Glädje ute i skogen ....

Den som hängt med här ett tag, kommer kanske ihåg att äldsta dottern arbetar på Central-IVA på Karolinska och hela våren har det varit ett enda kämpande med alla covidpatienter som fullkomligt dråsat in!
På nära håll har jag hört hur allt detta tagit kraft och ork från henne.
Tre nattpass på raken och varje pass varar i 12.5 timme.

I slutet, när det hela började avta, vittnade Maria om hur det liksom då - verkligen - började märkas hur all denna stress tagit på krafterna. Och när skyddsutrustning återigen skulle tas på för någon eller några veckor sedan (efter att det varit noll nya fall av covid-patienter) fanns det personal som inte orkade .., ja, som började gråta.
"Nej, inte nu igen!"

Uppskattning har personalen verkligen fått.
Matleveranser från företag .., möjlighet att övernatta på ett hotell nära KS för den som har arbetat natt och många mil att köra hem för att sova, ja, sånt.
En slags omtänksamhet.

Nu hade Carola bjudit in det maxantal man får vara (fyrtionio stycken, sa Maria) från Iva-personalen och hade en gratisföreställning vid Steninge Slott, ute i skogen.
Alltså inte Steninge här i Halland, utan utanför Märsta.
Tre timmars underhållning.

Maria berättade att där var två lite poppigare/religösare sånger/psalmer och förvåningen var stor när hennes kollegor insåg att Maria kunde texterna .., ja, har man haft en mormor som gått i såväl pingst, - som missionskyrkan, så sitter det väl i huvudet.

Så här såg det ut när föreställningen var slut för kvällen.
(Och jag som minns en ung dotter som sjung Frääääämling i vardagsrummet, tänkte att .., ja, ja, det skulle den där unga tösen ha vetat vad som väntade!)

När Maria sen kom hem (det hade regnat under konserten, men inte hela tiden),
såg hennes inför-föreställningens-plattade-hår ut så här.
Det kanske inte är mycket som döttrarnas mamma lämnat efter sig vad gäller arv (och lika bra är ju det), men det där självlockiga håret, det finns med!

(Och lillkillen i Malmö visar sig också ha lockar i håret, där bak i nacken).

Tack Maria att jag får lägga ut bilderna!
Jag säger som AP skrev på familjechatten: så väl värda ni var detta! 

Dagens fönster ...

... fångades i Lilla Stensjö, det var för några år sedan.

Ännu längre tid tillbaka, såg det ut så här.

Söndag i augusti ...

Mild och fin morgon som övergår till hällregn.
Och blåst.
Och ont i ryggen.

Läser DN.
Mängder med dödsannonser.
Vänliga ord.
Stilla insomnat.
Minnesord.
Gotland och Upplands Väsby.
Trogen kamrat.
Spred glädje.

Ligger på soffan Ektorp.
Harry och jag själv.
P1-program.

Somnar.
Drömmer om Malå.
Är ute på altanen och där är Johannes Renström och andra bekanta.
Det har varit jakt.
En man står på altanen.
Han har ljusblå kalsonger och är snäll.

Vaknar.
Fortfarande regn ute.
Äter kall pannkaka med lite smör på.

Annorlunda ...

En tyst morgon.
I fyra morgnar har jag  i n t e  varit först ner från övervåningen, nej, när jag tassat ner för att - tror jag - inte väcka övriga, sitter då oftast lillkillen i soffan med sin mamma eller pappa.

Ibland hör jag små dompsteg mot parketten och anar då att någon redan har lämnat sängen. Då går jag själv ner.

Och idag, för övrigt?
Blåsigt.
Någon tur med båten blir det inte.
Pv väntar på offert från olika marinor/varv i Bohuslän, för att få kostnadsförslag inför bytet av båtdäcket.

Vi tittar också på ett program som heter "Storbritanniens charmigaste byar" med underbara Penelope Keith som ciceron. Hon är så charmig och jag kommer ofta på mig med att sitta och le mest hela tiden.
Och vilka byar!!
Det är som att vandra omkring i "Hem-till-gården-miljöer"!
(Emmerdale Farm .., någon som minns? Jag älskade den serien, då, i början när den sändas).

Slutligen .., stort GRATTIS till turtlan/Annica/hitochditochdatt som idag har födelsedag! Ser på sidan om stjärntecken att hon är född precis på gränsen mellan Lejonet och Jungfrun. Nja, jag tror nog att du är mer åt lejonethållet ,-)

Fem dagar ....

... tillsammans, det är inget annat än en ynnest för den som annars - som mest - ses en eftermiddag och halva dagen därpå! Men nu .., fem dagar! Vilken glädje!

Halv sex om morgnarna vaknar den som är yngst och det är inte alltid att hans farmor varit uppe samtidigt, faktiskt nog bara en eller två gånger! Sen är det full fart mesta delen av tiden, ja, förutom siesta mitt på dagen.

Innan dom tackade för sig gick vi Johansson-rundan och förutom hästar och får, upptäckte vi en liten lurvig tusenfoting eller i alla fall nåt i den stilen.

Så här ser det ut när vi gått en tredjedel kanske.
Blommande ljung.
Någon enstaka människa såg jag.

Och en liten skönhet i en skreva.

Utanför bild, men till vänster vid det vita staketet, står Erland som har elva travhästar.
Erland är över åttio år, men still going strong.

Kommer hem ..., det packas ihop inför resan till Skåne och under tiden ägnar sig minstingen åt att slänga in tvätt i maskinen. Dagens Nyheter och diverse annonsblad står inte högt i kurs - in med dem bara -!
Och efter varje iläggning, stängs luckan.
Och öppnas.

Pv har många goda sidor, men den jag nog tycker allra, allra bäst om, det är nog det som bilden här ovanför visar.
Pilen markerar hans onda hälsena, som ändå har blivit aningen bättre.
Med hans hörsel är det däremot illa ställt. Igår användes för första gången text till nyhetsprogrammet.

Om tio dagar fyller pv sextiofem år och som en för-tidig-sextiofemårspresent fick han av Anders och Maja en förstoring av nya båten; tagen med hjälp av drönaren den där dagen när vi var ut i flera timmar och hoppade i från aktern .., ja, tavlan var inramad och allt, och då fick han även veta att han är en så fin bonusfarfar.
Sånt värmer hjärtat.

Efter fem dagar tillsammans med den där minstingen (kramar och pussar) och hans pappa (som flyger med drönare och Harry som tror att det är en enorm insekt och blir sååå skraj!) ser det ut så här, ja, när allt är som vanligt igen.

Som stendöd.
I koma.

För övrigt?
Jo, vi har idag lyssnat till USA-podden, men även nystartade Kinapodden, även den från Sveriges Radio. Så otroligt mycket som jag inte vet om Kina!! Nu vet jag i alla fall lite-lite-lite mera. Programledare är Lasse Johansson (SR) och frånsett att det pratades i munnen på varandra (kanske satt dom medverkande inte i samma studio?) och att det var premiär, så blir det nog intressant att pricka in även den podden.
Här en länk till premiärprogrammet som ska sändas varannan lördag.

Och nutidstestet i DN, det vann Pv stort idag, ja, i alla fall stort över mig.
Bedrövligt! Nu ska här läsas på inför nästa veckas test .., jag har knappt ögnat nyheterna någon tid i veckan.

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan: "Window time! Det som lyser i fönstret är reflex av fönstret mitt emot, som i sin tur reflekterar den sista kvällssolen. En fin effekt som tog mig med förvåning på kvällspromenad i Porto."

Då vet ni.
Det var annannan förstås.

Tack! säger jag.

Resumé av en torsdag ...

Svalt och skönt på morgonen.
Frukost i uterummet tillsammans med malmögänget.
Lillkillen leker med potatispressen och låtsas att den är en lastmaskin.

Vid åttasnåret skjutsar sonen mig till affären för inköp av frukostbröd.
I vanliga fall brukar jag sätta en kalljäst deg kvällen innan det är dags för frukost, men jag är så slut på efter att ha umgåtts med lillkillen som har energi för ett halvt kärnkraftverk och nu blir det köpebröd.
Stannar till i Särdal och tittar på hästar och i Steninge och inspekterar en cementblandarbil. Stort intresse från lillkillens sida!!

Så blir det en cykeltur till Ullarp i akt och mening att köpa lammfärs, men det är slutsålt.
Fortsätter till Ugglarp (först av allt en lååång härlig nerförsbacke .., möter en man som jag känner igen från affären .., han har rastat sin hund och vi hejar .., och jag tänker att det betyder så mycket att inte vara anonym!), ser en massa nybyggen i det som heter "Lissinge by med stor annonsskylt som lockar med "badrocksavstånd till havet" .., handlar grönsaker, tar några bilder och sen hemåt.

När övriga är ute på stan, alternativt är i båten och fixar, vaskar jag hall, - och köksgolvet. Två mattor åker i maskinen.

Fläskpannkaka -made by pv - till middag.
Sen prat och mera prat.
Och pv uppvaktas i förtid inför sin 65-årsdag och en förstorad drönarbild av segelbåten, då, den där härliga dagen när vi var ute i flera timmar! (Nu smällde musfällan igen!!)

Det blir också prat om yrkesval, hur man har trivts och trivs med sitt arbete (vi har då sett polisprogrammet där man har fått följa en klass från polisskolan under trettio år och fram tills nu) .,. vi pratar husbilar - för och nackdelar - ser ett program om britter som letar sommarhus i Kroatien och då blir det prat om semestrar och skulle vi kunna tänka oss att ...?
Sånt.
Läser detta på nätet och känner att jag nästan hatar den ryska regimen.

Nu är klockan snart elva och alla har gått till sängs, utom jag själv.
Imorgon åker dom hemåt.
Jag minns att min pappa alltid berättade hur tomt det blev var gång vi varit på besök hemma och sedan tackat för oss. (Nu hör jag den minsta gråta!).
Precis så känns det redan nu.

Onsdagkväll i landet Halland ....

Dagarna bara susar iväg.
I morgon är det den tjugonde augusti.
Värmen fortsätter.

Och vi har fortfarande besök av Anders, Maja och lillkillen.
Att tidigt på morgonen mötas av små, knubbiga och alldeles sammetslena armar runt ens hals, det är inget annat än lycka.

Igår stranden i flera timmar. Bad och lek och bara detta att vara tillsammans. I söndags tror jag att det var som pv räknade till nästan nittio bilar på parkeringen innan havet, igår var det gott om plats, nästan tomt.
Mest äldre par med solstolar.
Det påminde om solsemestrar vid Medelhavet.

Idag utflykt till Varberg för ena gänget och efter några timmar sammanstrålade vi i Träslövsläge (där Eva Grelsson i 12-årsåldern var  på semester med sina föräldrar!) och åt pizza på restaurangen alldeles vid havet och en liten snabbfotad krabat sprang halvnaken i timglassand och vi fick veta av en man att man nog finge gå minst tvåhundra meter ut i havet, ja, innan vattnet når midjan.
Regnet kom innan vi testade och så åkte vi hemåt, via Siaglass i Slöinge.

Fisksoppa till middag och prat om vad som får oss på dåligt humör.
Översitteri var en sån sak.
Och jag berättade om den där tandsköterskan som behandlade mig såååå mycket annorlunda - sämre - när jag första gången kom på besök efter skilsmässan och hur ledsen och rent ut kränkt jag kände mig och ilskan när jag var klar med besöket och sa vad jag tyckte - än idag förstår jag inte var jag fick kraften ifrån -.

Ännu en dag blir sonen med familj kvar.
Det är så att hjärtat nästan går sönder av glädje.
Och på morgonen tar jag minstingen och vi går då fram till den tovade kossan som hänger i fönstret och pussar såväl den som svalan i trä (handgjord av någon människa i Kina) och sist av allt den gröna draken som hänger i vardagsrummet - den får också en puss -.
Rutiner.
Ett sätt att binda minnen.

Efter utflykten tog jag cykeln och gav mig av till Harplinge med vindruvor (dom sista, tror jag .., nu blir dom fort skämda) samt tomater till Sonja.
Hon var så glad och visade mig att hon nu tar sig fram betydligt enklare och att hon också kan ta sig ur sängen själv. Hurra!!
Tjugofem kilometer inalles, mest på lägsta växeln.
Det känns bra.
Smörjer väl några leder i benen.
Hopefully.

Så här såg det ut när vi var ute i måndags. Det är pv som hänger i badstegen.
Vilken ljuvlig dag det var.

Innan jag gör natt .., grattis igen till vännen Bente i Norge som fyller pensionär i dag! Vi har ringt och sjungit för henne och det var som alltid trevligt att språkas.
En till som fyller år Solveig i Dalarna .., född och uppvuxen i Arjeplog. Grattis till dig också, kära Solveig!

Jo, men det blev ....

... en sååå trivsam kväll tillsammans med vännerna Ecke, Britt, Birgitta (värdinna) och så vi två. Vi satt ute på altanen hos Birgitta - i skugga - och med avstånd från varandra och surströmmingen var himmelsk och för första gången i mitt liv tyckte jag inte att snapsen var vedervärdig, kanske tänkte jag på Torgny Lindgren - det var nämligen Norrlands Aqvavit -.

Men oj, så eländigt det är med Ecke!
På bara några veckor har hans ynkliga synrest nu blivit till nästan  n o l l.
En ny mobil med syn-stöd har inhandlats och ja, man kan ju tänka sig själv hur det blir.

"Numera är jag mest bara en black-om-foten och hade jag inte Britt, hade jag förstås varit på ett äldreboende!" sa denne man som har sån integritet.

Birgitta - som har arbetat som kanslist inom skolväsendet - berättade om hennes första dag på Östergårdsskolan i Oskarström, utanför Halmstad.

"Där stod Ecke och en annan rektor (?) och tog emot oss och dom var så glada och vänliga, ja, jag glömmer det aldrig! Ecke, då var du fyrtiotre år!" sa Britt.

Nu har det gått femtio år sedan dess.
Minst.

Pratade med Sonja tidigare idag.
Hon nästan kvittrade.

"Du förstår Elisabet, det är så många vackra män som kommer hit och hjälper mig och nästan alla kommer från andra länder och en hade så vackert , burrigt hår så jag frågade hur han bar sig åt .., jo, han smorde in det med olivolja och liksom gnuggade in det hela och det var sååå fint, ja, dom är så vänliga!"

Att tiderna för besöken blir lite hipp-som-happ, ja, det spelade ingen roll.
Tänk, vad pratglada besök kan åstadkomma!
Heja dig, Sonja!

Dagens fönster ....

Minns ni Anitha?

Anitha sm var gift med Per-Erik som spelade gitarr och sjöng på bloggträffen i Steninge för hundra år sedan .., om nu hundra är elva? Inte långt därefter dog Per-Erik och nu bor alltså denna rara fönsterfångerska i Bureå.

Om ett annorlunda liv, berättar hon här.
Tack snälla, rara! säger jag.

"Hej!

Skickar ett foto av ett fönster i Stavaträsk. Det satt i en byggnad som liknade ett bönhus, kapell eller dylikt. Vet inte vad det var, men såg ut att inte hade används på länge.

Jag hamnade i Stavaträsk genom att jag såg att de hade öppnat ett café i gamla affären. Den affären hade drivits av en kusin till min far, så jag blev nyfiken på hur det såg ut där.

Det har varit en annorlunda sommar i år. Eftersom jag tillhör riskgruppen så har jag fått hålla mig ifrån folk. Har mest hållit mig hemma. Träffat familjen utomhus, inte fått krama om barnbarnen, jobbar hemifrån m.m. Hade inte varit utanför Bureås gränser på flera månader. Så förra veckan fick jag nog och tog bilen och körde till Malå. Bodde två nätter på hotellet (kunde ju inte bo hos någon av mina vänner där pga Corona).  Hälsade på flera av mina vänner. Helt underbart!

Hade ett oväntat besök under sommaren också. Min (halv-)bror med fru hälsade på. Jag hade aldrig träffat honom tidigare så det blev ett spännande möte. Eftersom jag inte kunde ta emot dom i min lägenhet så lånade vi sonens (som var borta på semester) altan och satt där, fikade och pratade i timmar!

Är nu inne på min sista semestervecka. Vet inte hur det blir med jobbet – om jag ska fortsätta jobba hemifrån eller hur det blir. Men det löser sig nog. Längtar efter mina underbara arbetskamrater, fast vi har träffats ändå några gånger. Brukar vara till dom och fika ibland – utomhus. Tur att jag har nära på jobbet, fem minuters promenad.

Många kramar från mig!

Anitha (i Bureå)

Tre timmar till havs ...

Kapellet (takdelen) får sitta uppe, så får vi - och framför allt Harry - skugga.
Mellan varven ideliga bad från båten.
En dyker, en tar sig ned för stegen.

Det är fem eller sex steg på badstegen och man måste häva sig upp rejält och jag känner att jag blir starkare för var gång. Pv badar näck, det gör inte jag. Nån slags blygsel kanske och det är inte så att jag inte är van hemifrån, när jag var barn. Såväl pappa som mamma gömde sig inte bakom handdukar.
Och ja, jag tror att det är skönt.
Ni behöver inte övertyga mig.

Vi ligger bara och driver .., ankaret får vila.
Pv tar bort lite havstulpaner som slagit läger på skrovet .., själv ligger jag bara och skvalpar omkring i tjugogradigt vatten och tänker att havet ser ut som sammet. Jag tänker också på den dagen - för en dag kommer den ju - när min aska ska strös ut i havet.

Men förhoppnings dröjer det.
Så länge ska jag platta luggen lite och sen promenerar vi nerför slänten och äter surströmming hos grannen Birgitta.

Ajöken, sa fröken.

Ett liv till ....

Lördag blir en föreberedelsedag.
Cyklar till affären och handlar mat inför kvällens middag - det ska bli grillspett - med tillbehör. Möter friherrinnan och får lasta in tung matkasse i hennes bil. På hemväg bjuder hon på kaffe och Finn Crisp, ja, vi har sagt hej och tack till Budapetsbakelser och kladdkakor med grädde. Det går det med.

Vid femtiden kommer Eva med sin halvlånge man, han som har så tjockt och mörkt hår och snart kan ha hästsvans. Vi sitter ute i trädgården ., har flyttat bordet till absolut-solfritt-läge och blir där i fyra timmar kanske. Allt möjligt avhandlas, däribland tidningsannonser.

Den halvlånge säger att han alltid blir full i skratt när han ser bilder som här ovanför; det vill säga, annons för ett särskilt slags vin och då illustreras det ofta så där så  att vinet inte ligger stilla i glaset, utan mer symboliserar att man nyss tagit sig en klunk, eller är i färd med att göra det.
Tänk, det har jag  A L D R I G  reflekterat över, men nu kommer jag förstås att se om det stämmer! Däremot har jag lagt märke till att det vimlar av annonser för just vin.

Det tycks ska bli lika hett ute idag, som igår - om inte värre -.
Vi bestämmer oss för att göra i ordning matsäck och så går vi ut med båten ., badar från den och  njuter av vinddraget.

I morse, när jag ännu inte kände mig helt sugen på att lämna sängen, låg jag kvar och lyssnade till Vetenskapsradion på SR-play.

Ett handlade om långvariga effekter av covid19 hos människor vilka INTE legat på sjukhus. Här en länk till programmet.

Ett annat avsnitt handlade om stress, främst hos kvinnor och då kanske i synnerhet arbetsrelaterad stress. Här är den länken.

Nu ska vi iväg! Önskar den som tittar in här en härlig söndag!
Några av er har kanske redan börjat arbeta, andra ska i morgon stämpla in igen.
Lycka till! hälsar pensionären.

Denna dagen ett liv ...

Vad har hänt den här dagen?
Jo, ganska mycket.

Jag har cyklat till Slöinge för att hämta ut ett paket och den cykelturen blev bökig värre, då pv föreslagit en mindre trafikerad variant (läs: i ödeskog och nästan på åker!) och hade jag använt njurbälte, ja, då hade det nog känts bättre.
Men till slut kom jag till den här asfalterade lilla vägen och det var som den allra ljufvaste musik! Och jag såg hästar, kossor, får och blommande cikoria.

Det blev nästan tre mil även idag och även om jag har elcykel, använder jag så långt det är möjligt den lägsta växeln. I riktigt branta och sega uppförsbackar, får batteriet hjälpa till lite mera.

Så svängde vi förbi Sonja med pv:s vansinnigt goda skink,- och blomkålsgratäng ., därefter till en kvinna som ibland kommenterar här på bloggen och hennes och makens trädgård, ja, det är nog den vackraste jag någonsin skådat!
Inte så där exakt perfekt, utan mer som att vandra omkring i en djungel!

Efteråt iväg till båten.
Nästan varje dag är vi ute några timmar .., två, tre .., och låter båten driva lite och vi badar från badstegen och det är så underbart att det går inte att beskriva! Att på en gång hamna i djupt vatten när badar, ja, men så härligt! (Sexton meter var det just där).

En enda liten makrill nappade på kroken, men den fick återvända till sitt rätta element.
Stackars liten, så rädd den ska ha blivit.

I morgon blir det ny sväng på havet, men också ett besök hos Sonja och senare på kvällen middagsgäster. På söndag är vi bjudna till rara grannen Birgitta, tillsammans med Britt och Ecke, på surströmmingsmiddag! Och på måndag kommer sonen med familj från Malmö! Bara en massa glädje att se fram emot.

Ajöken, sa fröken.

Så blev det ....

Hur gamla kan köksstolarna vara?
Eller så här: hur länge har dom funnits i huset?
Jo, pv säger att han köpte dem på nån antikgrej eller möjligen loppis när han nyss köpt huset och det var 1987.
Nu skulle dom i alla fall få ny färg.

Och det fick dom.
Blev som sprillans nya, frånsett några bitmärken från tiken Molly - minns någon henne - den här hunden som vi hade hand om i fem veckors tid och som var sjövild?
Hon bet sönder vår Ektorpssoffa, några dörrlister och kämpade även med en av stolarna.
Ändå tyckte vi så mycket om henne.

Här är hon, Molly. 
Hon hade nog alla bokstavkombinationer som bara finns att tillgå, men go och fin likväl. 

Så har vi även idag varit ute till havs, nu med pv:s före detta kollega Caroline, även hon mattelärare. Ja, inte bara med henne, utan även med hennes man, för övrigt namne med pv. Thomas, alltså.

Det blev några härliga timmar tillsammans .,. bad och prat och fika och mera prat. Väldigt mycket handlade det om Alzheimer, då två av oss har haft det på nära håll. Den där rädslan, pratade vi om. Låter det hemskt? Trist? Kanske, men det var skönt att dela erfarenheter och våga berätta om det som ibland oroar.
Sen var det lika mycket glädje också.

Nu mot sängen!
(Och Sonja verkar ha fixat första dagen hemma, dock med hjälp från hemtjänsten. Ska åka dit med middag i morgon till henne, för inte förrän på måndag drar den hjälpen igång).

En tidig morgon i augusti ...

... tar jag min krycka (som jag tror tillhör min systerdotter Rita; kryckan har Landskrona Bois färger påklistrade i tejp) och cyklar iväg till Harplinge. Det är nämligen idag som Sonja ska få komma hem till sin eget hem idag och det vill nog till att hon har en krycka till hands. Sen ska hon ha hemtjänst också ett antal gånger per dag och rullator också, ja, det blir nog bra.

I Harplinge finns en gammal väderkvarn och intill den en frisersalong.
Där utanför står frisörskan och röker .., det blir några ord växlade ., och hon är ledsen och och orolig och berättar att sambon just då är hos veterinären med familjens katt och det är nog slutet som väntar.
"Jag pussade henne och sa hejdå innan jag åkte hit", säger hon och jag anar känslan.

Tar inte vanliga vägen hem, utan väljer en sträcka som är helt ny för mig.
Den går rakt mot väst eller sydväst och till min förvåning upptäcker jag ett slags "slott" på vänster sida .., där är i alla fall tinnar och torn!
Kommer fram vid Lynga Lax butik, ja, t.om hitom den .., tänker att här har pv cyklat hur många tusen gånger som helst och hur blir det nu, när han inte alls har något jobbärende in inne i Halmstad?

Det märks att det är höst.
Jag ser gullris, renfana, ulliga och utblommadet tistlar ., björnloka .., små gula blommor och några rosaröda som liknar nejlikor .., harklöver .., röllekor i mängder (i Harplinge är det en hel äng fylld med röllekor och någon klok gräsklipparmänniska har låtit den få vara i fred!) .., och på tomter ligger nedfallna äpplen på marken.

Handlar i affären.
Pratar med Emma, Hanna F, David, Victor och Jocke.
Hejar på bekanta kunder på väg in eller ut i butiken.
Utanför entrén står en lastpall med jordgubbar från Halland.

Och sen ..?
Ett mindre berg av kläder ska strykas ., tvätt hängas upp .., kanske blir det en tur till havet och pv finputsar det sista på köksstolarna, som fått helt ny färg.
Ungefär så.

Dagens fönster ....

"Skickar ett fönster från Furunäsets sjukhus till dig.
Jobbade där ett år innan jag flyttade söderöver. Underbart ställe att jobba på!

Kram från Babsan."

//Elisabet skriver: googlar på Furunäsets sjukhus och följande står då att läsa.
Tack Babsan för fönstret! Var det mentalsjukhus när du arbetade där?

Onsdagkväll ....

Har tittat på SVT:s program där ett stort antal utrikeskorrespondenter fick berätta om sin arbetstillvaro och det var hur intressant som helst! Det kan inte vara lätt att vara Stefan Åsberg och ha Carina Bergfeldt intill sig .., hon får mycket beröm från tittarna och det är hon ju värd - dom är helt olika varandra som korrespondenter - men nog måste det kännas inombords.

En som jag verkligen kommer att sakna är Christoffer Wendick, jag tycker att han har varit sååå bra under sin tid som korre.

Annat?
Ute till havs även idag.
Två timmar, kanske mera?
Ingen fångst, men ett härligt bad, hängades i badstegen efter båten.
Såg en sjöfågel som pickade på en död säl utan huvud.
Ingen tumlare idag.

Pv frågar mig ofta "hur många knop tror du att vi gör nu?" och jag har blivit en fena på att gissa rätt. Man lär sig.

Nu mot sängen.
Husets herre tittar på det sista avsnittet av brittiska serien "Fearless", den som han hela tiden har tyckt varit så spännande. Jag började titta när serien började, men slutade.
Den var FÖR hemsk.

Adiós amigos! 
(minns ni ...?)

Om och om igen ...

Nej, jag hade nog aldrig klarat att göra som mamma, flytta till ett ökenområde med fyrtio graders värme - eller mer som hetta -, den saken är säker. 

Men ute till havs fläktar det ändå och igår, precis som tidigare dagar, lämnar vi hamnen och går ut några kilometer .., låter båten driva med vinden (bara förseglet uppe), badar från badstegen, vi hänger liksom med bara, man håller sig i det nedersta trappsteget och låter sig dras med. 

Det är mer än underbart! 

Igår ropade pv "Elisabet! Du har en tumlare bara femtio meter ifrån dig!"

Så läckert! 

En liten val, alltså, ja, den minsta valen. Den ser ut som en tjockmagad delfin .., en lite Karlsson-på-taket-aktig delfin och för en gångs skulle såg jag inte enbart ryggfenan, utan hela ovansidan! 

Pv dörjade makrill och när vi nästan var i hamn, fick han äntligen napp!
Det blev stekta makrillfiléer till sen kvällsmiddag, med potatismos och grönsaker till.
Hjälp, så gott!

Så här ser det ut när man kokmmer in mot hamnen. 

Det lilla vita huset uppe på stenpiren ..., till höger på bilden, det är där människor står och tar bilder av solnedgången. 

Om ni visste så roligt det är att nu känna sig säker när det gäller det som ska göras när vi lägger till. Vi är dom enda som ligger med aktern mot bryggan (lättare för såväl harry som mig att ta oss av båten) och pv har blivit en fena på att använda bogpropellern och backa in i vår plats! 

Nu ska jag  dammsuga och hänga tvätt, men inte samtidigt. 

Ps. Igår när vi kommit i land, blev det småprat med två äldre män som stod och tittade på när vi kom in mot bryggan. Den ene är kund på Ankaret, där jag arbetat. "Saknar du inte affären ...?" sa den mannen. Jag sa att nej, det gör jag inte, inte jobbet i sig. Då log han och sa så snällt "Men Bettan, vi saknar dig!" Undrar om den mannen till fullo förstod hur mycket såna ord betyder!! Jag var glad resten av kvällen, ja, jag är glad ännu! Ds.

VARNING! 

Fick igår ett meddelande på messenger från en rar väninna i Ystad.
"Det är ju du Elisabet!" stod det - eller nåt sånt - och så en länk att klicka på.

Jag tänkte att hon väl funnit några gamla fotografier eller nån film, men så var det inte, det var ju bluff/phising! Nu är mitt facebook-konto tillfälligt spärrat, så jag kan inte varna där, men om ni får nånting från mig, så öppna inte!

Magisk kväll på Kattegatt ....

När vi igårkväll - efter kanske två timmar ute till havs - hade tagit ned seglet och gick för motor in mot hamnen, stod som vanligt en samling människor längst ute på piren för att titta på solnedgången.

Väl hemkommen upptäcker jag på Haverdalssidan att en kvinna fångat vår båt på väg in .., det är jag som står längst fram i fören och det är precis samma känsla som när jag var liten och satt på sommarstugeräcket och låtsades att jag red på prärien .., det här att stå där framme och känna vinden mot ansiktet!
Vilket frihetskänsla!

Hon som tog bilden och fångade ögonblicket, heter Therese Christopher och jag tänkte att det blir ett fint minne att ha kvar.

Själv vände jag mig om och tog den här bilden -. Men titta på strålarna/skuggorna som omger den övre delen av molnen! Så läckert!

Den här sommaren har jag lärt mig så mycket när det gäller seglingen.
Vi sa igårkväll, att nu går det i ett huj när vi ska iväg (av med kapellet och göra i ordning allt), det tog inte tio minuter och lika fort går det när vi ska av båten!