"Vad är det för dag idag ..?"

Ungefär så har det låtit ett flertal gånger under semestern och det är inte bara jag som ställer frågan. Och vi räknar bakåt. 

"Få se mu .., vi övernattade hos Anders och Maja mellan onsdag och torsdag  .., så kom vi ...". 

Ungefär så. 

Nu enades vi om att det är onsdag idag. Pride i Amsterdam. 

Och Marias fyrtiofemårsdag! 

Grattis till mig själv som blev mamma till denna friskus som har rejäla portioner energi och är sååå glad i nytillskottet Charlie! 

Och frukosten är avklarad och nästan alla sitter vid samma bord som igår. 

Vi också. 

Tittar jag åt höger ser jag detta.

En ihärdigt cyklande familj har redan givit sig av. Mannen intog frukost iklädd  lycradress och så snart sista tuggan var svald gjorde han sig redo för avfärd på cykel. Frun och två söner tog lite längre tid på sig, allt medan far i familjen stod redo och startklar utanför hotellet. 

"Jag tror att han varit proffscyklist, titta så smal och vältränad han är och fullt med reklam på tröjan!" säger pv. 

Vad är det som serveras till frukost?

Jo, tre olika sorters bröd (trista .., mjuka), en sorts ost, flera olika skinkor, korv, vitlöksost, en legymröra, massor med oliver, gurka och tomater, äggröra, kokta ägg, juice, färska frukter, ja, det är nog det hela. Jo, croissanter också. 

Helt okej!

Trappan ner till receptionen och frukostmatsalen är brant. Och SOM jag älskar stengolvet där nere! 

En av anledningarna till att jag valde just det här boendet, det var bilden av utegrupperna som syns på bilden. 

Så underbart att om kvällarna sitta där och bara ha det gott, tänkte jag. 

Precis så är det också! 

Och detta att se människor cykla förbi, ja, att följa vardagslivet helt enkelt. 

Vardagsliv är det även för städpersonalen här på hotellet. 

Och själva funderar vi på vad dagen ska bjuda på. 

Over and out! 

Tisdagkväll ...

Inledde dagen med en cykeltur till en otroligt fräsch livsmedelsbutik här i Anstelveen; inte en enda pryl som blockerade gångarna, rent och fräscht och MÄNGDER med färdigmat, ofta sallader och annat. 

När jag kom ut stod pv och funderade på varför alla tyskar och holländare alltid har cykelsadlarna i bottenläge. Det hela påminner nästan om mc-åkare, typ Harley Davidson som sitter tillbakalutade på sina cyklar. 

Innan dess, vid stans kyrka, upptäckte jag ännu en staty föreställande en kvinna. Hur många såna har jag sett i Sverige! Jo, utanför konsthallen i Växjö, men inte för övrigt! 

Så tåg nr 51 till Amsterdam. Arton hållplatser ska passeras!!

Nu går vi inte in i smeten, utan väljer kvarteren kring och i Jordan. Helt ljuvligt! 

Lugnt och rofyllt. 

Som balsam för själen! 

Och den sov så gott, ovetande om att den nu hamnar på en bloggsida. Såå fin! 

Och Ahmed borde uppenbarligen friges. 

P-platser för elbilar såg vi lite här och där. 

När Eva på Frösön besökte Amsterdam i våras, berättade jag att vi tänkte minsann cykla i den stan. Det skulle hon aldrig våga! skrev hon. Jo, men vi skulle ju. 

Så mycket kan jag säga .., att nä, någon stillsam cykeltur där, bland smala gator där bilar kommer farande eller vespor eller ihärdigt plingande cyklister, nix pix. 

Du hade såå rätt, Eva! 

Det pågick gatuarbeten ...

Och somliga arbetade hårt. 

Vi passerade Anne Frank som står staty inte långt från huset där hon och familjen hölls gömda. Åå, du Anne ..., om du bara visste ...! 

Pizzorna var jättelika! Och i coffee shops finns skyltar där det meddelas att det går bra att ta en joint, men vanlig tobaksrökning är förbjudet. 

Aja, baja. 

Någon har ätit lite för mycket .... 

Beviset på att jag verkligen har varit här .., ja, det såg jag genom tågfönstret. 

Hemma igen efter fem timmars promenerande i Amsterdam. Då cyklar vi till ett sportcenter några kilometer härifrån och där finns tennisbanor, rugbyplaner, ett fitnesscenter och så några stora pooler. 

När kunde jag simma så många längder senast, UTAN att få ont i knäet? 

Det är som ett mirakel! 

Och ja, herr kirurgen i Hässleholm har fått ett tackkort! 

Sist av allt kvällsmat på indonesiska restaurangen inte långt härifrån. Gud, så god och smakrik mat! 

I morgon kanske Van Gogh-museet och därefter Utrecht. Vi får se. 

Ajöken, sa fröken. 

Spridda skurar från idag .... 

Vänlig kvinna visar hur vi ska förfara med tredagarsbiljetten. Det tackade vi för. 

Så här .., som i London eller i Skåne! 

Och en hel svärm med uppspelta småttingar klev ombord! Jag upptäcker en reklamaffisch för Zarah Larsson. 

Framme i centrum. Hysteriskt med människor!! Äckliga haschångor! Jag blir på riktigt illamående.

På trånga gator kommer inte sopbilen fram. Restaurangägare kånkar på sopsäckar och allt samlas på hög. 

Och andra har med sig tomkartonger. 

Vi tar en båttur - den tar en timme - och vi får veta allt möjligt om byggnader som passeras. Jag är den som frågar mest. Finns hissar i dom höga, smala husen? Avlopp från husbåtar, hur fungerar sånt? 

Är det vanligt att människor drunknar i kanalerna, ja, med tanke på alla droger?

 

Där båten startar upptäcker jag några skyltfönster där lättklädda kvinnor vinkar till förbipasserande män. En ung man kommer ut från bordellen. 

Senare, när båtturen är slut, kommer två av dom lättklädda - nu påklädda - damerna ut, stänger dörren och ..., ja, ungefär som när jag slutat för dagen i affären. Kanske ska dom handla? Hur känns det att ha sin kropp som handelsvara?

Prostitution. Vad gör man åt sånt? 

Förbjuds det .., sker det väl i dunkel? 

Inte dömer jag kvinnorna, men männen. 

Vid sju, halv åtta tar vi tåget hem igen.

Till hotellet. Jag försöker duscha men trycket är minimalt; inte en chans i världen att jag kan skölja ur mitt tjocka hår! 

Efteråt slår vi oss ner ute vid entrén. Syrsor spelar .., flygplan blinkar på väg till eller ifrån Schiphol. På väg till tåget såg jag förresten en häger vid kanalen. 

Och fyra glada ungdomar från Kina kommer kånkande på resväskor och checkar in. I tjugoen dagar ska dom resa runt i Europa. 

Innan vi går i säng avbokar vi sista natten och bokar i stället hotell i Winschoten , trettio mil norrut eller mot nordost. I morgon stadsdelen Joordan, på onsdag Utrecht. Ungefär. 

Kväller ...

En blandad dag på alla sätt och vis. 

Strålande solsken på förmiddagen .., då tog vi en cykeltur i omgivningarna. Kyrkklockorna ringde hur länge som helst och jag som älskar klockklang ..., blev så lycklig! 

Upptäckte ännu en staty som skuttade rakt in i mitt hjärta!! Såå mycket trevligare än alla krigiska kungar eller andra märkvärdiga män! 

Men ett ansikte som vore det en man! 

Hur ofta ser man en piassavakvast på ett torg? Eller en städerska? 

Händer med spår av hårt arbete. 

Chilimadamen i Västmanland tipsade oss om att ta färja till en av öarna ute vid kusten. Vi körde till färjeläget men det krånglade med biljett till överfarten och när vi sedan såg att det skulle kosta nästan åttahundra att ta bilen över, stannade vi kvar här i Norddeich. 

Där var HUR många människor som helst!! Många ägnade sig åt drakflygning, andra gick långt ute till havs (ebb), andra promenerade bara omkring. 

På tillbakavägen besökte vi kyrkogården i samhället Norden. 

Och Bernhard Arends - nästan exakt jämnårig med mig - hade inte lika tur i livets lotteri. 

I Norden åt vi lunch på ett enkelt hak. Pv drog vinstlotten; jag fick en tam broccoligratäng med pasta som jag kunnat vara utan. 

Där utanför hängde en cigarettautomat på väggen. Å, det var minsann inte igår jag såg en dylik! 

Hemma i Malå fanns även i början av 70-talet en kondomautomat; den satt på väggen vid Folkes kiosk och aldrig att man såg någon som stod där och handlade! Det gjordes nog i smyyyg, när mörkret lagt sig. 

Väl hemma i Emden igen blev det en ny cykeltur. 

Det tog väl två minuter så kom regnet! Och det vräkte ner!

Vi slog oss ned på (i) ett café och pv beställde äppelkaka med vispad grädde och kaffe; själv tog jag ingenting .., jag hade då börjat må illa, kallsvettades och magen mullrade oroväckande.

Men ååå, så vi fick vänta!

Servitrisen påminde om Amelie från Montmartre, men Amelie hade nog varit mer alert ..., det tog evigheter med såväl att få kaffet och kakan, som att betala. 

Nu mår jag bättre. 

Kanske går vi ut och äter middag snart? Solen strålar. Bilar mullrar. I morgon mot Amsterdam.

Auf wiedersehen!

Söndag förmiddag.

Och här ligger man och tar igen sig efter frukosten. Pv kollar kartan. 

Det verkar bli en fin dag. Hela natten vräkte regnet ner, kanske samma lågtryck som svepte fram över Holland igår?

Hotellet tycks gammalt och slitet. Ingen hiss, så sicken tur att mitt knä fungerar! Hurra! 

Helt okej frukost, men oj, så jag saknade den vanvettigt goda naturella yoghurten i Bad Doberan! Den här varianten är som att äta godis! Sååå söt. 

Medelålders dam med prydlig frisyr är frukostvärdinna. På varje bord står en liten blå skräphink. 

Vad är planen för idag? 

Jo, kanske att ta färjan till någon av öarna norrut och så ska vi ta och lufta cyklarna och titta oss omkring lite här i stan. 

Läste för övrigt att Gustav Vasas äldsta dotter Katarina, den 1/10 1559, gifte sig med greve Edzard, som senare blev Edzard den andre av Ostfriesland. 

Bröllopet hölls i Stockholm och ledde till det kända "Vadstenabullret" (helt okänt för mig). Ytterst intressant läsning om detta finns på Wikipedia! 

Vilken historia! 

Många hantverkare och konstnärer från Emden hamnade i Sverige, ja, det läste vi också.  

Lång dags färd mot ....

.... hotellet som pv valde och som ligger väldigt centralt till här i Emden. 

Tanken - från början - var att vi skulle köra från Bad Doberan till Utrecht i Holland, men när pv konstaterade att det skulle bli närmare sextio mil, ja, då ändrade vi oss. Till Emden, hit var det ju bara fyrtio mil!

Men ack ...

Det blev en flera timmar lång väntan utanför Glückstatt, där färjan som skulle ta oss över floden Elbe gick i skytteltrafik! Därtill kunde den bara ta ett litet antal bilar åt gången. Kön var kilometerlång och nöden stor. Till slut började pv fantisera om att uppfinna en kateter vars slang skulle löpa längs under byxbenet och så kunde han då enkelt ställa sig vid vägrenen och beundra utsikten .., allt medan problemet löstes.

Färjeturen tog kanske en kvart, tjugo minuter och Elbes vatten var brunt och där - vid stränderna - såg vi mängder med vadarfåglar! 

Vad har vi för övrigt funderat på?

Jo, vi ser ALDRIG några mjölkkor med stinna juver, vi ser enbart kalvar eller kvigor. 

Vi förundras storligen över hur stooora och djupa dom tyska villorna är och ofta tycks lagården sitta ihop med boningsdelen. 

Reklamskyltar sitter överallt! 

På villaägarnas staket, ja, på snart sagt varje ledig yta! 

Lidl och Netto tycks finnas i alla större samhällen.

Men deras statyer tycker jag om! 

Bäst hittills på resan, det är ändå mötet med Elvira. 

Elvira arbetar som frukostansvarig på hotellet i Bad Doberan och maken till mjuk och vänlig människa var det länge sedan jag mötte!

Fyrtioett år, uppvuxen i Tusla i Bosnien och har varit i Tyskland i tretton år. 

Så alldeles otroligt vackert hade det dukats upp i morse och när vi var klara och jag hade betalat - hon skötte även den biten - fick jag en SÅN varm kram av henne och jag hade all möda i världen  att inte börja gråta! 

Hur kan det bli så med vissa människor; så där att man genast har koden till varandras hjärtan? 

Precis så var det med Elvira. 

Från äldsta dottern med familj som nu semestrar hos Tommy och Karin i Skåne, kom den här bilden ikväll. Harry, Charlie och Meja i soffan. Tala om att dom har det bra! 

Nu, till den som eventuellt tittar in här, tänker jag stämma träff med herr John Blund! Godnatt!