Och ett kvällsfönster från ....

.... Cecilia N i Härnösand!
Så här skriver hon: "Jaha, nu börjar det bli mörkt igen ....".

Här har vi ju mörka sommarnätter och även om jag saknar ljuset hemma mitt i  natten, så kan jag leva med det mörka också. Man vänjer sig. Men att äldsta dottern måste mörklägga Gunnars Rum för att kunna sova när hon hälsar på mitt i sommaren, det övergår mitt förstånd. Kanske för att hon arbetar natt och sover om dagarna och då vill ha nattkänsla .., ja, men jag tror att det var före detta också?

Stort tack för din fångst, Cecilia!
Och bara så ni vet, så har hon kommit igång rejält med bloggandet! Hurra!
Dom flesta har ju tackat för sig.

Dagens ros och en kram ...

... går till Bert Bodin i Luleå som agerade telefonsupport och guidade mig på inställsningssidan, så nu - äntligen - får man en avisering om att man fått kommentarer!

Som det nu varit får man leta sig fram och missar säkert många (ja, så många är det inte som kommenterar, men desto viktigare att svara dom som nu gör det), nu ska det blir bättre. Eller rent av bra!

Tack Bert som tog dig tid!
Så vänligt av dig!

(Rosorna - Ingrid Bergman - är det enda som nu blommar i våra rabatter).

Annorlundalivet, kapitel 123 ...

Och enligt min kalender är jag helt fri fram till nästa söndag, men det vet man aldrig riktigt hur det blir. Å andra sidan .., hur underbart är det inte att arbeta sex timmar och få så mycket värme av kunderna .., det är som att ställa hjärtats dörr på vid gavel och så bara fylls det på med vänlighet!

Kommande lördag är det teaterföreställning på Steens Väg 1 i Skipås; alltså i Eva von Hannos kök där hon, på egen hand, ska framföra Shirley Valentine! Det ska bli spännande. Jag såg filmen för evigheter sedan (har sett den flera gånger) och älskade den! Efteråt blir det tydligen någon form av buffé.

Annat på agendan?
Friherrinnan ska läggas in tisdag till onsdag för att få rätt medicin för sitt hjärta och då ska Shejken bo här hos oss och lära sig att inte jaga Sigge, hur det nu ska gå till. Fjärrkontroller och mobiler ska flyttas ett steg upp från rumsbordet till byrån, men för övrigt blir nog allt som vanligt.

Och så här såg det ut när jag igårkväll körde hem från affären .., då, vid tjugo över nio kanske.
Det blev en bra dag på jobbet.

Bara ungdomarna - alla i tjugoårsåldern - och så jag själv och det märks att många av sommargästerna nu har tackat för sig, det är betydligt lugnare, även om vi körde alla tre kassorna under eftermiddagen.
Men bara detta att man hinner med lite annat än att beta av kassaköerna .., vilken glädje!
Och stamkunderna återvänder till fadershuset (många har varit bortresta eller handlar på Maxi; klarar inte av att butiken känns liten och trång i semestertider, då, när vi översvämmas av turister) och hur roligt är det inte att ha bekanta ansikten framför sig i kassan!

Nu hann jag han beställa frimärken och postens blå påsar, inte att förglömma Kenokuponger (hys hopp friherrinnan!) och hann göra rent i pantmaskinen och svabbade av golvet i entrén ..., fyllde på i mejeriet (där det var så fullt så man knappt tog sig in!)...,visade en kund var den rostade löken fanns .., gräddade bröd i mängder .., ja, sånt.
Så skönt!

Nu väntar EM i friidrott från Glasgow - mest simning och rodd antar jag - men det är kul det med.
Min syster i Australien berättar om enbarmligt trist vinterväder, men snart går dom mot vår igen och då trivs i alla fall hon - hon som älskar värme -!

Söndagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti det där vackra landet Halland.
Idag är det betydligt svalare ute .., bara arton grader och helt ljuvligt!

Och jag är helt fri!

Så här ....

... ser pv:s hand ut numera.

Som han väntar på att få kallelse till hudkliniken här på sjukhuset!

Läkaren på vårdcentralen gissade på någon slags psoriasis (PPP) och det kliar och straaamar och och han får varfyllda blåsor mellan fingrarna!
Sicket elände.

Idag i andra kläder ...

Dom har kommit ett par gånger och knackat på och nej, jag kan omöjligen skicka iväg dem, jag tillhör ju de ljummas skara och alltså blir det en stunds småprat och numera känns det äkta paret nästan som nära bekanta.

Mannen har mörkt lockigt hår och idag bär han inte kostym och slips, utan är mer uppknäppt i ljusblå bomullsskjorta, men hans fru är lika proper som vanligt. Nej, jag skulle aldrig få plats som Jehovas Vittne och gå runt i stugorna i mina klänningar och sandaler.

En bra stund står vi ute på altanen och pratar, allt medan pv ägnar sig åt tillverkning av plommonmarmelad, nu av våra gula plommon som äntligen är mogna. Om det pratar vi en stund och om hans vasaloppsträning och då får vi veta att mannen ska köra cykelvasan(startnummer 155) och laget har redan samlat ihop nästan åttio tusen kronor till Barncancerfonden och nej, han har inte tränat särskilt mycket, jo, lite cykling här i krokarna, men det ska nog gå bra, säger han.

Ja, lite sånt prat blir det.
Dom är verkligt trevliga; såna man gärna skulle vilja ha som grannar och det är väl det som är meningen med det hela. När det sen kommer till själva meningen med besöket, blir det mer tyst - ja, det är väl jag som tystnar - jag har svårt att säga rent ut att jag kanske inte alltid  tror på nån Gud (mest i nöd ...) och häftena som är så amerikaniserade, dom läser jag nästan aldrig, men jag tar artigt emot dem.
Kanske hoppas dom att jag ska ändra mig?
Ja, såklart gör dom det.

Och det är ingen idé att ni skriver att jag ska köra iväg dem, för det kommer aldrig att ske.
Nej, jag får helt enkelt finna mig i det här småpratandet och kanske ger dom upp till slut, eller så fortsätter det.
Vi får se.

Dagens fönster ...

Jo, det är mycket möjligt att den här bilden visats tidigare här på sidan, men då får det bli en repris. Vilket rum! Inga helvita väggar ...,  här en rosa vaxduk och där en ljusblå och ..., ja, där skulle jag vilja äta frukost!

Bilden togs i Bjurbäckens Slusscafé och klickar man på den här länken, kan man se mängder med bilder därifrån!

Ulrika hade håven redo.
Tack snälla!

För den som älskar katter ...

Idag såg jag den här ljuvliga filmen där man får följa sju olika katter i Istanbul.
Det bästa med filmen ..., (Den heter Kattfilmen) det var nog att man återfår tron på mänskligheten; att det finns goda människor.

Hitler lär ha varit djurvän (högst osäkert om jag minns rätt) och det vet man ju hur det gick ändå ..., men i det stora hela tror jag ju att människor som bryr sig om djur har ett gott hjärta.

Här finns en länk till filmen, som för övrigt kan ses fram till den 5:e augusti. 
Det är bråttom alltså, om man inte vill missa den!

Oväntat besök .., strul på jobbet och lite annat ...

Bryggan hos Turtlan .. utanför sommarhuset.

En härlig dag blev det igår, främst för att ett sms kom susande genom rymden där det frågades om vi var hemma och om ett besök var möjligt? OM det var! Den som frågade var ingen mindre än Turtlan från Karlstad (Annica) och vid tretiden tror jag, så kom hon och hennes sjöräddningssambo Martin och det var så himla trevligt!
Så blev det ett par timmars surr i skuggan under det där välsignade körsbärsträdet!
Tack för att ni kom, Annica!

Därefter två timmars arbete i affären (bytte med Kalle som har bytt med mig, så där så jag kunde börja senare - jag arbetar i morgon för honom -) och så förberedde vi (Emma och jag) för att bli snabbt klara, men se, det straffar sig alltid!

Butiken stänger klockan nio, men kvart över kom den sista kunden till kassan och sedan strulade det med kundens kortbetalning hur länge som helst och så bestämdes det att det skulle svishas pengar till mig, så skulle jag betala varorna, men kunden få kvittot. Det är så himla praktiskt!
Nej, då krånglade överföringen!

Vid tjugo i tio kanske var vi klara och kunde åka till Skepparstugan i Steninge där övriga gänget  hade varit sedan halv åtta - det var den årliga Sommarfesten som cheferna bjuder på -.
Nåja, att det krånglar med det tekniska, det är inget ovanligt och det hela löste sig ju ändå.

Fick under kvällens gång veta att Kalle kommit in på läkarutbildningen i ... var det möjligen Linköping ..?, och att klippan i butiken (J)  ska flytta till Norrköping där han fått ett bra jobb (och där han tidigare bott under ett antal år) ..,  och vår egen "adonis" (Sonjas benämning på Erik) ska läsa till civilekonom (också i Linköping) ., ja, det var trista nyheter, men såklart underbart för dom det gäller! Hampus har redan läst ett år (minst) på läkarutbildningen i Lund och nog tror jag att det är hälsosamt för läkare (och alla) att ha arbetat inom servicesektorn några år, jo, det tror jag verkligen.
Lägg därtill att en annan klippa - Brooks - funderar på att börja läsa igen.
Aj, aj, aj.
Att det blir en kämpig tid för den som ska anställa nya, därom råder inga tvivel, men så här är det ju nästan alltid i livsmedelsbutiker. Det är ett genomgångsjobb .., vi har dem under ett par år och särskilt under gymnasietiden och kanske - om vi har tur - ett år senare också (då sparas det pengar till någon långväga resa), men sen, när dom är som allra, allra mest kompetenta, då seglar dom iväg likt flyttfåglar och det är ju förstås det enda rätta!

Varmt även idag.
Den här bilden snavade jag över när jag letade den övre .., och man tror knappt att det har varit så här grönt och frodigt! Nu är allt brunbränt. Björken till höger på bilden; den är deppig värre och mängder av löv har redan fallit till marken.

För övrigt kan noteras att pv härmed har inlett träningen inför nästa års Vasalopp.
Han drömde om det natten mot idag och då vet man - då har det satt igång -!
Nu ska det cyklas dagligen (den biten missar han ju i och med pensioneringen, i alla fall de dagar han inte har något vikariat att ta sig till) och har det väl börjat .., det här med uppladdningen, så tar det liksom aldrig slut.

Har tittat på Morgonstudion (SVT) och fascineras över vilket bra och samspelt team som sitter i studion - utrikeskorrespondenten Ulrika Bergsten, samt Malin Lundgren -.
Härlig meteorolog är Tora, vars efternamn jag inte kommer ihåg, men hon tycks verkligen älska sitt jobb!
Och Malin Lundgren känns trygg och säker; jag har lagt märke till henne tidigare också och när ett reportage från Irak sänds med reporter som har problem med att hon hör sig själv när hon rapporterar, så löser Malin det så suveränt bra!

Nu är klockan snart halv tolv.
Pv har cyklat till affären .., jag har pratat med friherrinnan som tillsammans med sin syster Bettan befinner sig på stranden i Särdal .., pv berättade i morse att han sett flera underliga maneter i havet här där vi bor (ser inte riktigt ut som dom som nyheterna berättat om) och algblomningen är på gång.

Ja, det var väl det mesta.
(Och så har EM i friidrott börjat, med sändningar från Glasgow och Berlin. Hurra!!)

Dagens fönster ...

... fångades i Wadköping och det var segelmadamen (tillika även rallymadamen) Ulrika som hade håven redo!

Tack snälla!

Kyrkan i Årstad ....

... den liknar nästan mer än katedral än en vanlig kyrka på landet i Halland.
(Det finns en till som verkar så malplacerad, det är faktiskt en katedral och den finns i närheten av Marsvinsholm inte långt från där jag bodde i Ystad).

Nåväl.
Den här kyrkan är byggd av granit och det övergår nästan mitt klena förstånd hur detta har gått till, med tanke på vilka hjälpmedel som finns numera och som inte fanns då, i slutet av 1800-talet!

Att det känns gedigt och tryggt .., ja, så upplevde jag det.
Och vackert!

Titta, så fint!

Här kan man få lite fakta om kyrkan.

Och titta, så vacker den är inuti!  

Precis som i Eftra är nästan alla män antingen lantbrukare eller hemmansägare, eller så finns där ingen titel alls. Men C.G. Samuelsson arbetade i alla fall som stationskarl och "trafikanter i Hebergs-orten reste stenen". Kanske var han särdeles omtyckt, den här mannen.

Längs ena gången ligger många av dem som arbetat i kyrkans tjänst.
En prostinna, till exempel.

Och här under vilar stoftet av Alice Carlson.

Jag vet många i min närhet som haft det knepigt när det ska mönsterpassas vid tapetsering. 
Men här då ....!

Och vad var då en jubeldoktor?
Jo, en som tilldelats titeln hedersdoktor och haft titeln i 50 år.

Och här hans hustru - prostinnan -.
(Så hade jag, om vi varit gifta på den tiden, kanske förvandlats till "lärarinnan" ,-)

Det var varmt ute .., blev allt kämpigare efter hand och det som tycktes som en så himla bra idé; att strosa omkring i lugn och ro på kyrkogården, ja, den idén fick läggas i malpåse. I alla fall ett tag. 
Jag tänkte på alla som - likt Annika i Kävlinge - arbetar på kyrkogårdar i den här hettan ..., oj, så svettigt det måste vara!

Avslappnat ...

Tittar på SVT:s Morgonstudion och slås av hur enormt trygg och säker utrikeskorrespondenten Ulrika Bergsten är.  Det kan sannerligen inte vara enkelt att hoppa in som programledare under någon vecka eller så, men hon fixar det galant!

Nya vägar ...

Igår gjorde vi nånting som verkligen kändes som .., ja, en del av det nya livet.
Nej, det är inte så att det hade varit omöjligt tidigare, men nu var det liksom ingen stress.

Alltså tog vi bilen och bestämde oss för att besöka två kyrkogårdar (kyrkorna är ju nästan alltid låsta och jag vill inte ringa och besvära .., så där att nån ska komma och låsa upp), först Eftra, till vilken församling vi hör och så Årstad, inte långt från Heberg.

Foto: Richard Skinner, bilden från Wikipedia.

Kyrkan i Eftra ligger ganska högt med underbar utsikt över nejden och i hagar inte långt från kyrkan, går stora och lurviga kossor och betar.
Här kan man läsa mera om när kyrkan byggdes osv.

Så synd att inte kyrkan var öppen!
Titta, så vacker altartavla!
Den är målad av Waldemar Lorentzon som tillhörde Halmstadgruppen.

Och klänningen längst till vänster är ju bara helt underbar!
Jag tror att titeln på just detta är Återkomsten.

Visst är den fin!!
Nej, nu ska jag avsätta en söndag till gudstjänst i den kyrkan, för att få se allt på riktigt.
Alla tre bilderna är från Wikipedia.

Precis som på andra kyrkogårdar, är det blandat äldre och nyare gravar.
På dom äldre är det männen som räknas och deras yrken förstås; nästan alla har varit lantbrukare eller hemmansägare. Jag räknar till tre gravar där kvinnornas yrken nämns och då handlar det om sjuksköterskor eller lärarinnor. Ja, ja, med kvinnor är det väl inte så viktigt.

I min barndom var jag så upprörd över att på kyrkogården i Malå, där låg ju mina systrars mamma.
Men på gravstenen stod det: "Kronoj. Ivar Nilssons familjegrav".  Inte ett ord om Gunna! Så hemskt, som om hon bara försvunnit och aldrig funnits!
Det fanns säkert någon anledning till detta, men ändå!

Av någon för mig helt obegriplig anledning tittar jag   a l l t i d  i kyrkogårdarnas skräptunnor, ni vet, där man lägger bedagade blommor. I Eftras blomskräptunna såg det ut så här.

Efter besöket på kyrkogården, blev det lunch vid Strandstugan, vid Långasand.
Där - på den lilla restaurangen - hade vi heller aldrig varit!
Några kunder från affären satt vid ett av borden och på en griffeltavla kunde vi se att Strandstugan i sommar har haft såväl quiz, - som grillkvällar.

Sen vidare mot havet.
I tio år har jag känt pv och i åtta år har jag bott i Stensjö, men tänk, jag haraldrig vandrat på stranden i Långasand, bara en dryg mil kanske härifrån!

Stranden är bred och låååång och hårdpackad (en bil med båt på släp körde alldeles vid vattenbrynet!)  och där är gott om strandråg och där finns en ljunghed mellan parkeringen och havet!
Och närmast havet är sanden täckt av snäckor!

Men oj, så långgrunt!
För den som - likt jag själv - vill ha tvärdjupt, är det ingen höjdare direkt.

Går man norrut längs stranden, kommer man till en liten stuga uppe på en lika liten bergsknalle eller kulle kanske - eller större klipphäll -och där, till höger om stugan, fanns dom här fisknäten upphängda. Så otroligt vackert!!

Längre in i viken mynnar Suseån ut i havet och där är vattnet mer gulaktigt och lite mer sötaktigt.
Var det kanske där du började kajaka, Gunnar?

Ännu en kyrka hann vi med att besöka, men den får ett eget inlägg.
Ja, så var det.

Dagens fönster ...

"Idag for vi på okända vägar till S.Storsvedjan, där man tillverkar Svedjanost.
Där fanns ett trevligt sommarcafé med nybakade jättegoda kanelbullar.

Så fanns det ju en del fönster förstås.

Hälsningar ellem".

Annorlundalivet ....

Ligger till klockan åtta.
Pv har fixat frukost.

Så blir det Morgonstudion (tänker att det tar tid att bli varm i kläderna för dom som hoppar in som vikarier, hur enormt duktiga dom än är i sina ordinarie uppgifter) och därefter brittiska Antikrundan.

Mellan dessa två program tar sig pv en liten mini-siesta.
Flugsmällan har han alltid redo och den som undrar vad han har på handen, så kan jag meddela att det är Idominsalva. Han har nämligen - enligt läkaren - drabbats av nån slags psoriasis (PPP) på höger hand och har ett litet helvete med just detta. Det blir som små blåsor och ser mer ut som om han hade brännskadat sig. 

Så kommer Sigge jaaamande in och vill ha fisk och det får han.
Regnet har upphört.
Det  ä l s k a d e  och såååå efterlängtade  regnet.
Nej, det blev inga mängder; 7 mm bara, men det är ändå nånting. 

Kanske blir det nu en kyrkogårdstur med laddad mobil.

Dagens fönster ...

... fångat här, av madame Ulrika.

//Tack snälla! säger jag.

Inte gift vid första ögonkastet ...

Igårkväll, eller natten mot idag, kunde jag inte sova och då låg jag i sängen och mobiltittade på den norska varianten av "Gifta vid första ögonkastet". Det kan tyckas oerhört banalt, men se, det tycker inte jag! Tvärtom! Man får så många insikter och det värsta är att man ibland ser sig själv i somliga medverkande och det är ju måttligt trevligt, men säkerligen hälsosamt.

Man får följa tre par.
I åtminstone två av paren är det kvinnan rakt av som bestämmer det mesta och det är bara för brudgummen att försöka anpassa sig. Hos det tredje paret är det krångligare - rent känslomässigt - och jag är fullkomligt övertygad om att jag - i något sammanhang - har träffat den kvinnan (Anna), eller så har hon varit med i något tv-sammanhang tidigare?
Sex av tio avsnitt har jag avverkat.
Helt bombsäker är jag att två av paren kommer att dela på sig, men det där tredje .., nja, där är det lite knepigare.

Vad har vi annars gjort idag?
Inte mycket.
Jo, pv har röjt i ett fristående skåp i köket där det mesta var hans grejer, utom en sak, som gjorde mig nåt så vanvettigt lycklig .., en liten nyckelhållare som jag en gång för evigheter sedan fick av Emma!
Tänk, att man kan bli så glad av en sån liten sak!
Nu ska pv fixa ett nytt hål, så kan jag använda den till husnyckeln!
Hurra!

Och så har vi suttit i skuggan och ätit skivor av vattenmelon och jag har slängt ut småbitar till fåglarna och fyllt på vatten så dom också ska ha nånting att svalka sig i .., och strax efteråt kom två skatungar och en av dem gick med öppen näbb (på vid gavel) och drack från järngrytan där jag alltid har påfyllt och sen torkade skatan sig om näbben på det snustorra gräset!
Efteråt bar jag upp grytan lite längre upp på tomten, där jag såg att skatorna försvann in genom gärsgården, för oj, så på sin vakt den var när jag satt en bit därifrån.

Jo, vi satt under körsbärsträdet - det där välsignade trädet - som ger sån skugga!
Aldrig att det trädet ska tas bort!!

Nu blir det stekt fisk till middag ..., jag hör hur potatisen kokar .., och det längtar jag efter!

(Och vi har badat i havet och jag räknade till femtioen bilar parkerade dels på stora parkeringen, men även längst själva vägrenen här intill!)

Dagens fönster ...

Från systerlandet i öster, närmare bestämt från Österbotten, där fångade ellem flera fönster.
Det där ljuvliga rosfönstret ..., och så detta, med en gardin som man kan tro har cikoriamönster som tryck.

Tack ellem!

"Ja, men vad har du för planer då ...?"

Den 26/11 ska jag se den här filmen ...

Jo, det är vad nästan alla - i alla fall alla yngre människor - frågar när det här med annorlundalivet kommer på tal; detta att ha trätt in i pensionärsfållan. 

I fyrtiosju år har jag arbetat i butik och frånsett tre föräldraledigheter och ett halvårs arbetslöshet, så har det varit jobb hela tiden. Dom sista sju åren enbart kvällsarbete och aldrig fri en måndag eller tisdagkväll.

Nej, jag hade inga storslagna planer på vad som skulle ske den dagen jag bytte hage, men en sak visste jag, nu äntligen .., skulle jag gå med i Halmstad filmstudio, den där Hildas mamma Mymmel är ordförande. Så det gjorde jag för en timme sedan.

Under många år, framför allt när jag var ensamseglare såg jag sååå många filmer, främst i Malmö på biografen Spegeln som hade en alternativ repertoar och jag var med i filmpunkten.se och så blev det tre år med helsingborgaren och vi hade sannerligen inte mycket gemensamt, men det här med att se film, det var verkligen ett intresse som vi delade.

Och så kom jag till landet Halland och pensionatsvärden och filmstudiobesök fungerade inte med mitt schema och nu har pv övning med Halmstad kammarkör på måndagkvällar, så vi kan inte gå tillsammans, men det spelar ju ingen större roll, jag har inga problem med att gå själv.

Fyrahundra kronor för tio filmer, det är ju så billigt så det är inte sant och filmerna visas enbart på måndagar .., ja, men det är ju helt underbart, nu KAN jag haka på!

Härligt!
Helt enkelt härligt!

Vi har träffat Edvin ...

Så har vi då fått stifta bekantskap med Hilda och Patriks lille pojke, som faktiskt inte var så liten; han vägde 3585 gram och var 51 cm lång och var han har rymts i den späda Hilda, övergår väl vårt förstånd? Fort gick det också ..., in till BB vid niotiden på kvällen och halv tolv föddes han!
Vilket race för en förstföderska!

Ni kan tänka er den nyblivne morfaderns glädje och rörelse!
Hos den lilla familjen var även hans mormor - Mymmel - som knappt kunde slita sig och cykla hemåt. Första barnbarnet för såväl morfar som mormor.

Och här ligger den lille krabaten i mitt knä, med huvudet i min vänstra hand.
Vilken ynnest Edvin, att få följa dig längs vägen som heter Livet.