Ute i det fria! 

Under vår, sommar och höst, då tillbringar jag långt mer tid utomhus än inomhus (underförstått att vädret är någorlunda). Så är det även nu. Antingen är jag och pysslar i rabatten eller går på långa promenader med harry (möter sällan någon människa) eller så sitter jag helt enkelt och tittar på allehanda småfåglar eller vilar, med ansiktet mot solen. Eller är på stranden - sommartid -.
Solen .., den värmer nu.
Rejält.

Sedan pv kom hem med den nya elcykeln, tar jag även cykelturer.
Idag den tredje svängen till affären och det är ju inga astronomiska avstånd, åtta kilometer bara, men det känns som om hälften av dom åtta är sega uppförsbackar. Nu gör det ju inget när man kicka in hjälp från cykeln och på hemvägen är det ju tvärtom. Utför.

Så värst mycket ryms inte i cykelkorgen (ska nog skaffa en som kan spännas fast på pakethållaren), så det blir det allra viktigaste. Idag blev det följande: mozarella, tulpaner, våffelmix, Lönnebergakorv, Johnnys sötstarka senap, två päron av sorten Conference (plu 3017) och så fick Kvällspostens spelbilaga följa med, till friherrinnan. Hon gör ju varje vecka ett andelsspel på travet och sitter då hemma och klurar och har sig med hjälp av diverse travexperter, men sen sätter hon ju samman raden efter eget huvud.

Upptäckte den här gaveln i affären.
Vi var tre kunder som tvärstannade just här och jag tycker att man har lyckats bra med sambandsexponeringen. Tydligt var det, med våffelmixerna vända mot kunden (man kommer in just där) och så sylt och färdiga våfflor, ja, men då får man liksom in känslan.
Två paket Ekströms frasvåfflor fick följa med hem.
Jag  ä l s k a r   sambandsexponeringar!

På väg hem stannade jag till hos friherrinnan i Steninge, allt för att lämna Spelbilagan.
Hon bjöd på kaffe och sin goda chokladkaka och vi satt en stund i solskenet och småpratade, allt medan katten Tiger - helt obekymrat om världens elände - lekte på gräset eller i gruset -.

När jag sedan cyklade hemåt, valde jag till en början Gamla Vägen i Steninge, ja, det var där friherrinnan bodde för två år sedan. Där är så FINT! En väg som slingrar sig lite och gamla gråfärgade (kanske inte målade alls?) trähus och gärsgårdar (eller gärdesgårdar, välj själv) vid sidan om .., ja, där är sååå vackert!
Och jag upptäckte vitsipoor i en slänt och ett litet sällskap med tussilago.
Fortfarande har jag inte sett någon sädesärla (men det har andra).

En bra dag, helt enkelt.

Vad som är humor ...

Jag lånade bilden från instagram och jag  ä l s k a r  den!

Så många experter det numera vimlar över.
Överallt!
Och särskilt i sociala medier.

En jämförelse ....

Så här såg det ut när mamma Ann-Gerd var på jobbet.
Femtital. Mamma längst till höger.
Som jag älskade när hon hade sjuksköterskeuniformen på sig.
Som jag minns hur hon stärkte kragen och som jag minns broschen som ofta låg på byrån i sängkammaren!

Och min egen.
Så många hemska utstyrslar man tvingats bära under årens gång.
Värst var en kycklinggul tröja med svarta muddar, hemsydd av chefens fru i Malå.

Bäst var ett ljungfärgat förkläde med knytband i sidorna; man bara trädde förklädet över huvudet.
Stora fickor var det också.
Den här orangefärgade tröjan går an .., men jag bär  a l d r i g  såna privat och trivs inte i den.

Men .....

... jag ska inte klaga.

Så här ser äldsta dottern ut när hon är på jobbet.

Tisdagsfönstret ....

Ja, här kommer ännu ett fönster från Arvidsjaur och från Guy.

Sven Teglund i Luleå, han tycker verkligen om eternithus .., jag kan helt ärligt säga att det gör inte jag. Det  k a n  bero på att jag förknippar just såna hus med bråk och fylla .., att jag någonstans i mitt liv passerat ett sånt hus och då känt en aning rädsla.

Så kan det vara.

Men själva bilden tycker jag om.
Tack Guy!

Och så blev det ny vecka ...

Trivsamt eftermiddags/kvällspass i affären igår.
Tänk, att ha ett yrke där man får vänliga ord av rara kunder ., inga märkvärdigheter, men bara detta "Men hej, jag tänkte på dig när jag handlade senast .., så glad jag blir att du är här!"

Mer behövs inte för att hjärtat ska bli varmt.
Mer behövs inte för att känna att det är meningsfullt att vara kassörska.

Kamperade med Philip och Annika (men hon gick hem klockan fyra).
Mycket att göra!!
Det var i princip kunder nästan hela tiden och att fylla in en kundkorg med cigaretter i kassa 2, det tog längre tid än vanligt.

Flera gånger ringde jag på hjälp till kassan, men upptäckte senare att detta att kön såg så lång ut, berodde såklart på att kunderna höll ett rejält avstånd mellan varandra.

Cyklade  t i l l  affären, men fick skjuts hem av pv.
Och nu .., måndag igen.

Har tagit det så lugnt på morgonen.
Steg upp vid halv sju .., tittade på Morgonstudion .., har gått Johanssonrundan med Harry .., och ska, om en stund, cykla till affären och handla.
Det blir - precis som det hade blivit igår - en isande motvind hem, men det må vara.

Satt på toppen av ..,. ja, det är som "ås" och tittade ut över världen.
Harry intill mig.
Inte en människa såg vi till .., däremot två stora sträck med sjöfåglar.
Pv har berättat att minst två islandshästar har kommit i reservatet, men vi såg dem i alla fall inte.
Och med solen mot vänstra kinden satt jag där och tänkte på hur underligt allt har blivit.
Det är verkligen som om tillvaron har tippat upp och ned!

Donald Trump är inte fullt lika stöddig som vanligt och nej, han önskar inte längre välfyllda kyrkor till påsk. Och jag tänkte på ett inlägg från Gotland (på instagram) där ägaren till en restaurang ber fastlänningar att hålla sig hemma; att inte - om det vill sig illa - belasta den gotländska sjukvården.
Hit till Halland brukar det komma  m ä n g d e r  med sthlm:are vilka antingen har tillbringat somrarna här som små, eller helt enkelt vuxit upp här eller har köpt sig ett sommarhus vid havet och kommer dom att anlända i lika stort antal som tidigare om åren?
Påsk är en stor helg för alla butiker som ligger nära havet.
Då fylls vintertomma skafferier med mat och köerna brukar ringla långa i butiken.

Sista biten hemåt.
Fabrikör Johanssons enorma villa stod länge tomt - i flera år, faktiskt - men nu bor där en av hans söner med sambo. Men tydligen är nån slags ..."renovering" eller ombyggnad på gång?

Tänk, att jag vande mig vid det här huset, särskilt som tomten tillåts vara vildvuxen och med mest örtväxter i slänten och där tusentals fjärilar brukar flyga omkring! Vid muren växer havtorn och på det hela taget är det riktigt fint.

Sen hemma.
Och för att peppa mig ytterligare, tittar jag på sista biten av 5-milen i Holmenkollen 2008, när underbare Anders Södergren fick åka i mål viftandes med den blågula flaggan! Någon slags mental glädjeterapi.

Dagens fönster ....

Ett såååå typiskt Guy-fönster .., vill jag påstå.

Krusidullfritt.

Rakt av bara.

S t r a m t.

Jag älskar era olika fönster .., ni snällingar som har håven redo!

Tack!

Söndagmorgon ....

Klockan är snart nio, men egentligen bara åtta.
Precis så tänker jag fram tills dess att det är dags att byta tillbaka till vintertid.
"Ja, men klockan är ju bara tio egentligen!" när det är frågan om att vi ska se en sen film.

Har lyssnat till "Söndagsintervjun" i P1, idag med filosofen Torbjörn Tännsjö och det ska jag säga, att det var en annorlunda människa som fick berätta om sitt liv och sina tankar.
Så här lyder programförklaringen:

Han har i decennier provocerat med tillspetsade slutsatser om liv och död. Men i och med Coronapandemin är nu de svåraste frågorna verklighet. Vad svarar Sveriges meste filosof Torbjörn Tännsjö?

Inte den inställsamma typen, kan man säga.
Programmet tog upp frågor som .. hur prioriterar man inom sjukvården?
Bör en 25-åring ha förtur till respirator, om det står mellan denne eller en 75-åring?
Om den äldre är läkare, bör hen då ha förtur om det står mellan denne eller en kassörska?
Svar: ja, menade filosofen, utan att få just den frågan, men det var själva grundtanken.
Vem behövs mest?

Och vi fick veta att en italiensk äldre patient avstått sin respirator eller syrgas eller ventilator - jag minns inte det exakta ordet - till en yngre patient. Den äldre mannen dog, men hyste väl, innan dess, hopp om att den yngre .- med hela livet framför sig - skulle få leva vidare.

Här en länk till programmet. 

Idag fyller världens bästa Emma 23 år.
Tänk, vad tiden går!
Här sitter hon på balkongen i Chania - på Kreta - och skriver vykort.
Nu är det andra tider.
Grattis fina, goa, rara Emma!!

Och själv ska jag hoppa in extra i affären.
Två till åtta .., tillsammans med antingen Emma F eller Philip, vi får se vem det blir, båda är så duktiga!

Fick igår information från jobbet att på onsdag i nästa vecka blir det ändrade öppettider, från 7-21. Den första och den sista timmen är avsedd för våra äldre kunder, sjuttiplussarna.
Och så har vi börjat med ihopplockning av varor som kunderna får hämta; hemkörning endast i yttersta nödfall och om någon ur personalen kan svänga förbi på hemvägen.Ungefär så.

Ja, ja.
Måtte man klara sig undan smittan.

Ljust blå himmel ute .., pv som tänder i kaminen och nu dags för frukost.

Söndagsfönstret ....

"Hej.

Här får du ett balkongfönster från ett soligt Norrtälje där vi idag ätit lunch ute. Med vårt fina berg i bakgrunden. Strax innan kom leverans med våra vinboxar (jodå, vi dricker vin på ett annat sätt än i Sverige efter våra tio år i Frankrike), levererade direkt från Systembolaget och ställda utanför lägenhetsdörren av en rar ung man som förstod att det inte var någon bra idé att vi skulle öppna, dela penna och skriva på mottagningsbevis.

Vi skötte det hela per telefon och nu står paketet här i solen för att lite lätt avdöda det medförda eventuella viruset under några timmar.  Vi bor i Region Stockholm och redan är våra egna mycket nödvändiga sjukhusbesök och olika uppföljningar avbokade pga virustrycket.

Vi lever nära detta och hoppas att det inte är alltför illa hos er i Halland heller!

Hälsningar från
Monica."

// Så skriver Monet/Monica! Tack! säger jag.

Det tar tid ....

Precis som när vi hyrde moppe på Kreta och jag var livrädd för att ge mig ut i den något hetsiga grekiska trafiken och hur jag inte ville .. inte just då .., har det känts med nya elcykeln.

Jag har väntat in den.
Eller väntat in mig själv kanske.

Men nu är det gjort .., nu har jag gjort allt som ska göras och lärt mig hur den fungerar och så har jag cyklat lite hit och dit. Jo, den var jättebra. Den är lite annorlunda (eller mycket, rent exteriört) än den gamla och det känns ovant att bara ha en handbroms (men fotbromsen gäller ju som nummer 1) och i morgon ska jag ta mig en lång runda så tidigt som möjligt, så vi blir riktiga kompisar.

Sååå roligt!

Nu har jag aldrig ont i mina knän, men jag minns hur jättebra jag var i dem, då, när jag cyklade ofta.
Och jag minns också glädjen.

Jo, det blir säkert bra.

Helg i ett gult hus på en kulle ...

Plötsligt sover jag hela nätterna rakt av.
Ja, allt började sedan sovrummet målades om .., när tre bokhyllor tackade för sig och hundratals böcker susade iväg .., nu är där inte en enda pryl på någon vägg och så får det vara tills jag hittar nånting som jag verkligen vill ha.
Kanske är det därför jag sover så gott?

Medan pv tar harry på promenad, gör jag det vanliga.
På grannens taknock och på altantaket här hos oss, där sitter duvor på rad och väntar på nedfallna solrosfrön. En stund senare kommer ekorren, den med så vit undersida. Allt mindre rädd för var gång.

Vittjar postlådan och tar in morgontidningen.
Löser korsordet som var ovanligt enkelt den här lördagen .., läser alla delar från första till sista sidan och faller pladask för Mia Nilssons härliga illustration till detta med att bli en framgångsrik författare. Är en olycklig barndom genvägen till ett lyckats författarskap, alternativt möjligheten att bli Sommarpratare i P1?
Här kan man se mera av hennes alster. Jag tycker att hon är såååå bra!

Igår blev nästan alla fönster putsade - framför allt utsidan där jag inte når -.
Uterummets fönster också.
Så ljuvligt.
Passade på att dammtorka lite (dammtorkning är inte min bästa gren) och då snuddade jag förbi herr och fru Undulat vilka jag upptäckte på en marknad i Edinburgh och dom fick bums göra oss sällskap hem till landet Sverige. Hade dom öht varit utanför Skottlands gränser tidigare? Och åka tåg fick dom också göra .., dom fick till och med lämna sin pappkartong och sitta på det lilla, lilla bordet mellan våra säten .., där satt dom och tittade ut, allt medan tåget susade förbi små och större städer.

Nu ska jag ringa Sonja och höra hur det är med henne.
Har hon mat hemma?
Hur mår hon?

Pv - som har tillbringat förmiddagen i Skallkrokens hamn där bommarna kommit på plats - tänker nu ägna resten av dagen åt att bygga ett altanräcke. I höstas klipptes dom långt mer än meterhöga brudspireorna ner till marknvivå och nu är risken uppenbar att man kan glömma bort sig och dråsa rakt baklänges ner i rabatten, ja, om vi inte har ett räcke.

Mycket har blivit gjort den här veckan.
Kanske är det ljuset som gör det?
Och glöm inte att ställa fram klockan 1 timme i natt, eller när ni går i säng.

Och apropå ingenting, är detta vad jag lyssnar till just nu.

Dagens fönster ....

Från stickmadamen i ..., Närke väl .., kommer ett öppet vårligt fönster.

Finns det nånting ljuvligare än fönster som står öppna eller bara på glänt?

Jag undrar det, jag.

Mejl från Australien ....

Bilden visar min syster på den tiden när allt var som vanligt, då man fick röra sig fritt.

"Godmorgon! Fint väder även här - 28C och soligt och nästan ingen vind och det är tur att jag inte bor i lägenhet med hiss, då vore man ju helt totalisolerad. Nu kan jag ju vara ute i trädgården och då känns det ju inte så hemskt. Men det är tråkigt att man inte kan gå ut och äta lunch med vänner. Inte ens biblioteket får vara öppet. Jag hatar detta bloody virus.

Så jag har inga planer för helgen, men ju längre detta håller på ju renare kommer mitt hus att bli. I går städade jag i skåpet under handfatet i badrummet och det vet jag inte när jag gjorde sist. Väldigt välbehövligt och så mycket utrymme jag fick nu när allt onödigt skräp är slängt. 

I dag har jag gjort vanlig fredagsstädning och rensat i lådan där jag slänger betalda räkningar etc. I går kom min gräsklippare Rob hit och gjorde fint utomhus och vi stod och pratade ganska länge med minst 2 meter mellan oss. Nu får man ju ta alla tillfällen till att prata, annars rostar man väl ihop.

Nu skall jag gå ut och njuta av det fina vädret.

Kramar

Birgitta."

En annorlunda morgon ....

Nej, inte så att nånting dramatiskt har hänt (ja, hela tillvaron är ju fylld av dramatik, det räcker med att titta på nyheterna), men fredagar innebär att pv är fri och då blir det lite annorlunda. Andra rutiner. I vanliga fall är ju han uppe redan vid femtiden på morgnarna, nu var jag som tuppen - först ur sängen -! Och när jag kommer ner från övervåningen .., är detta vad jag ser: en massa solljus som flödar in i vardagsrummet!

Om ni undrar varför man har"tallrikar på väggarna", så kan jag säga att det undrar jag också, men pv tycker att det är fint.

Det bästa med morgnarna, det är ändå när det eldas i kaminen och det gör det i princip varje
morgon. Ljuvligt, ljuvligt!

Och medan pv tar harry på johansson-rundan, fyller jag på med frön till alla småfåglarna.
Ekorren är på plats. Nu väntar tydligen ännu en solig dag! Kanske hakar pv på och tar ett dopp?
Måtte det inte bli som metorologen i tv sa .., att nästa vecka kan det bli snökaos i södra Sverige!

Dagens fönster ...

Så här skriver Guy i Arvidsjaur:

Här kommer några fönster från norr.
Jag skulle egentligen befinna mig i Thailand nu, men ovissheten om Coronavirusets konsekvenser gjorde att jag i sista stund stannade hemma.

Valet verkar helt glasklart nu, men för några veckor sedan var det annorlunda. 

Det betyder i alla fall att fönsterbilderna kommer från Arvidsjaurs samhälle.

Jag mår annars bra i i isoleringen. Hoppas att det gäller er också." 

//Ja, det är bra här också Guy .., och tack som tog dig tid att ta fram håven!

Torsdagkväll blir som en fredag ...

Återigen den bästa av dagar!
Många telefonsamtal.
Sonja .., pv .., friherrinnan .., sonen .., korta och långa samtal.
Och Sigge som sitter i slänten nere mot vägen till och spanar på nån mus.

Senare: bad i havet.
Vi stämmer träff halv ett i Skallkroken och friherrinnan är där innan jag kommer.
Hon är omklädd och står där i baddräkten och Bessie - daghunden - är med.
Friherrinnan är redo.
Och vi har kaffe och mackor med oss, det vill säga, jag har kaffe, friherrinnan tjusiga mackor.
Dessert har hon också.

Det är iskallt i vattnet .,. så där så det känns som nån pickar på huden .., på vader, lår och rumpa!
Men efteråt är det som alltid sååå skönt.

Och vi dricker kaffe och pratar om allt och inget och efter någon timme tar jag på mig en ännu våt baddräkt och tar ett andra dopp. Nu kan jag simma lite ..,  fem, sex simtag!
Termometern visar på plus fyra grader.
Det mest förunderliga är att man inte fryser efteråt.
Allt som händer är att man blir lycklig.

Senare på dagen: handlar hem havskräftor i bytta för 79:-.
Och pv kommer hem med en ny elcykel.
En present till hans sambo!!
Å, så roligt!

Jag gör vitlöksbröd i ugnen, pv har köpt hem vitt vin (heter Gustaf) och medan vi tittar på Antikrundan, kalasar vi på detta goda.

Pv ringer till sin lillebror Ulf i Skåne.
I vad som tycks som  e v i g h e t e r   talar dom; faktiskt tror jag aldrig i hela mitt att jag har pratat så länge med någon av mina systrar! Ulfs fru är diagnostiserad med nån slags lymfatisk leukemi och är förstås extra känslig i såna här coronatider.

Och Antikrundan tackar för sig för den här säsongen .., pv tar harry på promenad .., vi säger att det är ju ofattbart hur mycket man kan älska en hund (han har blivit alldeles grå under nosen!).
Nio år är han nu.

På söndag fyller Emma tjuogtre år.
Inte var det var väl så länge sedan vi semestrade tillsammans på den grekiska ön Kefalonia?
Här sitter vi på balkongen och spelar Plump.
Rumsgrannarna var från Finland men talade svenska och jag gav dem telefonnumret till Emmas föräldrar, utifall att nånting skulle drabba mig.
Jodå.
Dom lovade att hjälpa till.
Mina ätteläggar brukar säga att jag är expert på katastroftänk.
Ja, så är det.
Men tänk ., bara  t ä n k ..., om jag hade blivit påkörd eller blivit akut väldigt sjuk .., vad skulle hon ha tagit sig till? På Emmas arm hade jag skrivt in mobilnumet hem.

Nu är det kväller.
Det vita vinflaskan är tömd - det var ett gott vin - men det visste vi innan.
Sonen, på väg till Karlsborg, har hört av sig.
För första gången har han lyssnat till USA-podden - och tyckte att det var intressant -.
Hur glad blev jag inte!!

Och nu tänker jag säga ajöken och förbereda för ett lördagsfönster.

På agendan ....

Ska ringa till Sonja och höra så att allt är bra.
Mat fick hon igår så det räcker till två middagar..
Och pv svänger idag förbi sin dotters mamma och lämnar ratatouille till henne; hon var varit knalldålig med lunginflammation och enorm trötthet.
Och nej, han går inte in.

Inget extrapass för min del idag.
Jag tänker ofta på hur utsatta vi kassörskor är.
Visst, vi kan stanna inne dygnet runt, men så är det kris i affären och då står man där och har hundratals människor framför sig.
"Säga nej?"när man är frisk, eller upplever sig vara frisk.
Ganska osolidariskt, tycker jag.

Vilka ska arbeta?
Och affären måste vara öppen, människor ska ha mat.
Alla kan inte ha hemkörning.

Det är tur att man är fatalist.

Lite senare: får jag detta av Jocke på jobbet.

https://vi.se/artikel/sN1g3MeL-aN9QmX3W-eea9f

Dagens fönster ...

.... fångades igårkväll när solen var på väg ner i havet och dom sista strålarna nådde in i uterummet.

Kväller ....

Hela dagen har varit ett enda stort solsken!
Med ljuset kommer energin.
Städar och sorterar i en av garderoberna. Räknar till tio fleeceplädar, en grön gammal Viola-Gråsten-filt .., och allt möjligt annat.

Och jag åker till affären och handlar - även av fiskhandlaren Andreas - som var onsdag står med sin stora bil utanför butiken. Jag frågar om han har märkt av någon minskning i försäljningen? Nej, tvärtom! En rejäl ökning!

Köper två byttor med fisksoppa och lite räkor och så kör jag till Harplinge, där Sonja ska få lunch.
Hon är bättre nu, men långt ifrån bra.
Vi sitter utomhus, på hennes altan, med säkert tre meter mellan oss och det blir ingen kram och ingenting, men mycket prat.
Handsprit på bordet.
I rabatten ser jag gullvivor på väg upp .., och forsythian står i blom

Allt möjligt pratar vi om.
Sonja frågar om min mamma och hennes arbete i Bolivia och Argentina.
Jag berättar och berättar ., såväl mamma som Sonja har ju arbetat som sjuksköterskor och vi pratar om nattarbete inom vården och Sonja menar att detta att arbeta natt, det var den bästa tiden.
"Du förstår vilken sammanhållning det är bland nattpersonal!" säger hon.
Det är ungefär vad äldsta dottern också säger.

Åker hem och putsar fönster ..., dammsuger ., sitter sedan ute i solen som är på väg ned i väster och det är inte långt ifrån att jag somnar .., och det gör Harry också. Så skönt med en vuxen hund som inte smiter ., utan blir kvar hemma, även om kopplet hänger på en krok inomhus.

Pv kommer hem vid halv sex. Han har kört hårt på cykel och säger lyckligt "57:32" och i flera års tid har han noterat tiden till och från jobbet. I tio, femton år har han fört den dagboken, säger han när jag frågar. Ja, det är klart .., det är kanske intressant att följa hastigheten och antal mil år efter år.

Missade ni Rapport ikväll - vid 19:30 - då missade ni också ett fantastiskt reportage från sjukhuset i Cremona i Italien. Det var utrikeskorrespondenten Christoffer Wendick (superb enligt mitt sätt att se det!) som guidas runt bland rad efter rad med döende människor - mest män - vilka drabbats av Coronaviruset.
Jag vet ju hur dottern på KS är skyddad när hon arbetar bland såna patienter, här var det mest munskydd som gällde. Arma läkare och övrig personal så dom får arbeta!
Här är en länk till programmet.

Pv tittar på Uppdrag Granskning .., jag lyssnar lite förstrött och känner ..., en slags hopplöshet.

Dagens fönster ....

Ett reprisfönster .., bara för att jag tycker så mycket om det, i all sin stramhet.

Om jag minns rätt var det Barbro/walkaboutsweden som tog bilden, men det hade nästan kunnat vara Bert i Luleå också. Nej, jag tror bestämt att det var Barbros.

Och här strålar solen från klarblå himmel, allt medan Bo Kaspers Orkester spelar och sjunger så fint för mig .., just nu "Ett fullständigt kaos", ja, det är väl det minsta man kan säga.

Men .., man är i livet och det är ju inte illa!

Dagarna går ....
(K a n   man tänka sig!)

Fint väder även idag, men kyligt i vinden.
Städar tvättstugan och känner mig så nöjd efteråt. I det här huset kan man hitta ungefär femhundra batterier och man vet aldrig om dom är uttjänta eller nya.

I pv:s byxfickor .., i hans jacka ., på hans skrivbord .., på pianot .., ja, man skulle kunna tro att här finns en outsinlig källa av just batterier.
Alltså ska jag skaffa en liten box med lock och tydligt skriva utanpå: "Begagnade batterier".
Enkelt att åtgärda. Ska göra det i morgon.

Och vid elvasnåret kom friherrinnan på besök.
Kaffe ute i solskenet.
Efteråt skulle hon till Getinge (1 mil kanske härifrån) och undrade om jag ville göra henne sällskap.
Det ville jag.
Hade mattinköp hos Getinge Mattcenter i åtanke .., vi svängde förbi där och jag köpte två mindre mattor till sängkammaren, men får återlämna dem i morgon .., nej, det blev inte bra.
Och vi tittade in på Coop; den enda livsmedelsbutiken i Getinge.
Billig blandfärs, sa friherrinnan, men se .., den var slut.

Kom hem till ännu mera sol.
Dammsög .., ordnade med pelargoniorna .., gick på promenad med Harry och slog mig sist av allt ned mot västersidan, tillsammans med hund och katt och en drös småfåglar vilka flög av och an och förmodligen hoppades att jag skulle fylla på med mera frön (jag fyller på var morgon), men någon måtta får det vara. En säck på tjugo kilo skulle kunna gå åt på nolltid, men nu får dom allt börja hälsa på hos andra med frön .., jag blir ju ruinerad!

Pilfinkarna är mest aggresiva och puttar bort blåmesar och talgoxar, men sitter jag i närheten, då vågar sig pilfinkarna inte fram.
Friherrinnan berättade att hon igår eller idag upptäckt tofsvipan!
Själv läste jag på Timehop (instagram) att i fjol den här dagen såg jag sädesärlan för första gången den våren.

Och häromdagen såg jag strandskator .., denna härliga fågel!
Underbart!
Foto: Andreas Trepte och bilden från Wikipedia.

Så här såg det ut när jag satt ute.
Harry väntade på husse .., Sigge spanade på småfåglar.Senare anslöt han och försökte - i brist på fåglar - fånga flugor.
Och Harry har nu lärt sig att sitta på den lilla svansstump som finns kvar.
Kroppspråket är annorlunda ., han är mycket försiktigare, men viftar i alla fall på stumpen.

På familjechatten berättar äldsta dottern att hon ikväll/i natt gör sitt första nattpass med coronapatienter .., iförd full skyddsutrustning. Sonja känner sig aningen bättre, men någon annan har drabbats av lunginflammation. Vi beslutar att inte åka upp till dotter, måg och barnbarn till påsk. ¨

Och min syster i Australien vittnar om att allt nu är nedstängt och ålderstigna goda vänner har isolerat sig "uppe i bergen, i en stuga". Själv roar hon sig med att ordna i trädgården och på biblioteket har hon lånat mängder med böcker. Hon har en enda släkting i Australien och det är den nygifte sonen. Nu blir det inget besök av honom och hans Shae i påsk, det är samma sak där som här.

Och jag tittar på nyhetsprogram och tycker att Christoffer Wendicks är så suveränt bra i sin rapportering från Italien. Tack! vill jag säga.
(Jag tycker för övrigt att han rapporterar bra var han än är).