Bästa på länge ...

Bilden från SVT.

För en vecka sedan kanske beställde jag via nätet en bok från förlaget Votum & Gullers, med titeln "Seventeen Swedish Embassies built 1959-2006." Vad som inspirerat mig till detta? Jo, svt-programmen Arkitekturens pärlor, med Martin Rörby och den bortgångne Christoffer Barnekow, dom både herrarna på bilden.
Dom korta avsnitten visades i programmet Gokväll i SVT1.
Här en liten film från Gokväll, men utan C.Barnekow som medverkande, däremot hans kompanjon.

Tänk, att ett intresse kan dyka upp så där poff, bara!
Ja, att fönster har betydelse för en byggnad, det har jag alltid tänkt, men för övrigt har jag väl varit måttligt intresserad. Men så kom då dom här korta avsnitten där Rörby och Barnekow valt ut en särskilt fascinerande byggnad och där satt jag och tänkte att men åååå, sicken lycka att få följa med en guide som visar på just det dom två herrarna tog upp .., detaljer - om än aldrig så små - ledstänger, hur ljuset föll in .., ja, allt möjligt!

Så kom då boken med posten; en kompakt historia med mjuka pärmar och sprängfylld med text och bilder. Jag fullkomligt älskar den!

Dom sjutton ambassaderna som visas är den i New Delhi, Beijing, Moskva, Brasilia, Kairo, Hanoi, Riyadh, Luanda, Algeirs, Lusaka, Maputo, Tokyo, Dar es Salam, Berlin, Pretoria, Washington och Santiago de Chile. Bilden här ovanför visar "receptionshallen" i ambassaden i Moskva.
Mattan designades av Ann-Marie Zetterberg Lindeberg.

Eller som här, en bild från ambassaden i Pretoria i Sydafrika.
Förutom soffan är möblerna designade Jonas Bohlin.

Och linnegardinerna på bilden .., dom har en dekoration av "Swedish provincial flowers".
Så himla påhittigt!
Ja, all text är på engelska, men jag står på kö till ett exemplar med svensk text.

Och här i Kairo. Så vilsamt.
På originalbilden är inte lampskärmen så här sned, det är jag som höll boken lite tokigt.
Vacker lampfot också.

Ännu en bild från Brasilia.
Dalahästar som håller vakt eller tar emot, vilket som.
Det är för övrigt dom enda dalahästarna jag sett i boken.
Varför inte ta en titt på Brasilia .., vilken arkitektur där finns!

I Washington, alldeles vid Potomac-floden, där ligger House of Sweden och där inryms även den svenska ambassaden. Oj, oj, oj .., vilken byggnad!! Arkitekter var Gert Wingårdh och Tomas Hansen. Här en interiörbild.
Och här mer från utsidan.

Ja, det här visade sig verkligen vara en guldgruva för den som är intresserad av arkitektur, även den som inte har gåvan att få till det ens en hundradel så fint, men det gör ju inget; att ha förmågan att tycka om det som är vackert, ja, det är ju sannerligen inte det sämsta. 

Titta! Här en del av ambassaden i Beijing (å, jag vill säga Peking!).
Här kan ni ta er en titt på hur det ser ut där, via Google Maps.

Och här en bild från innergården i Ystad, där jag bodde.
Inte undra på att den övre bilden kändes hemtam!

Samma runda torn finns i Malmö, på den innergård där sonen en gång bodde.
Nu är det kväller .., klockan är snart åtta, pv sitter och sorterar notpapper, för på söndag har Halmstad kammarkör konsert i Morups kyrka.  

När jag mötte Alice ...

Det här är Alice.

Hennes matte heter Maria och är kusin till pv. 

Alice är tio år och vid ett års ålder tog Maria hand om henne; då var hon så skygg och förskräckt så det var hemskt och det är hon inte längre, men hon tar alltid emot oss våldsamt skällande och jag har var gång förväntat mig att få ett bett i benet. 

Idag skulle Sonja och Göstas före detta sommarhus på Tångvägen tömmas och då åkte vi dit med nybakad kaka och termoskaffe och där var också Alice och hon lät som vanligt och jag tänkte att nu biter hon mig, så jag lät henne vara (det gör jag alltid när vi ses) och döm om min förvåning när hon satt så där i kökssoffan och tittade på mig och lät mig klia henne bakom öronen och sen hände det som var ofattbart .., hon knatade över i mitt knä! 

Så här låg hon läääänge hos mig och jag väntade med fikat lite .., sippade bara på kaffet, för det var så ljuvligt, underbart att åter ha en liten hund i sin famn och därtill en som hade precis lika sträv päls som Nelly! Det var inte långt ifrån att tårarna rann mer än vanligt! (Nej, det har inte slutat rinna, däremot är ögonen inte rödsprängda längre, men tåreflödet är konstant). 

Efter en stund gick hon över till pv (bilden ovanför förstås) och blev liggandes där ett bra tag, faktiskt tills vi tackade för oss och åkte till affären (full rulle!! alla tre kassorna igång!) och så hemåt. 

Nu har det regnat praktiskt taget sedan vi kom hem .., vi har ätit stekt lax i bitar med sallad till lunch och pv tittar på Svenska Cupen i fotboll som sänds i tv. 

Ett fint sommarhusbesök blev det - om än väldigt vemodigt - och känslorna singlade runt i luften. 

Känslor av alla möjliga slag.

Sorg.

Lättnad. 

Ja, lite sånt. 

Dagens fönster ....

... kommer från Norrbotten, närmare bestämt från vännen Guy Jonsson.

Det var länge sedan Guy .., roligt att du är på banan igen!
(I alla fall på fönsterbanan).

Nya tider ...

För fem, sex år sedan hade några dagars blogguppehåll inneburit att jag legat medvetslös på ett sjukhus, helt oförmögen att komma i närheten av ett tangentbord.
Nu upptäcker jag att jag inte rört samma tangentbord på två hela dagar!
Och överlevt har jag gjort också.
K a n   man tänka sig!

I måndags vid fyratiden, då fick vi hemifrånbesök!
Det var Egon och Eva-Britt som bor i Laholm och så Ingela som är ute på en liten roadtrip.
Flera timmar tillsammans i uterummet blev det .., räkgryta och rabarberpaj (denna ständiga rabarberpaj) och såå trivsamt att sitta tillsammans med människor som har hela bakgrunden.
Och så förstås att få veta vad som har hänt hemma i Malå.
Så mycket som man inte vet; som man inte hade en aning om!

Halv tio åkte dom hem till Laholm (missade medicintiden med en och en halv timme) och i Gunnars rum fick nu Ingela härbärgera sig.
Så blev det tisdag (och ja, jag vet att det är onsdag idag ,-) och vi tog bilen och åkte norrut, till Grimsholmen, kanske en mil lite drygt härifrån.

Vi började med ett besök på Solhaga bageri, där matsäcken fixades.
Kaffet hade vi i termosen.

Om ni bara visste hur vackert där är ..., ja, på Grimsholmen, alltså!
Och där går nyfikna kossor och betar (vi undrade varför dom inte tar det högre gräset först, utan hela tiden går och nafsar i det gräs som är så vansinnigt kort!) och det blåste friskt, men det gör det ju nästan alltid här vid kusten.

Ja, det var ljuvligt.
Lättsamt, på så många sätt.

Här sitter Ingela och kalasar på den varma mackan; den som var som en hel lunch.

En som tyckte att det här med mackor såg gott ut, för att inte säga vad som nu fanns i termosen .., det var kossa nr 900. Hon till och med böjde sig fram och tänkte ta av korken!

På väg tillbaka till bilen, så mötte vi dom här kvinnorna som stod och tittade på informationsskylten vad gällde olika sorters fåglar i reservatet. Jag kunde urskilja några enstaka ord och frågade om dom var från Holland? Jo, det var dom!

Det visade sig att dom båda arbetarsom lärare och nu cyklade Kattegattleden och skulle skriva om just den! Och vi pratade om det här med att - eller jag kom ihåg det här att nånstans i Älvdalen i Dalarna där finns en riktigt gammal dialekt och när dom som talar den dialekten kommer till ett specifikt område i Holland, då förstår människorna varandra så bra, det är så många liknande ord -

Och kvinnan till vänster, hon berättade att ett sånt ord är MYGGBETT.
(Det hade dom upptäckt under besöket i Danmark).

Ingela som kan det här med språk, förklarade för oss vad det handlade om.
Men det är ju mycket som är likt även nu; jag tänkte när vi besökte Amsterdam att det borde inte vara världens svåraste sak att lära sig att förstå holländska (kanske värre att uttrycka sig).

Sen hemåt.
Ringde friherrinnan som kom hit och åt uppvärmd .., ja, jag vågar knappt skriva det, jo, rabarberpaj och så glass till den .., och det var som alltid trivsamt, även om Shejken var på sämre humör och mest ville åka hem.

Nu onsdag, alltså.
I Trelleborg är det kalas för Kerstin Hedgren - GRATTIS på födelsedagen!! - och det är lika blåsigt idag. Ska så småningom skjutsa Ingela till tåget i Falkenberg, men först måste bilen fixas - den är på verkstad i Gullbrandstorp -. Vi fick påbackning av besiktningsmannen, men så får man sms från verkstaden att bromsbeläggen är helt slut "dom har missat det på besiktningen" och en undran om dom ska åtgärda detta? Så utlämnad man är. Jo, vi fick en bild, men det kan ju vara från vilken bil som helst. Det blev ett "ja"; pv tyckte sig väl inte ha något val.

Och nu på morgonen hände det - äntligen -!!!

Ekorren fattade galoppen! 

Stor glädje!!

Dagens fönster ...

"Hej!

Ett fönsterbidrag, likaså ett väntrum, om än litet. Två stolar, en radio och ett soligt fönster.
Allt finns hos min sjukgymnast som har lokaler i ett av före detta regementets byggnader.
Högt i tak och rejäla väggar.

Hälsingar från Turtlan."

//Tack snälla, rara! säger jag.

Söndagkväll ....

Och vi har tillbringat nästan hela dagen utomhus.
Det gör vi nästan alltid om vi är lediga och det inte regnar och det, att vara ute, är det absolut bästa jag vet.

Vad har vi då gjort?
Jo, jag har ägnat ett par timmar till att plantera blommor och lite annat ., jag har rensat bort lite kvickrot och gått på promenad med harry.
Pv har grävt ned slingan till robotgräsklipparen och spelat badminton med Eva i Tyresös halvlånge man (spö i fem set, men den halvlånge spelar varje vecka i Sthlm och har ju en helt annan räckvidd, nåja, pv tycker att det är kul ändå, själv hade jag lagt av för länge sedan, ja, jag är dålig förlorare!) och efteråt sammanstrålade vi i hamnen i Skallkroken (inte långt från där jag arbetar, nån kilometer kanske) .

Jag hade tagit med mig badhanddukar, kaffe och var sin kanelbulle och efter doppet - som var ljuuuvligt - satt vi i solskenet och pratade lite och jag hade, lätt som en plätt, kunnat somna där på kajen.

Pv:s båt är den längst till vänster. Jag tycker att den är så vacker!
Inte stor, men vacker.
Men titta på gapet mellan fören och kajen! För mig är det som en oändlig avgrund!
Pv däremot, han sträcker fram ena benet på båten och tar sig lätt över; likt en gasell!
Huvva!

Det är intressant att se hur olika det ser ut bland båtarna.
Så här fint ihoprullad tamp sågs hos en av båtägarna.

Hos andra ligger tampen/repen slängd lite huller om buller.

Förra helgen var det fullt på alla ställplatser, idag såg vi en enda husbil.

Det var den här.
Mellan varje plats finns ett bord med bänkar att sitta på, plus en blomlåda som liksom tydligt markerar ens utrymme.

Hamnen heter Skallkroken och åsen som syns i bakgrunden  är Skallberget, eller Skallen som många säger. Där höll stenhuggare till förr i världen.

”Vandringen tar några timmar, och går över strandängar, sandstränder, kohagar och klapperstensfält. Havet på vänster sida, tångdoft i näsan. Kaffe i termos och tunnbrödsrulle i matsäcken. Här finns ingen upptrampad stig eller led, man får leta sig fram från Båtabacken i Haverdal och gå norrut. Förbi Skallberget där stenhuggarna förr högg gatsten, förbi den gamla livräddningsstationen i Särdal. Rast med bad på mjuka stenhällar i en hästhage. Några timmar senare är målet nått: Steninge där man kan få en glass på Göstas kafé.”
Var: Halland, med start i Haverdal.

Så står det i en artikel från Sköna Hem. 

Det här att ha båten i hamnen, det är som att ha en liten pyttig sommarstuga. 
Här är havet så nära och i vindskydden med bord och sittplatser, är det ofta lä. Får man vinden rakt mot sig, är det ju sydliga vindar och då brukar det inte spela någon roll. 
här satt jag efter doppet och väntade på att pv skulle komma cyklande. 
Frånsett en man som höll på att bygga ett slags staket så ingen skulle ramla i havet, var jag alldeles ensam.

Ett besök på Plantagen hanns också med, men det var innan badet. 
Skylten på bilden var  s t o r  och åskådlig, himla bra! 

Här gällde det blommor som drar pollinatörer till sig.

Nu är det kväller och hockeyfinal på tv. 
Pv ska arbeta i morgon - jag har meddelat Jocke på affären att jag får hemifrånfrämmande  (Ingela Söderström, men hon får skjuts hit från Laholm med Egon och Eva-Britt Ebbeståhl som också har bott i Malå - ja, Ingela bor kvar -) och flera dagar på raken kan man inte ringa och fråga om jag vill hoppa in. 
S o m  jag hoppas på fint väder, eller i alla fall inte regn. 

Over and out.
(I morgon klockan 11.00 har jag tid på vårdcentralen i Slöinge. Det är mitt ständigt rinnande högeröga som håller på att göra mig mer eller mindre förtvivlad. Värst är det på jobbet. Om jag tittar ner - som när man tittar på varorna eller ska leta postpaket på hyllan längst ner - då ser jag absolut bara dimma; helt omöjligt att se texten. Och ögat är rött och irriterat. Vi får se vad han/hon säger).

Dagens fönster ....

På lillsemester hos goda vänner i Århus, på Jylland, tar mina barns pappa den här bilden och skickar den till familjechatten. Jag, som älskar speglingar, frågar om den möjligen får göra ett besök på bloggen och det får den.

Läckert, är ju bara förnamnet!

Här är en tre minuter kort liten film om Århus.

Och tack till Tommy!!
(Om ni visste hur härlig bilden blir på min stora stationära skärm!)

Dagens fönster ...

Det  k a n  hända att det här fönstret visats tidigare, men då må det vara.
Minns jag rätt så är det madame Sköldpadda - Turtlan, alltså - som höll i kameran.

Var togs bilden?
Kanske i Trollhättan.

Tack! säger jag hur som helst.

En timme kvar ...

... innan det är dags att träda i tjänst i affären.
Bara tre timmar, från sex till nio, men det är ju helt okej.
Lägg därtill hundra procents tillägg när det är helg (lördag efter tolv eller ett), så det blir bra.

Hela dagen har solen strålat och det har varit precis lagom med vind. Underbart!
Vad har vi gjort?
Jo, vi har haft friherrinnan här på 11-kaffe (hon kom med nybakad rabarberpaj - raberbarbern var härifrån -) och vi satt nån timme i uterummet och surrade och hade det bra.

Sen har vi varit ute mest hela tiden.
Jag har fixat i växthuset .., gjort i ordning gästrummet (det vi kallar för Gunnars rum) där hemifrån-Ingela ska bo när hon till veckan kommer på besök .., jag har hängt ut tvätt, dammsugit alla rum uppe (alla = två, plus en hall) och jag har planterat om diverse plantor och satt i större krukor/hinkar .., allt medan pv grävt ned tråden till robotgräsklipparen .., vattnat i potatislandet ., öst ur lite kompostjord .., och nu när jag ska iväg, åker han ner till hamnen i Skallkroken och fixar med båten.

Den "lounge-soffa" som vi köpte och inte alls trivs med, den får friherrinnan ta hand om, plus bordet, så den ska forslas till henne med släpvagn. Pv hade tänkt ta den på cykelkärran, men jag sa att nån gräns får det väl ändå vara .., den är ju hur stor som helst!

Ungefär så är det här.
I morgon väntar röstning i Ugglarp (alldeles vid havet). Pv har förstås sitt på det klara med vad han tänker satsa på, men jag har nog aldrig varit så velig. Jag vet vilka som går bort (SD t.ex och Fi går också bort) men sen är det värre. Vänsterpartiet kommer jag inte heller att rösta på. Inte Kd heller. Då återstår ju fyra partier .., (s), liberalerna, centern och moderaterna. Ja, Velig är mitt mellannamn. Å andra sidan tycker jag inte att precis allt är dåligt i dom partier som jag plockade bort och jag tycker inte heller att allt är superbra i dom partier som blir kvar.

Det var mycket lättare att rösta kommunpolitiskt, särskilt i Malå.
Då la jag min röst på människor som jag tyckte var vettiga, rent av kloka. Carl-Olof Sjölund, min lärare i tyska och engelska, han var Folkpartist och det betydde en hel del för mig. Klara Öberg, vår lärare i mellanstadiet - född i Estland - så innerligt älskad fröken i skolan (jag tror den mest älskade läraren någonsin hemma!) hon visade sig vara moderat. Jaha,ja. Ja, då kom det i en annan dager. Då blev inte moderaterna ett blått skynke.
Så är det för mig.

Om ni inte har annat för er, då rekommenderar jag verkligen en dokumentär på svt.play, nämligen "Mamma har varit direktör". För alla vi som har haft eller har dementa föräldrar .., blir det oerhört mycket igenkänning. En fantastisk film. Så kreativt gjord av Malin Skjöld, dotter till mamma-direktören. Det var nån blogg, - eller instagramvän som tipsade mig (tack!vem det nu var) och nu gör jag samma sak.

Over and out!

Dagens fönster ....

"Hej,här kommer fönster som visar en typisk företeelse i portugisiska lägenheter: en tvättstuga i ett litet rum som en förlängning av köket. Plats för tvättmaskin och tvättställning.

Hälsn Anna."

//Av annannan fick jag en liten film där tvätt hänger på tork utomhus, men det är stört omöjligt för mig att få in den här på sidan. Jag vände mig till Räddaren i Nöden - Bert i Luleå - och han kunde på nåt vis lägga in den på sin - var det facebook eller youtubesida ? - men för mig fungerar det inte. 
Då får det bli den här bilden (som jag älskar) så länge! hälsar Elisabet. Och tack Anna för ditt bidrag! 

Glädjepiller ..., för mig, alltså.
Eller "pElle hade pondus ...."















(Ja, nu har trycket sänkts, men jag vidhåller vad jag skrev inlägget här nedanför.)

Ring Inga-Britt!!

Av en händelse står tv:n på och själv vilar jag på soffan.
Så går ett program igång och jag vaknar sakta och sen är det kört.
Jag får blodstörtning.

Ett tips till någon som bestämmer i vårt land: snälla, kontakta Inga-Britt Ahlenius och be henne ta över Försäkringskassan och framför allt fusket vad gäller assistansbidrag!

Programmet vittnar om en sån otrolig flathet bland tjänstemän som utan att kontrollera betalar ut miljonbelopp till företag/människor som bedriver rent brottslig verksamhet!
Dessutom blir det ju ännu svårare för människor som verkligen är i behov av assistans att få hjälp, när kostnaderna skenar iväg på grund av fusk.

(Det var inte bara assistansbidrag det handlade om, utan även fusk med att man plockar ut pengar från människor som är döda .., alltså inte meddelar att någon mamma eller pappa har dött och så kan man ta hand om pensionen i flera år. Jo, jag förstår att myndigheter har mycket att göra och att det kanske inte är så enkelt att kolla upp allt, men min syster i Australien måste varje år visa upp sig själv och skaffa ett intyg på att hon är i livet för att få svensk pension - fungerar det inte så överallt -?)

Det här gör mig så upprörd så jag kan krevera.

//Nu är rätt länk på plats.-

Nån slags resumé .., kapitel 811.

Jo, men det blev en alldeles underbar invigningsdag av nya hemköp igår.
Eller nya och nya, men ombyggd och utbyggd är den i alla fall och så vansinnigt fin!
Jag var på plats vid kvart över sju och då var det full fart på alla avdelningar, ja, som myror som kämpar för sin stack och vill göra fint.

Min uppgift var att stå i foajén och servera tårta och cider till alla som ville ha och exakt klockan tio skulle bandet klippas .Från min utsiktsplats såg jag kunderna vänta (vi hade haft affären öppen sedan klockan sju, men officiella invigningen blev tio) och så meddelade då Mange att nu var det dags .., klippte det röda bandet och det hurrades och han och Bodil fick ta emot den ena blomsteruppsättningen vackrare än den andra och nån föreningsansvarig höll ett litet tal och ja, Ankaret är verkligen bygdesn butik.

Så här ser det när man har kommit in. Minst två rader med härligt röda lampor gör att det ser ut som .., ja, inte som en livsmedelsaffär i alla fall. Sååå snyggt! Och dagen till ära hade Charlotte och jag själv pyntat med blågula band och nya kundvagnar (högre) hade vi fått också.

Det var febril verksamhet just innan öppning .., butiken skulle ju visa sig från sin allra finaste sida.

Mange är fortfarande ägare till butiken (andra generationen), men Joakim är butikschef och han gör det med den äran! Han kommer att bli (och känns redan) som en klippa för butiken! Hans mamma och pappa och hans lille fyraårige son (med texten POLICE på sin tröja) kom också och tittade in.
Ja, det var så många rara människor som kom tackade ja till tårtan (med hemköps logotyp på ovansidan - ja, var annars -) och så många snällord singlade i luften, så efteråt, då var jag alldeles omtumlad mentalt. Sååå varm i hjärtat! Såå oändligt tacksam för att jag för åtta år sedan fick jobb i butiken! Hur skulle annars min tillvaro här ha sett ut?

På väg hem (eller till Skallkrokens hamn) upptäckte jag dom här tre ute på lagret.
Längst till vänster står Pernilla (arbetar mest med kolonial och är en fena på hunddressyr och har själv två australiensiska vallhundar) och längst till höger står Cornelia H (rider och står aldrig still) som, sina unga år till trots, är ansvarig för delikatessen. Vilka ungdomar!

I mitten sår Hasse.
Det är Hasse som har varit nån slags projektledare för hela bygget, ja, insidan. Han har haft stenkoll på var varenda hylla ska placeras och har arbetat sååå hårt, för när ena avdelningen ändrades, ja, då flyttades ju flera hyllsektioner tillfälligt och så skulle dom tillbaka .., ja, det finns ingen som jag har varit så imponerad av som denne Hasse! (Jo, personalen som uthärdat röran och allt oväsen från borrmaskiner och sladdar överallt och totalt kaos ibland). Han har ungefär som en drönare svävat ovanför allting och sett till att allt fungerat. En superbra projektledare, helt enkelt. Och hårt arbetande, rent fysiskt.

Jag frågade honom vid fikat en dag hur han har det hemma hos sig?
Då log han.
"Ja, när jag var ungkarl och inte hade familj ., då skojade alltid mina killkompisar med mig för att jag hade sån ordning och reda hemma ..!" sa Hasse och log ännu mera.
Nu har han familj och barn och ja, den där millimeterordningen finns kanske inte längre.
På måndag börjar han med ombyggnaden av Hemköp i Oskarström.
(Hasse är anställd av Hemköp centralt och har ett område från Sthlm och söderut).

På instagram skrev jag igår att ibland tror jag att jag kanske har haft en mindre, osynlig stroke, för så gråtmild som jag är numera och så ofattbart lättrörd, det är liksom all-time-high. När jag "arbetade" på dressyrtävlingen på Ekerö och så många av dotterns vänner var så rara och fina och vänliga mot mig, då kände jag samma sak. Och likadant igår. Det är som att man (jag) blir så överväldigad när man möts av värme, så där så att det svämmar över inombords.

När mitt jobbpass var slut igår - klockan ett - och jag, precis som alla andra arbetskamrater, fått en bukett rosor och ett hemköps-presentkort, då blev det likadant.
En sån enorm tacksamhet över hur många vänliga människor det finns!

Plockade då ihop en bytta nästan fylld med ljuvligheter från salladsbuffén och så körde jag ner till Skallkroken dit pv cyklat. Först ett dopp och en liten, liten simtur ., därefter satt vi och torkade oss i solen och åt lunch och jag berättade om allt som hänt och hur det virvlade runt i hjärtat och det där om en möjlig stroke som passerat, för man kan väl ändå inte förändras så där poff, bara!
Alltid så rara walkaboutsweden tillhör den där blödiga skaran .., kanske borde vi bilda en förening?

Klockan fem var det middag hos Eva och hennes halvlånge man, dom som har sommarhus i Haverdal. Gott, som alltid! Och trivsamt!

Men nu är det en ny dag.
Vaknade vid halv fem .., gick ut med harry fyrtiofem minuter senare (viktigt med tidsangivelser ,-) och innan klockan var sju hade jag ätit frukost. Pv, som satt uppe och tittade på hockey och därefter sista avsnittett av Das Boot och sist av allt lyssnade till USA-podden, var måttligt pigg på morgonen.
Nu har han cyklat till Skallkroken för att vaxa och göra fint i båten.
Själv ska jag, halv elva, hämta upp friherrinnan för ett besök på Plantagen.

Om ni bara visste hur ljuvligt det doftar utomhus!
Runt hela huset nästan växer syréner och det är fullkomligt övermåttan ljuvligt!



Har nu satt upp ekorrmataren ..., men jag måste nog spela upp den här filmen och ordna med fåtöljer till ekorrarna, så där som en biosalong, , så dom fattar hur det går till ,-)

Ja, det var väl allt för nu, som dom säger i tv.

Dagens fönster ...

"Vill du ha ett fönster? Eller varför inte 113 stycken? Jag är rätt generös. En björk får du på köpet, men hur många löv du får överlämnar jag till dig att räkna.

Den här bilden visar baksidan av Luleås stadshus, och är tagen från en restaurang som är ny och visade sig väldigt trevligt.

Hälsningar från norr där sommaren tagit lite paus."

// Ja, då förstår ni nog vem som höll i storhåven ...? Just det Bert Bodin. Tack! säger jag,

Torsdagsfönstret ....

... är väl egentligen såväl en skjutdörr som ett fönster.
Det blir nåt slags allt-i-ett.

Jag råkade passera en spegel och såg då fönstret .., samt pv och hans ungdomskompis Magnus; båda stod och beundrade utsikten över havet. Ja, pv verkar ha en kikare och försökte hitta Stensjö där borta i söder. Nja, det gick så där.

Allt hände alldeles i närheten av Grimsholmen, någon mil eller lite mera härifrån.

En onsdag ....

Efter en morgon när det krävdes tre försök för att lämna sängvärme - allt gick runt, golvet svajade - så blev det bara bättre. Det blev elvakaffe tillsammans med friherrinnan som kört till Ullarp och köpt ägg hos bonden Håkansson och på hemvägen svängde förbi här. En stund tillsammans ute i .., ja, nästan solsken.

Och senare på dagen gick jag på promenad med harry och nästan hemma vittjade jag postlådan och upptäckte, till min stora glädje, ett sånt fint kuvert, adresserat till mig själv!! Underbart!

Det är Lill-Karin - barnbarn till Eva i Tyresö - som tycker att jag behöver lite frukt och så har hon tecknat, målat och skrivit så fint! Hur gammal är hon? Sju år? Kanske åtta?
Titta på blåbären .. , hon har med dom svarta strecken upptill fått med att dom inte är bara blå och runda! Likadant med hallonen!
Sååå fint!

Idag fick amerikanskan Karen Uhlenbeck ta emot matematikens "Nobelpris" - Abelpriset -.
Så här såg det ut när hon träffade Norges kund Harald (först skrev jag Olav och fick bassning av Bente .., jag böjer mig i stoftet!) och jag loooog så här mycket när jag såg denna Karens utstyrsel - sandaler - precis likadana som mina!

Nej, jag hade förstås inte tagit emot priset iklädd sandaler och barfota, ändå gjorde bilden mig så glad! Vilken härlig människa som gör som hon vill. Och ja, nu vet jag att många ligger i startgroparna för att tala om hur det bör vara, men jag säger som Marcus Oskarsson, håll en god ton!
Eller var snälla när ni kritiserar.

Klematis recta,
Den kan också kallas styvklematis.
Känner ni till den? Inte det?
Eller: jaha, det gör ni!
Jag gjorde det  i n t e, förrän den kom till landet Halland.

Det här är i alla fall en sån och den fick vi som planta av Mari Friberg (mianf på instagram),. kan det möjligen ha varit vid bloggträffen i Steninge?
Nu är den meterhög och kommer snart att visa upp små, vita blommor och den blir säkert en halv meter högre också.
Lite annorlunda.

En annan bild.
Ni som läser på Facebook vet att där kommenterar och där lägger Nils-Erik Eriksson ofta in bilder, oftast från Malå. Vi gick i parallella klasser under högstadietiden ., Nisse var en blyg ung man och såg alltid så snäll ut.

När jag läste boken "Jag heter Serudia" - en bok om annorlunda namn i Västerbottens inland, då fanns där bilden där. Alla sex syskonen (Nils-Erik är äldst och sitter längst uppe till vänster) har dubbelnamn. Sig-Britt, Sten-Åke, Cecil-Margret, Gun-Iris, Nils-Erik och Mats-Olov.

En av systrarna var för övrigt intervjuad i TV4 tror jag; då hennes ex fick för sig att närapå ta henne av daga och satte eld på hennes bostadshus, medan hon gömde sig i källaren. Vilket drama!

Då det gäller dubbelnamn, hade vi bara en i klassen som var innehavare av nåt sådant och det var Ing-Marie Larsson. I pv:s officiella papper, där heter han Nils-Gustav Thomas .., men det lär ha varit ett misstag att det där bindestrecket kom med.,

Nu blir det rabarberpaj!