aha .., född 1972 ( som min äldsta dotter), lärare i tyska och anses vara mer liberal än sin make, Andrzej Duda.
Sen undrar jag ännu mera vad man applåderar åt?
Först Trump, därefter hans fru och så - lite tveksamt - den polske statsministern.
Jo, men jag tycker verkligen att det är så intressant det är med hur vi människor rör oss.
Om jag har kläder på mig som jag trivs i; som är bekväma och som jag känner mig fin i, då upplever jag helt klart att jag rör mig på ett annat sätt.
Säkrare.
Här, i den här lilla svängen ner mot havet i landet Halland, rör jag mig också betydligt mer avslappnat, än när jag i en storstad och tappar bort mig själv.
Där känner jag mig bara ful och tjock.
Här hemma, nej, då glömmer jag bort det där, eller jag bryr mig inte.
När jag på sociala medier såg den här filmen (jo, den finns i ett tidigare inlägg) där den polska "first ladyn" - presidentens fru alltså, hälsar på det amerikanska presidentparet, fascinerades jag av vilket otroligt säkert intryck denna Agata ger!
Vilken underbart härlig energi och kraft hon utstrålar!
Läser lite på Wikipedia om henne.
Aha .., född 1972 ( som min äldsta dotter), lärare i tyska och anses vara mer liberal än sin make, Andrzej Duda.
Sen undrar jag ännu mera vad man applåderar åt?
Först Trump, därefter hans fru och så - lite tveksamt - den polske statsministern.
Söndagsfönstret och fem minuter tankar för dagen ...
P1-programmet "Tankar för dagen" är som små guldkorn.
Idag var det författaren Katarina Kieri som berättade om hur hon kurade under täcket i en hotellsäng på andra sidan Atlanten och vad hon då reflekterade över.
Om denna Katarina Kieri kan sägas att hon är född i Luleå, utbildade sig till fritidspedagog ., att hon gjorde litterär debut 1993 och så en annan sak: vi fyller år på samma datum, den femtonde januari!
Fönstret kommer från Anundsjö hembygdsård och titta, så finurlig barnstolen är!
Bara att sätta pottan där under!
Tack Ulrika!
// Ett annat - helt ljuvligt - "Tankar för dagen", är detta, av Birgitta Hübinette!
P1-programmet "Tankar för dagen" är som små guldkorn.
Idag var det författaren Katarina Kieri som berättade om hur hon kurade under täcket i en hotellsäng på andra sidan Atlanten och vad hon då reflekterade över.
Om denna Katarina Kieri kan sägas att hon är född i Luleå, utbildade sig till fritidspedagog ., att hon gjorde litterär debut 1993 och så en annan sak: vi fyller år på samma datum, den femtonde januari!
Fönstret kommer från Anundsjö hembygdsård och titta, så finurlig barnstolen är!
Bara att sätta pottan där under!
Tack Ulrika!
// Ett annat - helt ljuvligt - "Tankar för dagen", är detta, av Birgitta Hübinette!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)